Jag har varit lite krasslig hela veckan. Varit hemma från skolan och tyckt synd om mig själv och sådär. Men så igår hade vi obligatorisk getövning i skolan så jag pallrade mig dit. Och mådde så otroligt mycket bättre sedan! Jag pratade med mamma och vi kom överens om att kontakten med djur är otroligt viktig för oss. Avsaknaden av djur här hemma hos mig i mitt korridorsrum leder till att jag mår så dåligt att jag tycker att jag är sjuk. Jag blir helt handlingsförlamad och deppig och orkar inte göra någonting. Allt känns tråkigt och himlen är alltid grå. Inte ens godiset är gott.

Min gissning är att någonting hände i mitt omedvetna när jag var hemma hos mamma och pappa förra helgen och fick träffa alla husdjuren igen. Jag insåg nog hur mycket jag saknar det och när jag åkte hem fick jag en deppreaktion som har hållit i sig hela veckan. Boten var närmare än jag trodde. Lite gos med getter och sedan ridskola på kvällen gjorde susen. Vilken tur att jag ska bo med ett gäng hundar efter nyår. Må-bra-hormonerna kommer flöda.

Jag har bestämt mig. Jag ska aldrig bo utan djur och jag inte måste. Jag är hellre hemma varje fredagkväll och tar hand om hunden än att bli helt deppig med några veckors mellanrum. Dans och pubrundor är väl kul men inte så kul att jag offrar min hälsa. Och jag tar hellre hästen eller hunden på en tur på lördag förmiddag än att ligga och sova eller vara bakfull efter en hård festnatt.  

Det kanske låter själviskt att jag tänker skaffa och hålla djur för min egen skull. Men helt ärligt, har inte alla andra också exakt samma anledning? Vi har husdjur för att vi vill ha husdjur, allt annat är lögn. Just därför tycker jag det är så viktigt att vi tar hand om våra djur på bästa sätt. De hjälper oss så mycket och därför förtjänar de det allra bästa vi kan ge dem.

 

 

 

De ger oss kärlek och vi ger dem kärlek.