Varför vill jag bli veterinär? Av alla yrken man kan ha har jag valt just precis detta. Det finns en miljard olika utbildningar men jag valde en som är jättesvår att komma in på och väldigt lång. Varför? Vad tror jag att jag kommer att få ut av det?

När jag var liten var min högsta dröm att bli tigerskötare på zoo. Sedan ville jag bli shetlandsponny-uppfödare. Sedan ville jag starta ett kattpensionat. Sedan ville jag bli professionell ryttare. Jag ser ett tydligt mönster här. Djur. Jag har alltid älskat att hålla på med djur. Jag är uppväxt med hund och katt, och de senaste tio åren även häst. Jag trivs ihop med djur. Det är något hos dem som inte finns hos människor. Djur är så ärliga. Deras ögon ser rakt igenom mig och på bara några sekunder vet de mer om mig än vad jag själv gör. Deras tystnad är mer talande än alla ord jag någonsin har sagt, tillsammans. Det går inte att ljuga för ett djur.

Jag funderade ändå mycket fram och tillbaka. Vill jag jobba med min hobby och riskera att den går från hobby till måste? Eller vill jag ha en hobby som jag älskar och som får förbli en rolig hobby. Jag verkar ha bestämt mig eftersom jag faktiskt sökte in till veterinärlinjen. Och kom in.

Jag var lite nervös över att få beskedet. Jag insåg att känslan som jag skulle komma att få när jag läste antagningsbeskedet första gången skulle vara avgörande. Om jag kände lättnad så innebar det att jag ville bli veterinär. Kände jag rädsla eller besvikelse så ville jag inte bli veterinär.

Så kom dagen. Jag satt framför datorn helt ensam när jag skulle klicka in på den där sidan där jag skulle få beskedet som skulle ändra mitt liv. Jag hade kontakt med min bästa vän och vi öppnade samtidigt. Jag klickar på visa-knappen och blundar sedan. Jag vågar inte titta. När jag öppnar ögonen står det med stora gröna bokstäver, ANTAGEN. Och känslan som väller över mig är varken lättnad eller rädsla utan ren och skär glädje. Jag blev helt överlycklig över att jag kom in. Tänk, det var nästan 1700 sökande och 100 platser och jag kom in. Lilla jag.

Då visste jag helt säkert att jo, jag vill bli veterinär. Jag vill jobba med hundvalpar och med bakterier och med skalpeller och med hysteriska djurägare och med halta hästar. Och det kommer jag att göra också. Jag kommer att bli veterinär för jag kan bli precis vad jag vill. Och det är detta jag vill.

Jag är säker.