Jag kollade på ett program om människor som berättar om att de har sett UFOn. Jag blir så fascinerad. Tänk om det är sant. Tänk så finns det liv på andra planeter som försöker få kontakt med oss. Så häftigt.

Vad hade jag gjort om jag hade sett ett UFO? Jag kommer ihåg när jag var 15-16 nånting och gjorde ett skolarbete om Area 51. Då ville jag så otroligt gärna se ett UFO. Åh, vad jag ville se ett! Jag hade haft sådan sinnesnärvaro, tänkte jag mig. Jag skulle ta foton och jag skulle ta kontakt och jag skulle komma ihåg allting och jag skulle bli hur känd som helst.

Sanningen är nog tyvärr att jag hade blivit skiträdd om jag såg ett UFO. Riktigt, riktigt skiträdd. Jag hade antagligen sprungit och gömt mig alternativt svimmat. Jag hade definitivt inte vågat mig nära. Jag är ingen blivande kändis. Sorgligt men sant.

Tanken är intressant dock. Tanken på liv i rymden. Jag tycker att allt med rymden är intressant. Bara det där med gravitation och svarta hål. Enligt Einsteins relativitetsteori kan tiden komma att ändras med gravitationen. Starkare gravitation gör att tiden går långsammare där. (ungefär) I ett svart hål är massan sammanpressad så att en pytteliten punkt kan rymma hela galaxer. Gravitationen är enorm. Rent teoretiskt skulle då ett svart hål kunna fungera som en tidsmaskin.

Och det där med antimateria. Så coolt! Jag fick till och med min fysiklärare att leta fram den allra första artikeln om antimateria. Då var det bara en idé, en osäker teori. Nu är det en befäst teori.

Såhär förklarade min fysiklärare: vid Big Bang fanns det jättemycket materia och antimateria. I själva bangen reagerade materian med antimaterian och blev energi. Dock fanns det lite, lite mer vanlig materia. Detta reagerade inte med någon antimateria, det fanns ju ingen kvar att reagera med. Det är den där lilla överblivna materian som blev universum.

Hur intressant är inte detta? Tänk om det funnits mer antimateria än vanlig materia. Då hade allt vi vet varit tvärtom. Mind blow.