Försöksdjur och läkemedel

När vi har pratat om hur det går till när ett läkemedel tas fram och godkänns så har jag lärt mig att processen innefattar en hel del djurförsök. Kanske ingen direkt nyhet men jag har ändå inte tänkt så mycket på det tidigare.

När det görs försök för humanmedicin är det en nackdel att substraten testas på djur som inte säkert reagerar likadant som en människa kommer att göra. En kanin och en människa är ju faktiskt inte så lika. När det gäller djurmedicin kan substraten testas direkt på det djurslag som de är tänkta att användas på kliniskt.

 

Det är jätteviktigt att ett läkemedel som kommer ut på marknaden är säkert, d.v.s. att det fungerar och att biverkningarna inte är värre än en kan acceptera. Därför görs bland annat dostester överdostester. Detta innebär att försöksdjuren får olika doser av läkemedlet och så undersöks vilka biverkningar de får. I ett test undersöks vilken som blir den optimala dosen för läkemedlet, d.v.s. vid vilken dos läkemedlet får önskad effekt och som kommer rekommenderas för behandling. Vid ett annat test får försöksdjuren mycket högre dos än den rekommenderade. Här blir biverkningarna såklart fler.

Efter detta kommer fallstudier där det registreras hur djur som har fått behandlingen i fält har reagerat. Ofta reagerar djuren inte likadant om de får ett läkemedel i labbmiljö som i sin hemmamiljö. Försöksdjuren är dessutom oftast friska djur som får sjukdomen framkallad. Djuren i fält är sjuka ”på riktigt”. Detta för att labbdjuren ofta egentligen inte är sjuka utan får sjukdomen inducerad i sin vanligtvis friska kropp. Därför kommer den att reagera annorlunda än djuret i fält som kanske är gammalt och har gått med sjukdomen länge.  

 

 

 

Jag kände min lite naiv som förvånades över att det var så många olika försök involverade i ett enda läkemedel. När jag tänkte efter insåg jag att ja, självklart är det djurförsök med för att ta fram läkemedel.  Så dumt av mig att inte tänka på det. Alla läkemedel jag någonsin har ätit är såklart testade på försöksdjur först. Och många försöksdjur har säkert lidit ganska rejält för min skull.

 

Jag ställer mig lite dubbel till djurförsöken.

Å ena sidan tycker jag att det är jätteviktigt att vi utvecklar läkemedel för att hjälpa djur och människor som inte mår bra. Det är också jätteviktigt att de läkemedel som tas fram faktiskt är säkra att använda så att patienter som redan är sjuka inte ska behöva må ännu sämre för att läkemedlet inte har avsedd verkan eller jättestarka biverkningar.

Å andra sidan tycker jag att det är fruktansvärt att vi inducerar sjukdom och smärta till friska djur. Vi gör dem sjuka. Vi gör så att de lider. Vi offrar försöksdjuren för att kunna rädda andra djur. Vem är jag att bedöma vilket liv som betyder mest? Vem är jag att leka gud och bestämma att ett djur ska dö för att ett annat ska kunna leva. (En del biverkningar syns först vid obduktion, djuren måste alltså avlivas som en del av testet.)

 

Någonstans måste vi väga nytta mot risk. Hur stora är riskerna för patienterna om vi inte testar läkemedlen först? Hur stora är riskerna för att försöksdjuren kommer lida? Hur stor är nyttan av läkemedlet? Finns det något behov av det? Skiljer det sig från läkemedel som redan finns på marknaden?

När jag tänker så kan jag komma till slutsatsen att även om försöken är hemska och etiska på många sätt så känns det ändå som att nyttan är stor och därför kan det anses vara okej. Jag kan jämföra med djurförsök för kosmetiska produkter som smink. Där känns nyttan inte speciellt stor och därför känns djurförsök mindre okej rent etiskt.

 

 

 

Detta är en jättesvår fråga som måste diskuteras mycket. Vi måste vrida och vända på den och fundera över vilka alternativ som finns. Måste vi testa hudprodukter på djur eller kan vi testa på syntetisk låtsas-hud? Kan vi undersöka ett läkemedels påverkan på njurarna på artificiella njurar eller måste vi testa det på ett levande djur? Jag ser framför mig en framtid där djurförsök kanske inte ens är nödvändiga. Där vi har utvecklat andra, bättre system för att testa läkemedel. Jag hoppas att den framtiden inte är allt för långt borta. Kanske någon annan tänker likadant och jobbar för fullt med att utveckla tekniken. Eller kanske måste jag själv bestämma mig för att jobba med försöksdjur för att kunna göra en skillnad.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0