Vi har börjat läsa en ny kurs, Försöksdjursmedicin. Det är en kort kurs, bara två veckor, men ganska intensiv. Den är betydligt bättre än vad jag väntade mig. Jag tänkte väl ungefär att föreläsarna skulle ha en väldigt gammaldags syn på djur och att jag skulle sitta och må dåligt över hur vi behandlar försöksdjur. Så illa är det inte. Det är en hel del etik inlagd i schemat och djuren har det mycket bättre än vad jag trodde. Det finns såklart en hel del som kan förbättras men det är ändå bättre än den bild jag har fått sedan tidigare. Sedan kan en ju diskutera fenomenet försöksdjur i all oändlighet utan att komma fram till något klart svar på vad en ska tycka om det faktum att vi gör djuren sjuka för att kunna göra människor eller andra djur friska. Men detta tänker jag lämna därhän, det är inte riktigt det som kursen handlar om. kursen fokuserar mer på hur verkligheten ser ut idag, d.v.s. det finns försöksdjur och dessa ska tas om hand på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar som finns. Veterinärer är en del av detta och därför ska vi lära oss om försöksdjur. Faktum är att det är en lagstadgad kurs. Den enda lagstadgade kursen vi har om jag har förstått det rätt. Jag har visserligen inte helt förstått vad det innebär dock. Att den är så viktig att den bara måste vara med typ.

De senaste tre dagarna har varit extra intensiva. Förmiddagarna har bestått av föreläsningar och eftermiddagarna av praktiska övningar. Äntligen lite praktiska övningar! Det känns som att vi bara läser och läser och aldrig får göra något. Övningarna har bestått av tre moment: hanteringsövning, obduktion och injektionsövning.

Hanteringsövningen gick ut på att vi skulle få lära oss att hantera möss och råttor på ett korrekt sätt. Vi fick klappa och gosa med dem och vi fick lära oss hur en fixerar dem för att exempelvis kunna ge injektion eller ta blodprov. Jag har aldrig hållit i en mus eller råtta tidigare, i alla fall inte en levande, och jag blev väldigt positivt överraskad, speciellt av råttorna. De var faktiskt jättetrevliga och inte alls äckliga eller opålitliga som jag hade trott. Råttor är smarta djur och det märktes. De var nyfikna på oss studenter och de verkade faktiskt tycka att det var lite roligt att bli hanterade. (Så vitt jag kunde bedöma i alla fall, men mina kunskaper om råttbeteenden är mycket begränsade.) De var faktiskt riktigt mysiga och gulliga de där råttorna.

Mössen var däremot inte lika mysiga. För det första är de alldeles för små och snabba för att någon som jag ska hinna hålla kvar dem på ett och samma ställe, exempelvis handflatan. Istället sprang de omkring på våra armar och axlar och verkade planera vågade dödshopp mot friheten. För det andra så kan de bitas, vilket flera klasskompisar bittert fick erfara.

Det var hur som helst väldigt nyttig och roligt att få hantera levande djur för en gångs skull.

Obduktionen var precis vad det låter som. Vi skulle undersöka döda djur för att se om de hade några sjukliga förändringar. Jag obducerade en kanin som hade varit med i ett djurförsök och nu ville försöksledarna se om den hade fått några förändringar av försöket. Det hade den inte. Faktum är att jag och min obduktionskamrat inte hittade några förändringar alls förutom att den var väldigt fet. En helt frisk kanin, helt enkelt. Tråkigt tyckte vi, även om det såklart var jättebra. Kul att vi fick vara med i ett steg i ett riktigt försök dock. Det känns lite mer på riktigt då, som att vi kanske får vara med och göra lite skillnad.

Injektionsövningen hade jag tidigare idag. Vi fick öva på att injicera bläck i döda möss och råttor. Vi fick ge injektion intramuskulärt, intravenöst, subcutant, intraperitonealt och gavage, d.v.s. rakt i magsäcken. Sedan fick vi skära upp och se så att vi hade prickat rätt med våra injektioner. Väldigt pedagogiskt upplagt och väldigt lärorikt. Att direkt få respons på om injektionen hamnat rätt var fantastiskt.

 

Idag fick vi också den enda riktiga kaninundervisning som vi får under vår utbildning. Konstigt att kanin inte ingår i utbildningen tycker jag. Den är ändå det tredje vanligaste sällskapsdjuret.

Föreläsningen gick i raketfart och innehöll hur mycket information som jag inte kände till sedan innan som helst. En riktigt bra föreläsning. Kul att höra om hur mycket veterinärer faktiskt gör för kaniner. De avlivas inte så fort de blir lite krassliga utan får den behandling de behöver. Tydligen är det inte lika vanligt att kaniner anses vara barnens husdjur längre. Idag är visst många kaniner som kommer in till veterinären ägda och omskötta av vuxna människor. Enligt vår föreläsare är det dessutom fler kaniner som är försäkrade i Sverige än vad det är katter som är försäkrade i Norge. Kaniner håller på att få en lite högre status och det tror jag är bra. De är väldigt annorlunda jämfört med hundar och katter och det behövs mer kunskap om hur de ska skötas och behandlas. En förmiddags undervisning är alldeles för lite men nu blev vi nog allihop väldigt inspirerade att söka efter information på egen hand. För att inte tala om hur sugna vi allihop blev på att skaffa egna kaniner.