Smakprov
fun fun fun
Nu har vi äntligen fått börja göra massa roliga saker i skolan! Idag hade jag först föreläsning om hjärtat och cirkulationen. Väldigt intressant. En i klassen fick komma fram och fick vi alla lyssna på hans puls via en maskin som föreläsaren kopplade till honom. Vi satt och försökte höra de olika ljuden och de olika nyanserna i ljuden. Det är svårare än man kan tro! Jag har alltid tänk att hjärtat låter du-dunk, du-dunk, du-dunk. Riktigt så enkelt är det inte. Det är massa små swishande ljud och flera olika dunkar i du-dunket. Föreläsaren som är expert inom området pratade på om alla ljuden som vi skulle hinna med att höra. Jag kunde bara tänka att herrejisses det där kan väl ingen människa höra.
Efter lunch var det sedan dags för dissektion. Vi hade först en demo med lärare och sedan fick vi titta på likadant material i grupper. Idag var målet att kolla på huvudets delar som har med sinnen och andning och sånt att göra. Vi fick därför kolla på häst- och koskallar (sågade i mitten på längden) och lösa stuphuvuden från ko och gris, om jag minns rätt. Det låter väldigt äckligt att vi står och pillar på avhuggna hästhuvuden, lite gudfadern sådär, men det är väldigt häftigt att få möjlighet att se hur djuren ser ut inuti. Jag blir lika fascinerad varje gång över att det är så komplicerat och tetris-ordnat inne i kroppen. Det är fantastiskt att alla hästar faktiskt utvecklas på samma sätt och ser likadana ut under huden. Coolt.
Efter detta hade vi övning gruppvis då vi fick kolla på röntgenbilder och försöka lista ut vad det egentligen var vi såg. Det var himla svårt och jag kände mig som världens nybörjare. Tänk att jag om några år kommer att kunna titta på en röntgenplåt och se exakt vad som är fel med ett djur. Hur häftigt är inte det?
Tur att det vi läser nu är så intressant för just nu tar plugget verkligen ALDRIG slut. Jag har suttit hela dagen sedan jag kom hem från skolan vid fyra och jag har ändå inte kunnat pricka av alls mycket på min att-göra-lista. Hard work work. God natt från mig!
Skrivkramp
Det där med skrivkramp är intressant. Jag har stirrat på ett tomt dokument i flera minuter nu. Egentligen ska jag skriva artiklar till Bladmagen (som veterinärernas kårtidning så finurligt heter) men jag har verkligen noll inspiration. Det är intressanta ämnen och allt men jag känner värkligen bara uuuuuuugh åt allt som har med ord och formuleringar att göra. Ännu mer uuuuuuugh åt allt som har med plugg att göra. Lika bra att passa på att göra lite annat.
Igår åkte jag skidor för första gången i mitt liv. Mina fina huskompisar lånade ut skidor och visade hur man gör. (Ni är bäst!) Det var ju hur kul som helst! Varför har jag aldrig gjort det tidigare?
Vi råkar bo precis vid en jättebra pulkabacke så när det hade blivit mörkt och alla ungar hade gått hem passade vi på att vara pulka-åks-barn igen. Tänk att det är så kul att glida ner för en backe på en plastplatta.
Jag har länge avskytt snö men jag måste erkänna att jag börjar ändra åsikt. Snön i Skåne är hur jobbig som helst, men här är den ju jättelydig. Stannar på en och samma plats, täcks inte av is, blåser inte upp i ansiktet osv. Den blandas inte ens med lera och blir brun. En helt ny upplevelse för mig, det här med riktig snö.
Vad händer?
I made it
Nu är jag officiellt klar med den första terminen på veterinärutbildningen! Alla tentor är godkända så nu får jag lov att börja tvåan till hösten! (Vissa tentor måste man nämligen klara innan man kan börja nästa årskurs.) Nu firar jag med att plugga på nästa kurs.
Okej, detta blev kanske ett lite snurrigt inlägg men mina tankar är snurriga
Åh, vad det är skönt med helg! Jag har faktiskt tagit helt ledigt i helgen och bara gjort roliga saker. Vi har varit ute både fredag och lördag, vi i huset. Jag älskar att gå ut och dansa. En del går ut för att supa eller träffa folk eller så, men jag tycker bäst om att dansa. Det släpper på alla spänningar på något sätt. När musiken strömmar genom kroppen finns det inget annat i världen. Det finns inga skoluppgifter, ingen pengabrist, inga krav eller måsten. Det finns bara jag och musiken och människorna runt omkring mig. Det är mer än ett dansgolv med musik. Det är en fristad.
Are we human, or are we dancer?
Jag vet inte hur jag skulle kunnat leva utan musik. Musik är som min religion. Andra människor vänder sig till religionen i jobbiga tider när de behöver svar eller trygghet. Jag vänder mig till min musik. Musiken får mig att känna, att lita på och att leva i nuet. Musiken ger mig lugn och trygghet. Mod och energi. Jag skulle inte klara mig utan musik. Musiken är som en drog för mig. Jag är beroende. Musikberoende.
Jag har andra droger också. Droger som hjälper mig. Jag pratar inte om kemiska preparat som förblindar sinnena. Nej, det jag pratar om har en betydligt djupare mening. Mina droger är, förutom musik, att skriva och att rida. Jag måste få skriva, det går bara inte annars. Samma med ridningen, den behövs. Det är en del av mig. Det finns inget som är så avslappnande som att skriva av sig. Jag skriver ner mina tankar för att sortera dem när det är kaos i huvudet. Det har hjälpt mig många gånger.
För att inte tala om hästarna. Hästarna har räddat mig gång på gång. Jag hade varit en helt annan person idag om jag inte hade haft mina hästar. De är viktigare för mig än mycket annat. Det är svårt att förklara men det är precis som att alla problem och all osäkerhet som bor inuti mig bara rinner ut när jag rör vid hästen. Det är vackert. Det behövs. Jag behöver det.
Hjärnan och annat mysigt
Nu är jag i full fart med min nya kurs. Vi började igår och redan har vi gjort massor. Just nu läser vi om nervsystemet och vi kollar på hjärnor och har oss hela dagarna nu. Det är otroligt intressant. Jag vill bara suga i mig all information och kunna det direkt. Så spännande!
Vi går mycket längre dagar nu än vad vi gjorde under biomedicinkursen. Då gick vi oftast åtta till tolv eller tio till tre eller så. Nu går vi nio till fyra-fem mest hela tiden tycker jag. Det är inte jättemånga timmar, inte egentligen. Det känns dock väääääldigt länge när man sitter och lyssnar på en föreläsning och magen börjar kurra. Vi har ju precis haft långt julledigt så jag antar att jag snart vänjer mig. Tur att det är ett så coolt ämne vi får börja med. Nervsystemet är ju hur häftigt som helst.
Hjärnan är faktiskt väldigt vacker när man ser den på riktigt. Idag fick vi kolla på itudelade djurskallar. Hjärnan var således halv och vi såg olika delar. Lillhjärnan ser lite ut som ett träd mot en horisont, väldigt vackert.
Dessutom finns det riktigt coola skillnader mellan djurslagen. Hos en människa utgör hjärnan ungefär 2% av kroppsvikten, detta är ungefär 1,3 kg, och vi har en väldigt stor lillhjärna som ger oss välutvecklas finmotorik. Hos en blåval utgör hjärnan bara 0,017% av kroppsvikten, 6-7 kg. En igelkott har en hjärna som väger 3 gram och till största delen består av luktcentra. Vi människor har nästan inget luktcentra alls.
Vi pratade lite idag om att vi som ska bli veterinärer lär oss om så många djurslag och att vi därför borde ha en svårare utbildning än läkare. Detta vägs säkert upp av att läkare lär sig allt lite mer ingående än oss (hur nu det är möjligt, jag tycker att vi bara pratar om minidetaljer hela tiden) men jag vill ändå ta lite ära från detta. Läkare behöver bara lära sig hur en kropp ser ut, vi måste lära oss flera srter och flera raser inom dessa arter. Det är nästan lite imponerande, eller hur?
Lite kuriosa från föreläsningen idag:
Någon som har undrat varför bara vissa hästar kan tölta? Eller varför travare inte börjar galoppera när det går supersnabbt?
Det har att göra med en enda liten gen. Töltare och bra travare har dubbelt anlag av en recessiv gen som gör att kommunikationen mellan höger och vänster sida av centrala nervsystemet inte kommunicerar lika bra. Ni vet kanske redan att höger och vänster hjärnhalva kommunicerar med varandra och att vi har nerver på båda sidorna av kroppen. Hos dessa hästar fungerar detta alltså inte lika bra. De kan alltså frikoppla den ena kroppshalvan, relativt den andra. På så sätt har de förmågan att trava snabbare, tölta eller passa. Häftigt va?
Jag tänker mig att detta gör att de inte tappar balansen och faller i galopp som andra hästar gör. Istället kan de fortsätta i sin gångart utan att falla omkull.
Man har hittat den här genen i dubbelt anlag även hos nordsvenska kallblodstravare. Detta beror troligtvis på att man förr avlade in varmblodstravare i stammen, trots att man inte får för att få kalla avkomman renrasig. Detta för att få in lite mer travargener. Och tydligen fungerade det för kallbloden travar på snabbt de med idag.
I am back!
Hej bloggen. Long time no see. Nu är jag här i alla fall. Känn ingen sorg.
I torsdags skrev jag min stora biomedicintenta. Det gick väl … sådär. Typ. Det jag kunde, kunde jag. Men det jag inte hade pluggat ordentligt på kunde jag inte. Jag hittade alltså på lite roliga svar till några av frågorna. Och några frågor förstod jag inte riktigt så där hittade jag också på lite. Med andra ord: jag kanske blir godkänd om jag har tur, men jag blir inte ett dugg förvånad om jag får en omtenta. Jag får vänta de där tre veckorna som lärarna har på sig för rättning och hålla tummarna. Kanske, kanske att jag klarar det.
Nu är vi allihop inflyttade i huset och börjar känna oss hemma. Det går förvånansvärt bra. Vi är ändå fem människor och fyra hundar så man tycker att det borde bli lite stökigt men det blir det faktiskt inte. Kanske på morgonen när alla ska upp samtidigt, men i övrigt går det väldigt smärtfritt och bra.
Ibland kan det dock vara svårt att bestämma saker om alla tycker olika. Vi var på IKEA igår och skulle bland annat köpa en matta till vårt vardagsrum. Vi kan väl säga såhär: vi var inte riktigt överens om vad vi skulle köpa… Vi åkte hem utan matta. Nåja, bättre lycka nästa gång.
Det är så otroligt skönt att vara helt ledig den här helgen. Vi börjar nu kurs på måndag så vi har absolut ingenting att plugga på. Lovely! Jag sov till klockan tolv idag. Det gör jag nästan aldrig men det var sååå skönt. Jag har också passat på att uppdatera mina Spotify-listor, målat naglarna guldiga och sånt där annat som jag gillar att göra men nästan aldrig gör. Bruce Springsteens nya album har kommit ut nu så jag håller på att lyssna in mig på det. Spännande och inte speciellt ansträngande.
Ikväll blir det lördagsmys med film och trevligt folk. Jag ska inte klaga.
Som sagt, nästa vecka börjar vår nya kurs som ska hålla på fram tills sommaren. Den heter Organens Struktur och Funktion och vi ska lära oss precis vad det låter som. Äntligen ska vi få dissekera igen och lära oss sådant som faktiskt känns spännande. Det är svårt att koppla enzymer och andra kemiska prylar till veterinär, även om det faktiskt ÄR väldigt viktigt. Det känns roligare att lära oss om lungor och hjärtan än citronsyracykeln och vesikeltransport. Och dissektionerna! Som har saknat dem. Det kanske låter konstigt i en utomståendes öron, det där att vi tycker att det är kul att skära i döda, illaluktande djur. Men det är så otroligt intressant! Nu ska vi dessutom få fördjupa oss i varje organ, ett i taget. Åh så kul det ska bli.
Till dess njuter jag av att vara ledig och gosar med mina söta roomies.
Tentaplugg
My room
Tankar om rymden
Jag kollade på ett program om människor som berättar om att de har sett UFOn. Jag blir så fascinerad. Tänk om det är sant. Tänk så finns det liv på andra planeter som försöker få kontakt med oss. Så häftigt.
Vad hade jag gjort om jag hade sett ett UFO? Jag kommer ihåg när jag var 15-16 nånting och gjorde ett skolarbete om Area 51. Då ville jag så otroligt gärna se ett UFO. Åh, vad jag ville se ett! Jag hade haft sådan sinnesnärvaro, tänkte jag mig. Jag skulle ta foton och jag skulle ta kontakt och jag skulle komma ihåg allting och jag skulle bli hur känd som helst.
Sanningen är nog tyvärr att jag hade blivit skiträdd om jag såg ett UFO. Riktigt, riktigt skiträdd. Jag hade antagligen sprungit och gömt mig alternativt svimmat. Jag hade definitivt inte vågat mig nära. Jag är ingen blivande kändis. Sorgligt men sant.
Tanken är intressant dock. Tanken på liv i rymden. Jag tycker att allt med rymden är intressant. Bara det där med gravitation och svarta hål. Enligt Einsteins relativitetsteori kan tiden komma att ändras med gravitationen. Starkare gravitation gör att tiden går långsammare där. (ungefär) I ett svart hål är massan sammanpressad så att en pytteliten punkt kan rymma hela galaxer. Gravitationen är enorm. Rent teoretiskt skulle då ett svart hål kunna fungera som en tidsmaskin.
Och det där med antimateria. Så coolt! Jag fick till och med min fysiklärare att leta fram den allra första artikeln om antimateria. Då var det bara en idé, en osäker teori. Nu är det en befäst teori.
Såhär förklarade min fysiklärare: vid Big Bang fanns det jättemycket materia och antimateria. I själva bangen reagerade materian med antimaterian och blev energi. Dock fanns det lite, lite mer vanlig materia. Detta reagerade inte med någon antimateria, det fanns ju ingen kvar att reagera med. Det är den där lilla överblivna materian som blev universum.
Hur intressant är inte detta? Tänk om det funnits mer antimateria än vanlig materia. Då hade allt vi vet varit tvärtom. Mind blow.
