Mer om kaniner
Eftersom jag i förra inlägget berättade om vår fantastiska kaninföreläsning känner jag att jag vill dela med mig lite av det vi lärde oss under just den föreläsningen. Kaniner är trots allt väldigt vanliga husdjur och det kan vara kul att veta lite om dem. (Observera att det jag skriver som vanligt är väldigt förenklat och att det finns mycket mer att veta om kaniner.)
Det första vår föreläsare sa var att kaniner är som små hästar. Ha detta i åtanke när ni läser. Jag tycker att det stämmer ganska bra.
Kaniner är inte gnagare, vilket jag länge trott, utan lagomorfa d.v.s. hardjur. En viktig skillnad är att hardjur har två små tänder på insidan av framtänderna i ovankäken. De har alltså sex framtänder, två där nere och fyra där uppe. Vill en läsa mer om skillnader finns det ganska bra info på wikipedia.
Kaniner är grovtarmsjäsare, precis som hästar. De har en jättestor blandtarm som utgör 60% av hela magtarmkanalen och som är väldigt viktig för kaninens näringsupptag. I blindtarmen, eller ceacum som det heter på latin, fermenteras en del av födan bakteriellt. Den bryts alltså ner där av bakterier. Det som fermenteras i ceacum bildar egna små bajsbollar som kaninen bajsar ut och sedan äter upp för att kunna bryta ner det en gång till och på så sätt få i sig den näring som inte gick att tillgodogöra sig första gången. Den mat som inte hamnar i ceacum blir till vanliga bajsbollar. Blindtarmsplupparna är klibbigare än det vanliga bajset och ofta äter friska kaniner upp det så snabbt att ägaren aldrig hinner se dem. Om kaninen av någon anledning mår dåligt och inte äter upp dem lika fort tror ofta ägaren att kaninen har diarré men det har den alltså inte. Däremot kan det vara något annat fel på kaninen eftersom den inte äter som den ska.
Tarmmotoriken styrs till viss del av hur mycket fiber födan innehåller. Om det är mycket fibrer blir det mer tarmmotorik. Om kaninen får för lite grovfoder, d.v.s. hö, kommer tarmmotoriken sakta ner och detta är väldigt dåligt för kaninen. Faktum är att tarmproblem är en av de vanligaste orsakerna att kaniner kommer till veterinären. (Precis som för hästar alltså.) Det är tydligen inte helt ovanligt att kaninens tarmar stannar av eller blir gasfyllda. Detta är såklart väldigt smärtsamt för kaninen och kan också leda till döden. Tarmproblemen kan exempelvis bero på att den får för lite hö eller att den går för snabbt från hö till gräs på våren.
Tarmproblemen påverkas även av exempelvis stress. Kaniner är stresskänsliga djur och det är viktigt att hantera dem lugnt. Hos veterinären är de såklart oftast jättestressade och detta är inte bra för kaninen. Andningsfrekvensen ligger normalt på 30-60 andetag per minut men en stressad kanin kan ha 200 andetag per minut.
En annan vanlig orsak till veterinärbesök för kaniner är tandproblem. Kaniners framtänder växer 2-2,4 mm i veckan! Om de inte slits rätt kan detta alltså snabbt leda till stora problem. Det kan bli så illa att de börjar växa neråt, alltså den delen av tanden som sitter i käken börjar komma ner genom hakan.
För att tänderna ska slitas är det viktigt att kaninen får tillräckligt med hö och gärna grenar också. 80-90% av kaninens föda ska utgöras av hö. Detta är alltså viktigt både för tarmens och för tändernas hälsa.
För att åtgärda felslitna tänder kan veterinären behöva slipa tänderna eller till och med dra ut dem. Tydligen klarar kaniner sig utmärkt utan framtänder, bara de får höet klippt i små bitar. Det hade jag ingen aning om.
Jag skulle kunna skriva jättemycket till om detta men jag vill inte tråka ut er så jag nöjer mig med detta. Nu vet ni i alla fall varför kaniner äter sitt eget bajs och att några av de vanligaste orsakerna till att kaniner kommer till veterinären är att de har problem med antingen mage eller tänder.
Försöksdjursmedicin
Vi har börjat läsa en ny kurs, Försöksdjursmedicin. Det är en kort kurs, bara två veckor, men ganska intensiv. Den är betydligt bättre än vad jag väntade mig. Jag tänkte väl ungefär att föreläsarna skulle ha en väldigt gammaldags syn på djur och att jag skulle sitta och må dåligt över hur vi behandlar försöksdjur. Så illa är det inte. Det är en hel del etik inlagd i schemat och djuren har det mycket bättre än vad jag trodde. Det finns såklart en hel del som kan förbättras men det är ändå bättre än den bild jag har fått sedan tidigare. Sedan kan en ju diskutera fenomenet försöksdjur i all oändlighet utan att komma fram till något klart svar på vad en ska tycka om det faktum att vi gör djuren sjuka för att kunna göra människor eller andra djur friska. Men detta tänker jag lämna därhän, det är inte riktigt det som kursen handlar om. kursen fokuserar mer på hur verkligheten ser ut idag, d.v.s. det finns försöksdjur och dessa ska tas om hand på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar som finns. Veterinärer är en del av detta och därför ska vi lära oss om försöksdjur. Faktum är att det är en lagstadgad kurs. Den enda lagstadgade kursen vi har om jag har förstått det rätt. Jag har visserligen inte helt förstått vad det innebär dock. Att den är så viktig att den bara måste vara med typ.
De senaste tre dagarna har varit extra intensiva. Förmiddagarna har bestått av föreläsningar och eftermiddagarna av praktiska övningar. Äntligen lite praktiska övningar! Det känns som att vi bara läser och läser och aldrig får göra något. Övningarna har bestått av tre moment: hanteringsövning, obduktion och injektionsövning.
Hanteringsövningen gick ut på att vi skulle få lära oss att hantera möss och råttor på ett korrekt sätt. Vi fick klappa och gosa med dem och vi fick lära oss hur en fixerar dem för att exempelvis kunna ge injektion eller ta blodprov. Jag har aldrig hållit i en mus eller råtta tidigare, i alla fall inte en levande, och jag blev väldigt positivt överraskad, speciellt av råttorna. De var faktiskt jättetrevliga och inte alls äckliga eller opålitliga som jag hade trott. Råttor är smarta djur och det märktes. De var nyfikna på oss studenter och de verkade faktiskt tycka att det var lite roligt att bli hanterade. (Så vitt jag kunde bedöma i alla fall, men mina kunskaper om råttbeteenden är mycket begränsade.) De var faktiskt riktigt mysiga och gulliga de där råttorna.
Mössen var däremot inte lika mysiga. För det första är de alldeles för små och snabba för att någon som jag ska hinna hålla kvar dem på ett och samma ställe, exempelvis handflatan. Istället sprang de omkring på våra armar och axlar och verkade planera vågade dödshopp mot friheten. För det andra så kan de bitas, vilket flera klasskompisar bittert fick erfara.
Det var hur som helst väldigt nyttig och roligt att få hantera levande djur för en gångs skull.
Obduktionen var precis vad det låter som. Vi skulle undersöka döda djur för att se om de hade några sjukliga förändringar. Jag obducerade en kanin som hade varit med i ett djurförsök och nu ville försöksledarna se om den hade fått några förändringar av försöket. Det hade den inte. Faktum är att jag och min obduktionskamrat inte hittade några förändringar alls förutom att den var väldigt fet. En helt frisk kanin, helt enkelt. Tråkigt tyckte vi, även om det såklart var jättebra. Kul att vi fick vara med i ett steg i ett riktigt försök dock. Det känns lite mer på riktigt då, som att vi kanske får vara med och göra lite skillnad.
Injektionsövningen hade jag tidigare idag. Vi fick öva på att injicera bläck i döda möss och råttor. Vi fick ge injektion intramuskulärt, intravenöst, subcutant, intraperitonealt och gavage, d.v.s. rakt i magsäcken. Sedan fick vi skära upp och se så att vi hade prickat rätt med våra injektioner. Väldigt pedagogiskt upplagt och väldigt lärorikt. Att direkt få respons på om injektionen hamnat rätt var fantastiskt.
Idag fick vi också den enda riktiga kaninundervisning som vi får under vår utbildning. Konstigt att kanin inte ingår i utbildningen tycker jag. Den är ändå det tredje vanligaste sällskapsdjuret.
Föreläsningen gick i raketfart och innehöll hur mycket information som jag inte kände till sedan innan som helst. En riktigt bra föreläsning. Kul att höra om hur mycket veterinärer faktiskt gör för kaniner. De avlivas inte så fort de blir lite krassliga utan får den behandling de behöver. Tydligen är det inte lika vanligt att kaniner anses vara barnens husdjur längre. Idag är visst många kaniner som kommer in till veterinären ägda och omskötta av vuxna människor. Enligt vår föreläsare är det dessutom fler kaniner som är försäkrade i Sverige än vad det är katter som är försäkrade i Norge. Kaniner håller på att få en lite högre status och det tror jag är bra. De är väldigt annorlunda jämfört med hundar och katter och det behövs mer kunskap om hur de ska skötas och behandlas. En förmiddags undervisning är alldeles för lite men nu blev vi nog allihop väldigt inspirerade att söka efter information på egen hand. För att inte tala om hur sugna vi allihop blev på att skaffa egna kaniner.
Kaninvälfärd
Nu är det alldeles alldeles för länge sedan jag bloggade sist. Det har hängt över mig under flera veckor men jag har faktiskt inte haft någon direkt lust att blogga. Jag har haft enorma mängder plugg och när jag väl har varit lite ledig har jag varit helt slut och inte orkat ta mig samman och skriva. Faktum är att jag har en hel rad med saker på min att-göra-lista som egentligen inte alls är jobbiga eller tar lång tid men som just nu känns helt oövervinnerliga. Jag känner mig ganska utkörd, helt enkelt. Inte så konstigt med tanke på att jag skrev omtenta i lördags, har ordinarie tenta på fredag och sedan en till tenta två veckor senare. Samtidigt som det vanliga livet rullar på i sin vanliga rasande fart. Idag bli det inget långt blogginlägg men jag har som ambition att kommande ska blir bättre.
Tentan i lördags, omtentan i Farmakologi, kändes ganska bra. Inte perfekt, men ganska bra. Jag gick därifrån med en klart bättre känsla än vad jag hade förra gången. En del frågor var lite konstiga. Det var tillexempel två frågor som handlade om katters oförmåga att bryta ner vissa läkemedel. Mystiskt.
Igår började jag tentaplugga till nästa tenta, d.v.s. den ordinarie tentan i Livsmedelshygien. Vi hade redovisning vid lunch så jag satte mig i biblioteket ett par timmar på förmiddagen och pluggade. Idag och imorgon blir det hemmaplugg. Skönt att slippa köra i snön. Nu har jag också äntligen fått hit mitt skrivbord så att jag slipper sitta vid köksbordet och plugga. Lyckan är total! Jag sitter mitt för fönstret med bäst utsikt i hela huset. Häromdagen såg jag tre hjortar springa förbi. Mysigt va?
Jag skulle vilja slå ett slag för den här föreningen: Sveriges Kaninvälfärdsförening. Det är en förening som startade i somras och de har nyss fått upp sin fina hemsida. En klasskompis till mig är med i styrelsen. De jobbar för att kaniner ska ha det bra. Deras nyckelord är kunskap, status och registrering. De vill sprida kunskap om kaniner och hur kaniner vill ha det för att må bra. Tillexempel behöver en kanin betydligt större plats än vad en tror och de mår inte bra utan en kaninkompis. Föreningen vill höja statusen för kaniner. Idag har de väldigt låg status och många tänker exempelvis att det bara är att köpa en ny om den blir sjuk, istället för att åka till veterinären. Registreringen tycker jag är det mest spännande som föreningen jobbar med. Tydligen har det inte funnits något slags register för tamkaniner alls. De flesta märks inte ens. Detta vill de ändra på. Läs gärna mer på deras hemsida!
