Igår fyllde jag år. 24 närmare bestämt. Jag är inget jättefan av att fira födelsedag men det är ändå lite mysigt att gå ut och äta och sådär. Eftersom pojkvännen fyller år bara några dagar innan mig firar vi tillsammans på helgen som kommer mellan våra dagar. I söndags var vi på relaxavdelning på ett ganska nybyggt badhus i Västerås och sedan gick vi ut och åt på restaurang. Relaxen var jättemysig, ungefär som ett spa. Flera olika slags pooler och bastuar och et aromarum där det doftade fantastiskt. Så skönt att få tina upp sin frusna höstkropp.
Själva gårdagen var kanske inte så födelsedagig. Först tenta på morgonen och sedan jobb på labbet fram till fem. Efter det hem och laga middag. Efter middagen var det bara att duscha och gå och lägga sig. Inte så glamoröst och lyxigt kanske men det är ju så min vardag ser ut. Jag var i alla fall helnöjd. Det är skönt att skriva tenta, det är liksom som att kryssa av något från att-göra-listan. Jag tycker också jättebra om att jobba. Det är så skönt att träffa folk som inte är veterinärstudenter och att få göra något fysiskt. Att kunna lämna något kvar och veta att någon annan gör klart det nästa dag är också helt fantastiskt. När det gäller plugg som inte hinns med så lägger det ju sig bara på hög.
Jag märker mer och mer varje år att de fysiska grattishälsningarna ersätts av små inlägg på Facebook. Är det inte lustigt? Istället för att ringa, skicka sms eller säga det till personen så skriver en på Facebook. Helst i det offentliga flödet så att alla ser. Jag har alltid tänkt att det är där en skriver de ytliga grattishälsningarna, till de där personerna som en inte ens visste fyllde är den dagen. Att de riktiga hälsningarna ska man säga eller i alla fall smsa. Jag tror att jag måste tänka om kring detta. Idag verkar det inte alls vara bara de ytliga grattishälsningarna som kommer via Facebook, utan alla. Jag är visst lite efter. Nu har jag i alla fall insett det och får nog uppskatta Facebook-grattis mer än tidigare.
Är det inte konstigt hur tiderna kan ändras så snabbt? Plötsligt är det genom en plattform på internet som den större delen av vår kommunikation sker. Det är också där vi läser nyheter och uppdaterar oss om världen. På en internetplattform! Källkritiken flödar inte direkt på Facebook så det kanske finns poäng att dra öronen åt sig lite när det ploppar upp nyheter i flödet. Kanske kan det vara värt att dubbelkolla om allt verkligen stämmer.
Jag försöker dra ner på mitt facebookanvändande. Jag vill inte leva med gamnacke och blicken ner på telefonen hela livet. Men vet ni vad? Det är nästan helt omöjligt att klara sig utan Facebook idag. Enormt mycket information går genom Facebook och den som inte är med missar allt. Information om skolan och klassen, jobb, vad vänner håller på med. Tydligen har folk slutat berätta för varandra vad de gör, de väntar sig att alla ska läsa om det på Facebook istället. Konstigt va?