Jag har berättat att vi läser patologi i skolan nu. Det är inte helt lätt. Den där välbekanta pluggstressen börjar så smått komma krypandes. Lägga sig till rätta i magen och burra in sig utan att någonsin tyckas vilja gå sin väg. Nästa vecka är det julafton och veckan därpå är det nyårsafton. Vi kommer inte ha någon undervisning. Ett utmärkt tillfälle för lite semester? Knappast. Vi veterinärstudenter (och typ alla anda studenter också för den delen) ska plugga hela lovet.

Jag vill verkligen klara kurserna utan att få omtentor. En omtenta är inget problem i sig. Tvärtom är jag övertygad om att man lär sig ämnet bättre när man pluggar till det två gånger. Problemet är istället att den vanliga kursen fortsätter utan att ta hänsyn till omtentor. Eftersom man får plugga parallellt kommer den vanliga kursen att få stryka på foten och risken är stor att det blir en omtenta även på den.

Det är därför vi fasar för omtentor. Inte egentligen för att misslyckas (även om det inte heller är så kul) utan mest för den extra stressen det innebär. Att tentorna sedan är stopptentor gör det hela ännu värre. Om man inte klarar en tenta innan skolåret är slut (oftast har man tre försök under året) så får man inte börja nästa årskurs utan tvingas ta ett studieuppehåll och skriva tentan igen med klassen under. Förhoppningsvis får man då börja i den klassen istället.  

Nu läser vi alltså patologi. Vi kollar på histologiska preparat och vi pratar om celler. Lite svårgreppat ibland men det börjar falla på plats nu för mig. Jag är en sådan där person som måste se och höra en sak flera gånger innan jag kommer ihåg det. Igår var därför en bra dag. Innan lunch hade vi föreläsningar om cirkulation. Sedan hade vi genomgång i helklass av histologiska preparat från vävnader med cirkulatoriska problem (ex fick vi se en blodpropp). Efter det hade vi genomgång av en hel radda preparat, däribland cirkulatoriska, i en liten grupp. Då satt vi nio personer tillsammans med vår lärare och kollade i ett mikroskop med tio huvuden. Coolt va?

Såhär såg det ut, fast med fyra huvuden till. Man har ett enda preparat och en person styr men alla kan se. Perfekt tillfälle att ställa frågor som man inte vill ställa i helklass.

Efter detta satt jag och en klasskompis och kollade på preparaten ännu en gång, bara hon och jag. Först då började saker och ting falla på plats för mig. Äntligen.