Det har visat sig att jag är dålig på att följa mina egna råd. Jag har här på bloggen gett rådet att plugga varje dag för att inte hamna efter. Förra veckan pluggade jag inte alls varje dag efter skolan. Flera dagar gjorde jag annat. Skrev artiklar till Bladmagen, tillexempel. Nu ligger jag därför efter. Det är lustigt hur långt efter en kan hamna efter bara en dryg vecka på den nya kursen. Som tur är har vi undervisningsfri dag idag. Jag har alltså en chans att hinna ikapp lite. Skönt.

Knappt en och en halv vecka in på den nya kursen känns det redan som vardag. Som om jag har läst farmakologi jättelänge. Det känns absolut inte som att vi bara är en månad in i terminen. Det känns som att vi har läst betydligt längre. Jag kommer knappt ihåg sommaren längre. Den känns väldigt avlägsen. Hösten har kommit på riktigt nu. Löven börjar skifta färg och vissa mornar behöver jag koppla på motorvärmaren till bilen för att det är så kyligt.

Snart är det dags för mig att flytta igen. Dags att packa ner, städa, packa upp och börja om i ett nytt hem. Det ska bli kul. Jag känner mig lätt instängd i vår lilla etta, speciellt dagar som den här då jag är hemma hela dagen. Det nya huset är mycket större. Det ska bli skönt med lite plats.

Igår red jag privatlektion på ett ridställe i närheten som har lusitanos. Min egen häst har ju flyttat hem till mamma och pappa igen och även om det ibland är rätt skönt så är det också tråkigt att inte rida alls. Jag bokade därför privatlektion. Det är akademiskt som gäller på lusitanostället och det har jag inte ridit innan. Kul att prova något nytt tänkte jag. Faktum är att det inte var så stor skillnad egentligen. Lite annan infallsvinkel men mycket är likt.

Tränaren lägger mycket fokus på mig och hur jag använder min kropp. Hästen jag red är väldigt känslig för vikten och då krävs full kroppskontroll. Vilket jag inte har. Absolut inte. Detta märktes pinsamt tydligt igår. Jag lyckades tillexempel inte byta varv från vänster till höger (via snett igenom) förrän i slutet av lektionen. Eller jo, jag lyckades byta varv men hästen trodde varje gång först att jag skulle svänga på andra hållet. Hästen svängde alltså på fel håll! Märk väl att jag har ridit sedan jag var liten. Jag borde alltså inte ha några som helst problem att vända snett igenom. Men tydligen har jag gått ner mig lite. Eller så har jag inte ridit så känsliga hästar tidigare.

En annan grej är att mina armar inte alls lyder mig. Inte ett dugg. De hittar på saker på egen hand. Flyttar sig upp och ner, eller längre bort från hästen. Eller lägger sig på mankammen. Helt av sig själva. Jag säger inte åt dem att göra så. Faktiskt så säger jag åt dem att vara helt stilla. Men det vill de inte vara. De vill hellre hitta på massa hyss. Väldigt olydiga armar har jag.

Det som jag tycker är kul med träning över huvud taget, och då även ridning, är att få utvecklas och förbättra mig. Nu har jag världens förutsättningar att förbättra mig. Antagligen kommer förbättring hos mig synas ganska tydligt på hästen. Jag ser faktiskt riktigt mycket fram emot detta. 

Igår hade vi temadag med besök från läkemedelsverket. Flera som jobbar på läkemedelsverket är just veterinärer och det är kul att få höra vad de gör där. Kanske någon i min klass kommer jobba där efter studierna.

Vi fick några föreläsningar om vad läkemedelsverket egentligen gör, och då med fokus på veterinärdelen. Läkemedelsverket har ju ansvar för läkemedel på både humansidan och djursidan. Det är de som godkänner läkemedel, ger tillstånd till läkemedelstudier och till licensläkemedel, beslutar om karenstid inför slakt, ger tillstånd att driva apotek osv. Just apotekstillståndsreglerna skiljer sig lite mellan länder. I Sverige får ingen som förskriver läkemedel driva apotek. Veterinärer och läkare får alltså inte tjäna pengar på att förskriva läkemedel. Detta är såklart jättebra. I en del andra länder som inte har det såhär ligger en stor del av veterinärens/ läkarens inkomst från just receptbelagda läkemedel. En behöver inte vara raketforskare för att inse att det då skrivs ut mer läkemedel än vad som behövs. Detta anses vara en anledning till att antibiotiksanvändningen i Sverige är betydligt lägre än i många andra EU-länder, i alla fall på veterinärsidan.

Vi pratade lite om hur det går till när ett läkemedel blir godkänt, vilka studier som görs och hur beslutfattandet går till. Vi fick även prova att själva pröva ett läkemedel utifrån de tester som gjorts på det. Detta var betydligt roligare än det låter.

Sista föreläsningen för dagen handlade igår om olagliga läkemedel. Till olagliga läkemedel räknas piratkopior, produkter som är spetsade med läkemedel, läkemedel utan effekt osv.

Det som läkemedelsverket räknar som läkemedel är inte helt samma som det vi vanliga människor räknar som läkemedel. Vi tycker tillexempel att ett örtpulver som ges med hundmaten är ett fodertillskott. För läkemedelsverket räknas det som ett läkemedel om det innehåller örter som påverkar fysiologiska funktioner eller innehåller substrat som också finns i läkemedel. När veterinären frågar om du ger hunden några mediciner är det därför viktigt att även uppge fodertillskott osv. De kan exempelvis innehålla johannesört som är ett substrat som interagerar med många andra läkemedel och därmed kan ändra effekten av dessa. Johannesört kan tillexempel ta bort effekten för p-piller.

Ett tillskott som marknadsförs som ett läkemedel, d.v.s. om det marknadsförs med medicinska påståenden, räknas också som ett läkemedel hos läkemedelsverket.

Vi pratade också en del om ”svarta marknaden” för läkemedel. En del läkemedel är receptbelagda. Detta innebär att bara en veterinär/ läkare har rätt att skriva ut dem och att de hämtas ut på ett apotek med utbildade apotekare. Det finns en anledning till att det är så, det är inte bara för att göra det dyrt och krångligt för kunderna. Det är för att patienterna ska få ett säkert läkemedel.

En SIFO-undersökning som nyligen gjorts visade enligt vår föreläsare att 40 % av de tillfrågade kunde tänka sig att köpa receptbelagda läkemedel utan recept. Köpa på nätet etc alltså. 40 %!

Vi diskuterade vad detta kan bero på. Kanske förstår inte alla att apoteket och receptsystemet innebär en kvalitetsförsäkran. Läkemedlen från apoteket innehåller det de ska innehålla och läkaren har skrivit ut just det som du behöver, inget annat.

 Alla tycks inte heller förstå att läkemedel som köps på nätet kan innehålla lite vad som helst. Observera att jag nu inte pratar om att köpa läkemedel från apotekets hemsida utan från okända företag. Föreläsaren gav viagra som exempel. Det är ett av de läkemedel som importeras mest. Det är bara det att många inte får viagra utan något annat hokus pokus. Det kan tillexempel innehålla rester från något annat läkemedel som tillverkats i samma miljö. En kan därmed råka få i sig något den inte tål eller i alla fall inte vill ha. (Apotekets läkemedel tillverkas i säker miljö så att det där inte ska kunna hända). Eller så har det ingen effekt över huvud taget. Hon berättade också att den blå färgen på låtsas-viagran ofta kommer från bläckskrivare. Mumsigt.

En annan sak som tycks vara ett problem är att många själva ställer diagnos på sig själv eller sina djur via internet och sedan tycker att de vet precis hur detta ska behandlas. Detta kan bli hur fel som helst. Alla som har googlat sina egna sjukdomssymptom vet att en efter en halvtimme är övertygad om att ha cancer, när det i själva verket bara var en förkylning.

Det är också viktigt att inse att alla djur inte visar samma symptom vid alla sjukdomar. Bara för att min häst och min facebook-kompis häst inte visar samma symptom betyder det inte att de inte kan ha samma sjukdom. Och tvärtom, bara för att båda är halta betyder det inte att båda har en hovböld. Inte heller att båda kommer att bli friska av samma behandling.

Om veterinären inte vill sätta in antibiotika betyder det antagligen att det inte behövs. Det betyder inte att du själv ska köpa det av din kompis som har lite över från förra gången hens djur var sjukt. I bästa fall ger det ingen effekt, i värsta fall kan djuret bli ännu sjukare och dessutom kan resistens spridas.

Det kan tyckas dyrt att gå till veterinären. Gör det ändå. Det finns en mening med att det bara är högutbildade läkare eller veterinärer som får skriva ut medicin till sina patienter. Det är för att det inte ska bli fel. Det är för att patienterna ska få bästa möjliga vård.

Också värt att notera: det är inte tillåtet att förlänga ett djurs lidande genom att inte se till att det får behandling om det är sjukt. Att ge verkningslösa låtsas-tabletter eller vänta med att ringa veterinären eftersom grannens hund blev frisk av sig själv kan anses förlänga lidande. 

(Djurskyddslagen 9§: Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. Lag (2003:1077).) 

Här kommer ett sånt där flummigt inlägg igen, fyllt av tankar och funderingar.

I onsdags hade vi en heldag då vi enbart pratade om djurskydd. Väldigt lärorikt men väldigt jobbigt psykiskt. Föreläsaren berättade exempel efter exempel på djurskydds- och djurplågeriärenden och det ena var värre än det andra. Jag ska bespara er detaljerna men summa summarum gör människor fruktansvärda saker mot djur. En del av sakerna är inte riktigt menade utan uppkommer av okunskap eller felriktad välvilja. Andra är planerade och helt klart menade att orsaka smärta och lidande hos djuren. 

En sak som jag vill poängtera är att de fall som vi fick berättade för oss och som jag har i mina tankar när jag skriver det här inlägget är bland de värsta fallen. Alla fall som leder till en fällande dom innebär inte att djuren har svultit ihjäl eller skurits med kniv. 

Det jobbiga med en dag som i onsdags är att jag inte kan låta bli att tänka på hur det hade varit om det var mina djur det handlade om. Hur hade min häst eller katt reagerat på de typer av djurplågeri som föreläsaren berättade om? Hur hade jag reagerat om det var mina djur som utsatts?

Hur stoppar vi djurplågeriet? Går det? Det är sådant som vi började fundera över under föreläsningarna. Vad kan vi som veterinärer göra? Kan vi ens göra något? När vi väl blir inblandade har brottet redan begåtts. Innebär det att vi kommer för sent? Går det att upptäcka brott innan de har begåtts?

Det finns mycket att prata om när det gäller djurskydd och djurplågeri. Det är viktigt att diskutera var vi drar gränsen mellan djurplågeri och inte djurplågeri. Exempelvis kan vi alla vara överens om att djur mår bäst när de får uttrycka sina naturliga beteenden och drifter. De vill äta och dricka och umgås med artfränder. Inte så konstigt. Så kommer gråzonen. Är det exempelvis okej att vi tar kalven från sin mamma för att vi ska kunna få mjölk? Modersinstinkten måste väl ändå vara en av de starkaste drifterna ett djur har? Ändå är det okej att ta kalven från sin mamma men inte att hålla djur ensamma.  Flocken anses viktig men inte modersinstinkten. Varför är det så? Är flocken viktigare än kalven? Hur kan vi veta?

På ett sätt kan jag känna att jag aldrig vill jobba med djurskyddsärenden. Det känns helt enkelt alldeles för jobbigt att behöva se alla dessa stackars utsatta djur. Oskyldiga djur som lider och dör för att en idiot har tyckt att det var kul att plåga dem, eller bara struntat i dem så att de har fått lida i tysthet.

Å andra sidan kan jag tänka att det skulle kännas väldigt bra att se till att människorna bakom brotten inte kan begå liknande brott i framtiden. Även om det är för sent att rädda djuret som personen är åtalad för att behandla fel så kan jag rädda nästa djur. På så sätt skulle det kunna kännas lite hopfullt i allt elände. Jag vill ju trots allt bli veterinär för att på något sätt hjälpa djur till ett bra liv.

Jag känner att jag kan diskutera djurskydd hur länge som helst men jag är lite osäker på om ni verkligen vill läsa om alla mina virriga tankar. Det är ett så stort område och om en inte begränsar sig till att prata bara om ett litet område inom hela stora området så får det absolut inte plats i ett litet blogginlägg. Därför vill jag istället bara uppmana alla att tänka och fundera lite extra. Och gärna diskutera med mig eller andra. 

Nu är vi två veckor in i höstterminen. Jag kom in i höst- och pluggvardagen väldigt snabbt och det känns som om sommarlovet var för väldigt länge sedan, fastän det bara var en och en halv vecka sedan jag hoppade in och jobbade senast.

Igår var jag på lusitanoferia på Rotbrunna häst- och kursgård. För er som inte vet är lusitano en hästras (den hästras som min häst Oportuno är) och feria är som en stor portugisisk fest (med reservation för att inte ordet egentligen betyder det men i det här fallet är det så). Det är alltså en stor hästfest som sträcker sig över hela helgen. Det är utställningar, shower, tävlingar, utställare och god mat i en härlig röra. Och såklart lusitanos överallt. De är fantastiskt vackra hästar! Vi har bland annat sett två Oportunokopior. Lite kul faktiskt. De hade samma brännmärke som honom och det blev väldigt tydligt att den uppfödaren har starkt inflytande över just den lusitanolinjen. Andra linjer kan vara mer högbenta eller smäckra men Veiga-linjen är små Oportunosar allihop verkar det som. Det är den typen av lusitano som jag tycker bäst om. De är ganska små, kompakta och ser lite alldagliga ut – tills en ryttare kommer upp, då blir de fantastiska kraftpaket med världens utstrålning.

Efter en dag med lusitanos känns det plötsligt ännu jobbigare att Oportuno ska flytta hem till mina föräldrar igen. Men men, nu är det som det är. Jag tröstade mig med att välja ut en födelsedagspresent till mig själv från mamma och pappa. En akvarellmålning av en häst. Jag blev helt förälskad i den på en gång men den var alldeles för dyr för att impulsköpa. Då steg mamma och pappa in och köpte den till mig i födelsedagspresent, trots att jag inte fyller år förrän om en dryg månad. De är rätt bra ibland, mina föräldrar. Tavlan kommer bli jättefin i det nya huset. Jag funderar redan över var jag ska hänga den så att jag kan se den så ofta som möjligt.

På universitetet har vi under veckan pratat en hel del och djurskydd och en hel del om smittskydd. Två ämnen som inte verkar så jättekul först men som blir mer och mer intressanta ju mer vi lär oss.

Smittskydd är faktiskt jättehäftigt. Först tänkte jag att usch och fy det där vill jag aldrig hålla på med. Det är bara massa avlivningar av stora besättningar och sjukdomar som sprids vad vi än gör. Men sedan började jag tänka om. Sverige är ett så pass litet land att vi faktiskt har chans att utrota en del av de sjukdomar där andra länder skrattar bara av tanken på att utrotning skulle gå att genomföra. Ett exempel är sjukdomen PRRS som går på svin. Den finns inte i Sverige idag. I andra länder, exempelvis USA och Danmark, är den vanlig.

Vi har pratat om hur bekämpningen av boskapspesten gick till. Ni vet, den där sjukdomen som gjorde att så många dog på 1600-1700-talet. Den sjukdomen som faktiskt var anledningen till att veterinäryrket uppkom. Den utrotades inte på 1700-talet (som jag faktiskt trodde innan jag började läsa – inte hör en om pesten nuförtiden heller?) utan först 2001. Det krävdes ett enormt arbete för att utrota pesten och kostnaden för detta mellan 1945 och 2011 var fem miljarder USD. Galet mycket pengar tänkte jag. Sedan berättade föreläsaren att det senaste kungliga bröllopet i Storbritannien kostade 8 miljarder USD. Vilken skev värld vi lever i.

Nästa projekt verkar vara att utrota Peste de Petit Ruminants, alltså motsvarande sjukdom fast den drabbar små idisslare istället för stora, alltså får och get istället för nötkreatur.

Hur häftigt hade det inte varit att vara med och jobba för att utrota stora sjukdomar? Tänk att vara den veterinär som utrotar mul- och klövsjukan, afrikansk svinpest eller rabies, till exempel. Tänk så många djur en skulle kunna rädda från en plågsam död på det sättet! Och människor också faktiskt.

Jag trodde tidigare att rabies inte var något stort problem, förutom för gatuhundar typ. Helt fel.Förra året fick jag lära mig att rabies tar 200 människoliv per månad, bara i Kina. Detta bli 2400 per år. Ännu fler om en räknar hela världen. Jag vet ingen siffra på hur många djurliv sjukdomen tar per år i världen, men jag gissar på att det är betydligt fler än 2400. Eftersom det inte finns något botemedel och eftersom det är en väldigt plågsam sjukdom med i princip 100 % dödlighet känns det väldigt viktigt att minska smittspridningen. 

Djurskydd har vi också pratat om. Mer om det i nästa blogginlägg! 

Jag fångade årets sista sommartimmar genom att rida ut en härlig tur på Oportuno i bara linne. Det blir nog sista gången i år som aktiviteter ute kan genomföras utan jacka. Hösten är egentligen här redan, den bara lämnar lite plats för den sista lilla sommarglimten.

Hösten betyder nystart för mig. Varje höst börjar något nytt. Ny årskurs i skolan, nya vanor, nya rutiner. Efter sommarens virrvarr av aktiviteter och nya upplevelser är det dags för vardagslunk igen. Det kan tyckas tråkigt men egentligen är det faktiskt ganska skönt med höst. Jag har verkligen haft en jättebra sommar och jag skulle gärna se att den fortsatte några veckor till men nu är det inte så och då kan jag lika bra se fördelarna med hösten. Det är under hösten planer blir verklighet. Saker och ting tenderar att falla på plats i takt med att vi faller in i vardagen. Mörkret tvingar oss att stanna inne och umgås och tedrickandet tar ny fart. Ganska mysigt ändå.

Idag har vi haft tema etik i undervisningen. Jag älskar att diskutera etik och etiska frågor och jag tycker att det är jätteviktigt att vi gör det. Speciellt vi veterinärstudenter som varje dag i vårt kommande yrkesliv kommer hamna inför jobbiga frågeställningar där vi måste använda oss av etiska teorier för att kunna ta beslut.

Vi har pratat mycket om två olika teorier, nyttoetik och pliktetik.

Nyttoetik – det är konsekvensen av din handling som avgör om handlingen är rätt eller fel. Har handlingen maximerat lyckan i världen?

Pliktetik – det är avsikten bakom handlingen som avgör om handlingen är rätt eller fel.

I exempelvis frågan om djurförsök kan en få olika svar beroende på vilken etik man utgår från.

Nyttoetik – även om det är jättehemskt att några råttor måste lida så kan försöket hindra ett större antal från lidande i framtiden. Därför kan det anses okej med djurförsök då konsekvenserna blir goda.

Pliktetik – lidande för ett antal råttor är innefattat i djurförsöket och då kan det inte anses okej oavsett vad som händer efter försöket. Försöket leder till lidande, har lidande som syfte skulle en kunna säga. Avsikten bakom handlingen är alltså inte god.  

Ganska intressant att prata om. De flesta av oss säger säkert att vi tycker att djurförsök är okej i vissa fall men inte i andra. Vart drar vi gränsen?

Vi pratade också om exempelvis huruvida det känns okej att avliva en hel besättning med friska grisar för att de misstänks ha en allvarlig smitta. Än så länge syns inga symptom men sjukdomen är allvarlig ur ett samhällsperspektiv och dessutom plågsam för individen. Enligt lagen ska de avlivas men hur känns det rent etiskt? Grisarna är ju friska.

Jag tycker inte att det går att diskutera etik för mycket. Det är så nyttigt att få tänka till och inse att det finns flera sätt att se på en situation. Det svåra är bara att inte fastna vid det en först tycker är rätt, utan att ta in att även andra kan ha bra poänger.