Någon mer än jag som blir sugen?

Alla gillar väl pannkakor? Just nu vattnas det i alla fall i min mun. Jag måste göra pannkakor imorgon! 




Idag har jag åkt motorcykel hela dagen. Vilken frihetskänsla det är. Det enda som fattas är att känna vinden i håret. (Nej mamma, jag skulle aldrig åka utan hjälm... Faktum är att jag till och med har börjat kolla på en ny hjälm. Dessvärre kostade den som säljaren tyckte passade mitt huvud bäst runt fem papp. Inte riktigt vad jag tänkte mig.) Jag tror bestämt att jag får lära mig att köra själv och inte bara sitta därbak. 


Nu ÄR det faktiskt sommar och jag vill berätta om vad jag gör

Jag är i Norrland på semester. (Det är faktiskt sant, min sjukskrivning tog slut i förrgår.) Här är helt galet varmt! Stört varmt. Jag läste i den lokala morgontidningen att det har varit skogsbränder. Flera som har löst av varandra. På en bild fanns utritat var det hade brunnit och jag räknade till minst tio prickar. På typ en dag. Sinnes. 

Här löser dagarna av varandra. Vi hinner med mycket. Vi har varit på bröllopsceremoni i den vackraste lilla kyrka jag har sett. Vi har kört lastbil lastad med tre traktorer till traktorrace. Vi har varit på Ulvön, ett riktigt smultronställe. Jag har till och med hunnit kopiera alla mina gamla tentor och på så sätt gjort mig själv påmind om att mer än halva sommaren har gått. Allt detta har alltså skett i minst 30° i skuggan. 

Traktorracingen var riktigt kul. Jag var såklart inte med och körde utan fungerade bara som supportande assistent åt pojkvännen och hans kompis. (Inte support-ande som min autocorrect ville skriva...) Men det var en upplevelse bara det. Herrejissanes vad de kör! Jag som trodde att ponnyhoppning var det flängigaste som finns. B-ponnyernas omhoppning kan slänga sig i väggen! Här kommer fullvuxna karlar (och ett litet gäng unga tjejer) som gör allt de kan för att runda banan först, även om det innebär att de nästan flyger ur traktorn. Det värsta var när de två allra mest ombyggda traktorerna skulle köra ett riktigt värsting-dragracinglopp. Jag trodde verkligen att de skulle köra ihjäl sig. Värt att nämna är att de var de två äldsta deltagarna som körde dessa monstertraktorer. Det där om att man tar fler risker ju yngre man är verkar inte stämma i traktorvärlden. 



Den lilla traktorn längst till vänster fick jag köra på. Fett stolt. Min favorittraktor <3



På dagordningen stod även uppvisning av någon slags supermegaturbomotor. Det såg ut som en snöskoter fast i princip hela bestod av motor. Den sprutade eld och levde om riktigt rejält. Wow, så coolt, tänkte alla motorintresserade. Öh? tänkte jag. 
Det roligaste var när vi gick fram och pratade med killarna som rådde om supermegaturbomotorn sedan. Min pojkvän frågade saker om kapaciteten, hästkrafter, grenrör osv. Jag frågade följande: "Men alltså, vad används den till egentligen?" Killen bara tittade på mig. "Vadå används till?" "Ja men vad har den för syfte? Gör den någon nytta rent bruksmässigt?" Han fortsatte att titta på mig som om jag var dum i huvudet. Tydligen är "att köra fort på is" ett alldeles godtagbart syfte för alla utom mig. Speciellt om man slår fartrekord. 
Totalt onödig pryl tycker jag. Tänk vad stor nytta de pengarna hade kunnat göra någon annanstans. Typ i eboladrabbade Afrika. Nåja, alla måste väl få ha sina nöjen och prioriteringar. Jag har ju mina. 

Igår var vi på den vackra Ulvön. Vi åkte färja i hela två timmar enkel väg för att komma dit. Väl framme åt vi en fantastisk skärgårdsbuffé, solade och badade. Sedan var det två timmar hem igen. Jag brände mig något kopiöst i solen. Att man aldrig lär sig. Nu blir det till att låta bli solen i några dagar. 



På färjan till Ulvön. 



På stranden. Äntligen fick jag bada i havet, inte bara i mörkbottnade sjöar. 




Vi gör vad som helst för våra djur!

Jag har kollat på djurakuten på TV3 play. Jag förundras över hur mycket folk är villiga att göra för sina husdjur. En del ger djuren medicin flera gånger om dagen under lång tid. En del åker in och vattentränar hunden en gång i veckan. En del sätter sin hund eller katt på hårdbantning och lyckas. En del måste ha sin häst på boxvila under lång tid och hittar då på sätt att mentalt aktivera den när inte ridningen kan göra det. Det är fodertillskott, speciell bil, annat boende osv. Anpassningsnivån är hög, man anpassar ett enkelt sitt liv efter djuret. Djurägare har helt enkelt en otrolig kärlek till sina djur och är beredda att göra i princip vad som helst för dem. 
I ett avsnitt får man träffa en man och hans treåriga schäferhane som har problem med korsband i bakbenen. Eftersom hunden har haft svårt att gå upp för trapporna har mannen sovit på en madrass nere i hallen med hunden, så att den inte ska behöva sova ensam. När hunden är inne på operation är mannen så orolig att han nästan gråter. Han berättar att han tidigare har räddat hunden ur en isvak, med risk för eget liv. Hundens operation går bra och man får se hur mannen och hinder leker hemma på ängen som vanligt. Mannen berättar om rädslan i att nästan förlora sin bästa vän och om lättnaden när det hela fick ett lyckligt slut. Han berättar om glädjen i att hunden blir lika gång varje gång han kommer hem, om han så bara varit i affären och handlat. Jag blir så rörd att jag får tårar i ögonen. Är det inte fantastiskt vilken kärlek det finns mellan djur och ägare? 






Den stora frågan tycker jag är: hur många är villiga att lägga ner samma engagemang och energi (för att inte tala om pengar!) på sig själv? Hur många fuskar inte med sin egen rehabilitering och kommer till sjukgymnasten bara för att erkänna att man inte gjort hemläxan? Hur många äter inte skräpmat samtidigt som djuren får noga näringsanalyserad mat i precis lagom mängd? Hur många fortsätter inte gå i de där obekväma skorna, använda samma gamla dammsugare trots att man får ont i knäna av den eller snåla vid inköp av mat eller utrustning?

Nej, min uppfattning är att människor är mycket mer benägna att hjälpa sina djur än att hjälpa sig själv. Jag är övertygad om att det är för att djur anses mer rena och oskyldiga. De är alltid glada och snälla, det finns inget ont i dem. Därför gör det mer ont i oss när djur blir sjuka än när människor blir sjuka. Djur är så odelat goda och förtjänar inte att må dåligt. Vi vill att de ska vara glada och springa hoppeskutta. Men människor är det inte lika noga. Många har nog tänkt att en rökare som får lungcancer får skylla sig själv. Man tänker sällan att en katt som blir överkörd får skylla sig själv, även om den sprang ut precis framför bilen. Vi tänker nog att djur helt enkelt inte har baktankar på samma sätt som människor. Dessutom är de så hjälplösa när de blir skadade eller sjuka. De kan inte hjälpa sig själva och därför blöder våra hjärtan. Det är en av anledningarna till att jag vill bli veterinär. 





Sjukskriven!

Mina fulsnygga solglasglasögon, som jag alltid sa när jag var liten. 



Jag har blivit sjukskriven för första gången i livet! Jag trillade i stallgången för en dryg vecka sedan och slog mig rejält. Jag fattade inte hur rejält först. Men så började jag få ondare och ondare i vänstersidan. Till slut kunde jag inte bita ihop mer. Det gjorde för ont att jobba helt enkelt. 
På akuten sa de att jag har en spricka i ett revben och att mitt tunga stalljobb inte var att tänka på. Jag ska därför vara borta från jobb i två veckor. 
Man får göra det bästa av situationen. Därför åker jag upp till Norrland i förväg. Jag vet nämligen precis vad som händer om jag är hemma. Inte blir det någon vila inte. Nej, bättre att åka iväg och ha pojkvännen som vakar över mig och säger till mig att ta det lugnt. 


I väntan på tåget. Det är görvarmt i Uppsala idag! 

Vad händer om man tvättar och fönar en ko?

Detta är vad som händer. (Källa: det allsmäktiga internetet)




Tankar på ett försenat tåg

Jag sitter på ett tåg på väg till Uppsala. Jag åkte från Kramfors vid halv fem och väntades vara i Uppsala vid nio. Väntades. Nu är det andra bud. På grund av något fel i höjd med Gävle kommer tåget eventuellt vara två timmar sent till Uppsala. Preliminär försening är alltså två timmar. Jag hoppas att detta ändras till det bättre men med tanke på vilket rykte tågföretaget har så tänker jag mig att det snarare kommer att ändras till det sämre. Som om det inte vore jobbigt nog att åka ifrån min sommarlediga pojkvän för att jobba i åtta dagar på dag och således stiga upp vid klockan fem åtta dagar på rad. Nu hamnar dessutom en tågförsening ovanpå detta. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Som tur är sitter jag i första klass! Jag kommer inte ihåg om det beror på att jag är student eller på att jag är SJ-priomedlem men just nu kan jag åka i första klass till halva priset. Det var alltså billigare att boka första klass på det här tåget än att boka andra klass. Större stolar, mer benutrymme, egen tidning, gratis te med tillhörande chokladkaka och större toalett. Vilken lyx. Ska tåget ändå bli försenat så kan det ju lika gärna bli det när man åker i första klass.

 

Jag har haft ett par mysiga dagar uppe i Norrland, som jag fortfarande säger åt platsen där min pojkvän är uppväxt. Norrland är lite diffust men när man kommer från Skåne, som jag ju faktiskt gör, så kallas i princip allt ovanför Stockholm för just Norrland. Jag har på senare tid förstått att det är en ganska grov förolämpning dock. Fast min pojkvän kommer faktiskt från Västernorrlands län (som ologiskt nog ligger vid Sveriges östra kust) så jag tänker att jag har lite rätt. Lite. Såhär på en blogg ute i cyberspace tycker jag också att det kan finnas en poäng med att inte vara för detaljerad med andras adresser och därför tänker jag fortsätta skriva att jag har varit i Norrland, trots diffusheten.

 

Hur som helst, jag har haft ett par trevliga dagar i Norrland. Vi har badat. Vi har haft grillkväll med trevliga människor. Vi har haft sovmorgon. Vi har varit ute och åkt motorcykel och kollat på den otroligt vackra naturen. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en plats som är lika vacker som Bjärehalvön men Höga Kusten ligger faktiskt i nivå. Helt fantastiskt vackert är det. Det är nästan så att man kan tappa andan.

Det som jag upplever är en av de största skillnaderna mellan Norrland och Skåne är utrymmet. På Bjärehalvön blir det ramaskri om någon bygger en mur som är lite i vägen för någon annan. Allt står så trångt att det inte går att röra sig utan att inkräkta på någon annans utrymme. Att skymma någon annans utsikt är en dödssynd som inte går att förlåta.

I Norrland finns också utsikt men det finns så mycket utrymme att alla får plats. Husen klättrar inte på varandra utan får rum att andas. Många hus är väldigt stora – det finns ju plats. Människorna blir inte lika trängda mot varandra och slipper knuffa sig fram. Atmosfären är lugnare, helt enkelt. Jag väljer det lunga Norrland över trafikkaoset som hela sommaren råder i Båstad varje dag.

 

Jag som aldrig trodde att jag skulle bo norr om Göteborg har verkligen fått mig en tankeställare. Först flyttade jag till Uppsala. Fram tills i våras hade jag aldrig befunnit mig längre norrut än norra Uppsala. Nu kan jag lugnt tänka mig att flytta till Norrland i framtiden. Jag gillar lugnet. Jag gillar naturen. Jag gillar människorna. Tänk vad man kan ändras. Visst är det väl tur det! 

Kommer ni ihåg Doug Seegers?

Kommer ni ihåg Doug Seegers? Ni vet, den hemlösa killen som var med i Jills veranda? Som jag har skrivit om tidigare? Han spelade in en så grymt bra låt tillsammans med Jill Johnsson och Magnus Carlsson. Hemlös, skruttig och tandlös. 

Jag läste om honom i den lokala tidningen här. Det verkar som att hans liv har tagit fart. Han är på turné i Sverige as we speak. Han har fått skivkontrakt i USA. Han har till och med fått nya tänder. Snacka om askungesaga. Eller the american dream, kanske. 

 

 

 

Just nu befinner jag mig i Norrland igen, hos pojkvännens föräldrahem. (Det gick förvånansvärt bra att körs bilen hit. Jag gjorde det i ett svep och det tog fyra och en halv timma.) Här är otroligt vackert! Jag vill aldrig åka härifrån. Kolla bilderna jag tog idag. Varmt väder, sol, glass och vacker natur. Det syns inte jättebra på bilderna tyvärr. Eftersom solen stod som högst på himlen och strålade på som om den inte ville hellre än att bränna oss så såg jag skärmen lite dåligt. Jag såg inget alls faktiskt. Bilderna är alltså tagna i blindo. Rätt bra resultat med tanke på det tycker jag faktiskt. Och dessutom: #nofilter. 
 
 
 
 




 
 

Nu är det sommar, nu är det sol..

Nu är det koskit i hagen...
 
Eller snarare hästskit hela dagen. Jag jobbar min mest intensiva period i sommar just precis nu och det känns faktiskt riktigt bra. Det är mycket roligare än det låter. Jag har trevliga jobbarkompisar och det är hela tiden något att göra. Jag avskyr när man måste gå och hitta på saker att göra på jobbet. Nu är det snarare tvärtom, jag hade kunnat jobba dubbelt så många timmar om dagen och ändå ha saker att göra hela tiden. När det handlar om levande djur så blir det ju också nya uppgifter konstant. En stor del av mitt jobb är ju som ni vet mockning och hästar bajsar faktiskt kontinuerligt under hela dagen. Det innebär att jag skulle kunna, om jag hade velat, gå och småmocka konstant under dygnet. I alla fall om det är många hästar inne. Nu är det inte bara det vi pysslar med, och tur är väl det. Det hade kunnat bli lite lätt långtråkigt. 
 
Häromdagen drattade jag omkull i stallgången på jobbet och slog mig halvt fördärvad. Tack och lov gick det över till dagen därpå men jag började ändå fundera på hur jag skulle reagera om jag skadade mig rejält. En tjej i klassen bröt benet i en hästolycka i våras och blev väldigt hindrad i vardagen av detta. Det hade lika gärna kunnat vara jag, eller vem som helst som håller på med hästar. Eller, man behöver ju faktiskt inte hålla på med hästar för att skada sig. Man kan trilla i trappan och skada sig rejält. Hur som helst, undrar hur jag skulle ta en stor skada. 
Jag såg ett program om handikappridning häromdagen och insåg (som jag alltid gör i sammanhanget) att jag är otroligt tacksam för att jag håller på med en sport som jag aldrig kommer behöva sluta med. Om jag så hade blivit förlamad så hade jag kunnat bli upphissad på en häst och rida. Tänk om jag hade hållt på med fotboll! Nej, tur att jag valde ridning. 
 
Som ni förstår finns det gått om tid att tänka när man går omkring och mockar och fixar i stall hela dagarna. Många djupa funderingar har det blivit, och fler lär det väl bli. Håll till godo, jag delar säkert med mig av fler här i bloggen.
 
Imorgon ska jag ta pojkvännens bil och bege mig norrut, till hans föräldrarhem. Där ska jag vara tills på fredag. Två lediga dagar alltså. Inte dumt alls. Jag är dock lite nervös för körningen. Jag har aldrig kört så långt ensam. Men men. Någon gång ska väl vara den första. Man får se det positivt. Det är i alla fall inte snö. 
 
 
Mitt inomhusjobb i kombination med ljus hy som sällan tar någon direkt brun ton, snarare mer åt kräftahållet, gör att jag känner igen mig lite väl mycket i den här bilden. 

Mc-chick

Vi körde en sväng med motorcykeln ikväll. Eller, pojkvännen körde. Jag satt bak. Bidrog obetydligt till körandet. Men ändå! 

Det är väldigt vackert omkring Uppsala faktiskt. Speciellt nu på sommaren. Grönt överallt. 

Jag kan nämna att vi mötte en fyra-fem andra motorcyklar som var ute och körde. Tydligen är 25 grader och sol perfekt mc-väder. Lite varmt när man står still i korsningarna dock. 





Som utlovat, bild på mig och mitt fantastiskt coola mc-ställ. 

Vill ha

Hur coolt är inte det här halsbandet? Vill ha vill ha vill ha. 


Idag har jag jobbat i klinikens stall igen. Jag var dötrött efter en alldeles för kort natt och det var så varmt att vi höll på att smälta bort. Trots det - det är skönt att jobba. Jag gillar vardag. Jag gillar helg mer men jag gillar vardagar med rutiner. Man GÖR någonting. Jag avskyr att bara sitta hemma och uggla. Nej, vardagar är rätt bra faktiskt. 


Rastlös

Jag har varit ledig i några dagar och är nu rastlös till tusen. Det blir så trist när man är ledig och ensam hemma. Att vara ledig tillsammans är ju kul men ensam blir det tråkigt efter några dagar. Saker att göra tar slut. Man kan ju inte städa hur många gånger som helst! 

Imorgon är det äntligen jobb igen. Ska bli skönt att få anstränga sig lite. (Undrar om jag tycker likadant klockan fem imorgon bitti när klockan ringer?) 

Igår hjälpte jag en bra vän att flytta. Hon flyttar nämligen till Uppsala nu och ska plugga. Det blir nog en bra höst :) 

Sommarledig

Jag tog för givet att jag skulle kunna och vilja skriva mycket oftare här så fort skolan tog slut. Istället blev det nästan tvärtom! Men äsch, jag tycker att lite sommarledigt är okej. Jag bloggar när jag har lust och det konceptet tänker jag fortsätta med. 

I helgen var jag med pojkvän på traktordagen i Ullånger (tror jag det hette) nära hans hemort. Norrut alltså. Traktordag låter väl inte jätteupphetsande kanske men det var faktiskt riktigt roligt. Massa veterantraktorer och maskinmänniskor. Pojkvännen vann massa tunnbröd i en presisionskörningstävling (vilket ord!) så nu har vi bröd för hela sommaren. 
Jag fick även prova på att köra pojkvännens minitraktor som han ställde ut. Har ni sett något coolare? 





Idag är jag faktiskt ledig. Jag har varit vaken i ca tre timmar och börjar bli lite rastlös. Nu tänker jag tvinga mig själv att vara stilla lite och kolla på film. Får se hur det går. Antagligen kommer den här dagen sluta som de flesta av mina lediga dagar. Storstädning, rensning, storhandling eller något i den stilen. Men men. Det ska ju göras det med. 



veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0