Jag har fallit för grupptrycket och gjort precis som alla andra just nu: blivit förkyld. Med hosta, snor och ont i kroppen. Skit också. Jag har inte alls tid att vara sjuk. Inte lust heller för den delen. Det händer alldeles för mycket kul just nu. Skolan är spännande och fritiden är spännande. Låt mig berätta.

I skolan läser vi fortfarande om virus. I fredags hade vi den mest spännande föreläsningen hittills, den om rabies. En sjukdom som inte har funnits i Sverige på väldigt länge men som vi ändå testar för och är rädda för. Det beror på att symptomen är så läskiga och att utgången i princip alltid är döden. Detta gäller alltså även om man som svensk skulle bli smittad. I vanliga fall är vi vana vid att sjukdomar som är dödliga i andra länder är lätt att bota i Sverige. Men rabies är faktiskt dödligt även här. Det finns inget botemedel så när symptomen väl har börjat synas är det kört. Faktum är att hos människor är sjukdomsförloppet så obehagligt att den smittade sövs ner tills döden inträffar, för att man ska slippa genomgå förloppet. Rabies ger inte bara personlighetsförändringar utan även förlamning, även av respirationsorganen. Det är alltså den delen som leder till döden. Är det inte hemskt? I andra delar av världen finns sjukdomen och ex i Kina dör 200 människor i månaden av rabies. Det visste inte jag. Jag trodde att den var i princip utdöd förutom hos gatuhundar ungefär.

Det finns dock lite hopp. Man kan nämligen vaccinera mot rabies även efter att man har blivit smittad, så länge inga symptom har uppkommit än. Rabiesvaccin används alltså inte bara förebyggande, som de flesta andra vaccin, utan även som ett sätt att bota någon som redan är smittad. Ganska häftigt.

Den lilla fritid jag har har plötsligt blivit helt uppbokad med en enda sak: hästar. Jag har nämligen börjat hjälpa en vän med hennes hästar. Åh, så kul det är att äntligen få rida! Hon har dessutom en shetlandsponny som jag får köra. Jag kan ingenting om körning, är helt självlärd. Trots detta är lilla shettis hur snäll och lydig som helst. Det känns nästan som om jag vet vad jag gör.  Det är så skönt att få sitta på hästryggen (eller bakom hästrumpan) igen. Se världen lite mer ovanifrån än i vanliga fall. Jag har verkligen saknat det.

Idag är det valdag. Äntligen. Jag är så trött på all politisk reklam och alla som ska trycka upp sin åsikt i ansiktet på andra. Helt ärligt, hur många ändrar åsikt för att någon skriver på facebook att man borde göra det? Jag tänker i alla fall inte göra det. Jag hoppas på ett visst resultat idag men jag tänker faktiskt inte propagera för det eller hävda att alla som inte tycker precis exakt som jag är helt dumma i huvudet. Jag är så trött på diskussioner på facebook och i andra medier med härskartekniker, pajkastning och ”lilla vän du vet ju ingenting”. Usch. Nej, nu tänker jag kolla på valvakan och hosta lite till så får vi se hur det blir.