Just nu läser vi om bakterier. Den största skillnaden mellan bakterier och virus, som vår förra delkurs handlade om, är att bakterier har eget liv. Virus kan bara leva inuti en värdcell men bakterier klarar sig på egen hand. Det finns helt galet mycket bakterier i världen och vi känner bara till en bråkdel.

En snabb sökning på Wikipedia, alla studenters bästa vän, ger oss följande fakta:

”Bakterier kan hittas i alla ekosystem på jorden, i varma källor, bland radioaktivt avfall, i havsvatten och djupt ned i jordskorpan. Vissa bakterier kan till och med överleva i extrem kyla och i vakuum. I genomsnitt finns 40 miljoner bakterier i ett gram jord och en miljon bakterier i en milliliter färskvatten.”

”Uppskattningsvis finns det 10 gånger fler bakterier än människoceller i en människa, där de flesta bakterier finns i tarmen och huden.”

Inte dåligt va?

En elekronmikroskopisk bild av en bakterie. Såhär kan de alltså se ut. 

(Foto: Tapio Nikkilä och Leif Ljung via vetbact.org)

Jag har varken tid eller lust att skriva om precis alla bakterier här på bloggen, dessutom tror jag att ni skulle bli väldigt uttråkade av det. Istället tänkte jag berätta lite om två bakterier som jag tycker är lite extra spännande: Rhodococcus equi och Clostridium difficile.

Rhodococcus equi drabbar framförallt föl och ger lungan varfyllda bölder. Ibland blir lungan helt fylld med massa bölder och ibland kan hela lungan bli som en enda stor böld. Fölen kan även få bölder i lymfknutorna. De små fölen mår alltså inte alls bra när de blir infekterade med den här bakterien.

Rhodococcus equi lever kvar i miljön och därför blir sjukdomen stuteriberoende. Många föl på samma stuteri kan drabbas, år efter år. Detta beror alltså på att fölen andas i bakterien från miljön. De smittar oftast inte varandra utan alla blir smittade från miljön.

Föl som drabbas av Rhodococcus equi kan lyckligtvis behandlas med antibiotika och bli friska. Om man behandlar i ett hyfsat tidigt stadium kommer fölen bli helt normala hästar och prestera på hög nivå. Detta trots att lungorna blir helt ärriga som en följd av bölderna. Fantastiskt va?

Nu till nästa problem.

Mammorna till fölen som behandlas mot Rhodococcus equi har tenderat att få dödlig diarré orsakat av en annan bakterie, Clostridium difficile. Detta beror på att mammorna får i sig lite av fölens antibiotika när de slickar på fölen och så. Detta låter ju inte så farligt. Lite antibiotika borde väl göra även mammorna friskare, det tar ju kol på massa sjukdomar? Nja, det stämmer inte. När man behandlar med antibiotika kommer man döda den bakterien man önskar döda, ja. Men man dödar också massa bakterier som ska finnas i normalfloran. Det är precis det som händer i fallet med Clostridium difficile. Bakterien finns normalt i tarmfloran och är då ofarlig. När andra bakterier i normalfloran slås ut får Clostridium difficile chans att växa till sig och då blir den farlig. (Detta gäller alltså alltid när djur eller människor behandlas med antibiotika.) Mödrarna får alltså kraftig diarré som kan vara väldigt dödlig.

Sorligt va? När man väl lyckats rädda fölet kan mamman riskera att dö, just på grund av att man räddat fölet.

Clostridium difficile drabbar även oss människor. Den ger även hos människor kraftig diarré eller blodblandad diarré. Bakterien sprids lätt på sjukhus eftersom många där behandlas med antibiotika. Hos människor har Clostridium difficile 20 % dödlighet. Oftast är det kanske äldre personer med nedsatt immunförsvar som dör men även yngre personer kan såklart drabbas och de kan då sprida smittan till de äldre. Detta är en aspekt man måste tänka på när man pratar om antibiotikabehandling.

I januari 2014 påvisade man en särskilt aggressiv stam av Clostridium difficile på sjukhus i Sverige. Den stammen är till viss del resistent. Det är alltså ett väldigt aktuellt ämne vi i klassen läser om just nu.

Imorgon kommer vi att prata mer om antibiotika och även om antibiotikaresistens. Det ska bli väldigt spännande! Jag tänker att det kommer att vara en av de viktigaste föreläsningarna under hela kursen. Mer om detta kommer alltså.

En lite rolig parentes kring Clostridium difficile är att den luktar hästbajs när man odlar fram den på plattor. Den är därför ganska lätt att diagnosticera. Vi fick plattor med den häromdagen och jag kan intyga att det verkligen känns som att lukta på en hög med hästbajs.

Rhodococcus equi luktar typ unken källare eller gammal stubbe, inte alls lika spännande. Däremot byter den form när den går igenom sina olika utvecklingsstadier – betydligt mer spännande!