På måndag börjar skolan och jag är grymt taggad

Idag är min sista lediga dag innan skolan börjar. Jag jobbar både lördag och söndag och skolan börjar på måndag. Efter det är det hard work work och inte mycket ledigt. Bäst att njuta av idag. Vad jag ska göra? Maratonkolla på Greys anatomy såklart!

På måndag börjar jag i tvåan på veterinärprogrammet. Inte illa va? Nytt år, nya lokaler (nybyggda!), nya vanor. Precis som vanligt blir jag taggad och peppad precis innan någonting nytt startar. Nytt år, ny kurs, ny vardag. Det känns alltid lika spännande och förväntansfullt. Jag lovar alltid mig själv att nu, nu ska jag jobba hårdare ön någonsin tidigare och att den här gången ska jag hålla det. Varje gång samma sak. Även nu. 
Jag ska alltså gå all in direkt och plugga stenhårt eftersom jag har hört att en del av kurserna den här årskursen är väldigt svåra. Faktum är att jag senast igår hörde något som jag tyckte var lite skrämmande. Tydligen är det tio procent av studenterna i klassen över mig som inte har klarat en av stopptentorna innan årets slut och som därmed tvingas ta ett sabbatsår. Vissa av våra tentor är nämligen sk stopptentor vilket innebär att du inte får börja nästa årskurs förrän du har klarat den. Förutom den ordinarie tentan har man två chanser till på omtentor samma år. Sammanlagt har man laglig rätt till fem tentatillfällen, om jag inte minns fel. Klarar du inte tentan på något av de tre första tillfällena får du alltså inte börja nästa årskurs utan tvingas ta ett sabbatsår och pröva lyckan när årskursen under dig skriver tentorna. Klarar man den inte då heller tror jag att man helt enkelt måste hoppa av programmet. 
Lite läskiga tankar men ingen panik - bara man är organiserad så fixar man tydligen biffen. 





I övrigt rullar livet på här i Uppsala. Jag har två jobbdagar kvar och det ska faktiskt bli skönt att byta ut sopkvasten och mockningsgrepen mot pennor, böcker och iPad. I längden är det trots allt lite trist att bara mocka bajs och skura väggar hela dagarna, även om jag mestadels har trivts bra på jobbet. Det hårda arbetet är slitigt för kroppen och de tidiga mornarna frestar på psyket. Jag gillar att gå upp tidigt, det är inte det. Problemet är att man måste gå och lägga sig så himla tidigt och att man vaknar långt innan man vill när man är ledig. Jag vaknade till exempel vid halv fem imorse och kunde inte somna om. Halv fem! 04.30! Det är ju inte klokt. Nej, det ska bli skönt att börja skolan vid klockan nio igen. Sovmorgon varje morgon. Kan det bli bättre? 


Många söta små föl har jag dock fått se i sommar. Dessvärre har jag kvar min övertygelse att föl är monster. De bits i ena ändan, sparkar i den andra och knuffas och är i vägen med mittendelen. Det är inte ens ett skämt - det ÄR så. Fast det spelar ingen roll för de är så otroligt söta och när de väl är trevliga (det händer trots allt lite då och då) så glömmer jag allt dåligt om föl och vill bara ta med dem hem till tv-soffan och mysa. 




Myggor, någon?

Jag sitter och förbereder mig lite inför skolstarten på måndag. Just nu läser jag igenom informationen om vår första delkurs, virologi. Vi ska labba en hel del och läs vad som står om våra labbar:

Vi kommer att jobba med att studera mygg som virusvektorer.

Om man vill kan man fånga egna mygg för användning på kurslabbet. 


Någon som känner sig sugen på att fånga myggor tillsammans med mig? Hur håller man dem ens? I en burk? Kan de äta något annat än blod eller måste jag sticka ner armen i burken med jämna mellanrum? Eller förresten, dör ine myggor när de har stuckit? Jag kanske borde låta dem svälta? Stora frågor som kräver stora svar. Kanske låter jag skolan tillhandahålla myggor till mig. 

Sommaren är kort?

Hej bloggen. Jag lever. Jag har bara kommit bort lite under den faktiskt väldigt långa sommaren. Kommer snart tillbaka, det lovar jag! 



Borta bra men hemma bäst

Eller som det står på min pojkväns tröja: Hemma bra, garaget bäst. Vet inte om jag håller med om det riktigt dock.
 
Hur som haver så har vi varit iväg med motorcykeln i en vecka och det är delvis därför blogguppdateringen har legat på minus. Nu är vi i alla fall hemma! 
 
Tanken med resan var att hälsa på mina föräldrar och att samtidigt göra en liten road trip eftersom vi kände att vi inte har sett så mycket av Sverige, inte egentligen. Fantastiskt vad lite man turistar i sitt eget land. Så mycket man missar! 
   Vårt första mål var tänk att bli i Vimmerby, på ett bed & breakfast som heter Kullagården. Dock blev vi försenade och insåg att vi inte skulle hinna checka in innan klockan 20 som de hade skrivit på sin hemsida. Nåja, tänkte vi. De kan väl lägga ut en nyckel åt oss, det gör de ju typ alltid. När jag jobbade på hotell gjorde vi det ofta. Men nej. När vi ringde sa de bara att nej, ni får hitta ett annat boende. Vi blev helpaffa. Gick det inte att lösa? Nix. Annat boende. Tur att vi inte satt på ett försenat flyg eller något sådant. Då hade vi ju blivit helt strandsatta. 
   Men men. Det var bara att ta fram telefonen och googla på boende i närheten Max där vi var. (Tack och lov för 3G!) Vi hittade ett B&B i utanför Söderköping dit vi kunde komma hur sent vi ville. Smedjans bed & breakfast heter det. Ett jättetrevligt par driver det och vi var de enda gästerna den natten. Frukosten serverades i en gammal ombyggd smedja och de hade pool och grejer. Väldigt mysigt och ostört läge. 
  Dagen efter drog vi vidare (i spöregn) till Karlskrona. Min morfar är uppväxt där men jag hade aldrig tidigare varit där. Jättefin stad. Vi bodde på en herrgård i ett superfint rum. Till frukost blev vi serverade raw food, en helt ny men angenäm upplevelse. 
 
Därifrån drog vi vidare till Båstad och min familj. Vi var där i flera dagar och hann med en hel del. Besök på tunnelbyggetutställningen, pizza på Pepes Bodega, ridning och massa kel med Ludde. 
 
 
Efter några dagar rörde vi oss uppåt igen. Vi bodde på Röda Stallets B&B i Hjo. Hjo är för övrigt också en himla mysig stad. Vi har sett mycket vackert på vår resa. Jag kan verkligen rekomendera till alla att köra runt lite i Sverige. Vi bor i ett vackert land men det vet vi inte riktigt om. Det finns många små pärlor. 
 
Hjo
 
Askersund
 

De e bar å åk

På MC-semester. Nu kör vi från Båstad och uppåt igen. 



Sjunde augusti - sommaren snart slut

Igår kom det slutliga antagningsbeskedet för alla som vill börja läsa i höst. Det är alltså 110 personer som nu går omkring och tänker "oh shit, jag har kommit in på veterinär". Grattis till er! Det ska bli jättespännande att möta de nya amöborna, få ett fadderbarn och slippa vara minst på campus. 
I tvåan tar klassen sig ett klassnamn. I början av skolåret kommer vi kallas senioramöbor men i oktober tillkännager vi vårt namn. Nu ska vi bara rösta fram ett namn. Sedan en logga och en jackmodell så att vi kan få våra klassjackor. Det där med att hundra personer ska komma överens om ett alternativ känns väl sisådär totalt omöjligt men om alla tidigare klasser har lyckats så ska vi nog också göra det!

Till något helt annat: idag satt jag i ett väntrum och slöbläddrade i en sån där hälsotidning för kvinnor. "Må bra" hette den. I vanliga fall läser jag aldrig den typen av tidningar. Den hör var dock ganska trevlig tänkte jag. Men så ser jag något av det mest puckade jag någonsin läst. Det är en lista med tips på hur man förbränner mer kalorier/ fett/ annat odefinierat oönskat utan att träna. (Bara det är i sig något konstigt.) 
Ett tips var följande: man förbränner mer när man fryser. När du känner dig frusen ska du därför inte ta på dig en extra tröja utan håll ut och bränn bort det oönskade fettet. 
Min reaktion: WTF?! Ska man behöva gå runt och frysa för att bränna typ två kalorier mer i timmen? Vart är världen påväg? När blev fettmängd så mycket viktigare än hälsa att man (kvinna) ska frysa ner sig för att bli smal? Hette inte tidningen "må bra"? Jag vet inte hur det är med er andra men jag mår långt ifrån bra när jag sitter och fryser. Jag kan inte koncentrera mig, jag blir otrevlig, jag skakar. För vad? För att få lite mindre lår, lite smalare midja? Är det verkligen värt det? 

Oopsi

Jag hittade ett par av pojkvännens mjukisbyxor (aka mina favoritmjukisbyxor) i min byrålåda idag. Jag har ingen aning om hur de hamnade där. Skickade sms till honom: 

Jag: Varför är ett par av dina mjukisbyxor hos mig? Har jag snott dem? 

Han: Du har nog gjort det. 

Ojsan. Hur gick det till? Hehe.. 

Jag har på riktigt fortfarande inte den blekaste aning om hur jag har lyckats med detta konststycke att stjäla ett par byxor utan att varken jag eller byxornas ägare märker något. 

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0