Liten update

Det är väldigt mycket som händer just nu och därför har jag haft lite lite tid och lust att sätta mig ner och skriva ett blogginlägg. Sedan förra inlägget har jag haft två tentor, en klinisk undersökning + rörelseapparaten häst, och en klinisk undersökning hund + operationsrutiner + suturering + instrumentkännedom. Jag har klarat alla delar och därmed har jag klarat alla stopptentor inför nästa termin (tror jag i alla fall). Nästa år har vi vår klinikrotation. Vi kommer då gå på smådjurs- och hästkliniken och även på ambulansen, bilddiagnostik mm. Det ska bli väldigt roligt faktiskt.

 

Vi har gjort så mycket sedan sist att jag inte ens vet vart jag ska börja. Jag kan ju göra en liten sammanfattning av en del övningar vi har haft. Vi har ju föreläsningar på förmiddagarna nu och övningar på eftermiddagarna. Detta har vi tillexempel gjort:

 

-          Hältundersökning hund – jättesvårt tycker jag eftersom hundar liksom lufsar fram. Jämför med hästar som sätter i hovarna mycket mer distinkt. Tycker jag i alla fall.

 

-          Hantering och läkemedelsundersökning gris – jag kan ju inte så mycket om grisar så den här övningen var verkligen värdefull. Jämfört med en del kursare kunde jag dock mycket eftersom jag i alla fall har haft två dagars praktik på grisgård. Vi fick öva på hur man lyfter grisar, både de allra minsta och de lite större. Man lyfter på ett helt annat sätt än man lyfter exempelvis hundvalpar, kultingar lufter man nämligen upp i bakbenen. Sedan ger man såklart stöd under bröstet när man väl har fått upp dem men själva lyftet är alltså i bakbenen vilket känns lite fel. Jag råkade lyfta ”valpstyle” en gång men det gick inte så bra, grisen skrek mycket mer och kunde mycket lättare komma undan.
Vi fick även ge injektioner, både intramuskulärt och subcutant. På exempelvis häst och hund är det väldigt noga var man sticker och man aspirerar för att se att man inte ligger i ett kärl osv. På gris har man visserligen ett ganska litet område man sticker i, en liten halvmåne bakom örat, men eftersom grisar generellt går i grupp och inte vill vara stilla så sticker man ofta i farten och man hinner inte aspirera. För mig kändes det som att sticka blint och det var jätteläskigt men jag antar att man vänjer sig.

 

-          Bandagering hund. Vi fick öva på att göra tassbandage och Robert Jones-bandage. Robert Jones lägger man för att stabilisera ett ben, det blir mer stabilt än att bandagera fast en skena på ett vanligt bandage. I princip går det ut på att man lindar väldigt väldigt många varv och väldigt hårt och det blir väldigt stabilt. Jag fick beröm för mitt tassbandage men mitt Robert Jones-bandage blev inte lika snyggt.

 

-          Ögonundersökning häst och hund. Vi fick bland annat lägga nervblockad vid ögat på häst. Väldigt läskigt att vara så nära ett öga med an vass nål och väldigt litet område att träffa men det gick bra. Dessutom lärde jag mig att tårkanalen mynnar i nosen. Kolla in i hästens näsborre. Det lilla hålet du ser är tårkanalens mynning.

 

-          Rektalisering häst. Hästarna på skolan är vana vid att bli rektaliserade så de blir inte speciellt stressade. Däremot vet de att ju hårdare de klämmer åt med rumpan, desto mindre kan studenten rota runt. De klämmer alltså rejält hårt, man blir helt stum i armen efter ett tag. Annars är det väldigt häftigt att man kan känna så mycket. Rektalisering är ju också en viktig undersökning för exempelvis kolikhästar så det känns väldigt relevant för mig att kunna göra en bra rektalisering i mitt kommande yrkesliv.

 

-          Klövövning nöt. Vi fick öva på att verka klövar på ”dödklövar”, dvs avhuggna ben från slaktade djur. Det kan låta makabert men jämför med att öva samma sak på random levande ko. Plötsligt känns det mycket bättre med dödklövar, eller hur? I alla fall tills man råkar dra handen under näsan och fulsnyta sig utan att tänka på att man har massa äckelpäckel från klövarna på handsken. Det tog ett tag inte lukten försvann ur näsan och jag vill inte ens tänka på potentiella smittorisker.

 

-          Tandövning häst. Vi fick kolla in i hästmun med superlång tandläkarspegel. Hästen var sederad och hade munstege. Jättespännande!! Jag skulle jättegärna jobba med hästtänder. 

 

Vi har också hunnit klart med alla föreläsningar om både reproduktion och smådjur, och vi har precis börjat med anestesiologi. Nu lär vi oss alltså om hur man sederar, smärtstillar och söver djur. Mer om det i nästa inlägg. 

 

 
Mycket nöjd veterinärstudent och inte lika nöjd hund som fått tassbandage på frisk tass. Mycket onödigt tyckte hon. Men visst blev det snyggt? 
 

Rektalisering och suturer

Igår hade vi labb hela dagen. Vi fick pappersfall med patienter som visade olika symtom och så skulle vi försöka bestämma vilka prover vi ville ta på djuren för att ställa diagnos. Behandling har vi inte riktigt kommit till ännu…

Jag hade inte riktigt fattat innan hur otroligt många parametrar man kan mäta i ett blodprov. Det är ju hur många som helst! Jag kommer ihåg en gång hos läkaren när jag frågade varför de inte testade för allt när de ändå höll på. De hade ju fått blod av mig, det var väl bara att köra på? Läkaren sa lite trött att det inte funkar så. Jag fattade inte vad hon menade. Nu gör jag det. Vi har ett helt kompendium som handlar om de parametrar man kan provta i blodet och vad resultaten kan indikera. Och det är inte bara blodceller, även om jag personligen tycker att det hade räckt att lära mig bara alla de vita blodkropaprnas olika utseende och namn. Nej, det finns ju massa olika samer i blodet. Olika enzymer och proteiner som kan finnas i högre eller mindre grad beroende på om man är sjuk eller inte. Kvoter mellan olika celltyper. Med mera. Puh. Det ska bli kul att lära mig allt men det ska inte bli kul att plugga in det. Labben fick mig dock en bit på vägen. Jag hade missat en del föreläsningar eftersom jag har varit lite krasslig de senaste veckorna så det var bra för mig att få gå igenom det på labben. Dessutom är det alltid roligare att få göra något lite mer konkret än att bara sitta och lyssna på en föreläsning.

 

File:Blood test.jpg

 

I fredags gjorde vi något av det mest spännande hittills under utbildningen, i alla fall enligt mig. Vi rektaliserade kor. Rektalisering är ett viktigt diagnostiskt verktyg och det är dessutom billigt. Ingen teknisk utrustning krävs, det är bara du och kon. Och din jättelånga handske såklart. För det var ganska kladdigt. Kor bajsar ganska mycket, speciellt höglakterande mjölkkor som ju äter jättemycket. Det blir därför en hel del bajs. Dessutom massa glidslem. Kladdigt helt enkelt. Men intressant! Det blir en helt ny bild av anatomin när djuren lever och rör sig. Vi har läst om att tarmen kontraherar men det är en helt annan sak att känna det själv. Det blir också uppenbart att det är ganska jobbigt att vara dräktig. Det finns ju ingen extra plats i buken för kalven så den ligger ju där och trycker på det mesta. Jag blir kissnödig bara av att tänka på det.

Mamma och pappa tyckte att det var jätteäckligt när jag berättade för dem om övningen. De ville inte höra några detaljer alls. Mesar.

 

Vi har också haft föreläsning om olika metoder man kan sy igen sår. Vilka slags nålar och trådar som finns (fler än jag trodde) och vilka olika slags stygn man väljer mellan (också fler än jag trodde). Och jag fick plocka fram mina gamla scoutkunskaper när vi pratade om olika slags knutar. Vet ni tillexempel vad som är skillnaden mellan törn och slag när man pratar om en knut? Det kallas loop och throw på engelska vilket jag tycker är enklare att förstå.

 

Det är krångligare än man tror att bestämma hur man ska sy ett visst sår. Till att börja med kanske såret går genom flera olika lager av vävnad, exempelvis vid en operation. Ett kejsarsnitt gr ju tillexempel genom hud, subcutis, bukfascia och livmoderväggen. Alla olika nivåer ska sys och det görs på olika sätt. Man försöker välja en tråd och en teknik som ger så lite vävnadsretning som möjligt. Tråden ska vara så tunn som möjligt för just den vävnaden och den ska vara utformad på ett sätt så att bakterier inte ska kunna växa till på den. Jämför en enkel tråd med en fläta: i flätan finns det massor med skrymslen och vrår där bakterier kan bo och växa till. Det är också viktigt att tråden är lätt att hantera så att man enkelt kan göra bra knutar. Det är nämligen knuten som är den svagaste punkten när vi pratar om suturer. Man tar också hänsyn till hur länge tråden stannar kvar i kroppen. Vissa material är resorberbara, dvs bryts ner av kroppen, och andra inte. Nedbrytningen tar också olika lång tid för olika material. Jag trodde att man ville att den skulle brytas ner så långsamt som möjligt föratt ge stöd längre men en sutur blir som en främmande kropp hos djuret. Sålänge ett sår har en främmande kropp i sig kan det inte läka och därför kan det vara bra om tråden bryts ner snabbt. I andra lägen vill man inte att stygnen ska brytas ner alls, exempelvis syr man oftast huden med stygn som inte bryts ner. Vår föreläsare pratade även om att man ibland väljer att sy med ståltråd om patienten exempelvis är en katt som är svår att fånga in, typ en skygg stallkatt. Då kan man sy med ståltråd eftersom det är liten risk att de bits av. Stygnen kan då sitta för evigt inne i katten.

Man använder också olika typer av stygn beroende på exempelvis hur mycket man vill fördela spänningen. Ett sår där hud har försvunnit ex pga nekros (vävnadsdöd) kan tillexempel vara svårt att sy ihop eftersom man måste dra ihop sårkanterna. Om man väljer att sy det vill man därför kanske använda en annan teknik än om man ska sy ihop ett skärsår som gjordes av en steril skalpell vid en operation. Det har också att göra med hur lång tid det tar att sy, speciellt när det handlar om operationspatienter. Man vill ju inte att djuren ska vara sövda mer än vad som är nödvändigt och då kan man inte sitta och sy i en halv evighet.

Ja, som ni ser är det väldigt mycket att tänka på. Utöver detta kommer att det ska blir snyggt, vilket verkar kräva en hel del övning. Klassen samordnade beställning av operationsinstrument att ha när vi övar och då köpte jag även lite nålar så att jag kan öva mig på att sy hemma. Tyvärr (?) kommer jag inte sy i frivilligas hud utan snarare i disktrasor och frukter men ändå. Det känns att vi börjar närma oss veterinäryrket till slut.

 

 
 
File:Diagrams illustrating various surgical stitches and the tyin Wellcome V0016824.jpg

Lite om fång

Jag har hunnit med en hel del sedan sist. I skolan har vi haft en hel massa föreläsningar, bland annat om fång, vaccination av hästar, frakturer och sårvård. Dessutom har jag haft övning i klinisk undersökning häst, undersökning av digestionsorganen på nöt och läkemedelstillförsel på hund. Det sistnämnda kändes ganska lugnt eftersom jag har gjort det en hel del under sommaren. Skönt att för en gångs skull känna sig säker på något. För det mesta känns det som att försöka pressa in ny kunskap i ett redan fullt huvud. Men när jag tänker efter har jag faktiskt lärt mig massor, trots det överfulla huvudet. Tänkte dela med mig lite av mina nya fångkunskaper.

 

Ordet fång kommer från ordet förfångad, vilket syftar på att hästen blir rörelsehindrad av sjukdomen. Den får ju ofta så ont i hovarna att den inte vill gå eller röra sig. Den svenska benämningen är alltså lite förkortad men exempelvis på danska heter det fortfarande forfangenhed.

I Sverige diagnosticeras i genomsnitt 15 hästar per dag med fång och 2 avlivas. Det är med andra ord ett ganska stort problem. Jag tror att de flesta hästmänniskor någon gång har stött på fång på något sätt.

Man vet inte allt om fång och hur det utvecklas. Det är en av anledningarna till att jag tycker att det är en så spännande sjukdom. Men därför ska man också komma ihåg att det jag skriver i det här blogginlägget inte på något sätt är hela eller enda sanningen. Detta beror även på att jag inte kan skriva precis allt jag vet om fång, det hade blivit alldeles för långt, och på att jag faktiskt inte vet allt (tro det eller ej men studenter vet inte allt, vi är ju under inlärning).

 

En svårighet med just fång är att det finns en hel del andra åkommor som ger samma symtom kliniskt. Förr kallade man tydligen allt för fång men idag försöker man vara lite mer specifik. Det kan vara lite farligt att direkt sätta diagnosen fång eftersom man kan missa exempelvis en pinne i hoven eller liknande om man direkt tror att det är fång. Därför lär vi oss att vara väldigt noga i den kliniska undersökningen. För att krångla till det lite extra kan vissa diagnoser också predisponera för fång och detta måste man ta hänsyn till. Exempel på sådana diagnoser är EMS, hovböld, fraktur eller generellt dålig hovvård. (Detta betyder inte att alla hästar som har fång har fått dålig hovvård!) Om man misstänker fång får man alltså inte utesluta hovböld osv. Generellt kan man säga att det ofta är flera predisponerande faktorer som ligger till grund och när det tillkommer en triggande faktor rinner bägaren över och hästen får fång.

En anledning till att hästar får fång när de släpps på bete är att tarmfloran rubbas vid foderbytet som den nya gräshagen innebär. Hästar är som bekant väldigt känsliga för tarmflorarubbningar och det är en predisponerande faktor på så sätt att det höjer baseline, det krävs mindre andra faktorer för att fång ska utvecklas. Dessutom är vissa växter mer predisponerande än andra, exempelvis blodrönn, sandvita och sandtrav (jag skojar inte, det finns en blomma som heter så).

 

Det finns olika nivåer av fång men man brukar säga att det är allvarlig fång (jag har till och med hört någon säga ”riktig” fång) om det involverar en hovbenssänkning och/ eller hovbensrotation. Det är alltså benet inne i hoven som byter läge. Eftersom hovväggen växer längs med hovbenet kommer hovväggen få en ny vinkel när hovbenet får det. Det är det som blir den sk fångranden på hoven.

 

Vad som egentligen händer på cellnivå är så himla krångligt att jag inte vet hur jag ska kunna förklara det på ett enkelt sätt utan att det blir typ fem sidor långt så jag tänker lämna det idag.

 

Behandling av fång är komplext eftersom sjukdomsbilden är komplex. Generellt har man följande mål:

-          Hästen ska må så bra som möjligt, bli frisk

-          Hästen ska vara bekväm under behandlingen

-          Praktiskt genomförbart ex gå att hålla rent

-          Rimligt pris

 

Vår föreläsare berättade om en ny teknik som man i viss mån använder idag, nämligen att hålla hästen liggande för att avlasta hovarna. Hästen är ju som bekant ett tungt djur och det är stor belastning på hovarna. Vid hovbenssänkning/ rotation har hästen därför väldigt ont. Om man kan se till att hästen inte belastar hovarna alls går läkningen bättre. Därför har man utvecklat en slags bur som är så pass stor att hästen kan ligga ner med god plats men med så lågt tak att den inte kan resa sig. Tanken bakom är alltså att om hästen inte står på sina hovar så belastar den inte sina hovar och läkningen går snabbare, samtidigt som hästen får mindre ont. Enligt vår föreläsare har man sett bra resultat av detta men det är ändå en lite tveksam behandlingsmetod eftersom hästar verkligen inte gillar att ligga ner utan att komma upp. Dels så är de flyktdjur som vill ha möjlighet att snabbt springa iväg om de känner sig hotade, dels gillar de inte att kissa liggande. Man kan dock fundera på om det inte är bättre att de ligger ner under några dagar än att de har ont i flera veckor och sedan ändå måste avlivas.

 

Som sagt, jag kan skriva många sidor om fång. Jag tycker att det är en jätteintressant sjukdom och jag kommer säkert skriva om den fler gånger. Hoppas dagens inlägg blev någolunda sammanhängande. 

Första veckan i fyran

Nu är första skolveckan avklarad. Jag går alltså fjärde året nu, helt galet. Nu börjar den praktiska delen av utbildningen. Första kursen heter klinikförberedande kurs och den håller i sig hela terminen. Vi har föreläsningar på förmiddagarna och praktiska övningar på eftermiddagarna.

Den här veckan har vi bland annat haft föreläsningar om beteende och behandling för hund, katt, häst, gris och ko. Utdrag från mina anteckningar från koföreläsning:
"Ko med kalv = farlig.
Brunstiga kor i grupp = farliga.
Tjur = farlig.
MEN det ändå oftast kon som står bredvid den ko du håller på att behandla som du måste se upp med, oftast den som sparkar dig."
Och då tycker ändå jag att kor är bland de snällaste djur vi håller på med.

Jag hade tur och hamnade i en grupp som fick mjukstart förra veckan med bara två övningar: klinisk undersökning nöt och klinisk undersökning hund. Det mesta vi gör med nöt gör vi ute på Lövsta som är ett forskningscenter som tillhör (tror jag) SLU. De har i alla fall både kor och grisar, och även ett slakteri. I veckan var vi alltså där och övade oss på att undersöka kor. Vi fick också lära oss hur man fängslar en ko, alltså hur man sätter fast den. Det kan vara nödvändigt när man exempelvis ska ta blodprov. Det gör man nämligen oftast i jugularvenen (halsvenen) och eftersom kor inte tycker om att man håller på med deras huvuden vill de inte alltid vara stilla. Därför fixerar man dem, vilket de verkar acceptera förvånansvärt bra tycker jag.
Vi fick även lära oss om hullbebömning av kor. Det tycker jag är ganska svårt. Jag vill gärna jämföra med andra djur som exempelvis ofta är runda över bäckenet. Kor ska ju liksom vara lite knotiga, annars är de feta.

Vi har även övat på klinisk undersökning av hund. Då används dels hundar som tillhör SLU, dels studenternas egna hundar. Viktigt att komma ihåg är att inte bara göra det som står i instruktionerna utan att faktiskt titta/ känna ordentligt på det man ska. Nu när vi håller på att lära oss i vilken ordning saker ska göras och sånt så är det lätt att glömma att man faktiskt håller på med en undersökning, och istället bara känna på allt mekaniskt. Vi ska tex. öppna munnen och titta in, vilket jag duktigt gjorde. Jag missade dock att hunden fattades flera tänder, för jag var så fokuserad på att öppna munnen och tänkte mer på vad nästa steg var än på vad som faktiskt fanns i munnen. Pinsamt.

Nästa vecka drar det igång lite mer rejält med övningar nästan varje dag. Då ska jag bland annat lära mig bandagering av hästben, något jag verkligen ser fram emot.

I helgen är jag hemma hos mamma och pappa. Igår var vi på kalas för min bror som har fyllt 40 och hans dotter som har fyllt 13. Väldigt trevligt. Idag är det stallet som gäller och sedan några timmars tråkig tågresa hem. Jag ska ta med mitt nya stetoskop till stallet tänkte jag. Jag beställde ett nytt stetoskop från England, ett riktigt värstingstetoskop, Littmann Cardiology III, med lite annorlunda design än vanligt (special edition) och dessutom med mitt namn ingraverat. Det kostade typ 60 kr extra så jag tyckte att det kunde vara värt det för att minska stöldrisken (och öka coolhetsfaktorn såklart). Jag beställde torsdag kväll och på måndagen låg det i brevlådan. Jag blev riktigt impad, jag trodde att det skulle ta betydligt längre tid och att jag skulle behöva hämta ut det hos ett ombud. Kan varmt rekommendera medisave till andra.

Årskurs tre - en sammanfattning

Det var visst ett tag sedan jag bloggade nu. Jag har till och med fått en fråga om jag har slutat blogga. Nej, det har jag inte. Jag har bara haft en paus. Annat i livet har behövt mer plats de senaste månaderna och därför har skrivandet hamnat lite på efterkälken. Tidigare år har jag skrivit en liten sammanfattning av året efter sista tentan så det är väl dags att jag sammanfattar trean litegrann nu. Jag tänkte ta det kurs för kurs, i den ordning vi läste dem.

 

1)      Djurskydd, författningskunskap och epizootologi, 5 hp. En ganska lättsam kurs, förutom några dagar då vi pratade om djurskyddsbrott och djurplågeri. Nyttigt att lära sig vilka regler som gäller och hur en går till väga vid upptäckt av exempelvis galna kosjukan eller mjältbrand (det sistnämnda är särskilt aktuellt just nu, det har ni väl inte missat?).

 

2)      Farmakologi och toxikologi, 14 hp. En tung och tuff kurs. Information om hur läkemedel och gifter fungerar i kroppen, skulle man enkelt kunna säga. Mycket kemi och mycket att lära sig utantill. Väldigt intressant såklart men många långa dagar. Väldigt många i klassen var tvungna att skriva omtenta på minst en av tentans tre delar, däribland jag själv vilket pajade min julledighet litegrann.

 

3)      Livsmedelssäkerhet, 11 hp. En kurs om hur vi kan förhindra att folk blir sjuka av mat, ungefär. En hel del undervisning kring slakt och slakterier men också om sådant som jag aldrig trodde att en veterinär skulle behöva bry sig om. Hur färdigsköljd sallad egentligen sköljs, tillexempel. Eller hur det går att se ifall ägget som precis har knäckts i stekpannan är färskt eller inte.

 

4)      Försöksdjursmedicin, 3 hp. Jag trodde att jag skulle gråta mig igenom den här kursen eftersom det är så hemskt med djurförsök men kursen visade sig vara riktigt bra. Kanske den bästa under hela trean. Dessutom fick vi en del djurkontakt vilket vi inte direkt är bortskämda med under utbildningens första år. Min inställning till djurförsök ändrades en del, mest för att jag nu vet mycket mer om hur saker och ting faktiskt går till. Just när vi läste den här kursen kom dokumentären om Maccarini vilket var väldigt bra timing. Alla som inte har sett den borde se den och tänka på försöksdjursaspekten vid forskning. Mer om det en annan gång.

 

5)       Självständigt arbete i veterinärmedicin, 15 hp. Kandidatarbetet. Mitt arbete har titeln ”Att hålla ko och kalv ihop – möjligheter inom svensk mjölkindustri”.  Det finns att hitta här för den som är intresserad. En lugn kurs där det är mycket hemstudier, vilket möjliggör en paus från den intensiva studietakten som annars råder under utbildningen. För mig var det i alla fall välbehövligt med en period där jag kunde lägga upp mina dagar själv och gå omkring i mjukisbyxor hela dagen om jag ville. Roligt att äntligen få fördjupa sig inom ett ämne också. Jag hade svårt att välja vad jag skulle skriva om, det finns massa andra ämnen som jag också hade velat välja. Kanske i framtiden.

 

6)      Klinisk anatomi, konsultationskunskap och näringslära, 14 hp. En väldigt rolig men mycket intensiv kurs, till viss del på grund av att man spenderar mycket tid på asis (dissektionssalarna) och därför inte kan plugga hemifrån. För mig som pendlar ganska långt blev det väldigt långa dagar med trötta kvällar. Här kommer anatomin från första årskursen tillbaka, något de berättade för oss redan i ettan men jag inte riktigt trodde på då. Jodå, allt ska läras in en gång till, och dessutom på ännu ett djurslag. Även lite undervisning om röntgen, EKG och hältutredningar. Kul! Men det var tur att den här kursen låg sist på året för jag vet inte om jag hade orkat ladda om och börja på en ny kurs efter den ångestfyllda tentan som populärt kallas för gatloppet eftersom man springer (nåja, går) mellan olika stationer i den långa korridoren på asis.

 

 

File:Veterinary students in surgery at SLU University Animal Hospital.jpg

Snart jag?

 

Varje år säger lärarna att det kommer att bli mer intensivt än förra året, och varje år tänker jag att det är väl ändå inte möjligt. Men varje år visar det sig att det är möjligt – och att en vänjer sig. Fast jag bävar lite inför fyran. Första kursen är klinikförberedande kurs och den varar hela höstterminen. Schemat lär vara ungefär hela dagen varje dag men obligatoriska moment varje dag. Jag har hört rykten om att det enda en orkar göra efter att ha kommit hem på kvällen är att gråta, äta middag och somna. Hemstudier verkar alltså vara svårt att hinna med. Jag har blivit tipsad om att det bästa är att anteckna på datorn eftersom det går mycket snabbare att skriva och det lär behövas. Jag tycker visserligen inte att informationen fastnar lika bra när jag skriver på datorn som när jag skriver för hand men det viktigaste måste nog ändå anses vara att faktiskt hinna skriva alls, inlärningen får bli ett senare problem. För att underlätta för mig själv har jag faktiskt köpt en ny dator. Det är något jag har velat ha ett tag nu, särskilt sedan min gamla dator mer eller mindre klappade ihop under kandidatkursen och jag därefter har fått släpa på sambons enorma dator till och från universitetet. Sambons enorma och inte så pålitliga dator, kanske jag ska tillägga. Efter några rejäla duster, alla med mycket dålig timing, kände jag att det var dags att byta upp mig. Nu har jag alltså en ny, och jag känner redan att det kommande skolåret kommer bli betydligt enklare. Bara en sådan detalj som att den nya datorn tar ca 5 sekunder att starta, jämfört med ca 3-10 minuter för den gamla, gör att allt känns mycket roligare. Dessutom tror jag att det kommer bli roligare att blogga med den nya datorn. Kanske det till och med går att koppla telefonen till den nya datorn för att föra över bilder. Utan att få ett psykbryt och vilja kasta ut datorn genom fönstret efter att den för tjugoåttonde gången inte vill connecta till telefonen, alltså. Ny teknik, nya tider, nya mål.

 

 (Förresten, kommer ni ihåg att jag berättade att jag kvalade till student SM i dressyr? Vet ni vad? Vi vann lagguldet i dressyr! Det är nog enda gången i mitt liv som jag kommer kunna säga att jag har vunnit SM. Inte illa för en hobbyryttare va?) 

Kor, hästar och hjortar (!)

Idag när jag i godan ro satt och pluggade vid mitt skrivbord blev jag abrupt avbruten av något som hände utanför fönstret. Jag kunde omöjligt fortsätta skriva. Utanför stod nämligen inte mindre en tolv dovhjortar! Sju med horn och fem utan. Jag brukar se spår i trädgården och ibland en enstaka hjort som skymtar förbi men jag har aldrig sett hela flocken på samma gång. De spatserade förbi i sakta mak samtidigt som jag stod med näsan mot rutan och hakan i golvet. De är fantastiskt vackra. Och tvärtom mot vad jag trodde så verkar de inte speciellt skygga. Jag vågade inte gå ut när de var nära för jag ville inte skrämma bort dem, men när de var hundra meter bort gick jag ut med kameran i högsta hugg, beredd på att de skulle springa iväg så fort jag kommit utanför dörren. Det gjorde de inte. De brydde sig inte alls. Om de kommer förbi igen ska jag se till att klä på mig lite mer så att jag kan stanna ute i mer än en minut och titta på dem. Det är lite oroande att de är så orädda tycker jag. Och också lite oroande att de är så nära stora vägen. Hoppas de har vett att hålla sig borta från bilarna så att de inte blir överkörda. (Ber om ursäkt för suddig bild. Det är inte lätt att hålla kameran stilla när en är superexaltedad.)

 

 



 

Efter en tid av allmän stress för att jag inte har kunnat komma igång med att skriva på grund av en mängd inlämningsuppgifter har jag nu äntligen börjat skriva. Hittills har jag bara skrivit ungefär två sidor och det är väldigt osammanhängande men jag har kommit igång i alla fall. Plötsligt känns ämnet helt rätt. Innan har jag haft lite kval kring om jag verkligen har valt rätt. Ska jag verkligen skriva om kor? När kommer jag ha nytta av det? Jag kan ju inget om kor! Nu känns det bättre. Troligtvis berodde det enbart på att jag inte hade kommit igång än. Tänk vad lustigt det är egentligen, att vi kan påverka oss själva så mycket, helt omedvetet. Det skulle vara intressant att veta hur det funkar. Kanske något för någon icke-veterinär att skriva om?

 

I helgen gjorde jag något jättekul. Jag tävlade dressyr hos UARK, Upsala Akademiska RidKlubb. (Ja, Upsala med ett p. Gammalt namn.) Och vet ni vad? Det gick riktigt bra! Jag placerade mig som trea och nu är jag kvalad till att vara med i UARKs lag i student-SM. Behöver jag säga att jag är väldigt nöjd med mig själv? Det ska bli så himla roligt att vara med i SM. Nu får jag en chans att uppdatera min tävlingsgarderob också. Jag insåg när jag stod och strök min tävlingsskjorta att jag har en fläck på ena axeln som jag har fått någon gång under ponnytiden typ. Hehe.. Jag kommer inte ens ihåg när jag fick den. Antagligen har jag trillat av och landat i en lerpöl, men det har hänt mer än en gång så jag är lite osäker. Jag red ponny ganska länge, till och med lite efter att jag hade fyllt 18 och egentligen var för gammal för att tävla ponny så jag har inte haft skjortan riktigt så länge som det låter. Men ändå. Kanske dags för en ny.

 

 

Mina armar hittar på hyss

Det har visat sig att jag är dålig på att följa mina egna råd. Jag har här på bloggen gett rådet att plugga varje dag för att inte hamna efter. Förra veckan pluggade jag inte alls varje dag efter skolan. Flera dagar gjorde jag annat. Skrev artiklar till Bladmagen, tillexempel. Nu ligger jag därför efter. Det är lustigt hur långt efter en kan hamna efter bara en dryg vecka på den nya kursen. Som tur är har vi undervisningsfri dag idag. Jag har alltså en chans att hinna ikapp lite. Skönt.

 

Knappt en och en halv vecka in på den nya kursen känns det redan som vardag. Som om jag har läst farmakologi jättelänge. Det känns absolut inte som att vi bara är en månad in i terminen. Det känns som att vi har läst betydligt längre. Jag kommer knappt ihåg sommaren längre. Den känns väldigt avlägsen. Hösten har kommit på riktigt nu. Löven börjar skifta färg och vissa mornar behöver jag koppla på motorvärmaren till bilen för att det är så kyligt.

Snart är det dags för mig att flytta igen. Dags att packa ner, städa, packa upp och börja om i ett nytt hem. Det ska bli kul. Jag känner mig lätt instängd i vår lilla etta, speciellt dagar som den här då jag är hemma hela dagen. Det nya huset är mycket större. Det ska bli skönt med lite plats.

 

 

 

Igår red jag privatlektion på ett ridställe i närheten som har lusitanos. Min egen häst har ju flyttat hem till mamma och pappa igen och även om det ibland är rätt skönt så är det också tråkigt att inte rida alls. Jag bokade därför privatlektion. Det är akademiskt som gäller på lusitanostället och det har jag inte ridit innan. Kul att prova något nytt tänkte jag. Faktum är att det inte var så stor skillnad egentligen. Lite annan infallsvinkel men mycket är likt.

Tränaren lägger mycket fokus på mig och hur jag använder min kropp. Hästen jag red är väldigt känslig för vikten och då krävs full kroppskontroll. Vilket jag inte har. Absolut inte. Detta märktes pinsamt tydligt igår. Jag lyckades tillexempel inte byta varv från vänster till höger (via snett igenom) förrän i slutet av lektionen. Eller jo, jag lyckades byta varv men hästen trodde varje gång först att jag skulle svänga på andra hållet. Hästen svängde alltså på fel håll! Märk väl att jag har ridit sedan jag var liten. Jag borde alltså inte ha några som helst problem att vända snett igenom. Men tydligen har jag gått ner mig lite. Eller så har jag inte ridit så känsliga hästar tidigare.

En annan grej är att mina armar inte alls lyder mig. Inte ett dugg. De hittar på saker på egen hand. Flyttar sig upp och ner, eller längre bort från hästen. Eller lägger sig på mankammen. Helt av sig själva. Jag säger inte åt dem att göra så. Faktiskt så säger jag åt dem att vara helt stilla. Men det vill de inte vara. De vill hellre hitta på massa hyss. Väldigt olydiga armar har jag.

 

 
Inte visste jag att jag var så sned i kroppen. Tränaren sa att jag ska öva när jag sitter och pluggar. Inte sitta helt ihopsjuknen utan sträcka på ryggen och sådär. Har provat lite. Jättejobbigt.  

 

Det som jag tycker är kul med träning över huvud taget, och då även ridning, är att få utvecklas och förbättra mig. Nu har jag världens förutsättningar att förbättra mig. Antagligen kommer förbättring hos mig synas ganska tydligt på hästen. Jag ser faktiskt riktigt mycket fram emot detta. 

Läkemedelsverket och olagliga läkemedel

Igår hade vi temadag med besök från läkemedelsverket. Flera som jobbar på läkemedelsverket är just veterinärer och det är kul att få höra vad de gör där. Kanske någon i min klass kommer jobba där efter studierna.

Vi fick några föreläsningar om vad läkemedelsverket egentligen gör, och då med fokus på veterinärdelen. Läkemedelsverket har ju ansvar för läkemedel på både humansidan och djursidan. Det är de som godkänner läkemedel, ger tillstånd till läkemedelstudier och till licensläkemedel, beslutar om karenstid inför slakt, ger tillstånd att driva apotek osv. Just apotekstillståndsreglerna skiljer sig lite mellan länder. I Sverige får ingen som förskriver läkemedel driva apotek. Veterinärer och läkare får alltså inte tjäna pengar på att förskriva läkemedel. Detta är såklart jättebra. I en del andra länder som inte har det såhär ligger en stor del av veterinärens/ läkarens inkomst från just receptbelagda läkemedel. En behöver inte vara raketforskare för att inse att det då skrivs ut mer läkemedel än vad som behövs. Detta anses vara en anledning till att antibiotiksanvändningen i Sverige är betydligt lägre än i många andra EU-länder, i alla fall på veterinärsidan.

 

 

Vi pratade lite om hur det går till när ett läkemedel blir godkänt, vilka studier som görs och hur beslutfattandet går till. Vi fick även prova att själva pröva ett läkemedel utifrån de tester som gjorts på det. Detta var betydligt roligare än det låter.

 

Sista föreläsningen för dagen handlade igår om olagliga läkemedel. Till olagliga läkemedel räknas piratkopior, produkter som är spetsade med läkemedel, läkemedel utan effekt osv.

 

Det som läkemedelsverket räknar som läkemedel är inte helt samma som det vi vanliga människor räknar som läkemedel. Vi tycker tillexempel att ett örtpulver som ges med hundmaten är ett fodertillskott. För läkemedelsverket räknas det som ett läkemedel om det innehåller örter som påverkar fysiologiska funktioner eller innehåller substrat som också finns i läkemedel. När veterinären frågar om du ger hunden några mediciner är det därför viktigt att även uppge fodertillskott osv. De kan exempelvis innehålla johannesört som är ett substrat som interagerar med många andra läkemedel och därmed kan ändra effekten av dessa. Johannesört kan tillexempel ta bort effekten för p-piller.

Ett tillskott som marknadsförs som ett läkemedel, d.v.s. om det marknadsförs med medicinska påståenden, räknas också som ett läkemedel hos läkemedelsverket.

 

Vi pratade också en del om ”svarta marknaden” för läkemedel. En del läkemedel är receptbelagda. Detta innebär att bara en veterinär/ läkare har rätt att skriva ut dem och att de hämtas ut på ett apotek med utbildade apotekare. Det finns en anledning till att det är så, det är inte bara för att göra det dyrt och krångligt för kunderna. Det är för att patienterna ska få ett säkert läkemedel.

 

 

 

 

En SIFO-undersökning som nyligen gjorts visade enligt vår föreläsare att 40 % av de tillfrågade kunde tänka sig att köpa receptbelagda läkemedel utan recept. Köpa på nätet etc alltså. 40 %!

Vi diskuterade vad detta kan bero på. Kanske förstår inte alla att apoteket och receptsystemet innebär en kvalitetsförsäkran. Läkemedlen från apoteket innehåller det de ska innehålla och läkaren har skrivit ut just det som du behöver, inget annat.

 Alla tycks inte heller förstå att läkemedel som köps på nätet kan innehålla lite vad som helst. Observera att jag nu inte pratar om att köpa läkemedel från apotekets hemsida utan från okända företag. Föreläsaren gav viagra som exempel. Det är ett av de läkemedel som importeras mest. Det är bara det att många inte får viagra utan något annat hokus pokus. Det kan tillexempel innehålla rester från något annat läkemedel som tillverkats i samma miljö. En kan därmed råka få i sig något den inte tål eller i alla fall inte vill ha. (Apotekets läkemedel tillverkas i säker miljö så att det där inte ska kunna hända). Eller så har det ingen effekt över huvud taget. Hon berättade också att den blå färgen på låtsas-viagran ofta kommer från bläckskrivare. Mumsigt.

 

En annan sak som tycks vara ett problem är att många själva ställer diagnos på sig själv eller sina djur via internet och sedan tycker att de vet precis hur detta ska behandlas. Detta kan bli hur fel som helst. Alla som har googlat sina egna sjukdomssymptom vet att en efter en halvtimme är övertygad om att ha cancer, när det i själva verket bara var en förkylning.

Det är också viktigt att inse att alla djur inte visar samma symptom vid alla sjukdomar. Bara för att min häst och min facebook-kompis häst inte visar samma symptom betyder det inte att de inte kan ha samma sjukdom. Och tvärtom, bara för att båda är halta betyder det inte att båda har en hovböld. Inte heller att båda kommer att bli friska av samma behandling.

Om veterinären inte vill sätta in antibiotika betyder det antagligen att det inte behövs. Det betyder inte att du själv ska köpa det av din kompis som har lite över från förra gången hens djur var sjukt. I bästa fall ger det ingen effekt, i värsta fall kan djuret bli ännu sjukare och dessutom kan resistens spridas.

Det kan tyckas dyrt att gå till veterinären. Gör det ändå. Det finns en mening med att det bara är högutbildade läkare eller veterinärer som får skriva ut medicin till sina patienter. Det är för att det inte ska bli fel. Det är för att patienterna ska få bästa möjliga vård.

 

Också värt att notera: det är inte tillåtet att förlänga ett djurs lidande genom att inte se till att det får behandling om det är sjukt. Att ge verkningslösa låtsas-tabletter eller vänta med att ringa veterinären eftersom grannens hund blev frisk av sig själv kan anses förlänga lidande. 

(Djurskyddslagen 9§: Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. Lag (2003:1077).) 

Farmakologi och toxikologi

De där långa, krångliga orden är namnet på den nya kursen som startade idag. Farmakologi betyder läran om läkemedel. Toxikologi betyder läran om toxiska ämnen. Vi ska lära oss på vilka sätt olika substanser verkar och samverkar, samt hur de även kan vara skadliga för oss. 
Det jag har hört om kursen innan är att den är tung, tuff och innebär långa dagar och nätter med plugg. Kul va? 
Det verkar som att kursen innehåller mycket kemi. Den biomedicinska baskursen vi läste i ettan kommer tillbaka nu. Tur att jag har kvar böckerna så att jag kan repetera. Jag kommer nämligen inte alls ihåg allt. Ett gott råd till amöbor som kanske läser det här: satsa stenhårt på BMB-kursen, det lönar sig i längden. Själv hade jag gärna läst den en gång till, nu när jag vet vad den egentligen handlar om. 
Vi hade några första föreläsningar idag och ämnet verkar trots allt riktigt intressant. Vi pratade lite översiktligt om vilka sätt läkemedel är olika på, och lite om varför. Läkemedel som intas oralt, alltså sväljs, ska till exempel inte brytas ner helt redan i magsäcken. De ska ju klara sig hela vägen till blodet och därför ställs vissa krav på dem. Läkemedel som injiceras direkt i blodet har andra förutsättningar och därför andra krav. 
Ganska spännande ändå, va? 

Lycka till imorgon alla nyblivna amöbor

Imorgon börjar skolan. Till alla som ska gå sin första dag på veterinärprogrammet imorgon: lycka till. Ni kommer att älska det! 



Vilodag

Nu är det strålande vårsol och jag ska äntligen ut och rida på min fina häst för första gången den här veckan. Jag tycker egentligen inte att han ska stå tre dagar på rad men ibland har jag inget val. Den här veckan har varit helt fullproppad. Jag som skulle försöka att inte planera in så mycket! Plötsligt sitter jag där och har lovat att jag kan jobba på både tisdag, onsdag och torsdag. Dessutom säger jag att jag kan hoppa in och jobba extra natten mellan måndag och tisdag. Plus att jag säger att jag gärna jobbar lite i helgen. Hur gick det här till? Nu har jag alltså jobbat måndag, tisdag och onsdag och såklart även gått i skolan alla dagarna. Ingen tid över direkt.

Som tur var behövde jag inte komma in idag utan fick lite tid över. Tid då jag kanske egentligen borde plugga men för en gångs skull tänker jag strunta i det. Jag känner faktiskt att jag vill och behöver rida. Det är lugnande för själen. Hjälper mig att varva ner och glömma bort all skola, jobb och plikter för ett litet tag. Ibland är det faktiskt viktigare att må bra än att plugga.

Vänta lite, sa jag precis ibland?! Vad är det för fel på mig? Det är såklart alltid viktigare att må bra. Alltid. Glöm inte det!

Hur som helst, nu ska jag ut och rida. Åh, så härligt det ska bli. Jag tänker inte plugga något mer ikväll sedan heller. Det är otroligt sällan som jag tar en hel kväll utan att göra något som jag måste göra, bara saker som jag vill göra. Men nu när jag har skrivit det här så måste jag ju hålla det. Kanske till och med slår igång TV:n ikväll, vem vet?  

 

 

Norr vs söder

Nu under påsken passar jag på att hälsa på mina föräldrar på Bjärehalvön i norra Skåne. Samtidigt är min pojkvän hemma hos sin mamma i Västernorrland. Gissa vilken bild som togs var! 


Studier + socialt liv = omöjligt?

Det där med att behålla vänner och intressen under tiden en går en krävande utbildning – går det?

Här är mina erfarenheter:

 

Det går sådär. Hade inte internet funnits så hade det inte gått alls. Tacka vet jag facebook.

”Om en har kvar några vänner alls som inte är från veterinärprogrammet efter examen så har en verkligen lyckats bra.”

 

Låt mig förklara. Att gå en krävande utbildning är just det – krävande. Då pratar jag både om tid och energi som behöver läggas på studier. Det där att studier skulle vara en heltidssysselsättning stämmer bara till viss del, och är jättemycket beroende på vilken kurs man läser. När jag läste samhällsvetenskapliga ämnen i Lund hade vi undervisning kanske 8 timmar i veckan. Inte la jag 32 timmar i veckan på självstudier inte, kanske veckan innan tentan bara. Jag klarade mig bra ändå. Det hela var en baggis efter gymnasietiden tyckte jag. Stressigt nära tentan, visst, men inte så jättemycket mer egentligen. Om jag bara hade vetet vad som väntade…

Veterinärprogrammet är något helt annat. Basåret som jag läste i Malmö låg i och för sig ungefär lika högt i antalet timmar jag la ner så jag var förberedd när jag började. Tack och lov. Hade jag kommit direkt från Lund hade jag fått en chock.

Nu har vi vissa kurser faktiskt undervisning upp till åtta timmar per dag och sedan självstudier ovanpå det. Andra kurser har mindre undervisning men mer självstudier. Överlag lägger jag ner betydligt (!) fler timmar på studier nu jämfört med när jag läste i Lund. Dessutom är studierna av en annan typ.

Min uppfattning är att samhällsämnena handlar mycket om att förstå och dra egna slutsatser utifrån det man förstår. Naturämnena är mer att acceptera hur det ligger till, komma ihåg och sedan lägga ihop 1+2 för att lösa problem 3. Jag vill inte uttala mig kring huruvida det ena skulle vara svårare än det andra, det är bara olika. Jag läste samhälle på gymnasiet och behövde därför ställa om.

 

 

 
 

 

 

Tillbaka till vänner och fritid. Går det att plugga samtidigt som man har ett liv?

Ja, såklart det går. Det gäller bara att hitta en nivå som funkar. Och den nivån är garanterat inte samma som man egentligen hade tänkt sig.

Jag tar mig själv som exempel. Mina fritidsintressen inkluderar min pojkvän (han får här nöja sig med att bli degraderad till ”fritidsintresse”, såklart betyder han mycket mer än så), min häst, vänner och att skriva. Där tar det stopp! Allt annat som jag tidigare har hållit på med är bortrensat. Träning, tumblr, följa tv-serier och sådant är helt borta. Just nu i alla fall. Det får helt enkelt inte plats. Jag har valt de andra grejerna i första hand. Hästen är tillexempel viktigare för mig än att se alla avsnitt av paradise hotell. Faktum är att vi har levt utan tv-uppkoppling sedan i december och klarat oss bra.

 

Jag märker att jag har sämre kontakt med de vänner jag hade innan jag började på veterinärprogrammet. Det är jättetråkigt tycker jag. Misstolka mig rätt nu, det är jättekul att umgås med andra veterinärstudenter också men ibland är det skönt att komma ifrån alla interskämt och prat om ruttna hästlivmödrar. Som sagt, tack och lov för facebook! Hur hade jag annars kunnat ha någon koll alls på mina vänners liv?

Samtidigt som jag har sämre kontakt med gamla vänner har jag ju faktiskt fått nya vänner. Det får en inte glömma bort! Studenter är ett roligt släkte och genom att aktivera mig i kåren har jag på köpet fått nya vänner och bekanta som jag inte hade velat vara utan.

 

Detta inlägg är inte menat att avskräcka alla som ska börja läsa nu till hösten utan det är mer en reflektion från min sida. Jag hör rykten om att andra lyckas både få och behålla vänner under studietiden – SAMTIDIGT som de får bra betyg och massa fritidsintressen. Det ska alltså gå. Bara att kämpa på alltså. 

 

 
 

Skelettsjukdomar

 

Hej blogg och bloggläsare!

Jag vet att jag har blivit lite inaktiv här på bloggen. Det har en väldigt enkel och logisk orsak – jag har haft tusen andra saker att göra. Nu kommer ett inlägg i alla fall!

 

Vi läser som jag redan har berättat hundra gånger patologi nu. Just den här veckan är det rörelseapparaten som gäller. Det innefattar skelett, leder och skelettmuskulatur, alltså den muskulatur som fäster på skelettet. Exempel på muskulatur som inte är skelettmuskulatur är den glatta muskulaturen kring tarmen.

Många hästmänniskor har säkert hört talas om att hästar kan drabbas av lösa benbitar. Jag själv, och säkert många med mig, hade dock inte så bra koll på vad det egentligen är. Man hör lite på namnet att det är just en lös benbit men det är inte riktigt hela sanningen. Jag har alltid sett framför mig ungefär att en liten bit av benet lossnar och ligger brevid och retar. Det kan faktiskt hända men det är ovanligt. Det som är mer vanligt är att det uppstår under benutvecklingen, alltså när hästen växer. (Eller hunden, grisen, nötkreaturet…) Det som vi kallar lös benbit heter osteokondrotis dissekans och det föregås av osteokondros.

Eftersom det uppstår under benutvecklingen är det bara unga djur som kan få den här typen av lösa benbitar. En vuxen häst utan lösa benbitar kommer alltså inte att få det. I alla fall inte i den mening jag pratar om här. Uttrycket lösa benbitar används ganska ofta väldigt brett och kan innefatta massa saker. Som jag har förstått det betyder det specifikt benbit i en led.

När benet bildas så utgår det från brosk som växer och sedan förkalkas. Benbildningen sker från kanterna av benet och inåt, tänk er uppifrån och ner + nerifrån och upp i ett långt rörben. I brosk hos vuxna individer finns inga blodkärl, det finns däremot hos växande individer. Det som händer är att ett av kärlen i brosken blir skadat så att det blir en liten infarkt (celldöd till följd av syrebrist) just där. Det blir en klump av död broskvävnad som inte kan växa vidare och bli ben.  

Det kan bildas en spricka genom det döda brosket som går ända upp till ledkapseln. Brosk kommer att lägga sig som ett litet lock på hålet och det här locket kan lossna. Detta blottar benet så att det blir ett hål rakt in. Det är just det som lossnar som är den lösa benbiten (som alltså nu består av brosk, inte ben), med andra ord osteodystrofia dissekans.

Broskbiten som nu ligger löst i leden retar leden. Den kan komma att förbenas och syns då på röntgen. Det kan också hända att den löses upp av sig själv men den kan redan ha hunnit göra skada då.

I leden kan man få osteoartit, ungefär ledinflammation, som visar sig som en hälta. 

 
 
 
Vi har också pratat om höftledsdysplasi. Det är ett tillstånd som är ganska vanligt hos en del hundraser och nötraser, framförallt vissa köttraser. (Jag insåg precis vad jag precis skrev. Jag pratar alltså om nötkreatur, alltså kossor. Inte om nötter och köttbitar. Ibland är fackspråket jätteroligt.)

Själva problemet vid höftledsdysplasi är att lårbenshuvudet inte passar ihop med höftledspannan. Kulan på höftleden passar alltså inte i gropen som den ska ligga i. Detta ger ett onormalt tryck på ledbrosket och det kan slitas bort på vissa ställen på höftkulan. På andra ställen kan det bli för mycket. Detta retar såklart leden som kan bli inflammerad och göra ont.

Man vet inte helt säkert varför detta uppstår. Man tror att det till viss del är genetiskt men man tror inte att det är hela sanningen. Saker som högt foderintag med snabb viktökning tycks också kunna påverka. Det ör en komplex sjukdomsbild, helt enkelt.

 

 

 

Det finns massa andra tillstånd som kan uppstå under benutvecklingen. Det är fascinerande att så små förändringar kan ge så stora kliniska symptom. En pytteliten broskbit i en led kan göra att en häst blir utdömd. Det känns nästan löjligt att ett så stort djur ska blir så påverkat av en så liten sak.

På eftermiddagarna brukar vi få kolla på obduktionsmaterial som äldrekursarna undersöker. De visar vad de har hittat och förklarar hur detta kunde göra att djuret dog eller avlivades. Förvånansvärt ofta är det pyttesmå förändringar som gör att djuret dör. Lite ödem eller inflammation i tarmen kan vara det enda som syns efter en massiv kolik. Lite rött på ett ben kan vara det enda som syns efter en blockhälta. Faktum är att jag numera är så imponerad av djur och människor faktiskt överlever och mår bra i så hög grad som de gör – det finns ju så mycket som kan gå fel! 

Leverlipidos

Jag var ledig torsdag, fredag, lördag, söndag förra veckan. Pojkvännen skulle inte vara hemma. Perfekt, tänkte jag. PLUGGHELG. Men icke. Ödet hade andra planer. Jag blev magsjuk. Istället för att plugga järnet låg jag i sängen och kände mig ensam. Suck.

 

Nu är det dock ny vecka = nya tag. Om en månad är det tenta och jag förbereder mig för fullt. Pluggar pluggar pluggar. Ibland känns det som att jag inte gör annat. Vilket såklart inte stämmer men ändå.

 

Den här veckan läser vi lever och pancreas. Pancreas, säger ni. Vad är det?

Pancreas heter bukspottkörteln på svenska men det säger vi aldrig. Jag var tvungen att googla fram det. Pancreas är ett organ som ligger vid magsäcken och tunntarmen ungefär. Dess funktion är enkelt förklarat att utsöndra enzymer som bryter ner maten och att utsöndra hormoner, bland annat insulin.

Det är mest levern vi pratar om. Vad som kan vara fel med levern och hur det ser ut makroskopiskt och mikroskopiskt (alltså vad man kan se med blotta ögat och vad man kan se i ett mikroskop). Som en tidens slump har mina föräldrars hund Ludde leverproblem sedan några månader tillbaka. Kanske jag snart kan förstå vad det är för fel på honom.

 

Idag pratade vi om ett problem som jag inte tror att Ludde har. Det drabbar nämligen framförallt överviktiga katter och ponnyer. Minst var tredje katt är överviktig. Jag har inte hittat någon statistik för ponnyer men vi kan väl tro att det ser ungefär likadant ut där. Problemet är alltså stort. Övervikt hos djur kan ge massa olika sekundära problem. Det vi har pratat om är leverlipidos, alltså fettlever.

 

Ludde
 

 

 

Fett lever drabbar framförallt feta individer som plötsligt slutar äta av någon anledning. Detta gör att kroppen försöker använda andra källor till energi, alltså fett. Detta låter ju som om det borde ge mindre fett i levern, men så blir det inte. Eftersom djuret inte äter kommer det bli brist på olika slags proteiner som exempelvis ska få ut fettet från levern, och upplagring av toxiner som inhiberar viktiga funktioner för att bryta ner fettet. Det som händer är alltså (observera att detta är en väldigt förenklad berättelse) att det blir massa fria fettsyror som inte kan användas. Istället lagras de upp av levercellerna i from av droppar. Cellerna kan då inte fungera normalt och då kan inte levern fungera normalt. Levern blir så fet och stor att den till slut kan spricka.

En icke fungerande lever är jättefarligt för djuret. Det är i njuren som blodet renas och om det inte kan det kan det bli en allmän blodförgiftning som kan vara dödlig. En sprucken lever leder direkt till döden.

 

Huvudpoängen här är att det drabbar feta djur som plötsligt slutar äta. Detta kan hända om djuret blir väldigt stressat. Det är också värt att nämna att en inte ska banta sin tjocka katt allt för kraftigt. För mycket och för lite skämmer allt, som man brukar säga. Det gäller även i det här fallet. För hög eller låg vikt, för kraftig eller slapp bantning.  

Vår?

Tydligen är det vår hemma hos mina föräldrar. Titta bara: 



Hos oss ser det fortfarande ut såhär: 



Suck. Jag vet att det är meningen att man ska gilla snö men jag vill faktiskt ha vår!!

Avel - fortsättningen

Efter att jag skrivit det förra inlägget började jag fundera lite på hur det har sett ut när det gäller andra arter. Katt- och hästavel, är det lika extremt. Jag började googla lite på rasernas utveckling från sent 1800-tal tills nu. Detta är vad jag hittade. Obs! Jag reserverar mig för eventuella osäkra källor då jag har hittat bilderna på Google. Detta kan inte poängteras nog. 
 
Först några bilder på dåtidens perserkatter. 
 
http://messybeast.com/ultracat.htm
 
http://messybeast.com/retro-1800general.htm
 
Perserchampion från 1899. Blue persian. 
http://en.academic.ru/dic.nsf/enwiki/11531501



 
 
Perserkatter idag har betydligt mer intryckt nos.
http://www.kittycat.co.za/the-persian-cat/
 
 
 
En bild på en tidig angorakatt och en marx. 
http://messybeast.com/retro-1800general.htm
 
 
 
Angorakatt idag. Lägg märke till de olikfärgade ögonen. Blå ögonfärg förknippas inte helt sällan ihop med dövhet hos vita djur. 
http://en.wikipedia.org/wiki/Turkish_Angora
 
 
 
Manx. Lägg märke till att den inte har någon svans. Tydligen är det vissa problem med genen för svanslöshet. Om en katt får dubbla uppsättningar av den genen ger det missfall, den dör alltså innan den föds. 
http://en.wikipedia.org/wiki/Manx_cat#Health_and_genetics
 
 
Jag kollade även lite på hästaveln. Här går det lite långsammare framåt och jag hittade inte så mycket. En anledning till att det går långsammare är antagligen att generationstiden för hästar är längre. Det tar längre tid för dem att föröka sig. Jag hittade dock lite om arabiska fullblod. En ras där framförallt huvudets tycks ha ändrats med tiden. 
 
 
Sent 1800-tal
http://www.horseandponytimes.com/resources/eps/epsViewArchive.asp?Archive=147
 
 
 
Tidigt 1900-tal.
http://www.boxlt.com/PUBLISHING/history.html
 
 
Detta verkar vara lite senare, ca 1930.
http://daughterofthewind.org/barely-surviving-lines-dihkenna-the-kuhaylat-al-hayf-time-capsule/
 
 
Arabiskt fullblod 2014
http://alkhaznastud.com/en/?page_id=18
 
 
Jag hittade även bilder i stil med den här som extra tydligt visar hur nosryggen ser onaturligt krökt ut. 
http://www.snarkyrider.com/2012/08/07/discussion-on-arabian-heads/
 
 
Andra raser verkar ha upplevt ett mindre hårt avelstryck. Shetlandsponnyn till exempel.
 
 
Sent 1800-tal
http://www.shetlandponystudbooksociety.co.uk/about-the-breed
 
 
2014 - Kuslig likhet, eller hur?
http://www.horsedeals.com.au/index.php?p=event&e=23106-Royal-Melbourne-Horse-Show-coverage-bought-to-you-by-Highlands-Saddlery
 
 

Efter en helg av vila

 
I helgen var jag på en jättestor 30-årsfest i Uppsaliansk sittningsanda. Mycket trevligt. God mat och rolig underhållning. Jag hamnade mittemot en nyexaminerad veterinär. En bra kväll helt enkelt. Jag kände att livsgnistan som förlorades under tentan kom tillbaka. 
 
Helgen går alltid fort. Alltid. Men vet ni vad? Veckodagarna går också fort. Det är snart helg igen. 
 
Idag börjar en ny kurs. Speciell patologi. Men vänta nu, säger ni. Förra kursen hette väl också patologi? Såhär ligger det till: förra kursen hette allmän patologi. Nya kursen heter speciell anatomi och är, om jag har förstått rätt, en ytterligare fördjupning nu när vi kan grunderna. Tydligen en av årets svårare kurser. Men det tänker jag inte bry mig om. Ny kurs, nya tag, nya tankar. Nu kör vi!
 
 
Dags för en ny look? 

Varför inte?

Nästa gång jag är hos frisören ska jag be om den här frisyren! Frågan är bara hur jag ska få på ridhjälmen ovanpå. Eller, föresten. Det behövs nog inte. Frisyren tar emot och dämpar stöten. Win win. 
 
 

Lite tips och såntdär

Nu är det snart tentaperiod igen. Den här gången är det immunologi först och sedan patologi några dagar senare. Patologikursen är betydligt större än immunologikursen och därför har jag bestämt mig för att satsa mer på den. Den patologikurs vi läser nu heter allmän patologi. Direkt efter tentorna kommer vi att fortsätta med speciell patologi. Allmän patologi är alltså som en grundkurs till nästa kurs om jag har förstått det rätt. Därför känns det extra viktigt att förstå allt. Om jag får en omtenta på den så kommer omtentan komma mitt i speciell patologi-kursen. Om jag får omtentan för att jag faktiskt inte kan ämnet alls så kommer jag inte att hänga med under nästa kurs, plus att jag måste plugga dubbelt. Då känns det betydligt lättare att läsa in en liten immunologikurs. Inte för att jag planerar att få omtenta men det KAN ju faktiskt bli så, oavsett hur ”duktig” man är. Ibland förstår man inte frågorna och då får man fel även om allt man har skrivit är korrekt rent faktamässigt.

 

Vi har vår sista föreläsning i allmän patologi imorgon. Synd. Jag gillar ämnet och jag gillar föreläsaren. Utom när det handlar om pyttesmå molekyler som påverkar andra pyttesmå molekyler till att i sin tur påverka ytterligare andra små molekyler. Då gillar jag ingetdera. Speciellt inte om alla molekyler heter små ologiska bokstavskombinationer. Det gör de nämligen nästan alltid. Kombinationerna är säkert logiska om man visste vad de stod för men vet man inte det är det faktiskt rena grekiskan.

Framförallt slår det tillbaka hårt att jag bara precis klarade den biomedicinska baskursen som vi hade i ettan. Jag hade tur som klarade tentan, fick rätt frågor. Det jag kunde kunde jag så det var kanske inte bara tur men det fanns helt klart delar som jag hade kunnat lära mig bättre. Det märker jag nu. Jag hade haft mer gratis idag om jag hade kommit ihåg alla vägar som molekylerna tar osv.

Dessutom märks det faktiskt att jag läste samhällskunskap på gymnasiet och det första året på universitetet. Det jag lärde mig där sitter fortfarande i lite. Lär dig att ta ut det viktigaste, sålla i detaljerna, skumläs boken, det är viktigare att förstå än att kunna alla termer. Pah. Det gäller då inte när man läser till veterinär. Då ska man kunna alla detaljer. Alla termer. Och DESSUTOM förstå. Nåja, allt går om man bara vill, eller hur?

 

Vissa saker kommer jag dock faktiskt ihåg från förra året. Ifall det är några amöbor som läser det här och känner sig nedstämda för att de inte heller tyckte BMBn var så kul – lyssna här. Det där jättetjocka häftet med alla ben och organ som man fick första veckan och hade tenta på andra veckan (typ) sitter faktiskt i! Det gör även den grundläggande latin som jag lärde mig första året. Jättebra när jag ska lära mig nya ord nu. Till exempel:

bäckenbenet = Os ischii (os = ben)

Sammanväxt = pagus

Sammanväxning i bäckenet (som siamesiska tvillingar) blir då ischiopagus. Logiskt va?

 

 

Jag tänkte tipsa om några hemsidor som jag brukar använda mig av för att plugga.

 

Glosboken.se

Till den här kursen har vi fått ett antal termer som vi ska lära oss. Ungefär som en gloslista. Helt omöjligt att lära sig genom att bara läsa. Alldeles för långa förklaringar för att orka sitta med papper och penna. Ensam hemma så ingen kan förhöra. Lösningen? Glosboken.se såklart!

Jag skriver in allt en gång och sedan kan jag välja mellan flera olika sätt att bli förhörd. Perfekt! Finns även en app men jag tycker att den är rätt dålig.

 

Medicinskordbok.se

Den här hemsidan är jättebra. Mycket bättre än att bara googla orden som jag har gjort tidigare. Kan inte förstå att jag inte har hittat den förrän nu i höst.

 

SVA.se

Sveriges veterinärmedicinska anstalts hemsida

Här finns info om typ alla sjukdomar till våra husdjur (med husdjur menas katt, hund, häst, ko, gris, får, get, fjäderfä) och några till. Dessutom nyheter kring veterinärmedicin och sånt. Till exempel så läste jag om den nya fågelinfluensan som drabbar sälarna på sva.se i början av september. Jag hörde det på radio först för någon vecka sedan. Eller om det var på någon nyhetssajt. Strunt samma. SVA var först i alla fall.

 

Sedan såklart även wikipedia och youtube, det säger sig nästan självt. Det är dock värt att poängtera att wikipedia inte alltid är en säker källa! Fast bättre än man tror ändå. Vi hade en föreläsare på viruskursen, tror jag att det var, som sa att en viss sak hade varit okänd länge men nu hade hon sett på wikipedia att någon hade listat ut hur det låg till så då var det så. Det var ett riktigt wow-moment för henne. Slutsats: wikipedia är rätt uppdaterad ändå.

 

 

 
Lycka till från mig! 
 
 

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0