Nöttenta och suturövning
Idag har jag min första tenta den här terminen, klinisk undersökning nöt. (Nöt = nötkreatur, inget annat. Ko = nötkreatur av honkön, inte benämning på hela djurslaget, i alla fall inte inom veterinärmedicin.) De andra grupperna har klinisk undersökning av häst och nöt på samma dag men min grupp har fått det uppdelat. I gengäld har vi den första tentan mycket tidigare än alla de andra grupperna så vi har haft lite mindre inläsningstid. Hästtentan kommer inte förrän i oktober.
Vi har fått olika tentapass eftersom gruppen är uppdelad i ytterligare smågrupper. Jag har tyvärr fått sista gruppen så jag ska nu vänta i skolan i tre timmar i väntan på tenta. Lite segt men det är inte så mycket att göra åt. Jag passar på att blogga och plugga lite, och tänkte även gå på patologironden nu när jag för en gångs skull ha möjlighet. Varje dag är det nämligen rond på patologen där de studenter som har patologiundervisning visar upp dagens obduktionsfynd. Det låter makabert men det är väldigt lärorikt. Dessutom är det nyttigt att repetera patologin lite inför att jag själv går på patologen under kommande år. Inte minst terminologin är nyttig att repetera.
I veckan har det blivit en del häng i kostallet för att öva klinisk undersökning på undervisningskorna. (Här är det tydligen ok att säga ko eftersom det bara är just kor i stallet. Förvirrande…) Jag har även hunnit med en hel del annat. Vi har just nu ett block med föreläsningar om häst vilket jag tycker är jättekul. Under hela utbildningen har jag velat mycket fram och tillbaka kring vilket djurslag jag egentligen vill jobba med men det börjar klarna lite. En ledtråd som tog förvånansvärt lång tid innan jag plockade upp är att jag tycker att hundföreläsningarna är ganska tråkiga men att hästföreläsningarna är kul. Även nöt och katt är kul. Undrar och jag kan starta en ko+häst+katt-klinik.
I veckan har vi bland annat fått föreläsningar om kolik, fölsjukdomar, kvarka och ledproblem. Allt detta känns som saker man som hästveterinär kommer behöva hantera ofta. Därför tycker jag att det är superintressant och jag antecknar febrilt. Jag gör också mentala anteckningar om att aldrig starta ett stuteri eftersom verkligen allt verkar kunna gå fel med föl. Eller, tja, allt verkar kunna gå fel med hästar i största allmänhet egentligen. Superkänslig mage och för tunga för att en del benskador ska kunna läka. Dessutom är de rädda för allt och går inte att hålla stilla. Lägg till att de kan bli riktigt farliga när de är stressade. Fantastiskt djur, eller hur? Inte konstigt att jag vill jobba med hästar. ;)
Vi har även haft lite roliga övningar i veckan. Under fårövningen fick vi öva på att hålla får på ett korrekt sätt, att undersöka får och att ta blodprov. Vi fick även öva på att sätta fåren på rumpan. Det gör man för att kunna undersöka exempelvis undersidan av magen eller könsorganen. Att sätta ett får på rumpan låter lite konstigt och de ser himla löjliga ut men det är väldigt praktiskt och ett bra sätt att få en bra undersökningsposition utan att behöva sedera djuret. Det känns dock inte som att det är helt lätt. Fåren som vi övade på var 6 månader gamla och jag tyckte att det var svårt nog på dem, tänk då fullvuxna får. Som tur är kan väl oftast fårägaren själv hålla i fåren så jag som veterinär kanske mest behöver fokusera på att undersöka och behandla. Annars gillar jag får, det är trevliga djur.
Vi har även haft suturövning, alltså övning i att sy olika slags stygn. Väldigt trixigt i början men det blev ändå lite lättare efter ett tag. Det svåraste var faktiskt att knyta en dubbelknut. Det kan vem vem som helst, eller? Jo, visst, men inte på det sättet som man ska göra det till en sutur. Det var tummar hit och dit och väldigt krångligt. Vi hade (tack och lov) en film som kursledningen har spelat in där de visar hur man ska göra. Vi fick titta två sekunder – pausa – härma – titta två sekunder till – pausa – härma osv. Till slut gick det men jag kände mig ungefär som ett litet barn som ska lära sig att knyta skorna. Det kommer behövas många timmars övning på suturer och knytteknik innan det sitter. Som tur är har jag köpt lite egna instrument så att jag kan öva hemma. Vi fick tips av läraren att öva på fuktiga disktrasor och jag har även sett äldrekursare som övar på bananer. Ingen i min närhet behöver alltså oroa sig för att behöva agera försökskanin.
Rektalisering och suturer
Igår hade vi labb hela dagen. Vi fick pappersfall med patienter som visade olika symtom och så skulle vi försöka bestämma vilka prover vi ville ta på djuren för att ställa diagnos. Behandling har vi inte riktigt kommit till ännu…
Jag hade inte riktigt fattat innan hur otroligt många parametrar man kan mäta i ett blodprov. Det är ju hur många som helst! Jag kommer ihåg en gång hos läkaren när jag frågade varför de inte testade för allt när de ändå höll på. De hade ju fått blod av mig, det var väl bara att köra på? Läkaren sa lite trött att det inte funkar så. Jag fattade inte vad hon menade. Nu gör jag det. Vi har ett helt kompendium som handlar om de parametrar man kan provta i blodet och vad resultaten kan indikera. Och det är inte bara blodceller, även om jag personligen tycker att det hade räckt att lära mig bara alla de vita blodkropaprnas olika utseende och namn. Nej, det finns ju massa olika samer i blodet. Olika enzymer och proteiner som kan finnas i högre eller mindre grad beroende på om man är sjuk eller inte. Kvoter mellan olika celltyper. Med mera. Puh. Det ska bli kul att lära mig allt men det ska inte bli kul att plugga in det. Labben fick mig dock en bit på vägen. Jag hade missat en del föreläsningar eftersom jag har varit lite krasslig de senaste veckorna så det var bra för mig att få gå igenom det på labben. Dessutom är det alltid roligare att få göra något lite mer konkret än att bara sitta och lyssna på en föreläsning.
I fredags gjorde vi något av det mest spännande hittills under utbildningen, i alla fall enligt mig. Vi rektaliserade kor. Rektalisering är ett viktigt diagnostiskt verktyg och det är dessutom billigt. Ingen teknisk utrustning krävs, det är bara du och kon. Och din jättelånga handske såklart. För det var ganska kladdigt. Kor bajsar ganska mycket, speciellt höglakterande mjölkkor som ju äter jättemycket. Det blir därför en hel del bajs. Dessutom massa glidslem. Kladdigt helt enkelt. Men intressant! Det blir en helt ny bild av anatomin när djuren lever och rör sig. Vi har läst om att tarmen kontraherar men det är en helt annan sak att känna det själv. Det blir också uppenbart att det är ganska jobbigt att vara dräktig. Det finns ju ingen extra plats i buken för kalven så den ligger ju där och trycker på det mesta. Jag blir kissnödig bara av att tänka på det.
Mamma och pappa tyckte att det var jätteäckligt när jag berättade för dem om övningen. De ville inte höra några detaljer alls. Mesar.
Vi har också haft föreläsning om olika metoder man kan sy igen sår. Vilka slags nålar och trådar som finns (fler än jag trodde) och vilka olika slags stygn man väljer mellan (också fler än jag trodde). Och jag fick plocka fram mina gamla scoutkunskaper när vi pratade om olika slags knutar. Vet ni tillexempel vad som är skillnaden mellan törn och slag när man pratar om en knut? Det kallas loop och throw på engelska vilket jag tycker är enklare att förstå.
Det är krångligare än man tror att bestämma hur man ska sy ett visst sår. Till att börja med kanske såret går genom flera olika lager av vävnad, exempelvis vid en operation. Ett kejsarsnitt gr ju tillexempel genom hud, subcutis, bukfascia och livmoderväggen. Alla olika nivåer ska sys och det görs på olika sätt. Man försöker välja en tråd och en teknik som ger så lite vävnadsretning som möjligt. Tråden ska vara så tunn som möjligt för just den vävnaden och den ska vara utformad på ett sätt så att bakterier inte ska kunna växa till på den. Jämför en enkel tråd med en fläta: i flätan finns det massor med skrymslen och vrår där bakterier kan bo och växa till. Det är också viktigt att tråden är lätt att hantera så att man enkelt kan göra bra knutar. Det är nämligen knuten som är den svagaste punkten när vi pratar om suturer. Man tar också hänsyn till hur länge tråden stannar kvar i kroppen. Vissa material är resorberbara, dvs bryts ner av kroppen, och andra inte. Nedbrytningen tar också olika lång tid för olika material. Jag trodde att man ville att den skulle brytas ner så långsamt som möjligt föratt ge stöd längre men en sutur blir som en främmande kropp hos djuret. Sålänge ett sår har en främmande kropp i sig kan det inte läka och därför kan det vara bra om tråden bryts ner snabbt. I andra lägen vill man inte att stygnen ska brytas ner alls, exempelvis syr man oftast huden med stygn som inte bryts ner. Vår föreläsare pratade även om att man ibland väljer att sy med ståltråd om patienten exempelvis är en katt som är svår att fånga in, typ en skygg stallkatt. Då kan man sy med ståltråd eftersom det är liten risk att de bits av. Stygnen kan då sitta för evigt inne i katten.
Man använder också olika typer av stygn beroende på exempelvis hur mycket man vill fördela spänningen. Ett sår där hud har försvunnit ex pga nekros (vävnadsdöd) kan tillexempel vara svårt att sy ihop eftersom man måste dra ihop sårkanterna. Om man väljer att sy det vill man därför kanske använda en annan teknik än om man ska sy ihop ett skärsår som gjordes av en steril skalpell vid en operation. Det har också att göra med hur lång tid det tar att sy, speciellt när det handlar om operationspatienter. Man vill ju inte att djuren ska vara sövda mer än vad som är nödvändigt och då kan man inte sitta och sy i en halv evighet.
Ja, som ni ser är det väldigt mycket att tänka på. Utöver detta kommer att det ska blir snyggt, vilket verkar kräva en hel del övning. Klassen samordnade beställning av operationsinstrument att ha när vi övar och då köpte jag även lite nålar så att jag kan öva mig på att sy hemma. Tyvärr (?) kommer jag inte sy i frivilligas hud utan snarare i disktrasor och frukter men ändå. Det känns att vi börjar närma oss veterinäryrket till slut.
Lite om fång
Jag har hunnit med en hel del sedan sist. I skolan har vi haft en hel massa föreläsningar, bland annat om fång, vaccination av hästar, frakturer och sårvård. Dessutom har jag haft övning i klinisk undersökning häst, undersökning av digestionsorganen på nöt och läkemedelstillförsel på hund. Det sistnämnda kändes ganska lugnt eftersom jag har gjort det en hel del under sommaren. Skönt att för en gångs skull känna sig säker på något. För det mesta känns det som att försöka pressa in ny kunskap i ett redan fullt huvud. Men när jag tänker efter har jag faktiskt lärt mig massor, trots det överfulla huvudet. Tänkte dela med mig lite av mina nya fångkunskaper.
Ordet fång kommer från ordet förfångad, vilket syftar på att hästen blir rörelsehindrad av sjukdomen. Den får ju ofta så ont i hovarna att den inte vill gå eller röra sig. Den svenska benämningen är alltså lite förkortad men exempelvis på danska heter det fortfarande forfangenhed.
I Sverige diagnosticeras i genomsnitt 15 hästar per dag med fång och 2 avlivas. Det är med andra ord ett ganska stort problem. Jag tror att de flesta hästmänniskor någon gång har stött på fång på något sätt.
Man vet inte allt om fång och hur det utvecklas. Det är en av anledningarna till att jag tycker att det är en så spännande sjukdom. Men därför ska man också komma ihåg att det jag skriver i det här blogginlägget inte på något sätt är hela eller enda sanningen. Detta beror även på att jag inte kan skriva precis allt jag vet om fång, det hade blivit alldeles för långt, och på att jag faktiskt inte vet allt (tro det eller ej men studenter vet inte allt, vi är ju under inlärning).
En svårighet med just fång är att det finns en hel del andra åkommor som ger samma symtom kliniskt. Förr kallade man tydligen allt för fång men idag försöker man vara lite mer specifik. Det kan vara lite farligt att direkt sätta diagnosen fång eftersom man kan missa exempelvis en pinne i hoven eller liknande om man direkt tror att det är fång. Därför lär vi oss att vara väldigt noga i den kliniska undersökningen. För att krångla till det lite extra kan vissa diagnoser också predisponera för fång och detta måste man ta hänsyn till. Exempel på sådana diagnoser är EMS, hovböld, fraktur eller generellt dålig hovvård. (Detta betyder inte att alla hästar som har fång har fått dålig hovvård!) Om man misstänker fång får man alltså inte utesluta hovböld osv. Generellt kan man säga att det ofta är flera predisponerande faktorer som ligger till grund och när det tillkommer en triggande faktor rinner bägaren över och hästen får fång.
En anledning till att hästar får fång när de släpps på bete är att tarmfloran rubbas vid foderbytet som den nya gräshagen innebär. Hästar är som bekant väldigt känsliga för tarmflorarubbningar och det är en predisponerande faktor på så sätt att det höjer baseline, det krävs mindre andra faktorer för att fång ska utvecklas. Dessutom är vissa växter mer predisponerande än andra, exempelvis blodrönn, sandvita och sandtrav (jag skojar inte, det finns en blomma som heter så).
Det finns olika nivåer av fång men man brukar säga att det är allvarlig fång (jag har till och med hört någon säga ”riktig” fång) om det involverar en hovbenssänkning och/ eller hovbensrotation. Det är alltså benet inne i hoven som byter läge. Eftersom hovväggen växer längs med hovbenet kommer hovväggen få en ny vinkel när hovbenet får det. Det är det som blir den sk fångranden på hoven.
Vad som egentligen händer på cellnivå är så himla krångligt att jag inte vet hur jag ska kunna förklara det på ett enkelt sätt utan att det blir typ fem sidor långt så jag tänker lämna det idag.
Behandling av fång är komplext eftersom sjukdomsbilden är komplex. Generellt har man följande mål:
- Hästen ska må så bra som möjligt, bli frisk
- Hästen ska vara bekväm under behandlingen
- Praktiskt genomförbart ex gå att hålla rent
- Rimligt pris
Vår föreläsare berättade om en ny teknik som man i viss mån använder idag, nämligen att hålla hästen liggande för att avlasta hovarna. Hästen är ju som bekant ett tungt djur och det är stor belastning på hovarna. Vid hovbenssänkning/ rotation har hästen därför väldigt ont. Om man kan se till att hästen inte belastar hovarna alls går läkningen bättre. Därför har man utvecklat en slags bur som är så pass stor att hästen kan ligga ner med god plats men med så lågt tak att den inte kan resa sig. Tanken bakom är alltså att om hästen inte står på sina hovar så belastar den inte sina hovar och läkningen går snabbare, samtidigt som hästen får mindre ont. Enligt vår föreläsare har man sett bra resultat av detta men det är ändå en lite tveksam behandlingsmetod eftersom hästar verkligen inte gillar att ligga ner utan att komma upp. Dels så är de flyktdjur som vill ha möjlighet att snabbt springa iväg om de känner sig hotade, dels gillar de inte att kissa liggande. Man kan dock fundera på om det inte är bättre att de ligger ner under några dagar än att de har ont i flera veckor och sedan ändå måste avlivas.
Som sagt, jag kan skriva många sidor om fång. Jag tycker att det är en jätteintressant sjukdom och jag kommer säkert skriva om den fler gånger. Hoppas dagens inlägg blev någolunda sammanhängande.
Första veckan i fyran
Nu är första skolveckan avklarad. Jag går alltså fjärde året nu, helt galet. Nu börjar den praktiska delen av utbildningen. Första kursen heter klinikförberedande kurs och den håller i sig hela terminen. Vi har föreläsningar på förmiddagarna och praktiska övningar på eftermiddagarna.
Den här veckan har vi bland annat haft föreläsningar om beteende och behandling för hund, katt, häst, gris och ko. Utdrag från mina anteckningar från koföreläsning:
"Ko med kalv = farlig.
Brunstiga kor i grupp = farliga.
Tjur = farlig.
MEN det ändå oftast kon som står bredvid den ko du håller på att behandla som du måste se upp med, oftast den som sparkar dig."
Och då tycker ändå jag att kor är bland de snällaste djur vi håller på med.
Jag hade tur och hamnade i en grupp som fick mjukstart förra veckan med bara två övningar: klinisk undersökning nöt och klinisk undersökning hund. Det mesta vi gör med nöt gör vi ute på Lövsta som är ett forskningscenter som tillhör (tror jag) SLU. De har i alla fall både kor och grisar, och även ett slakteri. I veckan var vi alltså där och övade oss på att undersöka kor. Vi fick också lära oss hur man fängslar en ko, alltså hur man sätter fast den. Det kan vara nödvändigt när man exempelvis ska ta blodprov. Det gör man nämligen oftast i jugularvenen (halsvenen) och eftersom kor inte tycker om att man håller på med deras huvuden vill de inte alltid vara stilla. Därför fixerar man dem, vilket de verkar acceptera förvånansvärt bra tycker jag.
Vi fick även lära oss om hullbebömning av kor. Det tycker jag är ganska svårt. Jag vill gärna jämföra med andra djur som exempelvis ofta är runda över bäckenet. Kor ska ju liksom vara lite knotiga, annars är de feta.
Vi har även övat på klinisk undersökning av hund. Då används dels hundar som tillhör SLU, dels studenternas egna hundar. Viktigt att komma ihåg är att inte bara göra det som står i instruktionerna utan att faktiskt titta/ känna ordentligt på det man ska. Nu när vi håller på att lära oss i vilken ordning saker ska göras och sånt så är det lätt att glömma att man faktiskt håller på med en undersökning, och istället bara känna på allt mekaniskt. Vi ska tex. öppna munnen och titta in, vilket jag duktigt gjorde. Jag missade dock att hunden fattades flera tänder, för jag var så fokuserad på att öppna munnen och tänkte mer på vad nästa steg var än på vad som faktiskt fanns i munnen. Pinsamt.
Nästa vecka drar det igång lite mer rejält med övningar nästan varje dag. Då ska jag bland annat lära mig bandagering av hästben, något jag verkligen ser fram emot.
I helgen är jag hemma hos mamma och pappa. Igår var vi på kalas för min bror som har fyllt 40 och hans dotter som har fyllt 13. Väldigt trevligt. Idag är det stallet som gäller och sedan några timmars tråkig tågresa hem. Jag ska ta med mitt nya stetoskop till stallet tänkte jag. Jag beställde ett nytt stetoskop från England, ett riktigt värstingstetoskop, Littmann Cardiology III, med lite annorlunda design än vanligt (special edition) och dessutom med mitt namn ingraverat. Det kostade typ 60 kr extra så jag tyckte att det kunde vara värt det för att minska stöldrisken (och öka coolhetsfaktorn såklart). Jag beställde torsdag kväll och på måndagen låg det i brevlådan. Jag blev riktigt impad, jag trodde att det skulle ta betydligt längre tid och att jag skulle behöva hämta ut det hos ett ombud. Kan varmt rekommendera medisave till andra.
