Jag gillar mitt nya liv som veterinärstudent

Hej bloggen

Ju längre tid som går på utbildningen, ju mer inser jag att jo, det är faktiskt det här jag vill göra. Det verkar så otroligt spännande!

Varje tisdag (och lite till) jobbar jag på Universitetssjukhuset med att mocka åt de ”inneliggande” hästarna. Vid åttatiden varje dag går veterinärerna ronden. Jag får alltså ibland stå och lyssna på dem. Ibland får vi också höra när veterinärerna rådgör om olika hästar och vad de ska göra med dem. Inte helt sällan får vi skottare ändra något i boxen eller liknande. Vi blir alltså lite, lite delaktiga i behandlingen. En fånghäst måste tillexempel ha väldigt mjuk bädd eftersom den ofta har ont i sina hovar. Det är skottarnas uppgift att fluffa upp bädden rejält till den. Dessutom är det vi skottare som håller koll på och dokumenterar hur mycket hästaran bajsar och kissar. Det är nämligen en viktig indikator på hur de mår. En häst som inte har kissat är katastrof, riktigt illa. (Okej, vi skottare har inte alls speciellt stort ansvar och vi har egentligen ingen jättebetydelse för hästarnas behandling och för det mesta är vi mest i vägen men jag vill gärna tro att jag hjälper lite så låt mig tro det.)

 

 

Jag ser otroligt mycket fram emot att bli veterinär. Och mot att gå hela utbildningen. Faktiskt.

Vi lär oss hur mycket som helst på ganska kort tid men det är så himla spännande. Inte hela tiden såklart, men för det mesta. Jag börjar till och med tycka att det är roligt att kolla i mikroskopet. Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka. I början mådde jag mest illa och tyckte bara att jag såg massa prickar. Nu är det annorlunda. Så fort jag började lära mig lite insåg jag hur roligt det är. Det är som en helt ny värld som öppnar sig. En cellvärld. Cellerna är medborgarna som tillsammans skapar ett helt fungerande samhälle.

 

 

Jag låter lite frälst men det är jag nog också. Tur är väl det för annars hade det varit himla jobbigt att sitta så länge och mikroskopera. Häromdagen satt jag sammanlagt i åtta timmar med mikroskopet. När jag kom till skolan var det bara jag och städerskorna där. Efter några timmar var det dags för vanlig skoldag och sedan satt jag med mikroskopet efter skolan också. När jag cyklade hem höll det på att mörkna. Behöver jag säga att jag är ganska trött på kvällarna numera? 

 

Ett litet smakprov på vad jag kollar på dagarna i ända. Detta är ganska basic, det vi gör nu är att kolla på organ som innehåller olika komponenter av de nedan och listar ut vilket organ det är genom att tänka efter vilka organ som innehåller vad. 

 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0