Nu har jag officiellt gått klart andra året på veterinärprogrammet, jag har nämligen fått resultatet på de sista tentorna och jag är godkänd. Därmed har jag inte haft en enda omtenta under år två. Det känns himla skönt faktiskt. Speciellt skönt är det att inte ha några omtentor nu på sommaren.

 

Jag tänkte göra en liten sammanfattning för skolåret som har gått. Det är så mycket vi har läst att jag kan behöva en liten repetition bara för att komma ihåg alla ämnen!

 

Vi började året med att flytta in i sprillans nya lokaler och läsa Allmän Sjukdomslära. I detta ämne ingår sex delkurser: virologi, bakteriologi och livsmedelssäkerhet, parasitologi, immunologi och till sist allmän patologi och histopatologi.

I november tentade vi av virologi, bakteriologi och livsmedelssäkerhet samt parasitologi. Läran om virus, bakterier och parasiter. Tre tentor inom loppet av en vecka ungefär. Nu hade jag också flyttat hit hästen som visserligen tog en massa tid men samtidigt hjälpte mig att stressa ner mellan varven vilket jag är övertygad om hjälpte mig i pluggandet.

 

Efter tentaveckan började den superkorta kursen immunologi, alltså läran om hur immunförsvaret fungerar. Vi läste grunden i immunologi i slutet av första året och nu var det dags att bygga på med mer kunskap. Jag passade på att flytta i samband med den här kursen. Inte smart. Eftersom kursen varade i kanske fem-tio dagar, jag minns inte riktigt, så missade jag en hel del. Jag gick på alla föreläsningar men jag hade noll tid till att plugga på kvällarna. Tack vare bra föreläsare och intensivt plugg innan tentan klarade jag kursen ändå.

 

 

 

Tentan i immunologi skrevs i januari, några dagar innan tentan för kursen allmän patologi och histopatologi. Den kursen var rolig och väldigt viktigt. Har man hängt med på den allmänna patologin har man lättare att hänga med senare under året. Patologi är ungefär läran om vid sjukdom. Vi lärde oss vad som händer i kroppen vid sjukdom och skada och varför. Vi lärde oss varför det kan vara jätteallvarligt om kroppen saknar ett pyttelitet protein och vi fick se bilder på allt från brännskador till siamesiska tvillingar. Dessutom fick vi se hur de sjuka organen ser ut mikroskopiskt. Den mikroskopiska biten tyckte jag var svårast, däremot fick jag riktigt bra resultat på den teoretiska delen av tentan.

 

Nu har vi kommit fram till mitten av januari. Vid det här laget hade vi insett att de nya lokalerna inte var så fantastiska i alla avseenden. Speciellt en sal var så kall att en del elever börjat ta med sig egna filtar till föreläsningarna. Själv hällde jag i mig stora mängder te för att värma upp mig inifrån. Resultatet? Inte så varm men väldigt kissnödig.

 

Efter den allmänna patologin kom kursen Speciell Patologi, den tyngsta kursen under årskurs två. Det är en lång och intensiv kurs med en enda stor tenta i mars. Jag och mina pluggkompisar började plugga på gamla tentor redan första veckan. Under kursen läser man om ett organsystem i taget. Varje organsystem kan drabbas av en mängd sjukdomar och felaktigheter och efter kursen vet vi nu hur detta ser ut mikroskopiskt, makroskopiskt och vad det beror på. Speciell patologi är enligt mig den mest spännande kursen hittills.

 

Efter monstertentan i speciell patologi var det direkt dags för nästa kurs: Populationsmedicin. Nu vänds blicken från individen till gruppen. Här ingår delkurserna statistik, epidemiologi, husdjurshygien, husdjursgenetik och etologi. Även en tvådagars praktik på produktionsgård ingick i den här kursen. Statistik och epidemiologi innebar mycket teori men de andra kurserna innefattade en del praktik, inte minst i form av den berömda Skaraveckan. Skaraveckan är precis vad det låter som, en veckans skolresa till Skara där vi gör en mängd studiebesök på olika produktionsgårdar och ett slakteri. Jag tyckte att det var väldigt kul att faktiskt få se hur det ser ut i verkligheten, inte bara läsa om det.

Statistik och epidemiologi tentades av samma dag och någon vecka senare tentades de tre sista tentorna av, också på samma dag. Som tur var är tentorna inte jättestora, annars hade det varit svårt att orka med tre tentor under ett och samma tillfälle.

 

Det var alltså årskurs två i korta drag. Ett roligt och intensivt år, både studiemässigt och privat. Stundtals tufft och tungt med mestadels har det nog faktiskt varit rätt så bra. Inte minst med tanke på att jag under året (skolåret då) både har flyttat ihop med min pojkvän och tagit hit min häst.

 

 

Förrå året hade vi femton tentor sammanlagt, muntor inräknade. I år hade vi ”bara” elva.

·         Virologi

·         Bakteriologi och livsmedelssäkerhet

·         Parasitologi

·         Immunologi

·         Allmän patologi och histopatologi

·         Speciell patologi

·         Statistik + epidemiologi

·         Husdjurshygien + husdjursgenetik + etologi

Häromdagen var mina föräldrar tvugna att åka in till veterinären och avliva lilla Ludde. De försökte ringa mig så att jag kunde vara med och ta beslutet men jag var på jobbet och kunde inte svara. Jag fick därför beskedet att Ludde var avlivad senare på eftermiddagen.

Det är aldrig kul när djuren mår dåligt eller måste avlivas. Det är vi som djurägare som tar beslutet om våra djur ska leva eller dö och detta känns obekvämt och jobbigt när det väl gäller. Det är jättejobbigt att ta beslutet att ens djur ska avlivas, oavsett anledning. Vi blir ledsna och arga. Det är ju en älskad familjemedlem. Men att inte ta beslutet är faktiskt värre.

Om djuren inte mår bra är det vår skyldighet att se till att de får vård och behandling. Om djuret inte går att behandla eller om behandlingen bara skapar ännu mer lidande tycker jag att djuret bör få somna in. Såkart går det att hävda att jag inte har rätt att leka gud på det sättet. Att jag inte har rätt att besluta vem som ska leva och vem som ska dö. Det som är viktigt att ha med i tankarna är då att det faktiskt är vi människor som bestämde att djuret skulle födas.

Min åsikt är att eftersom det är vi människor som beslutar över vilka djur som ska födas så är det också vi som har ansvaret över att djuren har det bra. I detta ingår att låta djur som aldrig kommer kunna få det bra somna in, hur jobbigt och hemskt det än känns att tänka på det. Att vara död är inget lidande.

Trots detta tycker såklart hela familjen att det var ganska jobbigt att Ludde skulle avlivas. Ludde har varit sjuk tidigare och vi har varit medvetna om att det kanske snart skulle vara dags men det känns ändå som om det kom helt plötsligt. Nu är det i alla fall gjort och jag tycker att det är skönt att veta att Ludde inte går omkring och har ont.

 

Om hästar säger en att de kommer till de evigt gröna ängarna i Trapalanda efter att de dör. Var hamnar hundarna? I korvaffären kanske. Eller i den evigt fluffiga dubbelsängen. Där tror jag Ludde skulle trivas.

 

Att jobba på veterinärklinik, även om det mest är i reception som för mig, gör att en blir lite härdad när det kommer till avlivningar tror jag. Jag får ta emot samtal från djurägare som vill boka tid för avlivning och som har frågor kring hur det går till. Jag var inte riktigt beredd på det och första dagarna blev jag ganska ställd. Det är svårt att prata med människor som är väldigt ledsna utan att själv bli ledsen. Jag tror visserligen att det  är ett tecken på medmänsklighet och inte nödvändigtvis något dåligt, men i situationen kan det vara jobbigt.

 

I övrigt trivs jag bra på mitt sommarjobb. Det är nog första gången jag har haft ett jobb med så regelbundna arbetstider och lediga helger. Tidigare har jag ofta inte vetat riktigt när jag skulle sluta för dagen och jag har alltid jobbat helger, delvis för att det är högre lön på helgen. Väldigt skönt att vara ledig samtidigt som min sambo.

 

Midsommaren har vi spenderat i Höga Kusten. Sommar, sol och varmt. Fin utsikt, god mat och trevliga människor. En ganska lyckad helg, faktiskt.  

Förra veckan var första veckan på sommarlovet och därmed första veckan på sommarjobbet på Enköpings Djurklinik. En mycket intensiv men rolig vecka. Det känns verkligen jätteroligt att faktiskt få göra något istället för att bara läsa om allt en kan göra. Trevliga kollegor och trevliga patienter. Den här sommaren kommer nog gå blixtsnabbt. 

Vad har vi då gjort för att fira den lediga helgen? Vi körde med motorcykeln till ett slott några mil bort i lördags. Gick omkring och andades in slottsmiljö och åt en riktigt god pastasallad med slottets egna äppelmust till. Naturligtvis med utsikt över vattnet. 

Idag har jag storhandlat i min nya favoritaffär, Coop i Enköping, käkat glass och ridit en sväng. En helt okej lugn söndag helt enkelt. Nu dags att gå och lägga sig och ladda inför en ny spännande vecka. 

Sommarlov tjoho! 

I förrigår hade vi våra tre sista tentor och igår hade vi redovisningar i tvärgrupper och besök av KRAV. Jag kom hem vid tretiden och firade med att rida ut på Oportuno i årets första sommarväder. Så härligt! 

Ledigheten varade dock inte länge. Mitt i en galopp fick jag telefonsamtal från kliniken som akut behövde extrafolk till sjuka föl. Självklart hoppade jag in. 

Istället för sovmorgon gick jag därför upp kvart i sex imorse för att köra till Uppsala. Synd på sovmorgonen men egentligen gillar ju jag att jobba. Att gå hemma och göra ingenting gör bara att jag klättrar på väggarna. Tur att det riktiga sommarjobbet (på en annan klinik) börjar redan på måndag. 

Kanske ska jag ta sovmorgon imorgon ändå. Bara för att veta hur det känns, liksom.