Hur fungerar Ipren?
Nu har vi kommit så pass långt in i kursen att vi har börjat prata om hur läkemedel fungerar på cellnivå. Hittills har vi pratat om smärtstillande, narkosmedel, lokalbedövande och om läkemedel som påverkar cirkulationen. Det är jätteintressant! Jag kommer ihåg att jag ända sedan jag var liten har undrat hur Ipren och liknande egentligen fungerar. Nu vet jag. Kort förklarat och förenklat är det ungefär såhär:
Ipren är ett exempel på sk NSAID, non steroidal anti-inflammatory drugs. De fungerar genom att de hämmar en typ av enzymer i kroppen, COX. Det COX-enzymerna gör är att de deltar i bildningen av bland annat prostaglandiner. Prostaglandiner verkar i hela kroppen och är inblandade i inflammationsprocesser. När ett läkemedel hämmar COX hämmas alltså även prostaglandinbildningen och därmed uppstår inte inflammation.
NSAID har också en smärtlindrande effekt. Den minskade produktioner av prostaglandiner gör att nervcellerna inte blir lika känsliga och inte för vidare signaler lika bra. Prostaglandiner ska öka depolariseringen av nervceller men eftersom vi hämmar dessa kommer aktionspotentialen inte bli lika uttalad och smärtsignaler skickas inte till CNS.
NSAID är febernedsättande och detta beror också på den minskade prostaglandinbildningen, närmare bestämt på grund av minskad bildning av PGE2 i hypotalamus.
NSAID har en hel del biverkningar. (Det finns inga läkemedel som inte har biverkningar.) Många känner säkert igen att Ipren är dåligt för magen. Varför?
Vid behandling med NSAID kommer som sagt prostaglandinnivåerna i kroppen minska. Prostaglandiner påverkar hur mycket blod som kommer till njuren. Mindre prostaglandiner ger mindre blod i njuren. Detta aktiverar ett system i kroppen som heter RAAS. RAAS aktiveras i vanliga fall vid lågt blodtryck och har som uppgift att höja blodtrycket igen genom att dra ihop kärlen och genom att öka återtag av vatten i njuren. Genom att dra ihop kärlen blir trycket högre, det blir ju trängre för det att flyta (tänk en avsmalnande bäck, det är högre vattentryck vid avsmalningen och lugnare vatten där bäcken är bredare). När njuren sparar på vatten hamnar vattnet i blodet istället för i urinen. Då blir blodvolymen större och trycket ökar.
Detta är såklart en jättebra funktion när en faktiskt har lågt blodtryck. Problemet när en tar NSAID är att kroppen luras att tro att bloctrycket är lågt fastän det egentligen inte är det. Det är inte bra för kroppen att hålla på att spara vatten i onödan. Inte heller att öka blodvolymen. Det ökade trycket och volymen kan leda till att blodet liksom inte riktigt får plats och det blir ödem (vätska i vävnader) och blödningar inne i kroppen.
Dessutom gör NSAID att bikarbonat- och slembildning i magtarmsystemet går ner, samtidigt som nivåerna för saltsyra går upp. Detta retar tarmen och det kan till och med bli hål på slemhinnan. Detta är väldigt allvarligt. Det finns exempel på djur som har dött av detta. (Osäker på hur det är med människor.)
Observera att skador och biverkningar kan uppstå utan att du överdoserar speciellt mycket. Vi fick höra ett exempel på en hund som dog vid bara en dubblering av dosen.
(Jag kan skriva hur länge som helst om detta men jag tror att jag får ta upp funderingarna kring ifall vi verkligen ska äta så mycket smärtstillande i ett annat blogginlägg, annars blir det här alldeles för långt.)
En intressant sak är att paracetamol (som är den verksamma substansen i bl.a. Alvedon) knappt används alls till djur. Paracetamol räknas oftast inte som NSAID eftersom det inte har någon antiinflammatorisk effekt utan är bara smärtstillande och febernedsättande. Vi vet inte idag exakt hur paracetamol fungerar. Ändå rekommenderas det av sjukvården och säljs receptfritt över disk! Som tur är ska det sluta säljas i matvarubutiker från och med första november i år, som en följd av att antalet paracetamolförgiftningar har stigit snabbt sedan det började säljas i butiker. Folk kan tydligen inte hålla sig till den rekommenderade dosen utan vill överdosera. Väldigt dumt.
Vill också passa på att säga att paracetamol är jättefarligt för katter. Ge aldrig katten Alvedon! De kan inte metabolisera det på rätt sätt eftersom de saknar ett visst enzym.
En helt annan typ av försöksdjur
Idag har jag fått beräkna doser av antibiotika och smärtstillande och injicera både subkutant (under huden) och intravenöst (i blodet) på flera olika djur. Jag kände mig som en riktig veterinär. Förutom en liten detalj. Det var gosedjur. Vilket var tur eftersom djuren annars hade fått sin dos gånger ungefär femtio eftersom det var ganska många studenter som stack dem.
Också ganska tur för goseråttan som annars hade fått helt fel dos av mig. Jag räknade nämligen lite fel och han fick bara en tiondel av vad han borde ha fått. Oops..
Lite löjligt att öva på gosedjur kanske? Vi tyckte i alla fall att det var jätteroligt. Det gör det hela lite verkligare. Att sitta och räkna igenom massa räkneexempel på medicinspädningar är väl jättebra och så men det är först när en får göra det på riktigt som det verkligen sätter sig. Idag fick vi faktiskt göra egna spädningar och spruta in i ett djur. Att spädningen bestod av vatten utspätt i mer vatten och att djuren mest består av polyester är mindre viktigt.
Nu har jag snart gått halva utbildningen. Hittills har de enda levande djuren i undervisningen varit getterna i ettan. Kanske går det också att räkna med lantbruksdjuren som vi fick titta på under våra studiebesök och parasiterna som vi fick se i mikroskop. Annars har det bara varit döda djur eller djurdelar. Att övningsspruta gosedjur är helt klart en steg närmre levande djur. Tänk att nästa år vid den här tiden kommer jag säkert vara helt van vid att både lägga permanentkanyler och rektalisera både kor och hästar. (Den som inte vet vad rektalisera innebär får googla.) Och om två år kommer jag nästan vara klar! Jag kan knappt vänta.
Höst
Jag fångade årets sista sommartimmar genom att rida ut en härlig tur på Oportuno i bara linne. Det blir nog sista gången i år som aktiviteter ute kan genomföras utan jacka. Hösten är egentligen här redan, den bara lämnar lite plats för den sista lilla sommarglimten.
Hösten betyder nystart för mig. Varje höst börjar något nytt. Ny årskurs i skolan, nya vanor, nya rutiner. Efter sommarens virrvarr av aktiviteter och nya upplevelser är det dags för vardagslunk igen. Det kan tyckas tråkigt men egentligen är det faktiskt ganska skönt med höst. Jag har verkligen haft en jättebra sommar och jag skulle gärna se att den fortsatte några veckor till men nu är det inte så och då kan jag lika bra se fördelarna med hösten. Det är under hösten planer blir verklighet. Saker och ting tenderar att falla på plats i takt med att vi faller in i vardagen. Mörkret tvingar oss att stanna inne och umgås och tedrickandet tar ny fart. Ganska mysigt ändå.
Idag har vi haft tema etik i undervisningen. Jag älskar att diskutera etik och etiska frågor och jag tycker att det är jätteviktigt att vi gör det. Speciellt vi veterinärstudenter som varje dag i vårt kommande yrkesliv kommer hamna inför jobbiga frågeställningar där vi måste använda oss av etiska teorier för att kunna ta beslut.
Vi har pratat mycket om två olika teorier, nyttoetik och pliktetik.
Nyttoetik – det är konsekvensen av din handling som avgör om handlingen är rätt eller fel. Har handlingen maximerat lyckan i världen?
Pliktetik – det är avsikten bakom handlingen som avgör om handlingen är rätt eller fel.
I exempelvis frågan om djurförsök kan en få olika svar beroende på vilken etik man utgår från.
Nyttoetik – även om det är jättehemskt att några råttor måste lida så kan försöket hindra ett större antal från lidande i framtiden. Därför kan det anses okej med djurförsök då konsekvenserna blir goda.
Pliktetik – lidande för ett antal råttor är innefattat i djurförsöket och då kan det inte anses okej oavsett vad som händer efter försöket. Försöket leder till lidande, har lidande som syfte skulle en kunna säga. Avsikten bakom handlingen är alltså inte god.
Ganska intressant att prata om. De flesta av oss säger säkert att vi tycker att djurförsök är okej i vissa fall men inte i andra. Vart drar vi gränsen?
Vi pratade också om exempelvis huruvida det känns okej att avliva en hel besättning med friska grisar för att de misstänks ha en allvarlig smitta. Än så länge syns inga symptom men sjukdomen är allvarlig ur ett samhällsperspektiv och dessutom plågsam för individen. Enligt lagen ska de avlivas men hur känns det rent etiskt? Grisarna är ju friska.
Jag tycker inte att det går att diskutera etik för mycket. Det är så nyttigt att få tänka till och inse att det finns flera sätt att se på en situation. Det svåra är bara att inte fastna vid det en först tycker är rätt, utan att ta in att även andra kan ha bra poänger.
Mycket på gång, som vanligt.
Nu är det mycket som händer på samma gång. Plugget har dragit igång ordentligt och hela förra veckan var det inspark för de nya amöborna och planktonen. (Amöbor = veterinär åk ett, plankton = djursjukskötare åk ett.) I år är första gången som veterinärer och djursjukskötare tillhör samma kår och därmed har gemensam inspark. Kul och på tiden, tycker jag. Det är alldeles för vattentäta skott mellan veterinärer och djursjukskötare, det behövs lite mer gemenskap. Hoppas alla nya också gillade det nya upplägget!
Kursen vi läser just nu heter Djurskydd, författningskunskap och epizootologi. Vi läser mycket om olika lagar, författningar och förordningar som gäller i Sverige och i EU. Inte det roligaste att trycka in i kunskapsbiblioteket i hjärnan men väldigt bra att kunna. Veterinärer har en hel del skyldigheter när det kommer till bland annat smittskydd. En har exempelvis skyldighet att veta vilka sjukdomar som är anmälningspliktiga och vilken myndighet en ska anmäla till vid misstanke resp konstaterat fall.
En viss skillnad mellan smittskyddslagen som gäller människor och epizootilagen som gäller djur är att när det gäller människor är det lite mjukare. Smittskyddsåtgärder för människor ska ta hänsyn till integritet och en enskild människa kan motsätta sig vissa åtgärder och då ska andra möjligheter övervägas. (Till en viss gräns förstås, men ändå.) När det gäller sjuka djur har djurägaren inte alls lika mycket att säga till om, hen kan till och med få fängelse om hen inte samarbetar för att bekämpa smittan och förhindra spridning.
Vi har också pratat en hel del om livsmedelslagstiftningen. Det låter kanske inte som om veterinärer har så mycket med restauranger och havreåkrar att göra men det har de faktiskt. På bland annat länsstyrelsen jobbar alltid veterinärer som är involverade i ex kontroll av livsmedelsföretagarna. Det där som jag fick lära mig första veckan på veterinärprogrammet – det är alltid en veterinär inblandad när en restaurang stängs ner – har sin förklaring här. Det är ju också veterinärer som är ute hos ägg-, kött- och mjölkproducenterna, och som därmed ser hur förhållandena ser ut där. Veterinärer jobbar även på slakterier och där är livsmedelslagen i allra högsta grad central.
Även om jag inte känner just nu att jag vill jobba på slakteri eller länsstyrelsen så är det faktiskt ganska kul att veta att mitt kommande yrke är så pass brett.
Även på fritidssidan händer en hel del just nu för mig. Jag ska flytta igen. Fjärde gången på två och ett halvt år, ungefär. Jag och sambon ska hyra ett hus som ligger mellan Enköping och Strängnäs, alltså en bra bit från Uppsala. Jag ska alltså fortsätta pendla men eventuellt kommer jag kunna åka buss för att spara in på bensinpengarna. Det ska i alla fall bli superkul att bo i ett helt eget hus, även om huset i fråga inte är jättestort. Egen trädgård, egen tvättmaskin och till och med egen badplats en bit från huset. Inte illa va?
Nu till den tråkiga biten. Hästen kommer tyvärr behöva flytta hem till mamma och pappa igen. Jag har inte hittat någon bra stallplats och jag känner mig tveksam till om jag kommer ha tid och råd att ha häst nu när vi flyttar och inte längre har stallplats på gården. Jag kan ju inte ha kvar hästen bara för att jag vill om jag inte har tid. Det är inte det bästa för hästen, han måste få den tid och uppmärksamhet som han behöver. Ett riktigt jobbigt beslut och jag har velat fram och tillbaka jättemycket. Nu är det dock bestämt. Oportuno flyttar tillbaka till Skåne igen.
Sommaren är kort...
...det mesta jobbas bort. Jag jobbar och sliter på kliniken där jag sommarjobbar ända fram till dagen innan skolan börjar. Elller, sliter är nog fel ord. Jag tycker att det är jättekul. Och faktiskt väldigt bra att få prova på lite av det en funderar på att jobba med i framtiden. Det är ett hett tips till alla andra studenter – jobba med något som är relaterat till studierna. Det ger så otroligt mycket i form av erfarenhet, kunskap och lärarglädje. Rent tekniskt kan en säkert få mer betalt på något annat jobb men det är verkligen värt det.
Sommaren som jag tyckte skulle vara så lång har bara swichat förbi och nu är den snart slut. Jag har lyckats dra på mig en rejäl förkylning men i övrigt passar jag på att njuta av sommarsolen som äntligen kom.
Jag har med flit inte varit så aktiv på bloggen under sommaren. Min blogg är en blogg om hur det är att läsa till veterinär och på sommaren läser jag ingenting. Jag tycker därför inte att det finns speciellt mycket intressant att skriva om. Nu börjar dock skolan igen om två veckor så då drar jag igång igen. Jag ska börja trean nu. Det är ju inte klokt. När jag började ettan för två år sedan (TVÅ ÅR SEDAN?!?!) tittade jag på treorna och tänkte ”Åååh det är sååååå långt kvar tills jag är där. Hur ska jag orka? Det kommer ta sååå lååång tid!”. Det tog inte så lång tid. Faktum är att det gick väldigt fort. När jag tänker tillbaka har det såklart gått lång tid och jag har hunnit med massor, men det kändes inte långt alls. Nu ska jag alltså börja trean och snart har jag gått halva utbildningen. Inte illa!
Jag har fått en läsarfråga till! Jag tycker verkligen att det är superroligt att få frågor och ber jättemycket om ursäkt att jag inte har svarat förrän nu.
Kan du inte berätta lite om hur vardagarna ser ut på veterinärprogrammet? Är det många som har hund/skaffar hund under första terminen eller kommer de senare? Berätta allt, är såå nyfiken på hur de är att bo i Uppsala, plugga till veterinär osv!
Vardagarna skiljer sig väldigt mycket beroende på vilken kurs en läser för tillfället men generellt är det en eller två föreläsningar innan lunch och en eller två efter lunch. Varje föreläsning brukar vara två timmar men det är bara en och en halv timme aktiv tid. Klassen börjar nämligen alltid kvart över och sedan är det en kvarts paus efter 45 minuter. De flesta föreläsare baserar sina föreläsningar på power points som man kan skriva ut i förväg. Eller som jag, ladda ner till surfplattan.
En del dagar är det olika typer av övningar istället för föreläsningar, framförallt efter lunch tror jag. I ettan var det ofta mikroskoperingsövningar eller dissektioner. I tvåan mycket laborationer.
Utöver detta tillkommer mycket plugg på egen hand. Det är bra att försäka lära sig att plugga i grupp och ta hjälp av varandra, det har man stor nytta av.
Att läsa till veterinär kräver mycket tid och energi, mycket mer än vad jag har upplevt på andra utbildningar jag har läst. Det krävs att en kan ta in mycket fakta och teori och att en kan omvandla det till praktiskt kunskap. Det räcker alltså inte att vara duktig antingen teoretiskt eller praktiskt, det krävs bägge delar. Det kan kännas jäkligt tungt ibland men oftast är det faktiskt himla kul. Det är en stor gemenskap inom och mellan klasserna, säkert till viss del för att alla läser precis samma ämnen i precis samma ordning. Det finns också massa gamla traditioner och fester som hålls hårt på. Exempelvis finns det en sång där alla klasser har en egen melodi men alla har samma text. Det har varit så jättelänge, jag har hört lärare som sjunger den i melodin som dens klass hade.
Bild på klassen. I tvåan väljer klassen ett klassnamn och skaffar coola jackor med klassnamn och logga på. Min klass heter Vet-X. Vi ser många ut för ett otränat öga men vid det här laget tycker jag inte att vi är det. Vi är inte alls lika många som vi var när vi började i alla fall. Ett antal har hoppat av.
Något som jag upplever speciellt med att plugga till just veterinär är den starka kåren. Även djursjukskötarna tillhör vår kår som heter Veterinärmedicinska Föremingen, VMF. Kåren anordnar en massa trevliga aktiviteter och det är ofta genom kåren en lär känna andra studenter, framförallt de i andra årskurser. Det är också kåren som sköter studiebevakning och jobbar ex för att vi inte ska ha graderade betyg.
Inne i Uppsala (SLU ligger ju lite utanför centrum) finns nationerna. Det är dit en går och festar (om det inte är släpp på kåren) och går på pubrunda. Det finns ett gäng nationer men det räcker att bli medlem i en för att få tillgång till hela nationslivet. Nationerna gör andra saker också, serverar mat och hyr ut studentlägenheter till exempel.
Vad det gäller hundar och veterinärstudenter kan man enkelt säga att om man ska ha hund och plugga så är nog ändå SLU ett bra ställa att plugga på. Många studenter har hundar. Jag har hört att studentboendet på campus är Sveriges hundtätaste område. Det finns hundgårdar att hyra och hundar är välkomna i kårhuset (dock inte i undervisningshusen) så en kan sitta och plugga tillsammans med sin hund. För den som inte har egen hund finns det massvis med hundar att gosa med och många äldrekursare vill nog gärna ha lite hjälp att rasta och sånt.
Kort sagt är det både jätteroligt och jättejobbigt att läsa till veterinär. Men mest roligt. Under somamren har jag nästan helt glömt bort att det kan vara jobbigt och kommer bara ihåg det roliga. Det ska faktiskt bli jättekul att börja igen.
Med detta sagt vill jag passa på att säga GRATTIS till alla som kommit in på veterinärprogrammet och ska börja nu i höst. Det ska bli superroligt att träffa er! Och glöm inte - det finns inga dumma frågor.
En till läsarfråga!
Klarar en "normalbegåvad" person veterinärprogrammet? Är det många som klarar det med nöd och näppe? Är det ofta man sliter sig i håret och tror att man aldrig kommer förstå nånting men tillslut gör det ändå?
Årskurs två - en sammanfattning
Nu har jag officiellt gått klart andra året på veterinärprogrammet, jag har nämligen fått resultatet på de sista tentorna och jag är godkänd. Därmed har jag inte haft en enda omtenta under år två. Det känns himla skönt faktiskt. Speciellt skönt är det att inte ha några omtentor nu på sommaren.
Jag tänkte göra en liten sammanfattning för skolåret som har gått. Det är så mycket vi har läst att jag kan behöva en liten repetition bara för att komma ihåg alla ämnen!
Vi började året med att flytta in i sprillans nya lokaler och läsa Allmän Sjukdomslära. I detta ämne ingår sex delkurser: virologi, bakteriologi och livsmedelssäkerhet, parasitologi, immunologi och till sist allmän patologi och histopatologi.
I november tentade vi av virologi, bakteriologi och livsmedelssäkerhet samt parasitologi. Läran om virus, bakterier och parasiter. Tre tentor inom loppet av en vecka ungefär. Nu hade jag också flyttat hit hästen som visserligen tog en massa tid men samtidigt hjälpte mig att stressa ner mellan varven vilket jag är övertygad om hjälpte mig i pluggandet.
Efter tentaveckan började den superkorta kursen immunologi, alltså läran om hur immunförsvaret fungerar. Vi läste grunden i immunologi i slutet av första året och nu var det dags att bygga på med mer kunskap. Jag passade på att flytta i samband med den här kursen. Inte smart. Eftersom kursen varade i kanske fem-tio dagar, jag minns inte riktigt, så missade jag en hel del. Jag gick på alla föreläsningar men jag hade noll tid till att plugga på kvällarna. Tack vare bra föreläsare och intensivt plugg innan tentan klarade jag kursen ändå.
Tentan i immunologi skrevs i januari, några dagar innan tentan för kursen allmän patologi och histopatologi. Den kursen var rolig och väldigt viktigt. Har man hängt med på den allmänna patologin har man lättare att hänga med senare under året. Patologi är ungefär läran om vid sjukdom. Vi lärde oss vad som händer i kroppen vid sjukdom och skada och varför. Vi lärde oss varför det kan vara jätteallvarligt om kroppen saknar ett pyttelitet protein och vi fick se bilder på allt från brännskador till siamesiska tvillingar. Dessutom fick vi se hur de sjuka organen ser ut mikroskopiskt. Den mikroskopiska biten tyckte jag var svårast, däremot fick jag riktigt bra resultat på den teoretiska delen av tentan.
Nu har vi kommit fram till mitten av januari. Vid det här laget hade vi insett att de nya lokalerna inte var så fantastiska i alla avseenden. Speciellt en sal var så kall att en del elever börjat ta med sig egna filtar till föreläsningarna. Själv hällde jag i mig stora mängder te för att värma upp mig inifrån. Resultatet? Inte så varm men väldigt kissnödig.
Efter den allmänna patologin kom kursen Speciell Patologi, den tyngsta kursen under årskurs två. Det är en lång och intensiv kurs med en enda stor tenta i mars. Jag och mina pluggkompisar började plugga på gamla tentor redan första veckan. Under kursen läser man om ett organsystem i taget. Varje organsystem kan drabbas av en mängd sjukdomar och felaktigheter och efter kursen vet vi nu hur detta ser ut mikroskopiskt, makroskopiskt och vad det beror på. Speciell patologi är enligt mig den mest spännande kursen hittills.
Efter monstertentan i speciell patologi var det direkt dags för nästa kurs: Populationsmedicin. Nu vänds blicken från individen till gruppen. Här ingår delkurserna statistik, epidemiologi, husdjurshygien, husdjursgenetik och etologi. Även en tvådagars praktik på produktionsgård ingick i den här kursen. Statistik och epidemiologi innebar mycket teori men de andra kurserna innefattade en del praktik, inte minst i form av den berömda Skaraveckan. Skaraveckan är precis vad det låter som, en veckans skolresa till Skara där vi gör en mängd studiebesök på olika produktionsgårdar och ett slakteri. Jag tyckte att det var väldigt kul att faktiskt få se hur det ser ut i verkligheten, inte bara läsa om det.
Statistik och epidemiologi tentades av samma dag och någon vecka senare tentades de tre sista tentorna av, också på samma dag. Som tur var är tentorna inte jättestora, annars hade det varit svårt att orka med tre tentor under ett och samma tillfälle.
Det var alltså årskurs två i korta drag. Ett roligt och intensivt år, både studiemässigt och privat. Stundtals tufft och tungt med mestadels har det nog faktiskt varit rätt så bra. Inte minst med tanke på att jag under året (skolåret då) både har flyttat ihop med min pojkvän och tagit hit min häst.
Förrå året hade vi femton tentor sammanlagt, muntor inräknade. I år hade vi ”bara” elva.
· Virologi
· Bakteriologi och livsmedelssäkerhet
· Parasitologi
· Immunologi
· Allmän patologi och histopatologi
· Speciell patologi
· Statistik + epidemiologi
· Husdjurshygien + husdjursgenetik + etologi
Om fiskar
Kommer ni ihåg för ett tag sedan att jag berättade att vi skulle ha föreläsning om fiskar som produktionsdjur? Jag var lite lätt förvirrad och undrade vad veterinärens roll i det hela skulle vara. Och hur fiskproduktionen egentligen går till. När jag gick på mellanstadiet gjorde vi en klassutflykt till en laxodling. Massa stor fiskar som simmade omkring i pooler är allt jag kommer ihåg. Därför var faktiskt fiskföreläsningen riktigt intressant. Här kommer några saker som jag lärde mig:
Fiskar lagrar protein i kroppen på samma sätt som vi lagrar fett. Detta beror på att protein har samma densitet som vatten. Hade de lagrat fett hade de hela tiden fått kämpa för att hålla sig nere under ytan. Nu har de samma vikt som vattnet och detta sparar massa energi.
Odlad fisk kan ibland lagra fett eftersom de får mycket mer mat än vilda. Det är detta fett som finns i oljekapslar.
Fiskar är överlag väldigt mycket bättre på att spara energi än vad vi är. De är växelvarma vilket innebär att de inte lägger energi på att värma upp sin egen kropp. Om man tänker på fiskar som kött så är energikostnaden per kilo väldigt låg.
Många fiskodlingar, framförallt i Norge, ligger ute i redan befintligt vatten. Fiskarna bor då i ett slags nät som hägnar in dem. Vatten utifrån flödar alltså in och ut av sig självt. Detta innebär en stor smittorisk. Om det finns någon smitta i det omgivande vattnet kommer fiskarna bli sjuka och om fiskarna är sjuka kommer vattnet omkring bli smittförande. Ligger det en annan fiskodling en bit bort kommer den också bli smittad. Här kommer veterinären in.
Fiskar vaccineras mot farliga sjukdomar på samma sätt som husdjur, d.v.s. med spruta.
Fiskar har inga ögonlock och är därför mycket känsliga för skador av exempelvis håvar.
En annan grej som skiljer fiskars ögon från våra är linsen. Människors omgivning är luft och i ögat finns vätska. Detta ger en naturlig brytning av ljuset (ljuset bryts när det går mellan olika medier). Fiskar befinner sig redan i vätska och måste därför ha en rund lins för att ljuset ska brytas så att de kan se ordentligt.
Fiskars fjäll är täckta av ett lager av epidermis, det vi kallar överhud på oss själva. De har ingen läderhud utan bara slem ytterst. Om en tar på en fisk är det därför viktigt att se till att sprida ut slemmet lite över stället där man tog, annars kan den få in massa bakterier där och bli sjuk.
Fiskar tuggar inte sin mat. Den sönderdelas i magsäcken.
Fiskar kan känna smärta. Detta är omdiskuterat men ny forskning visar att de faktiskt kan det.
Fiskar under narkos kräks. Därför måste de svälta innan de sövs, precis som andra husdjur.
Fiskar har ingen benmärg.
Vid slakt bedövas fiskar med koldioxid. Här blev jag lite förvirrad och var tvungen att fråga flera gånger innan jag fattade. Koldioxid är ju en gas? Fiskar andras ju inte gas? Hur blir de bedövade?! Tydligen hamnar koldioxiden inte som bubblor i vattnet utan blandas med vattnet på ett sätt som gör att fiskarna kan andas in det med gälarna. (Jag är fortfarande lite förvirrad över hur detta går till.)
Husdjursgenetik och labradorfärg
Näst sista tentatillfället för terminen är avklarad och nu har vi äntligen börjat läsa om avel. Husdjursgenetik, mer exakt. Det är ingen lång kurs, bara åtta dagar, men jag tycker att det ska bli superspännande att lära mig mer. Vi har bara hunnit ha en föreläsning och då gick vi igenom saker som arvets biologiska bakgrund, hur släktskap mäts, inavel och arvbarhet.
En sak jag lärde mig är att alla syskon inte är lika mycket släkt. Först blev jag lite fundersam. Jag och min syster är ju lika mycket syskon som vilka andra syskon som helst! Sedan insåg jag att när en genetiker säger släkt så menar hon hur stor andel av generna individerna har gemensamt, inte själva titeln släktskapet har.
Såhär: jag har fått 50% av mina gener från min mamma och 50% från min pappa. Eftersom min mamma har fått 50% av sina gener från min mormor kan en också säga att jag har fått 25% av mina gener från mormor.
Min syster har också fått 50/50 av mamma och pappa. När vi räknar ut släktskapet mellan oss två så räknar vi 0,5∙0,5=0,25 för mamma + 0,5∙0,5=0,25 för pappa. Det går 0,5 (alltså 50%) mellan mig och mamma och 0,5 mellan mamma och syrran. Därav 0,5∙0,5.
Vi adderar sedan 0,25+0,25=0,5. Jag och syster delar alltså också 50% våra gener. Hälften av våra gener är alltså likadana.
Detta är inte jättesvårt att förstå. Det som kommer sen är lite mer spännande. Det är nämligen så att vi i snitt har fått 50/50 från våra föräldrar. En del har mer från den ena och mindre från den andra. Dessutom kan två syskon råka få helt olika gener, även om båda har fått 50/50 av föräldrarna. De 50% som jag inte får, får kanske hon. Detta innebär att jag och syrran kanske inte alls är 50% släkt. Vi kan vara både mer och mindre. Jag gissar att detta är en av anledningarna till att vissa syskon är väldigt lika, medan andra inte alls är lika.
Det finns massa andra saker som också förklarar varför jag och min syster inte är så lika. Olika gener nedärvs olika starkt, gener påverkar varandra, miljön påverkar hur generna uttrycks osv. Jag visste sedan tidigare att vissa anlag är dominanta över andra anlag. Om en av mina föräldrar har blåa ögon och den andra har bruna är chansen stor att jag får bruna eftersom anlaget för brun ögonfärg är dominant över det blåa, som är recessivt. Vad jag inte visste var att det kan finnas ett annat anlag som egentligen är recessivt men när det finns i två upplagor (d.v.s. när jag har ärvt recessivt från både mamma och pappa) så väger det ändå över och den tredje färgen tar över. Man kallar detta epistasi och beskriver det som att den tredje färgen maskerar den dominanta. Detta är lite svårt att greppa. Den tredje färgen är alltså inte dominant. I vanliga fall kommer både blått och brunt (som exempel, jag vet inte om detta fenomen finns hos mänsklig ögonfärg) att vinna över den tredje färgen, men om den tredje finns i dubbel upplaga som recessiv så kommer den vinna trots allt. Så har jag förstått det i alla fall. Reservation för eventuella fel eller missförstånd!
Detta fenomen finns exempelvis hos labradorer, där gul päls är den tredje färgen. Det märks att det inte är dominant utan bara maskerar eftersom hundens nos får den färg som är ”päls-dominant”. I vanliga fall får en svart labrador en svart nos och en brun labrador en brun nos. Nu får den gula antingen svart eller brun nos beroende på vilken färg som maskeras av den gula. Coolt, eller hur?
Med näsan i böckerna
Skaraveckan
Djurens beteenden
Just nu löser vi etologi, vilket är läran om hur djur beter sig och varför. Jätteintressant ämne, ett av de roligaste hittills på programmet tycker jag.
Vi har pratat om hur djuren blev domesticerade, om hur djurens beteende ger oss möjlighet att möta välfärd och om hur djuren egentligen beter sig. Vad är normalt och vad är onormalt? Går det att få ett normalt djurliv i fångenskap? Varför? Varför inte? Många intressanta frågor vars svar inte är så uppenbara som jag trodde tidigare.
En sak som vi pratar mycket om är djurens naturliga beteende, alltså hur djuren under vilda beter sig. Detta används ofta som ett slags mål, en guldnivå vi vill uppnå även för våra tama djur. Frågan jag ställer mig är dock hur lika våra tama djur är sina vilda släktingar. Studier visar att exempelvis grisar och kaniner som släpps ut i det vilda väldigt snabbt anpassar sig och då beter sig precis som deras vilda kusiner. Grisar kommer exempelvis börja bygga bon av grenar och annan växtlighet till sina kultingar. Detta är ett väldigt grundläggande beteende men grisar på stall har oftast ingen möjlighet att utföra det. Detta kan leda till stress för grisarna eftersom de alltså inte kan utföra sitt naturliga beteende. Man har till och med sett att en del grisar bygger luftbon, alltså att de utför bygga-bo-beteendet men utan något byggmaterial.
Man skulle kunna dra slutsatsen att grisar som släpps fria hade mått bra, kanske till och med bättre än vad de gör i sina stall. (Man skulle också kunna dra andra slutsatser utifrån annan fakta, men jag tycker att bobyggandet är ett bra exempel.) Kan man dra samma slutsats om andra djur. Hunden är ett exempel på ett djur som varit domesticerat länge och vissa raser är långt ifrån den vilda släktingen vargen. Hade vår lilla Bichon Frisé Ludde klarat sig själv i det vilda? Antagligen inte. Ludde har knappast någon jaktinstinkt att tala om så jag tror att han skulle ha svultit ihjäl ganska fort.
Vad innebär det att hunden inte klarar sig själv men att grisen och kaninen gör det? Är det bra eller dåligt att vi har avlat så hårt på hunden att man ibland inte kan se minsta likhet mellan den och den vilda förfadern?
Visst är det spännande frågor?
Vi har också pratat om djurspecifika beteenden och när det kan bli problem om man inte har koll på dessa. Ett exempel är digivning. Marsvin, råttor och hamstrar diar 10-15 gånger per dag. Det är lätt att tro att även kaniner gör det och därför mata föräldralösa kaninungar tio gånger om dagen i tron att det är bra för dem. I själva verket vill kaniner bara ha mat en till två gånger per dag och kommer därför inte alls må bra av att få mat tio gånger. Bäst att göra lite research innan, alltså.
Här kommer några exempel på djurs beteenden. Vilka tror ni är naturliga och vilka tror ni är onaturliga?
Det är statistiskt säkerställt!
Vi är nu mitt inne i statistik och epidemiologikurserna och jag har insett att jag inte har berättat så mycket om vad kurserna innehåller. Det beror delvis på att de är ganska tråkiga för en utomstående, dels på att jag inte har hunnit sätta mig in i dem så bra att jag kan förklara på ett enkelt och roligt sätt, men jag ska försöka ändå. Varför läser vi dessa ämnen och vad innehåller de?
Statistik: Alla djur är olika. När en gör en undersökning på en population, alltså en grupp djur ex en besättning, måste en ha en uppfattning om den naturliga variationen. Först när en har det kan en utvärdera den systematiska variationen på ett korrekt sätt. Med enklare ord: för att kunna se effekterna av ex ett läkemedel måste man veta att alla djur inte svarar på exakt samma sätt och att det är helt naturligt. En måste kunna räkna ut hur stor risk det är att mitt resultat bara är en slump och en måste känna till potentiella felkällor. Det är också viktigt att kunna dra slutsatser kring den totala populationen (ex alla mjölkkor i Sverige) utifrån den information en har fått från att studera en stickprovspopulation (ex 50 slumpmässigt utvalda kor) och tvärtom.
För att göra allt detta måste vi kunna räkna. Det finns formler för det mesta och vi måste förstå hur, när och varför de ska användas.
Epidemiologi: Lite mer diffust och ganska likt statistik men handlar mer om att undersöka hur och varför god eller dålig hälsa uppkommer. Genom att undersöka det kan en lättare övervaka och förebygga sjukdom.
Under epidemiologiföreläsningarna har vi bland annat pratat om hur en avgör huruvida ett läkemedel eller ett test har god effekt eller inte. Ex kan ett test vara bra på att upptäcka sjukdom men ge många falskt positiva svar eller vara bra på att bara ge sant positiva men då istället ge falskt negativa svar. Vi har pratat om att man vid olika sjukdomar prioriterar olika kring detta. Exempelvis är det mycket stressande för patienter att få ett falskt positivt svar för en allvarlig sjukdom. Det kan också leda till att en exempelvis utsätts för smärtsam behandling mot en sjukdom man inte har, bara testat positivt för.
Låter det flummigt och krångligt? Det tycker jag också. Dock nyttigt, speciellt eftersom en får lite kritiskt tänkande. Vissa tidningsartiklar är till exempel inte helt statistiskt korrekta...
Har jag förresten sagt hur det gick på tentan i speciell patologi? Ni vet, den där megatentan som jag skrev för ungefär en månad sedan. Den som vi var så rädda för och som vi pluggade som galna inför. Jag blev godkänd! Med ganska god mariginal också. Eftersom detta var sista stopptentan inför höstterminen så innebär det att jag får börja höstterminen i trean också. Jag är lite osäker på hur det är med vårterminen ifall jag skulle kugga någon av resterande tentor i år men det får bli en senare fråga. Just nu tänker jag nöja mig med att vara glad att jag har klarat alla tentor hittills i år utan omtentor.
Jag kände mig ganska säker på att jag hade klarat spec-patten (som den så fint kallas) men det är ändå alltid nervöst när det där meddelandet om att tentaresultatet är ute kommer. Jag hade inte ens ro att gå ur bilen och slå på datorn utan kollade direkt på mobilen. Aldrig har väl 3G-täckningen känts så seg. Men till slut fick jag fram den där lilla bokstaven som alla trånar efter. G. Godkänd. YES! (Som jag tidigare nämnt är G det högsta betyg man kan få på veterinärlinjen.)
Hur håller jag uppe studiemotivationen?
Att hålla studiemotivationen (och studietakten) uppe är inte helt lätt. Det matar på med nytt hela tiden och ibland känns det verkligen som världens korvstoppning i hjärnan. Det är sällan några lediga dagar eller lov så man måste lära sig att återhämta sig under arbete, så att säga. Nu den här påsken händer i och för sig något väldigt ovanligt – vi har tio dagar sammanhängande ledighet (inkl helgerna då) UTAN en tenta på dag elva. Inte på dag tolv heller. Vi har faktiskt påsklov! Det har aldrig hänt mig förut och kommer säkert aldrig att hända igen så det gäller att passa på att njuta.
Tillbaka till ämnet. Motivation var det visst jag pratade om. Jag har ändå pluggat i snart fyra år på högskolenivå så jag tycker att jag börjar få in en studieteknik nu. Här är lite av det jag har kommit fram till, lite tips helt enkelt.
Först, inse att det är plugg som gäller. Det första och största steget. Här menar jag både rent generellt som i att inte planera tusen icke-studierelaterade aktiviteter varje dag, och varje dag som i att faktiskt sätta sig ner och plugga. Inte göra massa annat först för att jag-ska-bara. Detta är det absolut svåraste steget tycker jag. Det är så himla lätt att hamna inne på facebook eller något sånt. Därför:
- Logga ut från facebook, använd appen StayFocusd som finns till Chrome ifall det behövs.
- Lägg telefonen så långt iväg att du inte når den men så när att du skulle höra om du får sms. När jag lägger telefonen för långt bort slutar det alltid med att jag inbillar mig att jag plötsligt har blivit omåttligt populär och att jag därmed har fått minst tio sms under de tjugo minuterna som jag har pluggat dittills. Detta innebär spklart att jag springer upp och kollar telefonen var tredje minut, vilket är ännu mer ineffektivt än om jag faktiskt hade haft mobilen på bordet.
- För mig funkar det bäst att plugga på morgonen. Allra bäst är det om jag plockar fram allt innan jag äter frukost, eller i alla fall precis efter frukost. Alltså innan jag hinner börja med något annat viktigt, tillexempel kolla alla annonser med shetlandsponnyer på hästnet.
- Drick te. Jag blir ofta sötsugen när jag pluggar och det försvinner när jag dricker te. Dessutom är det lugnande och uppiggande på samma gång tycker jag.
- Använd bildminnet. Även om man inte har fotografiskt minne kan man ha nytta av att skriva i olika färger eller att göra tankekartor. Det är inte helt sällan som jag kommer ihåg något från hur jag skrev det i mina anteckningar. Sedan måste informationen såklart lagras lite djupare ner i minnet men man måste ju börja någonstans!
- Bra utrustning. Pennor, dator, surfplatta måste fungera för dina behov. Att försöka skriva med stiftpennor där stiften bryts hela tiden eller att sitta och bråka med en dator som inte vill samarbeta tar energi från det viktiga.
- Organisation. Pärmar, mappar, färgkodning. Detta underlättar otroligt mycket.
- Hitta din egen pausunderhållning. Jag kör på ridning om det gäller långa pauser och när det gäller korta pauser brukar jag rocka loss till valfri låt och sedan fortsätta med studierna.
- Det sista tipset, och det tråkigaste, är att faktiskt plugga. Läs, räkna, skriv. Plugga, plugga, plugga. Inse att du är student och att det är ditt jobb att plugga. Du får till och med betalt för det i form av studiebidrag. Plugget kommer bara att bli mer och mer och det bästa är att helt enkelt inse att det är det här jag kommer hålla på med de närmsta åren. Det kommer att vara plugg men det är bara att bita ihop och sätta igång.
När jag följer mina egna tips märker jag en stor skillnad mot när jag inte gör det. När jag är inställd på att det är plugg som gäller och lägger ner den tiden som behövs så tycker jag att studierna är ROLIGA. Jag inser hur mycket jag lär mig och jag tycker om det. Jag ser framför mig hur min hjärna är som en tvättsvamp som suger upp kunskap och jag kramar mentalt ur den så att all ny kunskap rinner ner i långtidsminnet. Sedan är det fritt fram för svampen att suga upp ny kunskap.
När jag inte följer mina egna tips tycker jag att plugget är jättesegt. Jag vill mycket hellre göra annat och jag planerar också in annat. Jag skjuter upp saker och när jag sedan ska börja blir det övermäktigt. I början av veterinärprogrammet gjorde jag ofta det. Det tog ett tag innan jag kunde acceptera att livet numera bestod av studier och inte så mycket mer. När jag väl accepterade det blev det mycket lättare och jag kunde sjunka ner i ett lugnt kring att jag viste hur mina nästkommande fem år skulle bli. Först då kunde jag känna mig motiverad på riktigt, inte bara för stunden. Istället för att bara tänka på nästa tenta började jag tänka på helheten och på att jag faktiskt ska bli veterinär och rädda liv.
Det gäller att hitta vad som funkar för en själv. Mina tips är kanske helt värdelösa för någon annan. Jag tror dock att grunden är den samma. Man måste må bra för att kunna prestera och man trivs när man känner att man gjort sitt bästa. Det tror jag är grunden och därifrån måste man bygga på själv.
Vad har ni för studiemetoder? Jag vill också gärna ha tips och råd!
Låt oss spela tentaspelet
Speciell patologi - vad är det egentligen jag läser?
Nu börjar det dra ihop sig till tenta för min del. Det är exakt en vecka kvar till vad jag tror är den största tentan jag hittills skrivit. Vi har sex timmars skrivtid, bara en sådan sak. Det gäller att komma i tid så att favoritplatsen inte är upptagen. Vi ska skriva tentan i aulan som vi brukar och där finns en plats där jag alltid brukar sitta. Inte för högt upp så att jag blir stressad av alla som går, inte så långt ner att jag hamnar för nära tentavakten eftersom jag då blir störd av alla som lämnar in sina tentor. Inte för långt ifrån toaletten men inte för nära toalettkön. Naturligtvis vill jag sitta längst ut på raden så att jag inte måste åla mig förbi den som sitter längst ut när jag själv ska ut. Ja, ni ser. Det är en hel vetenskap det där.
Tentan är i ämnet speciell patologi. Patologi betyder sjukdomslära och med speciell menas att vi har läst specifikt om de olika organen och sjukdomarna. Förra kursen var allmän patologi och då gick vi igenom generella mekanismer för ex chock och koagulation som kan uppstå vid många olika patologiska tillstånd.
Kursen har varit uppdelad organvis. Tanken är att vi ska komma ihåg det vi lärde oss om de friska organen i ettan (Vilket vi naturligtvis gör. Efter lite repetition…) och att vi nu ska förstå hur ett sjukt organ påverkar kroppen. Ett enkelt exempel: lungan. Lungans uppgift är att överföra syra från inandningsluften till cellerna i blodet. Om lungan inte funkar så få blodet inget syre och då dör cellerna och då dör individen.
Jag tänkte visa vilka organsystem vi har gått igenom och ge några få exempel på vad som ingår så att ni får en bild av ämnet.
- Cirkulation – hjärta + kärl. Här ingår ex olika slags missbildningar, vad som händer när en propp bildas och arterioskleros.
- Urinorgan – njure, urinledare, urinblåsa och urinrör. Här ingår njursvikt, både akut och kronisk, och vad som kan ge upphov till det (en massa saker visar det sig). Vi pratar även om urinsten, urinblåseinflammation och om varför det är farligt för djur att äta ekollon och kylarvätska.
- Respiration – lunga och luftvägar. Här pratar vi mycket om lunginflammation som kan delas in i en rad olika sorter beroende på var den sitter och hur själva inflammationen ser ut, ex varig eller inte. Vi pratar även om svamp som kan ge inflammation i nässlemhinnan, varför det är farligt för stora djur att vara under narkos länge, varför stas i lungan kan ge hjärtproblem, kvarka hos häst och nyssjuka hos gris (ni vet den där sjukdomen där hela trynet deformeras).
- Digestion – ett stort område där allt mellan munnen och rektum inkluderas. Här pratar vi om tandlossning, muntumörer, rumenacidos, tarmvred, magsår och om en väldans massa olika diarréer.
- Lever och exokrina pankreas – den delen av pankreas (bukspottkörteln) som utsöndrar enzymer som hjälper till vid matsmältningen. Här ingår pankreasinflammation, ikterus (alltså gulsot), leverförfettning och kopparförgiftning. Vi pratar också om varför porta/ cava-shunt kan ge encephalomyelit, eller med andra ord varför det kan uppstå förändringar i hjärnan och inte levern får tillräckligt med blod.
- CNS – centrala nervsystemet där hjärna, ryggmärg och nerver ingår. Här pratar vi om vattenskalle, varför det är så farligt med ödem i hjärnan, om hjärntumörer och om en rad infektioner som ger nervösa symptom, bl.a. rabies, stelkramp, botulism och valpsjuka. Vi pratar även om wobbler, ett tillstånd hos häst där ryggmärgen hamnar i kläm vilket ger rörelsestörningar.
- Rörelseapparaten – skelett, leder och muskler. Här pratar vi mycket om osteokondros och lösa benbitar. Vi pratar om att det finns mycket blod i ben men inget hos brosk med undantag av växande individer. Vi pratar om frakturläkning och om bentumörer. Vi pratar även om osteoartrit (som även kallas artros på svenska), korsförlamning och om wobbler igen.
- Reproduktionsorganen – könsorgan, placenta och foster. Här pratar vi om att uterus kan ruptera, om att man behandlar uterusframfall genom att putta in livmodern igen och ge oxytocin, om aborter och om diverse obehagliga tumörer.
- Endokrina organ – här pratar vi om hormoner och de organ som utsöndrar hormoner. Exempel på saker som tas upp är diabetes mellitus, diabetes incipidus, Cushing´s disease och Addison´s disease.
- Hematopoetiska och lymfoida organ – de organ som bildar blod och lymfa. Vi pratar en hel del om anemi och hur det kan uppstå och om malignt lymfom, en tumörtyp som kan drabba i princip alla organ. Vi pratar även om varför det så sällan hamnar tumörmetastaser i lymfknutor och varför lymfknutorna blir stora vid infektioner.
Detta var alltså en liten sammanfattning av ett väldigt stort ämne. Ni förstår kanske varför jag pluggar hela dagarna? Väldigt mycket att trycka in. Som tur är är det supermegaintressant!
Djuretik och iPadstudier
Häromdagen var jag på ett djuretikseminarium som SLU ordnade. Först föreläste två personer. En av dem hade gjort en avhandling på hur synen på djur ser ut i samhället och varför, med fältstudie på gymnasieskolors sätt att lära ut hur människa-djurrelationer ser ut. Den andra var filosof och pratade om hur man kan ta etiska beslut och skapa sig åsikter utifrån olika moraletiska teorier.
Efter detta delades vi in i grupper och fick diskutera frågor som föreläsarna hade med sig.
Det som var annorlunda med detta seminarium jämfört med andra etiksamtal och liknande som jag varit med på var att detta var riktad både till studenter och anställda på SLU. SLU är en ganska stor institution så det var lärare, forskare, veterinärer etc. Mycket mycket intressant! Jättebra seminarium, helt enkelt. Jag blev dock väldigt besviken på att så få studenter var där. Vi var bara sammanlagt fem-tio stycken, av sammanlagt kanske sjuttio pers. Detta trots att en av anledningarna till att seminariet anordnades tydligen var att vi studenter har skrivit i våra kursutvärderingar att vi tycker att det är för lågt tak i etiska diskussioner i utbildningen. Att föreläsare drar sig för de etiska frågorna och att vissa frågor är mer tillåtna än andra.
Jag tycker att det är jätteviktigt att prata om etik när man jobbar (eller ska jobba) med djur. Superduperviktigt faktiskt. I mitt yrke kommer jag att ställas inför etiska dilemman precis varje dag. Om jag inte börjar fundera på var jag står redan nu kommer jag stå handfallen när jag väl börjar jobba. Mer etikprat åt folket, med andra ord.
En fråga som vi diskuterade var den om dödande av djur. Det är en sån där fråga som jag tror att ganska många pratar om ändå. Är det verkligen rätt att äta kött? Är det okej med avlivning trots att djuret hade kunnat räddas?
Vi tog den kanske lite längre, som det lätt blir vid diskussioner. Vi äter kött och tycker därför att det är okej att döda djur. I alla fall vissa djur. Varför bara vissa? Varför är det mer okej att tänka på ett slakteri där en slaktar grisar än ett slakteri där en slaktar hundar?
Roligt samtalsämne va?
Nu till något som faktiskt är roligt på riktigt. Jag har fått en läsarfråga! Woho! Oj, så glad jag blev. Frågan lyder såhär:
Hej!
Jag läste i tidigare inlägg att du använder ipaden till dina studier, kan du inte berätta lite mer hur du gör det? :) låter som ett smart tips!
/Emelie
Självklart!
Jag köpte min iPad typ första veckan på veterinärprogrammet efter att en annan student visade mig hur hon antecknade på sin iPad och jag blev sjukt imponerad.
Det jag använder iPaden till är att anteckna. (Även att googla och sånt men det kan en lika gärna göra på datorn) Jag använder en app som heter notability. Den kostade typ 22 kronor eller något sånt när jag köpte den. Det finns säkert andra appar som är lika bra men jag gillar den här.
Våra föreläsare lägger alltid ut sina power points på kurshemsidan som pdf och dessa laddar jag ner direkt i notability. Där kan jag sedan organisera dem efter ämnen och färgkoda kurserna.
Jag skriver sedan i programmet direkt på bilderna. Jag använder en speciell iPad-penna som kostade ungefär 50 kronor. Anteckningarna sparas automatiskt och sparas även över som pdf-filer till min dropbox. Jag kan alltså komma åt alla mina anteckningar på alla datorer som har internetanslutning.
Jag har också tillgång till precis alla föreläsningar från hela utbildningen. Väldigt bra om jag inte kommer ihåg en viss grej från ettan. Då är det bara att kolla upp det.
Den kursen jag läser nu har jag valt att prova köra analogt, d.v.s. med papper och penna. Jag måste jämföra hur det går. Nu när jag skriver om hur bra iPaden är börjar jag tvivla på om papper-och-penna-metoden är bra alls men det är värt att prova. Om jag tycker att iPaden var bättre tänker jag gå tillbaka till den igen.
Det som är bra med iPaden som man inte kan få med papper och penna är dels det där med att det sparas automatisk så att en kommer åt alla anteckningar överallt, och dels att en lätt kan dela sina anteckningar med någon annan. Dessutom känns det sjukt proffsigt att skriva på skärmen istället för på ett papper. Det går även att ladda ner kursböckerna (lagligt såklart) till appen och anteckna direkt i böckerna.
Fördelen jämfört med en dator tycker jag är att jag faktiskt skriver på skärmen, inte bara trycker ner knappar på ett tangentbord. Då kommer skrivminnet till användning och jag kommer ihåg lättare.
Snö och RAO
Det bara snöar och snöar här. Det tycks aldrig ta slut. Jag tycker inte om det. Snö är fint och så men jag tycker inte om när det snöar. Speciellt inte när det blåser samtidigt. Usch och fy. Kylan letar sig in oavsett hur mycket kläder jag har på mig. Det kryper in i alla glipor. Mellan vantar och jacka, i nacken mellan mössa och krage, in under jackan och upp till ländryggen. Snön lägger sig som ett lager på halsduken och smälter av den varma andedräkten. Lägger sig på mössan och trillar ner i ansiktet.
Det har blivit så snöigt att jag allvarligt överväger att stanna hemma från skolan imorgon bara för att jag inte vill sladda runt på vägarna. Det finns roligare saker att göra än att köra fast i en snödriva, helt klart.
Vi har börjat med respirationesorganens patologi nu. Idag pratade vi lite om reccurent airway obstruktion, en kronisk lungsjukdom hos häst som jag känner vid namnet kvickdrag eller helt enkelt hosthäst.
Eftersom jag själv har haft en hosthäst när jag var yngre spetsade jag öronen. Faktum är att jag har hört många kalla sina hästar för hosthäst. Oportuno har tillexempel lite ”hosthästdrag”, tillexempel reagerar han direkt med hosta om han skulle råka få hö eller halm av undermålig kvalitet. Betyder det att han har kvickdrag? Vad ÄR egentligen kvickdrag? Är hosthäst en riktig diagnos eller något som man bara säger?
Efter dagens föreläsning drar jag slutsatsen att termen hosthäst används väldigt brett. Det är ungefär som att säga att en häst har kolik – det kan innebära en rad olika saker, inte bara tarmvred.
Ponnyn jag hade när jag var yngre blev fick en stenhård diagnos av vår hovslagare. Hon har kvickdrag. Kolla i flanken, där ser du att hon andas. Det ska inte synas. Jag kollade i flanken som mycket riktigt rörde sig i takt med andetagen. Jag var kanske tolv år och hade ingen aning om vad kvickdrag var. Jag vet fortfarande inte om ponnyn faktiskt hade kvickdrag eller om hon ”bara var en vanlig hosthäst”. Vad jag vet är dock att hon fungerade fint som ridponny utan någon direkt behandling och att hon fortfarande är pigg och glad hos sin nuvarande familj trots hög ålder.
Det jag lärde mig idag är att reccurent airway obstruktion (RAO) är en sjukdom med många namn. Den kallades tidigare för chronic obstructive pulmonary disease men har alltså bytt namn nu.
Det är oklart vad som egentligen orsakar RAO. Det som faktiskt är känt är att det är en inflammation men inte någon infektion. Det betyder att det inte är ex en bakterieinfektion som ligger bakom.
En tror att sjukdomen eventuellt kan vara orsakad antingen av att hästen andas in damm och svamppartiklar, av toxiska skador i bronkiolera (de små luftvägarna) eller att den får i sig luftburna viruspartiklar. En tror att något av detta ger en immunologisk eller allergisk reaktion hos hästen. Det kan också tänkas vara en sekundär reaktion till en lunginflammation eller luftvägsobstruktion, alltså att något har täppt till i lungan (jag tror att det är därför man säger att man inte ska sopa i stallet om hästarna står inne).
När en obducerar en häst med RAO syns inte så mycket på lungorna. De ser ganska normala ut, kanske lite svullna. I mikroskopet syns däremot en del saker. I bronkiolerna, som är de små luftvägarna långt nere i lungan, finns det hos hästar med RAO bägarceller. Detta är celler som producerar slem och de ska inte finnas såhär långt ner i lungan. Längre upp i lungorna finns det bägarceller och cilier. Cilierna är som små hårstrån som rör sig i vågliknande rörelser. Bägarcellerna producerar slem som cilierna flyttar längre upp i lungan. På slemmet fastnar skräp som alltså förs längre upp i lungan för att kunna hostas upp. Det sväljs sedan ner i magen och följer med avföringen ut. På så sätt har kroppen gjort sig av med farliga ämnen. (Ibland kan det såklart spottas ut direkt också.)
Problemet med att det finns bägarceller i bronkiolerna hos hästar med RAO är att det inte finns några cilier där. Slemmet kommer därför att ansamlas långt nere i lungan och gör att det blir trångt i gångarna. Hästen kommer att hosta för att få upp slemmet men det kommer inte hjälpa.
Man ser även ansamlingar av inflammatoriska celler och en ökning av glatt muskulatur. Förändringarna kan göra att lungalveolerna får svårt att få ut luften och spänns ut, detta kallas för emfysem. Alla förändringar tillsammans gör att hästen får svårt att andas och därmed en nedsatt prestationsförmåga och allmänt mående. Man kan märka att hästen andas väsande. Enligt wikipedia kan man också se en linje under revbenen i samband med utandning, men jag vet inte om det stämmer.
Detta om RAO gick vi igenom under ungefär fem minuter under dagens två timmar långa föreläsning. Och då är det en ganska viktig sjukdom på hästsidan. Ni förstår vilket rasande tempo det är på våra föreläsningar. Det är helt nödvändigt att komma ihåg bakgrundsfakta som vi redan lärt oss, annars är enhelt lost. Det är högt tempo även om en inte behöver sitta och försöka minnas hur det nu var med celltyperna i bronkiolerna. Inte helt sällan går jag ut från föreläsningen och känner mig helt tom i skallen. Kommer knappt ihåg vilket ämne vi pratade om. Först när jag kommer hem och börjar gå igenom det i lugn och ro faller det på plats. Tack och lov har vi ett luftigt schema under den här kursen. Antagligen för att föreläsarna vet att det är högt tempo och att fler är som jag, behöver tid för att få in allt. Flytta det från pappret till korttidsminnet för att sedan lagra det i ett litet fack i långtidsminnet. Jag är väldigt tacksam för att våra utbildningsledare tycker att det är viktigare att vi alla faktiskt lär oss än att rensa ut dem som inte är snabba nog. I slutändan hade det ju varit branschen som förlorade på det. Färre elever med goda kunskaper betyder färre veterinärer med goda kunskaper vilket i sin tur ger sämre vård åt de sjuka djuren.
Allt du behöver veta om njuren
http://endocrinesurgery.ucla.edu/patient_education_adm_kidney_stones.html
Vi läser som jag tidigare har berättat speciell patologi just nu. Förra veckan var det cirkulationsorganen som gällde, den här veckan är det urinorganen (och då framförallt njuren) som står på agendan.
Njuren är spännande på flera sätt. Det som jag tycker är häftigast är att man kan förlora upp till 75% av njurarnas kapacitet innan det börjar ge problem. 75%! Tänk om man kunde förlora 75% av lungkapaciteten eller muskelstyrkan utan att det märktes på allmäntillståndet. Tuffa små organ, det är vad njurarna är. Det är detta som gör att man kan donera ena njuren och leva normalt efteråt.
För er som inte har jättebra koll på vad njuren gör, vilket jag absolut inte hade innan jag började läsa till veterinär, kör jag en liten snabb, mycket förenklad, genomgång.
Enkelt kan man säga att njurens uppgifter är att rena blodet, bilda urin samt reglera vätske- och salthalten i kroppen.
Blodet rensas från restämnen som kroppen inte vill ha. Det kan vara till exempel olika saltjoner eller rester från läkemedel. Restämnena samlas i njuren och bildar tillsammans med överflödig vätska urin som kissas ut. På så sätt kan njuren både rena blodet och reglera salt- och vätskebalansen.
Dessutom tillverkar njuren viktiga hormoner. Ett exempel är erythropoietin som är stimulerar produktionen av röda blodkroppar i blodet. Detta är ett hormon som kan användas som dopingpreparat av idrottare eftersom fler röda blodkroppar gör att blodet kan ta upp och transportera mer syre. Detta gör att musklerna får mer energi och idrottaren orkar mer. Detta är såklart inte tillåtet.
Lite kuriosa:
En människa producerar ungefär 1,5-2 liter färdig urin varje dag.
Primärurinen hos en människa däremot uppgår till ca 180 liter. Vätskan från detta sugs tillbaka till blodet igen och därför slipper vi dricka ett badkar med vatten varje dag.
Ungefär 20-25% av hjärtats slagvolym passerar njuren vid varje hjärtslag. Detta tycker jag är helt galet mycket. De små njurarna får en hel fjärdedel av blodet.
Anledningen till att man blir kissnödig är att cellerna i urinblåsans vägg blir uttänjda när blåsan fylls. Detta skickar signaler till det parasympatiska nervsystemet, d.v.s. den del av nervsystemet som vi inte kan styra själva. Detta sätter igång en omedveten reflex att kissa. Anledningen till att vi inte kissar på oss direkt är att slutarmuskeln runt urinröret inte styrs av det parasympatiska systemet utan vi kan styra det med viljan.
Om någon vill läsa mer om detta så är det här faktiskt en rätt så bra hemsida: http://www.1177.se/Uppsala-lan/Tema/Kroppen/Matsmaltning-och-urinvagar/Njurar-och-urinvagar/
patologi och avelsetik
Igår insåg jag att jag nu är inne på veterinärprogrammets fjärde termin. Det innebär att jag har klarat av halva den pre-kliniska delen! (År ett till tre är mest teori men sedan kommer det praktiska på kliniken.) Inte illa va? Snart så är jag riktig veterinär.
I måndags började vi med den fruktade kursen speciell patologi, spec pat. Den som studenterna kuggar till höger och vänster och som tvingade 10% de som går i av årskursen över oss att ta sabbatsår. Den kursen. Vi har varit så rädda för den här kursen. Men nu såhär tre dagar in kan jag inte säga att den verkar vara direkt svår. Det är JÄTTEMYCKET att trycka in, visst, men det är inte så att jag inte förstår. Än så länge i alla fall. Det kan ju komma att ändra sig men vi håller tummarna för att det fortsätter på samma sätt.
Den här första veckan är vigd är cirkulationen. Vi har mest pratat om hjärtfel än så länge men kommer även prata en del om kärl. Det är väldigt intressant. Många hjärtfel är dessutom samma hos djur som hos människor. Många fel uppkommer nämligen under fosterutvecklingen och den ser ungefär likadan ut i många avseenden hos människor och andra däggdjur.
En del saker blir man lite bedrövad av dock. Det finns till exempel ett hjärtfel som heter myxomatös hjärtklaffsdegeneration. Det innebär ungefär att det är ett fel på hjärtklaffarna som gör att blodet inte pumpas på rätt sätt genom hjärtat och därmed inte heller på rätt sätt ut i kroppen. Det kan leda till massa jobbiga saker, bland annat kan förmaksväggen spricka. Hjärtat går alltså sönder. Detta är såklart jättefarligt.
Myxomatös hjärtklaffsdegeneration drabbar främst små hundar och rasen chavalier king charles spaniel får den extra ofta. Enligt min lärobok har 50% av alla king charles som är över fyra år sjukdomen. Kommer man upp i tio år är det 100%! Värt att tillägga är att boken är från USA och att det kan förekoma skillnader jämfört med Sverige. Oavsett så är det en alldeles för hög siffra.
I förrigår var jag på etisk diskussionskväll, som jag är på ibland. Den här gången hade vi tema avel. Vi pratade faktiskt en hel del om just chavalier king charles spaniel. Om hur man kan avla fram en ras som har en så bred sjukdomsbild som just den rasen har. De har nämligen fler ärftliga sjukdomar inom rasen, inte bara hjärtfelet jag beskrev. Det finns till och med forskare som vill förbjuda rasen just för att den har så många sjukdomar och att detta gör att de mår dåligt.
Vi pratade även om andra raser, framförallt kortnosade hundar. Mops, fransk bulldog, chihuahua osv. De har ju också massa problem. Svårt att andas, svårt att föda valpar utan kejsarsnitt osv. Vi frågade oss hur man kan välja att köpa en hund av en sådan ras. Beror det bara på okunskap eller bryr man sig mer om att de är söta än om deras hälsa. För visst, de är helt galet söta. Men till vilket pris?
Framförallt pratade vi om uppfödare och domare. Det är ju någonstans ändå dessa som sätter rasstandarden för sin ras och som därmed påverkar exempelvis hur kort nos en mops har. Tydligen är det så (det visste inte jag innan en annan student berättade det på diskussionskvällen) att inom hundutställningar är det lite dumma regler. Om det står att en hundras ska ha kort nos så är det den hunden med kortast nos som vinner. Inte den som har kort nos utan den som har kortast. Detta driver såklart vidare aveln mot mer och mer extrema utseenden. Detta är avgjort inte bra för hundarnas hälsa. Frågan är bara hur man får stopp på det. Vad kan jag som veterinär göra? Kan jag göra något alls?
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst kring det här ämnet men nu är det dags för mig att åka till universitetet för föreläsning. Lägger upp en bild som har cirkulerat en del i sociala medier som jag tycker visar hur aveln blir mer och mer extrem. Lägg märke till hundarna som blir rynkigare och rynkigare. Detta ger risk för hudproblem med bland annat svampinfektioner som kan vara ganska smärtsamma och obehagliga för hunden. Titta också på taxen som har blivit mycket längre vilket innebär större risk för ryggproblem.
