I natt kom jag hem från fem dagar i Zagreb, Kroatien. Det har varit fem intensiva, roliga och intressanta dagar. En del har varit mindre kul men det mesta var skoj.

Jag kan ju börja med det mindre bra. Det första som hände när vi kom fram var att vi blev mötta i dörren av en bricka med shotglas. I shotglasen fanns stark, hembränd sprit. Och på den vägen fortsatte det. Jag dricker i vanliga fall bara litegrann. Jag kan vara nöjd med en drink sådär. Men det var inget de förstod i Zagreb. Höll jag på att bli sjuk? Var det därför jag inte drack? Nej, jag vill bara inte ha. Va? Går det? Kort sagt, en enorm alkoholhets. Och folk röker inomhus. Usch.

I övrigt var det väldigt trevligt. Vi har sett Zagreb både från turistsidan och från studenternas sida. Vi var tio personer som åkte från Sverige. VI fick bo hos olika kroater, jag bodde hos en av tjejerna som bodde hos mig. Tanken var att vi betalade allt för dem när de var här och att de skulle betala allt för oss där men så blev det inte riktigt. Vi fick betala en del mat själv, vilket inte riktigt var meningen. Jag tror att den största anledningen var att deras kår inte hade råd att betala allt åt oss. För oss var maten ändå så billig att det inte spelade någon jättestor roll. Om man åt skräpmat kunde man lätt äta sig mätt på 30 kronor.

Vi pratade en del med kroaterna om pengar och situationen i de båda länderna. Vi svenskar tyckte att allt var otroligt billigt i Kroatien. De tyckte att allt var ruskigt dyrt i Sverige. Vi kom dock snabbt på anledningen. En av de kroatiska tjejerna berättade att hon hade ett extrajobb där hon tjänade ungefär motsvarande 130 kronor (eller något sånt, jag kommer inte riktigt ihåg) om dagen. Alltså inte i timmen utan för en hel dag!

De berättade också att de i princip inte har någon framtid som veterinärer. De kommer inte kunna hitta jobb och om de gör det kan de räkna med att tjäna nästan ingenting.

Kroaterna var väldigt irriterade på att politiker i Kroatien och Zagreb enligt dem är väldigt korrupta. Pengar försvinner på olika håll och inget bra tycktes komma från styret. Trots detta berättade kroaterna att det bara var 16% av alla i Kroatien som hade röstat i EU-valet. 16%! Löjligt lite. Tydligen var valdeltagandet inte speciellt mycket högre i vanliga fall heller, enligt kroaterna jag pratade med.

Vi fick se deras universitetsdjursjukhus också. Väldigt intressant!

De hade en helt nybyggd hästavdelning som de var väldigt stolta över. Den var jättefin. Kaklade ljusa väggar i boxarna osv. Men de hade bara sex boxar. I Uppsala har vi BETYDLIGT fler. Trots detta var det inte fullt i stallet. Tvärtom, det stod faktiskt bara en enda häst där när vi var och kollade. Veterinären som visade oss runt berättade att fenomenet djurförsäkringar inte är något som har etablerat sig i Kroatien. Där betalar man vad veterinärvården kostar. Självklart fanns det inga hästar där. Det är ju snordyrt att operera sin häst. Det är ju knappt av vi i Sverige har råd, trots försäkringen.

De hade också en jättefin nybyggd avdelning för nötkreatur. Jag har aldrig sett det innan. Jättefin och väldigt avancerad var den. Jag blev imponerad. Tyvärr var den i princip oanvänd, berättade vår guide. Lantbrukarna har inte möjlighet att lämna in sina kor till djursjukhuset, även om transporten dit och hem skulle vara gratis. Så synd på en så fin klinik, tycker jag.

Deras veterinärstudenter hade något som vi inte har. De hade egna fåglar som var till för eleverna och bodde på djursjukhusets avdelning för exotiska djur. Vi får över huvud taget knappt öva alls på exotiska djur, något jag saknar. De hade en helt egen avdelning för det. Häftigt. Jag fick till och med hålla i en orm för första gången i mitt liv. Den var förvånansvärt mjuk!

Jag måste bege mig till Uppsalas universitetsdjursjukhus nu. Jag ska på rundvandring i våra nya lokaler. Spännande! Jag skriver mer om Kroatien i ett annat inlägg. Fortsättning följer!