Mitt svar: att klara veterinärprogrammet (eller vilken annan utbildning som helst) tror jag handlar mer om hur mycket arbete en är beredd på att lägga ner än om hur smart en är. Det är svårt att säga om många klarar det med nöd och näppe tycker jag. Det är nämligen lite svårt att definiera. Å ena sidan kan en tycka att om jag kuggar en tenta så är jag kass och håller på att inte klara mig. Å andra sidan kommer jag plugga in ämnet två gånger och därmed kunna det bättre än om jag klarade det på första försöket. 

En del tycks glida genom utbildningen medan andra får kämpa hårt. Frågan är ifall en blir en bättre veterinär bara för att man är en bra student. 

Det som sätter käppar i hjulen för en del är stopptentorna. Vi måste klara vissa tentor för att få börja nästa läsår. Klarar jag det inte under mitt år får jag ta ett sabbatsår och prova igen nästa år tillsammans med klassen under mig. Det är en del som tar studieuppehåll av den anledningen men nog fler som tar uppehåll av andra anledningar. 

Det är jätteofta jag säger att "det här gåååååår inte, jag kommer aldrig lära mig detta - bäst att övergå till plan b och satsa på att bli fåraherde" och sedan klarnar allt efter ett tag. Inför varje tenta nästan. Kanske är det ett naturligt steg i min inlärning? 

För att sammanfatta kan jag säga att ja, en normalbegåvad person kan absolut klara utbildningen. Det är inga supermänniskor som läser till veterinär. Bara ambitiösa människor som är redo att jobba häcken av sig och lägga ner sin själ i studierna och det kommande yrket. Det gäller att hitta sina styrkor och svagheter och lägga upp studierna efter det.