God jul
Sista rycket
Tips på bakgrundsljud
Veterinärens olika roller
Jag fick tillbaka resultatet från monstertentan i förrigår. Hur det gick? Jag klarade två av tre delar. Eller kuggade en av tre, beroende på hur en vill se det. Jag väljer två av tre, det känns roligare. Det var ganska väntat att kugga. Lite skönt att få det svart på vitt, faktiskt. Vad som däremot inte var väntat var att majoriteten av klassen (d.v.s. mer än hälften) också kuggade samma del. Detta är väldigt ovanligt för att vara min klass och visar på hur svår tentan faktiskt var. Positivt med detta: många andra som också skriver omtenta betyder många att tentaplugga med.
Nu är det en vecka kvar innan julledigheten. FINALLY. Det ska bli så skönt med lite ledigt. Eller ”ledigt”. Jag ska ju trots allt plugga till omtentan som är i början av januari. Men ändå. Ingen skola. Vi ska till och med åka iväg, först till mina föräldrar över jul och sedan till sambons familj över nyår. Jag er fram emot ridning, sällskapsspel och att slippa laga mat själv varje dag. I år blir dock första julen sedan jag var 14 som Ludde inte är med. Ludde var vår hund som blev sjuk och avlivades i somras. Det kommer kännas lite konstigt. Han brukar ju alltid få en egen julklapp och egen plats i soffan vid julklappsutdelningen.
Idag har jag spenderat större delen av förmiddagen med att surfa runt efter julklapp till min sambo. Till min förskräckelse upptäckte jag sedan att det nu poppar upp massa reklam från just de sidorna som jag har varit inne på. Det där med cookies är lurigt alltså. Måste göra en rensning så att jag inte råkar spoila hela julklappen.
Jag har inte skrivit så mycket om vad jag läser just nu på senaste tiden. Det beror på att jag tycker att det är ganska tråkigt. Det handlar inte ens om djur utan om tråkiga människor.
Varför läser ni om människolivsmedel? Den här frågan fick jag av en kompis häromdagen. Det kan jag berätta lite om. Veterinärer pysslar nämligen inte bara med hjärt-lungräddning på hamstrar utan har faktiskt en del kompetens inom folkhälsa också. Otippat kanske men när en tänker efter är det inte så konstigt. Nuförtiden förknippas veterinärer kanske mest med hundar och hästar men från början var veterinärernas stora uppgift att ta hand om de livsmedelsproducerande djuren. Det var därför veterinäryrket uppkom från första början. Då var det kanske inte i första hand djurens välmående som var i direkt fokus utan människornas. Hur då? Jo, om människor äter sjuka djur så blir människor sjuka. Eller, såklart djurens välmående var i fokus men inte på det sätt det är för våra sällskapsdjur idag.
Veterinärer har fortfarande den här rollen till viss del. Veterinärer jobbar dels direkt med lantbruksdjuren, ex behandlar juverinflammation på mjölkkor, dels med själva maten. Veterinärer har tillexempel en viktig del på slakterier där de besiktigar alla djur före och efter slakten. Detta är dels för att övervaka djurens hälsa så att alla djur mår bra när de kommer till slakt (sjuka djur får inte slaktas) och dels för att övervaka köttets kvalitet så att människor inte ska bli sjuka. Det var exempelvis på slakteriet som utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritannien upptäcktes 2001.
Veterinärer arbetar också exempelvis på länsstyrelsen och är där del i livsmedelsövervakning på ett större plan. Första veckan på veterinär fick jag lära mig att det alltid är en veterinär inblandad när en restaurang stängs ner av hygienskäl. (Oklart om det alltid är en veterinär med men det tycks i alla fall vara vanligt.)
Veterinärer har alltså många roller och bidrar mer till folkhälsa och det som kallas one health (fritt översatt av mig till världshälsa där djur, natur och människor ingår, kretsloppshälsa kanske). Detta var något jag inte alls visste om när jag bestämde att jag skulle bli veterinär. Jag trodde att det mest var hundar, hästar och kor typ. Men så är det alltså inte, det är mycket bredare än så. (Jag har inte gått in på allt här, veterinärer jobbar ju även på ex labb osv, men det får bli ett annat inlägg.)
Av den här anledningen läser vi alltså om livsmedelshygien just nu. Vi har hittills lärt oss typ alla farliga grejer som finns i livsmedel (det är väldigt mycket) men också om vad som görs för att motverka utbrott. Visste ni att det system som idag måste användas av alla livsmedelsproducenter, HACCP – hazard analysis and critical control point, först utvecklades av NASA. Jajjemen. Det var såklart helt uteslutet att riskera att astronauterna skulle bli sjuka uppe i rymden, kan ni tänka er vilka kostader? Detta var tvunget att undvikas till varje pris. Då utvecklades HACCP som nu används även här nere på jorden. Inte illa.
Allt är farligt!
Jag har varit sjuk ett tag, därav dålig uppdatering här på bloggen. Jag har hostat och varit jättetrött i två och en halv vecka ungefär och tycker att det räcker nu. Det är så tråkigt att inte ha energi till att göra det jag vill och behöver göra. Urgh.
Livsmedelskursen rullar på. Fler och fler livsmedel stryks från min lista med livsmedel som känns säkra att äta. Faktum är att den listan är väldigt kort nu. Det mesta verkar vara helt livsfarligt.
Ta kött som ett exempel. Det är farligt att förvara det för varmt för då växer det bakterier, men kyla hjälper egentligen inte heller för bakterierna dör inte. Därför måste det tillagas tillräckligt varmt så att alla bakterier dör, minst två minuter i 70 grader. (Vem gör det?!) Fast det är farligt att steka eller värma för mycket också för då bildas farliga ämnen på stekytan.
Då äter vi grönsaker istället då. Det måste ju vara säkert? Nix pix. Massa bakterier. Eftersom vi ofta inte tillagar grönsaker finns det inte heller någon chans att döda dem innan vi äter.
I princip alla livsmedel tycks antingen innehålla ämnen som är farliga i sig eller vara perfekt tillväxtplats för bakterier och mögel. Suck. Faktum är att färdigsköljd sallad (som jag äter ganska ofta) verkar vara ett av de absolut farligaste livsmedlen. Kanske inte så att det orsakar de farligaste utbrotten, men det orsakar utbrott ofta. Även om det står på att det är färdigsköljt är det faktiskt en bra idé att skölja det innan du ska äta det.
Såhär fortsätter det. Vi har hittills gått igenom kött, fisk, ägg, mjölk, grönsaker, frukt, tillsatser, miljökontaminanter mm. Allt vi äter med andra ord. Summa summarum av vad jag har lärt mig hittills: även om livsmedlet skulle råka vara säkert när du köper det så kan du råka kontaminera det i kylen eller vid tillagning. Och även om du inte kontaminerar efter att du har köpt det så kan det finnas bakterier på redan i affären. Hopplöst.
Vi hade en uppgift förra veckan som gick ut på att vi skulle ta reda på varför livsmedelsverket rekommenderar att vi minskar vår konsumtion av rött kött och charkuteriprodukter. Intressant och ganska aktuell uppgift tycker jag.
För det första vill jag precisera vad rött kött betyder. Det är kött som är rött när vi köper det, alltså nötkött, fläskkött, lammkött osv. Kyckling och fisk är inte rött kött. Termen ”rött kött” har alltså inget med tillagningen att göra, det innefattar både välstekta och blodiga biffar.
Jag visste redan innan vi fick uppgiften att livsmedelsverket rekommenderar att vi äter max 500 gram rött kött och charkuteriprodukter i veckan, d.v.s. mindre än vad många gör idag. Jag visste dock inte riktigt varför. Det visste ingen annan jag pratade med heller. Någon vag tanke om att det har med cancer att göra kanske.
Det rätta svaret är att studier har visat att det finns en koppling mellan rött kött/ charkuteriprodukter och colorektalcancer, alltså tjock- och ändtarmscancer. Detta är en farlig cancertyp med hög dödlighet.
Är det inte lite konstigt att vi har så dålig koll på varför vi inte ska äta vissa saker? Kanske beror det på att vi får så mycketinformation från så många olika källor som alla säger olika saker. Vi blir förvirrade helt enkelt. Vem kan vi lita på?
Det är så vitt jag har förstått fortfarande lite osäkert vad sambandet beror på. Det finns lite olika teorier men troligtvis är det många faktorer som spelar in. Men bara för att vi inte vet vad sambandet beror på så betyder det inte att det inte finns. Det kanske kan vara värt att tänka lite på vad vi stoppar i oss. Sedan tycker inte jag att det behöver gå till överdrift heller. Som jag skrev i början av inlägget så verkar det rent inte finnas några livsmedel som är helt säkra. Jag tror att vi kommer långt med lite sunt förnuft.
Och ni vet ju: Äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man.
