Djurförsök - bara dåligt?

I fredags var det tenta för kursen Försöksdjursmedicin. Eftersom det var en så kort kurs blev det också en väldigt liten tenta. Efter ett flertal stora och tunga tentor var det skönt att äntligen få gå ifrån en tenta med känslan att ”det där gick nog alldeles säkert vägen”.

 

Försöksdjurskursen var bra, riktigt bra. En av de bättre vi har haft, enligt mig. Föreläsarna har varit väldigt engagerade och kunniga i sitt ämne. Det har märkts att de är intresserade och att de faktiskt vill att vi ska lära oss. Dessutom har kursen innehållit en hel del etik och flera praktiska övningar. Jag tycker generellt att vi får alldeles för lite etikundervisning under utbildningen med tanke på hur många etiska dilemman vi kommer ställas inför varje dag som färdiga veterinärer. Därför var det jättekul med en kurs som faktiskt hade en hel del etik inlagt i schemat.

En annan kul grej med försöksdjurskursen var att vi fick lära oss om några djurarter som i övrigt inte ingår i utbildningen, exempelvis mus, råtta, kanin, marsvin. Jag visste nästan inget om de här djurslagen tidigare så därför var det väldigt bra att de ingick i kursen. Även om störst fokus låg på försöksdjur fick vi en del föreläsningar om dessa arter som sällskapsdjur också. Försökskaniner och sällskapskaniner får nämligen inte alltid samma sjukdomar. Exempelvis är det vanligare med foderrelaterade problem hos sällskapskaniner eftersom vanliga medelsvensson-kaninägare generellt vet mindre om vad kaniner ska äta än vad försökspersonal som jobbar med kaniner varje dag gör.

 

Jag har fått en helt ny bild av försöksdjur och hur försöksdjur egentligen mår efter den här kursen. Överlag kan jag säga att min bild har blivit mer positiv men framförallt mer nyanserad. Jag kan på ett bättre sätt se skillnader mellan försöksdjur och försöksdjur nu, tidigare drog jag alla över samma kam. Dessutom hade jag ingen aning om hur djuren hålls och föds upp. Jag trodde väl ungefär att vilket djur som helst som hade lite otur skulle kunna hamna på en försöksdjursavdelning, d.v.s. att forskare kunde köpa vilka djur som helst alternativt fånga vilda djur och bura in. Vi kan väl säga att jag inte hade tänkt igenom det hela så noga. Inget av det jag trodde stämmer. (I alla fall inte inom EU, jag är osäker på hur det är i övriga delar av världen.) Vilda djur får aldrig användas och vad det gäller tama djur är det så att vissa uppfödare föder upp försöksdjur. Dessa djur är då menade att bli försöksdjur och kan inte bli sällskapsdjur. På samma sätt kan inte sällskapsdjur bli försöksdjur. Det handlar bland annat om att försöksdjuren måste vara garanterat fria från vissa agens (smittor) och att deras genom ska vara känt. En del försöksdjur är ju exempelvis genetiskt modifierade för att kunna passa in i ett visst försök och då måste detta vara känt. Om ett försöksdjur är sjukt på något sätt, även om det inte syns, så kommer det att påverka försöksresultatet och då kan inte resultaten användas. Då är djurförsöket alltså helt totalt i onödan. Därför måste djuren vara friska, så att så få djur som möjligt ska kunna användas.

Det är inte alla djurarter som har den här regeln. Möss, råttor, kaniner och primater ingår alla men inte grisar, hästar och andra lantbruksdjur. Jag vet inte riktigt varför.

 

 

 

Jag har också insett att det är skillnad på försök och försök. Eller, insett och insett. Såklart visste jag väl om det tidigare men jag hade inte reflekterat så mycket kring det tidigare. När jag hörde djurförsök såg jag framför mig kaniner som fått maskara hällt i ögonen för att se om det svider. Jag missade den lilla detaljen att de flesta djurförsök inte alls har med smink att göra. Faktum är att det inom EU är förbjudet att använda djur för sminktester nuförtiden, även om förbudet inte är heltäckande riktigt. (Observera att jag alltså inte på något sätt tycker att det är acceptabelt att hälla svidande maskara i ögonen på kaniner!)

 

Tanken på djurförsök får mig lite obekväm och jag vet att jag inte är den enda. Samtidigt tycker jag att det är ganska bra att det exempelvis utvecklas vaccin och läkemedel. Jag är jätteglad att forskarna upptäcker mer och mer om Alzheimers och att ett vaccin mot HIV är på gång. Naturligtvis har försöksdjur används för detta. Det är svårt att bestämma sig för en åsikt i frågan. Å ena sidan utnyttjas oskyldiga djur. Å andra sidan är människorna som drabbas av Alzheimers och HIV också oskyldiga. Om hundra oskyldiga djur kan rädda livet på hundra tusen oskyldiga människor, är det då bara fel? Är det rätt? Kan det någonsin vara bara fel eller bara rätt?

Det handlar om svåra etiska frågor som måste diskuteras. Jag har svårt att tro på människor som ensidigt säger sig vara bara för eller emot djurförsök. Jag tror inte att de har tänkt igenom situationen riktigt då. Den enklaste utvägen är såklart att säga sig vara emot ”onödiga djurförsök”. Det låter bra. Frågan är bara vad det innebär. Vem bedömer vilket liv som är onödigt eller nödvändigt? Vilket lidande som är värst?

 

 

 

Forskningen jobbar ständigt med de tre R:en: reduce - refine - replace. I princip går dessa ut på att försöka byta ut försöksdjursanvändning mot andra metoder, minska antalet djur som ändå används och att göra försöksdjurens liv så bra som möjligt. På SLU hålls tillexempel kaniner i lösdrift för det mesta. När jag kollade på SVT:s dokumentärserie Stjärnkirurgen såg jag klipp från en försöksdjuranläggning i Ryssland. Där bodde kaninerna ensamma en och en i burar med gallergolv. De hade alltså inte ens strö under tassarna. Det var också ett kort klipp med en apa i en liten, kal bur. De bilder och filmer vi har sett från apförsök i Sverige visar enormt stora burar i jämförelse, och dessutom betydligt mer berikning i miljön. Det är alltså som vanligt stor skillnad mellan Sverige och resten av världen, även om det såklart inte är perfekt här heller.

 

Jag hoppas att ni som läser det här blir lockade till tanke. Ingen tycker om djurförsök, det är en onaturlig situation som helst hade undvikits. Samtidigt tycker de flesta att det är bra att vi kan laga komplicerade benfrakturer, transplantera organ och strålbehandla cancer. Som det ser ut idag går det inte att få det ena utan det andra. Detta betyder inte att en måste älska djurförsök, eller ens tycka att det är bra. Det betyder bara att vi måste börja tänka. 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0