Jag bjuder på en fyrverkeribild trots att jag är livrädd för dem. 

 

Nu är det snart nytt år och då ska bloggare summera sitt år. Eftersom jag inte kände för att skriva en jättelång text som sammanfattar hela året så fuskade jag lite och kopierade en lista från Tumblr som jag tyckte var rätt bra. 

 

1. Best memory? – Antagligen när jag insåg att jag var antigen till veterinärprogrammet. Eller sommarkvällar med vänner.

 

2. Worst memory? – Allt som har med brake ups att göra. Uuuh.

 

3. Any regrets? – Att jag inte lyssnat mer på mig själv. Jag ska börja göra det. Och jag ska börja tro på att det jag säger till mig själv faktiskt är sant och göra det som jag säger åt mig själv att jag vill göra. 

 

4. Any illnesses or injuries? – Nej, inte egentligen. Trillade med cyckeln några gånger typ.

 

5. Biggest achievement? – Klara av hela basåret utan en enda omtenta.Överlevt en sommar på hotell/ restaurang. Lyckas ta mig samman och vända om hela mitt liv. Ta mig in på en av Sveriges svåraste utbildningar och klara av flytten till Uppsala. Att jag lyckats skaffa nya vänner. Framförallt att jag lyckats gå upp varje morgon och ta mig i kragen, trots att jag ibland bara ville sova bort hela veckor.

 

 

6. Song that reminds you of 2013? – Många. Krossa alla fönster, Tröjan du hatar, Get lucky, Legenden, Shake that, Lyckligare nu. För att nämna några. Jag har minnen kopplade till var och en av dessa.

 

7. Quote that sums up 2013? – "Don’t worry. If it’s supposed to happen, it will."

 

8. What would you change about this year? – Egentligen inget. Alla bra och dåliga saker har format mig och gjort mig starkare. Nu vet jag mer vad jag klarar av och jag vet vilka som står bakom mig oavsett vad som händer. (Okej, jag vet att detta låter galet klyschigt men det är faktiskt sant.)

 

9. Most unexpected thing that happened? – Att jag har börjat älska Maskinen.

 

 

10. Was 2013 better than 2012? – Ja och nej. Ibland. Med facit i hand har det nog varit det, men det krävdes en del för att komma igenom det.

 

11. Biggest disappointment? – Att jobbet som jag trodde skulle bli så bra visade sig bli katastrof.

 

12. Hardest thing to deal with? – Mig själv. Alltid mig själv.

 

13. Nicest thing someone did for you? – Pappa som vägrade åka hem utan att ta mig med sig när jag mådde som sämst.

 

14. Most fun you had? – Helt klart allt med Rebecka. Förmodligen när vi spelade tarzanvrålet så hela Flogsta hörde det.

 

 

15. Experience that changed your life? – Ögonblicket då jag insåg att jag var tvungen att totaländra mitt liv – och att jag faktiskt kunde genomföra det. När jag insåg hur stark jag är.

 

16. Best movie you saw? – Känn ingen sorg

 

17. Valuable life lesson you learned? – Tro inte på allt som folk säger. Var inte så naiv.

 

18. Get any new nicknames? – (och My). Tack för den riri. 

 

19. Best book you read? – Konsten att vara Kvinna av Kaitlin Moran.

 

20. Best TV show you watched? – Game of thrones.

 

 

21. What do you wish you’d done more of? – Jag önskar att jag hade haft fler stunder med hästarna.

 

22. What dates from 2013 will always stay in your mind and why? – Jag kommer minnas dagarna på Hanö med Rebecka. Vandring med en stukad fot, hur kom vi på den idén?

 

23. What was your greatest musical discovery? – Mumford and sons. Återupptäckte the Killers.

 

24. What kept you sane? – Mina hästar. Hur skulle jag klara mig utan hästar i mitt liv?

 

 

25. Who did you miss? – Ända sedan flytten till Uppsala har jag saknat Rebecka.

 

26. Quote a song lyric that sums up your year. – Min låt i år har varit ”I will survive”.

 

 

27. Goals for 2014? – Bestiga Kebnekaise med Rebecka i sommar. Gå på fler konserter och gå mer på bio. Lära mig laga god mat.

 

28. Tell us what will be going on in your life a year from now. – Jag kommer antagligen vara mitt i en flytt (igen), samtidigt som jag planerar vad jag ska ha på mig när jag firar nyår med toppenbra vänner. 

 

Julen är äntligen över. Ja, jag vet, det är nästan förbjudet att säga att man inte älskar julen. Men nu säger jag det: jag älskar inte julen. Inte alls. Jag tycker det är mysigt att träffa familjen och ge bort julklappar och så men i övrigt innebär julen mest jobbigheter för mig. Bråk, stress och trångt i huset. Skönt att det är över.

 

En del saker har dock varit supertrevliga under julhelgen. Jag har fått gosa jättemycket med hund, katter och hästar. Jag har träffat min saknade vän Rebecka. God mat. Och det är alltid mysigt att få vara hemma hos mamma och pappa ibland. Bli lite bortskämd sådär.

 

Nu sitter jag i mitt nya hus i Uppsala. Åh, så fint det låter. Mitt nya hus. Tyvärr är det inte så fint som det låter. Jag äger inte huset. Jag ska hyra det i ett år tillsammans med fyra andra. Det ska bli väldigt kul! Åh, så skönt det är att slippa korridoren i Flogsta. Nu kommer jag bo mycket finare och mycket närmre skolan. Dessutom kommer det kosta ungefär lika mycket. Sweet! Jag ska bara renovera mitt rum lite. Fortsättning följer. 

 

Jag och pappa körde upp från Skåne igår och flyttade alla grejer från Flogsta hit idag. Tusen tack pappa! Det var så skönt att få hjälp med allt. Tack tack tack! Nu har pappa kört och jag är själv i huset. SÅ SKÖNT. Jag borde plugga men nej, inte idag. Jag ska dricka te och njuta av att äntligen vara lite själv och få bestämma helt själv vad jag vill se på tv:n. Nästa program: Say yes to the dress. Älskar det. (Fast snälla mamma, när jag gifter mig vill jag bestämma själv vad jag ska ha på mig. Gör inte som mammorna i programmet.)

Ludde, alltid nära. 

Väl hemma är allt precis som vanligt. Ingen snö men ändå svinkallt. Fika hela tiden. Kul att träffa familjen. Alla djuren är glada att se mig. 

Faktum är att jag har fått en ny liten skugga. Han heter Ludde och är liten och vit och fluffig. Han vill vara så nära som möjligt och lämnar sällan min sida. När jag går på toaletten står han utanför och väntar. På natten ligger vi rygg mot rygg och sover, vilket är väldigt mysigt men också resulterar i viss muskelvärk eftersom jag inte kan byta sovställning alls. Nåja, det är ändå helt klart värt det! 

Såhär ser min dag ut idag. En bra bok och en liten hund vid fötterna. På bilden ligger han ovanligt långt bort. 

Vi var där igår och mätte och hade oss. Mitt rum är nästan 7x4 meter. Alltså betydligt större än det jag har nu. Sweet. 

Jag märkte dock att det bara finns ett enda eluttag i hela rummet. Hmm. Nåja, det löser sig. 

Nu håller jag alltså på att packa ner hela mitt rum i kartonger och kassar. Som alltid när man flyttar uppkommer frågan "hur kan jag ha samlat på mig allt detta?!". 

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om hur vår undervisning går till. Det är ganska annorlunda mot hur jag har pluggat tidigare, både jämfört med högskola men framförallt jämfört med gymnasiet.

 

 

En vanlig vecka har vi ett antal föreläsningar. Varje föreläsning byggs upp som 45:15:45, dvs 45 minuters föreläsning, 15 minuters rast, 45 minuters föresläsning. Vissa föreläsningar kan vara längre eller kortare, men detta är standard. 

Föreläsarna utgår från power points som vi får tillgäng till via internet. Man kan alltså skriva ut dessa på papper, eller som jag - ladda ner dem på min iPad och anteckna direkt på bilderna i den. Väldigt smidigt faktiskt! Allt på samma ställe och inte massa papper att hålla reda på.

 

Vi har också varje vecka ett så kallat basgruppsfall. Vi har fallbaserat lärande, och det är här det kommer in. Vi är indelade i basgrupper med ca åtta personer i varje. alla grupper får ett påhittat fall som handlar om det vi går igenom för tillfället. Vårt första fall handlade om en hund som ätit något olämpligt och då skulle vi ta reda på hur maten går genom tarmarna för att kunna lista ut var saken hade fastnat. 

Kursen vi går på nu har lite mer diffusa fall. Den här gången handlade det om genetik. Utgångspunkten var en etisk diskussion om människans framavling av raser som Belgian Blue och wippethundar som ser ut som body builders. Det som är fel på dessa raser är att de saknar en spärr som egentligen ska hindra musklerna från att växa mer än till rimlig maximalnivå. Det är därför de blir så muskliga. 

Utifrån detta gick vi vidare och kollade på avkommescheman där ärftliga sjukdomar dokumenteras. Som instuderingsmål fick vi en radda med genetik-saker vi ska lära oss tills nästa möte, då vi följer upp målen och diskuterar dem i grupperna. 

 

Jag gillar verkligen den här typen av lärande. Det blir så mycket roligare när man kan hänga upp faktan på något mer konkret. Dessutom lär vi oss hur vi kommer använda oss av våra kunskaper senare ute i arbetslivet. 

 

Ibland har vi också övningar eller laborationer då vi får göra saker mer praktiskt. Eller i alla fall typ praktiskt. Kolla på molekyler i 3D på en dator, göra faderskapsbestämnigar på påhittade föl, pipettera upp och jämföra proteinkomplex och annat spännande eller mindre spännande. 

 

Tack Philippa för att du bjöd med mig!

Otrolig stämning, trots att vi hade sittplatser stod vi upp större delen av tiden och diggade tillsammans med de som stod på sina sittplatser bredvid. 

Idag är det fredagen den trettonde ELLER luciadagen, beroende på vad man väljer att fokusera på. Jag väljer helt klart det sistnämnda. 

Jag brukar aldrig bli eld och lågor över högtider men till och med jag måste hålla med om att luciatåg är mysigt. På veterinärhögskolan är det treorna, klassnamn: Belivet, som lussar för övriga årskurser. Mitt i dagens basgruppsuppföljning släcktes ljuset och ett långt luciatåg kom in. En manlig lucia, massvis med tärnor,lite tomtar och en del övriga figurer. De bjöd på julmust och hembakade lussekatter och sjöng lucialåtar som gjorts om lite. Istället för att handla om Lucia, jul och vit snö handlade sångerna om alla internskämt som finns på bland oss veterinärstudenter. Det finns en hel del! Jag tycker att det är en del av den fantastiska sammanhållningen på veterinärprogrammet. Jag har bara gått på skolan några månader men jag tycker redan att jag har börjat lära känna folk i de andra klasserna och jag känner igen de flesta som är med i Veterinärmedicinska Föreningen, vår egen kår. Skoj!

 

Ni kanske undrar om jag gör något annat än att ränna runt på massa olika roliga aktiviteter och möten. Jodå, jag hinner med en del skola också. Jag lovar.

 

Just nu håller vi på med metabolismen, alltså ämnesomsättningen. Vi fokuserar på de kemiska bitarna och det är väldigt mycket mer ingående än jag någonsin tidigare har förstått. Jag har väl alltid tänkt att ämnesomsättningen är ungefär att jag äter och sedan bryts maten ner och går ut i kroppen och det som inte används fortsätter ut igen. Så. Punkt.

Det visade sig att det hela är liiite mer komplicerat än så. Till exempel så är det inte så att maten av sig själv bara ”bryts ner” till en grå sörja som trycks genom tarmväggen och spred ut sig jämnt i kroppen, som jag tänkte mig. Nej, det handlar om molekyler, molekylkomplex, enzymer, receptorer osv osv osv…

Vi har pratat om hur olika slags fetter bildaas och bryts ner, vad som händer med kolhydrater som kommer in i kroppen, varför kolesterol är nödvändigt men kan vara farligt, skillnader i metabolismen vid svält vs. övergödning och en massa annat. Det hela är väldigt detaljerat (vi hade en hel tvåtimmarsföreläsning bara om aminoryrornas bildning och nedbrytning) men också ganska spännande faktiskt. Det känns som att jag faktiskt får lära mig något som jag inte bara kommer ha nytta av senare, utan något som jag kan använda redan nu.

 

Jag känner dock hur det börjar spåra lite. Just nu sitter jag och kränger massa vingummin och det enda jag kan tänka på är vad som händer i kroppen med allt socker.  Pluggskadad?

 

Här kommer en ganska översiktlig bild över metabolismen. (Jo, den är översiktlig, jag lovar.)

 

 

Idag pratade vi om diabetes, som är en sjukdom som blir allt vanligare även hos våra sällskapsdjur. De flesta har nog koll på att diabetes har att göra med insulin.

Insulin behövs för att glukos ska kunna transporteras in i muskler och fettväv.  Glukos har en rad funktioner i kroppen, bland annat används det till energi.

Diabetiker har antigen inget insulin eller så svarar kroppen inte för det insulin man har (ungefär) och därför tas glukos inte upp i muskler och fettväv. Däremot tas det upp i exempelvis lever och njure. Det gör det hos alla men hos icke-diabetiker omvandlas glukosen vidare. När den inte gör det ansamlas glukosen och nivåerna skjuter i taket. Detta ger en ökning av glykos i blodet vilket kan vara farligt då glukosmolekylerna kan mutera proteiner i blodet.

Glukos ansamlas inne i cellerna och detta är inte heller bra. En del glukos omvandlas naturligt till ett annat ämne som heter sorbitol. I vanliga fall finns det ett enzym som förvandlar vidare sorbitol till fruktos men i exempelvis njure och nerver finns inte detta enzym. När det då blir överskott av glykos blir det också överskott av sorbitol. Ju mer sorbiol det blir i cellen, ju mindre vatten får plats. Cellen kommer då att svälla för att vattennivån i cellen ska kunna hålla sig på samma nivå som vattennivån utanför cellen. Detta är inte heller bra.

Summa summarum: diabetes är en sjukdom som blir allt vanligare, även hos våra husdjur. Övervikt är en riskfaktor, så håll era djur i lagom hull.

 

(Observera att detta är bara en väldigt förenklad förklaring av en väldigt liten del av metabolismen och jag anser mig inte ge en fullständig bild av varken metabolism eller diabetes.)

Oj, vad jag har haft fullt upp hela veckan. Eftersom jag tänker mig att typ mamma och pappa gärna vill veta lite vad jag sysslar med så kommer en liten heads up här.

Hela lördagen och söndagen stod jag och min kompis i en monter på Hundmässan i Stockholm och delade ut broschyrer för Royal Canin, ett företag som säljer hund- och kattfoder. Jag tycker det där med foder och foderlära är himla intressant och det var spännande att stå bredvid säljarna när de gav råd till kunder. Jag tror nog att vi lärde oss litegrann.

Dessutom såg vi massvis med hundar, den ena sötare än den andra. Det är fantastiskt så många hundraser det finns! Och ännu mer fantastiskt vad man kan lära hundar. Allra mest imponerad blev jag av tjejen som vann SM i freestyle med sin border collie. (Vår monter låg precis vid den största scenen så vi hade full koll på alla tävlingar.) Otroligt så samspelta de var, vi såg inte ens vilka kommandon hon använde för att få hunden att göra som hon ville. Häftigt!

Jag blev väldigt sugen på att skaffa en egen liten hund. Det får väl bli i framtiden. Uuuh. Jag vill ju ha NU.

 Bara på hundmässan behövs den här skylten!

 

 

Både måndag och tisdag har jag varit på möten och aktiviteter på kåren. Nu i december verkar alla utskott ha hur mycket som helst planerat som jag vill vara med på.

Igår var jag på funkismiddag. Det är en sittning (typ middag) som kåren ordnar åt alla som har varit aktiva i kåren under året. På vanliga sittningar har man serveringspersonel och sånt men på funkismiddagen hjälps alla åt. Varje år är det ett tema och de olika utskotten klär ut sig efter det temat. I år var temat PK, alltså politiskt korrekt. Utskottet som jag är med i, Bladmagen, klädde ut sig till Pippi Kortstrump. Sjukt PK.

 

Nu är det snart helg igen och såklart har jag fullt upp då med, det verkar inte bli någon vila alls för mig. På lördag ska jag på Håkan Hellström-konsert i Stockholm. Ska bli jättekul, jag älskar Håkan.

På söndag ska jag och ett helt gäng gå på bio och se den nya Hobbit-filmen. Woop woop!

 

Den finaste dikten jag vet är "I carry your heart with me (i carry it in" av E.E. Cummings från 1920

i carry your heart with me(i carry it in
my heart)i am never without it(anywhere
i go you go,my dear;and whatever is done
by only me is your doing,my darling)
                                                i fear
no fate(for you are my fate,my sweet)i want
no world(for beautiful you are my world,my true)
and it’s you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart(i carry it in my heart)


(Och ja, den ska hoppa lite konstigt sådär. Och ja, I skrivs i.)

Jag tycker den är så vacker. "i want no world" - så perfekt.
Jag önskar att jag kunde skriva såhär. Han leker med språket på ett sätt som jag aldrig har sett någon annanstans.

Jag är riktigt kass på att planera min tid. Riktigt kass. Exempel: sovmorgon prioriteras högt - plugg lågt. Ligga i sängen hela kvällen och kolla på tv-serier prioriteras högt - packa upp väskan från förra helgen prioriteras lågt. Resultat: varken plugg eller väskuppackning blir gjort. Panik över detta leder till följande reaktion: "Hjälp måste ta tag i mitt liv. Eller förresten, det får Framtids-My fixa"

Jag mår fortfarande illa till och från sedan jag åkte tåg i måndags. 

 

 

 

 

Jag är hemma igen efter en väldigt trevlig långhelg hos Rebecka i Malmö. Mycket, mycket trevligt. Det blev sena nätter på stan, långa slöa mornar, mycket film, mycket godis, mycket pizza, många skratt och väldigt lite tråkiga stunder. Visst behöver vi alla en sån helg lite då och då? En helg med pannkaksfrukostar framför en bra film, hårfixande innan en utekväll, lussebullsbakande och kinabuffé. 

 

 

Jag inser dock hur mycket jag saknar Malmö. Uppsala är jättefint och så, men Malmö är min favoritstad. Vi var ute både fredag och lördag och hade jättekul. Uppsala är också kul men här är typ bara studenter. I Malmö är det en mix. Malmö för mig innebär alla typer av människor och alla sticker ut lika mycket. Det är en mysig stad, speciellt nu när alla jullampor börjar tändas. Vi var ute på promenad i kvällsmörkret och tittade på folk och ljus. Till och med jag, som brukar kallas för Grinchen av familjen, fick lite julstämning. 

Jag saknar att gå i skola i Malmö, jag saknar att vara i en stor stad som känns som en liten stad, jag saknar alla mina vänner som bor där och tro det eller ej - men jag saknar faktiskt till och med skånskan!

Dessutom är det mycket varmare i Malmö än här. Brrr...