Det bara snöar och snöar här. Det tycks aldrig ta slut. Jag tycker inte om det. Snö är fint och så men jag tycker inte om när det snöar. Speciellt inte när det blåser samtidigt. Usch och fy. Kylan letar sig in oavsett hur mycket kläder jag har på mig. Det kryper in i alla glipor. Mellan vantar och jacka, i nacken mellan mössa och krage, in under jackan och upp till ländryggen. Snön lägger sig som ett lager på halsduken och smälter av den varma andedräkten. Lägger sig på mössan och trillar ner i ansiktet.

Det har blivit så snöigt att jag allvarligt överväger att stanna hemma från skolan imorgon bara för att jag inte vill sladda runt på vägarna. Det finns roligare saker att göra än att köra fast i en snödriva, helt klart. 

Vi har börjat med respirationesorganens patologi nu. Idag pratade vi lite om reccurent airway obstruktion, en kronisk lungsjukdom hos häst som jag känner vid namnet kvickdrag eller helt enkelt hosthäst.

Eftersom jag själv har haft en hosthäst när jag var yngre spetsade jag öronen. Faktum är att jag har hört många kalla sina hästar för hosthäst. Oportuno har tillexempel lite ”hosthästdrag”, tillexempel reagerar han direkt med hosta om han skulle råka få hö eller halm av undermålig kvalitet. Betyder det att han har kvickdrag? Vad ÄR egentligen kvickdrag? Är hosthäst en riktig diagnos eller något som man bara säger?

Efter dagens föreläsning drar jag slutsatsen att termen hosthäst används väldigt brett. Det är ungefär som att säga att en häst har kolik – det kan innebära en rad olika saker, inte bara tarmvred.

Ponnyn jag hade när jag var yngre blev fick en stenhård diagnos av vår hovslagare. Hon har kvickdrag. Kolla i flanken, där ser du att hon andas. Det ska inte synas. Jag kollade i flanken som mycket riktigt rörde sig i takt med andetagen. Jag var kanske tolv år och hade ingen aning om vad kvickdrag var. Jag vet fortfarande inte om ponnyn faktiskt hade kvickdrag eller om hon ”bara var en vanlig hosthäst”. Vad jag vet är dock att hon fungerade fint som ridponny utan någon direkt behandling och att hon fortfarande är pigg och glad hos sin nuvarande familj trots hög ålder.

Det jag lärde mig idag är att reccurent airway obstruktion (RAO) är en sjukdom med många namn. Den kallades tidigare för chronic obstructive pulmonary disease men har alltså bytt namn nu.

Det är oklart vad som egentligen orsakar RAO. Det som faktiskt är känt är att det är en inflammation men inte någon infektion. Det betyder att det inte är ex en bakterieinfektion som ligger bakom.

En tror att sjukdomen eventuellt kan vara orsakad antingen av att hästen andas in damm och svamppartiklar, av toxiska skador i bronkiolera (de små luftvägarna) eller att den får i sig luftburna viruspartiklar. En tror att något av detta ger en immunologisk eller allergisk reaktion hos hästen. Det kan också tänkas vara en sekundär reaktion till en lunginflammation eller luftvägsobstruktion, alltså att något har täppt till i lungan (jag tror att det är därför man säger att man inte ska sopa i stallet om hästarna står inne).

När en obducerar en häst med RAO syns inte så mycket på lungorna. De ser ganska normala ut, kanske lite svullna. I mikroskopet syns däremot en del saker.  I bronkiolerna, som är de små luftvägarna långt nere i lungan, finns det hos hästar med RAO bägarceller. Detta är celler som producerar slem och de ska inte finnas såhär långt ner i lungan. Längre upp i lungorna finns det bägarceller och cilier. Cilierna är som små hårstrån som rör sig i vågliknande rörelser. Bägarcellerna producerar slem som cilierna flyttar längre upp i lungan. På slemmet fastnar skräp som alltså förs längre upp i lungan för att kunna hostas upp. Det sväljs sedan ner i magen och följer med avföringen ut. På så sätt har kroppen gjort sig av med farliga ämnen. (Ibland kan det såklart spottas ut direkt också.)

Problemet med att det finns bägarceller i bronkiolerna hos hästar med RAO är att det inte finns några cilier där. Slemmet kommer därför att ansamlas långt nere i lungan och gör att det blir trångt i gångarna. Hästen kommer att hosta för att få upp slemmet men det kommer inte hjälpa.

Man ser även ansamlingar av inflammatoriska celler och en ökning av glatt muskulatur. Förändringarna kan göra att lungalveolerna får svårt att få ut luften och spänns ut, detta kallas för emfysem. Alla förändringar tillsammans gör att hästen får svårt att andas och därmed en nedsatt prestationsförmåga och allmänt mående.  Man kan märka att hästen andas väsande. Enligt wikipedia kan man också se en linje under revbenen i samband med utandning, men jag vet inte om det stämmer.

Detta om RAO gick vi igenom under ungefär fem minuter under dagens två timmar långa föreläsning. Och då är det en ganska viktig sjukdom på hästsidan. Ni förstår vilket rasande tempo det är på våra föreläsningar. Det är helt nödvändigt att komma ihåg bakgrundsfakta som vi redan lärt oss, annars är enhelt lost. Det är högt tempo även om en inte behöver sitta och försöka minnas hur det nu var med celltyperna i bronkiolerna. Inte helt sällan går jag ut från föreläsningen och känner mig helt tom i skallen. Kommer knappt ihåg vilket ämne vi pratade om. Först när jag kommer hem och börjar gå igenom det i lugn och ro faller det på plats. Tack och lov har vi ett luftigt schema under den här kursen. Antagligen för att föreläsarna vet att det är högt tempo och att fler är som jag, behöver tid för att få in allt. Flytta det från pappret till korttidsminnet för att sedan lagra det i ett litet fack i långtidsminnet. Jag är väldigt tacksam för att våra utbildningsledare tycker att det är viktigare att vi alla faktiskt lär oss än att rensa ut dem som inte är snabba nog. I slutändan hade det ju varit branschen som förlorade på det. Färre elever med goda kunskaper betyder färre veterinärer med goda kunskaper vilket i sin tur ger sämre vård åt de sjuka djuren.