Nu ÄR det faktiskt sommar och jag vill berätta om vad jag gör

Jag är i Norrland på semester. (Det är faktiskt sant, min sjukskrivning tog slut i förrgår.) Här är helt galet varmt! Stört varmt. Jag läste i den lokala morgontidningen att det har varit skogsbränder. Flera som har löst av varandra. På en bild fanns utritat var det hade brunnit och jag räknade till minst tio prickar. På typ en dag. Sinnes. 

Här löser dagarna av varandra. Vi hinner med mycket. Vi har varit på bröllopsceremoni i den vackraste lilla kyrka jag har sett. Vi har kört lastbil lastad med tre traktorer till traktorrace. Vi har varit på Ulvön, ett riktigt smultronställe. Jag har till och med hunnit kopiera alla mina gamla tentor och på så sätt gjort mig själv påmind om att mer än halva sommaren har gått. Allt detta har alltså skett i minst 30° i skuggan. 

Traktorracingen var riktigt kul. Jag var såklart inte med och körde utan fungerade bara som supportande assistent åt pojkvännen och hans kompis. (Inte support-ande som min autocorrect ville skriva...) Men det var en upplevelse bara det. Herrejissanes vad de kör! Jag som trodde att ponnyhoppning var det flängigaste som finns. B-ponnyernas omhoppning kan slänga sig i väggen! Här kommer fullvuxna karlar (och ett litet gäng unga tjejer) som gör allt de kan för att runda banan först, även om det innebär att de nästan flyger ur traktorn. Det värsta var när de två allra mest ombyggda traktorerna skulle köra ett riktigt värsting-dragracinglopp. Jag trodde verkligen att de skulle köra ihjäl sig. Värt att nämna är att de var de två äldsta deltagarna som körde dessa monstertraktorer. Det där om att man tar fler risker ju yngre man är verkar inte stämma i traktorvärlden. 



Den lilla traktorn längst till vänster fick jag köra på. Fett stolt. Min favorittraktor <3



På dagordningen stod även uppvisning av någon slags supermegaturbomotor. Det såg ut som en snöskoter fast i princip hela bestod av motor. Den sprutade eld och levde om riktigt rejält. Wow, så coolt, tänkte alla motorintresserade. Öh? tänkte jag. 
Det roligaste var när vi gick fram och pratade med killarna som rådde om supermegaturbomotorn sedan. Min pojkvän frågade saker om kapaciteten, hästkrafter, grenrör osv. Jag frågade följande: "Men alltså, vad används den till egentligen?" Killen bara tittade på mig. "Vadå används till?" "Ja men vad har den för syfte? Gör den någon nytta rent bruksmässigt?" Han fortsatte att titta på mig som om jag var dum i huvudet. Tydligen är "att köra fort på is" ett alldeles godtagbart syfte för alla utom mig. Speciellt om man slår fartrekord. 
Totalt onödig pryl tycker jag. Tänk vad stor nytta de pengarna hade kunnat göra någon annanstans. Typ i eboladrabbade Afrika. Nåja, alla måste väl få ha sina nöjen och prioriteringar. Jag har ju mina. 

Igår var vi på den vackra Ulvön. Vi åkte färja i hela två timmar enkel väg för att komma dit. Väl framme åt vi en fantastisk skärgårdsbuffé, solade och badade. Sedan var det två timmar hem igen. Jag brände mig något kopiöst i solen. Att man aldrig lär sig. Nu blir det till att låta bli solen i några dagar. 



På färjan till Ulvön. 



På stranden. Äntligen fick jag bada i havet, inte bara i mörkbottnade sjöar. 






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0