Jag har funderat på det där med hästvärlden och att saker är antingen svarta eller vita. Inget får vara grått. Det är väl egentligen ingen nyhet men visst är det trist när hästfolket delar upp sig i två delar – för eller emot någonting.

Min senaste fundering handlar om bettets vara eller icke vara. Bettet man har i hästens mun alltså, inte någonting som argsinta djur använder som försvar.

I hästvärlden kan man antingen gilla bett och vara emot bettlösa alternativ, eller så kan man vara emot bett och gilla bettlösa alternativ. Inget annat! Skämt åsido, naturligtvis finns det många som ligger mittemellan men det bryr vi oss inte om nu.

Argumenten för bettlöst brukar vara ungefär: det är onaturligt för hästen att ha ett bett i munnen, hästens mun är inte gjord för att det ska ligga ett bett där (tro det eller ej men lanerna finns faktiskt för att hästen ska kunna äta sin mat), bett skadar hästen i munnen osv.

Argumenten för bett brukar vara ungefär: inget bett är skarpare än den handen som håller i tygeln så om din häst får sår i munnen beror det mer på att du är en dålig ryttare än att bett är fel, det är möjligt att ge finare hjälper med bett än med bettlöst osv.

Det var egentligen det här blogginlägget som fick mig att börja fundera: http://sensation.devote.se/blogs/29767790/jag-har-slutat-att-rida-med-kandar.htm

När jag hade läst detta plockade jag samma eftermiddag bort nosgrimman på Oportunos träns. I samma veva hade jag bokat en tid hos veterinären för kollning av tänder. Jag blev ganska rädd och tänkte att min häst säkert har jätteont eftersom han alltid har gått på bett och även en hel del på kandar, vilket i bloggen beskrivs som det värsta du kan sätta i hästens mun. Hjälp!

Jag lånade ett hackamore av en klasskompis och har ridit på det några gånger.

Veterinären sa att Oportuno hade lite hakar på tänderna orsakade av ett litet överbett och en del karies. Jag som trodde att hästar inte fick hål i tänderna. Bort med alla sockerbitar på en gång! (Oportuno var mindre nöjd med detta beslut men det är en annan historia.) Hon tyckte inte att det fanns några onormalheter orsakade av bett. Skönt. Däremot berättade hon att han hade en del ärrvävnad i mungiporna, antagligen orsakade av bett för länge sedan. Inget som han hade några problem av idag men jag blev lite illamående av att tänka på att han någon gång i sin ungdom har blivit riden så att han fick sår i munnen. Vanliga små skavsår på grund av torr hud tror jag inte ger den typen av ärr. Huvudsaken är dock att han inte störs av det idag, det var ju väldigt skönt att höra.

Det lustiga med all den här bett-och-nosgrimma-hetsen som jag hamnade i är att jag inte har märkt något direkt skillnad på min häst. Han känns ungefär likadan både med och utan nosgrimma, med rakt tränsbett, med tredelat tränsbett och med hackamore. Jag vet inte riktigt vilken slutsats jag ska dra av detta. Trivs min häst på alla bett eller har det där med bett och nosgrimma inte så stor betydelse trots allt. Rimligtvis rider jag ju likadant oavsett bett. Jag sitter som jag sitter och jag har så mjuk hand som jag har. Jag rider så som jag och Oportuno är vana vid och därför så kanske han inte märker så stor skillnad mellan de olika betten? Jag är väldigt förvirrad faktiskt. Jag trodde definitivt att det skulle vara större skillnad mellan de olika alternativen. Det enda jag märkte var att jag med hackamoret inte kunde ge de där små fina lillfingerhjälperna som jag brukar och att Oportuno därför upplevdes som lite stelare, trots att det npg bara är jag som rider för mycket med handen i vanliga fall. Ajabaja.