... då blir man sjuk. Inte så jätteoväntat med tanke på insparkar, Osloresor, svettiga cykelurer i kyla och för kalla kläder. Jag insåg idag att jag klär mig efter Skåne-september. Hemma var det runt tio grader idag och det var väl ungefär vad jag väntade mig när jag gick ut imorse. Men icke. Här var det två grader och markfrost. Lovely....

 

Idag skulle vi ha en viktig dissektion, den sista innan tentan. Dock mådde jag kasst så jag beslutade mig för att åka hem bara efter någon timme. Det är inte speciallt effektiv pluggtid om man hela tiden känner att man håller på att svimma. Jag blev andfådd av att gå upp för en trappa, ungefär. Härligt..

Dessutom blev jag mycket mer känslomässigt påverkad av att se en död katt på dissektionsbordet än vad jag trodde att jag skulle bli. Hittills har dissektionerna bara varit intressanta och engagerande, om än lite illaluktande. Men katten gjorde att jag började tänka på mina egna katter, de som bor kvar hos mamma och pappa. 

När jag tog på dissektionskattens små tassar kändes det precis som att det var min Vince jag tog i. Jag fick tvinga mig själv att gå ut ur kroppen och se på det hela från ett utanför-perspektiv. Jag inser ju att jag måste vänja mig men just idag när jag dessutom var lite svag redan så var det extra jobbigt. 

 

 

Nej, ingen bra start på dagen direkt. Faktum var att jag var tvungen att ringa hem och höra hur katterna hemma mådde innan jag kunde få ro att ta det lugnt. När jag fick höra att de mådde prima var det inte speciellt svårt att somna och sova några timmar.

 

Jag har alltså sovit bort större delen av dagen. Det känns lite oroande med tanke på att jag har muntlig tenta på måndag men jag får ta nya tag imorgon. Igår tvättade jag för första gången sedan jag flyttade hit, så nu har jag i alla fall rena lakan ifall jag blir sängliggande imorgon också. Man får se det positiva i läget!