Nu jäklar händer det saker. Jag får mejl och brev från SLU, Sveriges LantbruksUniversitet, och jag har fått en fadder.Jag har biktat mig inför insparken. (Ett intressant fenomen. Tydligen ska man fylla i en enkät om hur man är och diverse andra konstiga frågor inför insparken. Exempelvis: "Vad väljer du? Canis lupus eller Felis catus?" Alltså katt eller hund.Eller "Är du lättkränkt?", "Bjuder du gärna på dig själv?"Gud, vad ska man göra på den där insparken egentligen?!) Jag har sökt bostad. Jag har sökt studiemedel. Nu känns det som om det är på riktigt. Som att jag verkligen ska bli veterinär, att det är inte bara något som ligger långt fram i tiden längre utan att det är här och nu. Jag är superexalterad.

  Och ganska nervös, om jag ska vara helt ärlig. Det är ändå en stor händelse i mitt liv hittills, en av de största faktist. Flytta till en stad där jag inte känner någon, bo ensam för första gången, börja läsa ett program som är 5 och ett halvt år, skaffa nya vänner, skapa mig ett eget liv.

  Nervöst, ja. Men herrejisses så kul det kommer bli! Woop woop, nu jävlar ska jag leva!

 

(Bild: www.veterinaren.nu)