Här kommer den utlovade fortsättningen av mina Kroatienupplevelser. Jag tänkte prata lite om djur och djurhållning i Sverige vs Kroatien. 

Ett litet (läs enormt) lejon vilar sig i solen. Förmiddagen på zoo var den varmaste under hela resan.

Jag kan ju börja med att säga att jag överlag uppfattade det som att synen på djur var ungefär likadan rent känslomässigt, framförallt när det gällde husdjur. Däremot var en del andra saker annorlunda.

Vi var och kollade på Universitetsdjursjukhuset i Zagreb, det som fungerar som vårt UDS dvs. där eleverna får klinikpraktik. I Zagreb hade de några saker som vi inte har i Uppsala. De hade en ny, stor och modern boskapsavdelning med speciella undersökningsspiltor för kor och så. Tyvärr var den knappt använd under de senaste åren då den funnits eftersom lantbrukarna inte kan motivera det ekonomiskt. Jag förstår detta. Även i Sverige är det ovanligt att man åker in till djursjukhuset med sin ko. De flesta ingrepp och behandlingar sker istället på plats.

På Universitetsdjursjukhuset i Zagreb har de också en hel avdelning för fåglar och exotiska djur. De har även fåglar som ägs av skolan för att eleverna ska kunna öva sig i att hantera fåglar. Detta får vi ingen övning på i Uppsala. Jag fick för första gången i mitt liv hålla i en orm när vi var där. Den var förvånansvärt mjuk, jag hade väntat mig att fjället skulle kännas ungefär som fiskfjäll men den var faktiskt nästan len. Spännande. Jag kanske får ta och skaffa mig lite exotiska djur för att få erfarenhet av dem.

De hade också en nybyggd hästavdelning. Jättefin! Ljusgrönt kakel, rent och luftigt. Det var bara det att det knappt var några hästar där. Avdelningen hade bara sex boxar men när vi var där (på en måndag – busiest day of the week) var det bara en häst inne. Förklaringen fick vi av veterinären som visade oss runt. I Kroatien finns det inget etablerat system för djurförsäkringar. Om man åker in med sitt djur till veterinären måste man alltså betala för hela kalaset ur egen ficka. Eftersom en buköppning (som man ibland måste göra ex vid kolik som är en av de vanligaste orsakerna till att man åker till djursjukhuset) kostar minst 60 000 kr i Sverige, och antagligen ännu mer i Kroatien eftersom de får in så få, är jag inte förvånad att man inte har råd med detta. Det hade inte vi heller haft, trots att vi har två hästar och då ”borde ha råd” enligt den Kroatiske veterinären.

Smådjursavdelningen var också fin, men lite äldre än de andra delarna. Vi fick se operationssalar, undersökningsrum och rummen för de inneliggande patienterna. Vi fick också se deras rehabiliteringsavdelning. Rehabilitering är ett väldigt intressant område tycker jag. Jag kan lätt se mig själv jobba med det i framtiden. Vattenband, simning, pilatesbollar och djur (kanske framförallt hundar) som blir lite bättre för varje gång de kommer. Det var en annan veterinär som visade runt på smådjursavdelningen. Han var jätteduktig och var väldigt bra på att förklara. Dessutom kände han några av våra lärare, de som är specialiserade på rehab såklart. Världen kan vara väldigt liten ibland.

Vi var även på Zagreb zoo en dag. Jag är lite ambivalent när det gäller djurparker. Å ena sidan tycker jag att det är kul att kolla på de olika arterna och jag tycker att det är bra att djurparker hjälper till att bevara utrotningshotade arter. Å andra sidan tycker jag för det mesta att sättet djuren hålls på är under all kritik. Så var det till stor del i Zagreb. Inte hos alla djur, men hos många. I princip alla djur hade burar eller inhägnader som liknande deras naturliga habitat, men burarna var väldigt små jämfört med i Sverige. Och då är burarna små även i Sverige om man jämför med hur stora ytor djuren skulle ha rört sig på i det vilda. Naturligtvis är det inte rimligt att bygga inhägnader som är många kvadratkilometer stora. Då hade själva vinsten försvunnit eftersom besökarna inte längre skulle kunna se djuren. Naturligtvis är det också svårare för en djurpark mitt inne i en stor stad att ta ut storleken på inhägnaderna än vad det är för en djurpark som ligger på landet i Sverige.

Många av djuren visade tydliga stressymptom. Vargarna sprang runt runt i sin lilla fålla, en björn satt i ett hörn av sin och stirrade in i väggen, en annan björn vankade fram och tillbaka, fram och tillbaka, en prärievarg med enbart betong i sin lilla bur låg blick stilla i en liten grop. Vi veterinärstudenter (både svenska och kroatiska) reagerade på detta, men de andra åskådarna verkade mest tycka att det var kul att djuren rörde sig och hejade på dem.

Många av djuren var också ganska feta. Vi tänkte att det kanske beror på att djuren är roligast att kolla på när de får mat och att de därför får mat lite för ofta. Bara en teori dock, det kan ju ha någon helt annan anledning.

Lagom fet ödla.

Lagom fet orm. Frågan är vad han har ätit. En människa?

En annan sak vi reagerade på när det gällde djurparken var att säkerheten var väldigt låg jämfört med i Sverige. Man hade lätt kunnat ta sig in till de flesta djur. Som exempel kan jag nämna att det som skilde vargarna från besökarna var en liten vallgrav, en häck och ett lågt staket. Till lejonen kunde man sträcka in fingrarna om man lutade sig lite. Man hade lätt kunnat skutta ner till krokodilen eftersom man liksom stod ovanför den och tittade ner, utan något nät eller så mellan.  

På bilden syns faktiskt i princip HELA krokodilburen. 

I övrigt var det faktiskt kul att vara på zoo. De hade djur som jag aldrig har sett innan. Dessutom tycker jag alltid att de stora kattdjuren är lika fascinerande. Jag kan stå och kolla på dem hur länge som helst.

En liten rolig detalj var att det fanns ett litet hus man kunde gå in i som visade olika typer av ohyra man kan få i huset. Råttor, möss, illrar och diverse småkryp. Jag visste inte ens att illrar räknades som ett skadedjur och jag visste verkligen inte att man kunde få illerproblem på samma sätt som man kan få råttproblem. Det kändes också rejält konstigt att stå och kolla på en liten glasbur innehållande silverfiskar. Silverfiskar. På zoo. Det var något helt nytt.

Jag pratade med en av kroaterna om köttproduktion i Kroatien. Hon berättade att de importerar det mesta köttet och hon visste inte riktigt varifrån. Faktum är att de hade ganska dålig koll på köttproduktion över huvud taget. Eller, de verkade inte tycka att det var någon speciellt stor fråga. Vi svenska veterinärstudenter matas med information och åsikter kring frågan hela tiden och väntas komma med egna åsikter väldigt snabbt. I Kroatien verkar det inte finnas samma medvetenhet kring köttproduktion. Jag förstår detta. Kroatien och Sverige är två länder med helt olika historia. En av veterinärerna som visade oss runt uttryckte det såhär: ”Kroatien har varit i krig ungefär vart tjugonde år och varje gång måste landet byggas upp igen från grunden. Det är trevligt med en nystart men vi börjar också bli trötta på att starta om hela tiden.” Jag tänker mig att djurrätt och djurhållning inom köttproduktion inte har prio ett när man än en gång bygger upp allt på nytt.

Summa summarum: i Sverige har vi väldigt hög standard på vår djurhållning jämfört med andra länder. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi jobbar med att behålla den, även om EU:s djurregler skulle ligga under våra. Här kommer också alla vi vanliga människor in. Välj svenskt kött så att de svenska bönderna kan överleva, se till att åka till veterinären med dina sjuka djur så att veterinärvården kan fortsätta utvecklas osv.

En del saker i Kroatien var väldigt bra och vi kan lära oss av det. Andra saker var mindre bra och fick mig att känna ”vad glad jag är att jag bor i Sverige”.

Jag tycker i alla fall att Kroatienbesöket var väldigt intressant och lärorikt. Jag är övertygad om att det är bra att vidga sina vyer och att få lite att tänka på. 

Galet söt jordekorre.

Vad det här är för djur vet jag inte ens men visst är den grymt söt? Jag såg en vild sån här simma i en kanal på bussen till flygplatsen senare.