Vi ska alltså flytta ihop och dessutom ska hästen Oportuno flytta dit. Kan det bli bättre? 

Just nu består därför mitt liv av att försöka få ihop all logistik kring flytten. Det är ändå en hel del att trixa med. Mycket ska till nya stället, annat ska hem till någon av våra föräldrar eller säljas. Två hem ska bli ett. Dessutom ska Oportuno hit och alla som har häst vet att det köps in en hel del prylar till dem under årens gång. För att inte tala om hur krångligt det är att köra hit själva hästen från Skåne. Ska han åka hästtransport med mamma och pappa? Då behövs en ny bil, deras skulle antagligen bara hosta till och dö i höjd med Göteborg. Ska han åka med ett transportföretag? Då får vi hosta till och hosta upp ett antal tusenlappar. Hyra hästlastbil. Även där, hosta upp tusenlappar. Nåja, vi får se hur det blir. Huvudsaken är att han kommer hit innan det blir riktigt kallt. Det nya stallet är nämligen lösdrift och vi vill gärna att han ska få lite tid att vänja sig vid detta innan kylan kommer. En sak i taget blir bäst. 

Det kommer bli helt fantastiskt att bo med bara pojkvännen. Vi kommer ha eget kök OCH eget badrum. Fattar ni hur lyxigt det är? Dessutom kan vi umgås utan att den ena av oss måste åka gnäller bil i en och en halv timme. 

Att ha Oportuno hemma på egen gård kommer också bli helt fantastiskt. Tänk, jag behöver inte lägg massa tid på att åka till stallet. Jag går bara ut genom dörren och så är jag där. 

Men först måste allt lösa sig. Oportuno har en hel del prylar. Jag har en hel del prylar. Pojkvännen har en hel del prylar. Jisses, hur ska allt få plats egentligen?! 

Samtidigt som flyttplaneringen är i full gång så är skolan i ännu mer full gång. Jag försöker plugga så mycket jag kan men jag känner än att jag inte hinner med någonting. Vi har fått ett väldigt dumt schema så vi ska läsa tre kurser på rad och sedan tenta av alla tre kurserna under en vecka. I vanliga fall läser vi kurs - tenta - kurs - tenta - kurs - tenta. Jag tycker inte om att jag ska tenta av virologin, som vi redan är klara med, först om två månader. Det är väldigt mycket vi ska lära oss utantill och jag är rädd att jag ska ha glömt bort allt innan tentan. Väldigt dumt. 

Idag fick vi en agarplatta med blandkoloni, alltså flera olika bakteriesorter. Dessa fick vi stryka ut på nya agarplattor och imorgon ska vi se hur de har växt samt identifiera dem. 

Vi fick även kolla lite på färdigväxta plattor med Salmonella, E. coli och en till bakteri som jag inte kommer ihåg vad den hette. Att sticka ner näsan i en salmonellakultur och sniffa är inget jag brukar göra i vanliga fall direkt.. 

Idag har jag även fått lära mig att tvätta händerna. I kid you not. Helt allvar. Vi fick smörja händerna med flourocerande lotion som syns i UV-ljus. Efter viss tvättinstruktion satte vi igång och gnuggade händerna. När jag hade gnuggat som jag aldrig gjort förr tänkte jag att nä, nu måste jag bara vara ren. Stack in händerna under lampan och väntade mig prickfria händer. Men icke. Fortfarande smutsig. Fyra (!) tvättar senare var jag fortfarande inte ren. Värt att tänka på när man är sjuk och inte vill smitta andra eller när man hanterar rå kyckling, på tal om salmonella. 

 

 

 

Jag har fallit för grupptrycket och gjort precis som alla andra just nu: blivit förkyld. Med hosta, snor och ont i kroppen. Skit också. Jag har inte alls tid att vara sjuk. Inte lust heller för den delen. Det händer alldeles för mycket kul just nu. Skolan är spännande och fritiden är spännande. Låt mig berätta.

 

I skolan läser vi fortfarande om virus. I fredags hade vi den mest spännande föreläsningen hittills, den om rabies. En sjukdom som inte har funnits i Sverige på väldigt länge men som vi ändå testar för och är rädda för. Det beror på att symptomen är så läskiga och att utgången i princip alltid är döden. Detta gäller alltså även om man som svensk skulle bli smittad. I vanliga fall är vi vana vid att sjukdomar som är dödliga i andra länder är lätt att bota i Sverige. Men rabies är faktiskt dödligt även här. Det finns inget botemedel så när symptomen väl har börjat synas är det kört. Faktum är att hos människor är sjukdomsförloppet så obehagligt att den smittade sövs ner tills döden inträffar, för att man ska slippa genomgå förloppet. Rabies ger inte bara personlighetsförändringar utan även förlamning, även av respirationsorganen. Det är alltså den delen som leder till döden. Är det inte hemskt? I andra delar av världen finns sjukdomen och ex i Kina dör 200 människor i månaden av rabies. Det visste inte jag. Jag trodde att den var i princip utdöd förutom hos gatuhundar ungefär.

Det finns dock lite hopp. Man kan nämligen vaccinera mot rabies även efter att man har blivit smittad, så länge inga symptom har uppkommit än. Rabiesvaccin används alltså inte bara förebyggande, som de flesta andra vaccin, utan även som ett sätt att bota någon som redan är smittad. Ganska häftigt.

 

Den lilla fritid jag har har plötsligt blivit helt uppbokad med en enda sak: hästar. Jag har nämligen börjat hjälpa en vän med hennes hästar. Åh, så kul det är att äntligen få rida! Hon har dessutom en shetlandsponny som jag får köra. Jag kan ingenting om körning, är helt självlärd. Trots detta är lilla shettis hur snäll och lydig som helst. Det känns nästan som om jag vet vad jag gör.  Det är så skönt att få sitta på hästryggen (eller bakom hästrumpan) igen. Se världen lite mer ovanifrån än i vanliga fall. Jag har verkligen saknat det.

 

Idag är det valdag. Äntligen. Jag är så trött på all politisk reklam och alla som ska trycka upp sin åsikt i ansiktet på andra. Helt ärligt, hur många ändrar åsikt för att någon skriver på facebook att man borde göra det? Jag tänker i alla fall inte göra det. Jag hoppas på ett visst resultat idag men jag tänker faktiskt inte propagera för det eller hävda att alla som inte tycker precis exakt som jag är helt dumma i huvudet. Jag är så trött på diskussioner på facebook och i andra medier med härskartekniker, pajkastning och ”lilla vän du vet ju ingenting”. Usch. Nej, nu tänker jag kolla på valvakan och hosta lite till så får vi se hur det blir.  

Jag tänkte berätta lite om vad vi läser just nu.

Första kursen under årskurs två är virologi, det vill säga läran om virus. Hur virus ser ut, förökar sig, lever osv. Det mest spännande är att lära sig om vilka symptom ett visst virus kan ge och hur man botar det. Det där med att virus befinner sig lite mellan levande och död är också rätt coolt. De lever bara inuti ett värddjurs cell, i övigt är de i princip döda. De har ingen metabolism och så men de överlever. Svårt att definiera, det där. 

Lite hypokondrisk blir man ju såklart av att läsa om virus. Speciellt när vi hade en föreläsning om virus som sprids via mat. Det där med att tvätta händerna med tvål och att använda massa handsprit känns numera som en alldeles fantastisk idé. Tur att skoltoaletterna har alkogel!

 

Ett virus som jag tycker är lite extra spännande är FIP, Felin Infektiös Pektonit. Feline betyder katt och viruset drabbar alltså bara katter. Pektonit betyder bukhinneinflammation. FIP är ett virus som ingår i familjen Coronaviridae tillsammans med en mängd andra sjukdomar, bland annat förkylningar och SARS som kan drabba människa. På bilden ser ni ett coronavirus. 

 

Anledningen till att jag tycker att detta är extra spännande är att en av våra katter antagligen hade just detta virus och var tvungen att avlivas på grund av det. Jag var mycket yngre vid den här tiden och kommer inte ihåg vad veterinären sa men pratade med vår virusföreläsare om det och han sa att på min beskrivning låter det som om att det handlade om just FIP, även om processen tog längre tid än vanligt hos vår katt.

 

FIP orsakas av en muterad form av felint enteriskt coronavirus och finns i två former, torr och våt.

Torr FIP orsakar avmagring, trötthet och skador på de organ som drabbas av viruset. Här går sjukdomsförloppet relativt långsamt, veckor till månader.

Våt FIP orsakar vätskeansamling i buken och brösthålan hos katten. Detta leder vanligtvis till död eftersom vätskan trycker på lungorna och ger katten andningsproblem. Från att man ser de första symptomen till att katten dör kan det ta dagar till veckor. På bilden syns en katt med vätskeansamling i buken. 

 

 

FIP är idag svårt att diagnostisera och obotligt. Ofta avlivar man katten så att den ska slippa lida.

FIP i sig anses inte smitta mellan katter, däremot smittar coronaviruset som är grunden till sjukdomen. Det finns inget effektivt vaccin mot FIP i dagsläget.

 

(Källa: sva.se – en mycket bra hemsida om man vill läsa om djursjukdomar)

 

Det behövs alltså mycket mer forskning på FIP för att man ska kunna ta fram metoder för att diagnosticera på levande djur och för att man ska kunna bota sjukdomen. Jag tycker att det hade varit jättespännande att vara med och exempelvis ta fram ett effektivt vaccin så att katterna hade sluppit den här smärtsamma sjukdomen.

 

Virus kan verka ganska torrt att läsa om men som ni ser så är det faktiskt ganska spännande och kul när man kan grunderna så att man kan fördjupa sig litegrann. Jag gör just nu ett grupparbete om ett virus som drabbar grisars reproduktion och respiration (andning). Arbetet utgår från en vetenskaplig artikel som var såååå tråkig första gången jag läste den. När jag sedan läste den andra och tredje gången och faktiskt förstod vad som stod i den blev det plötsligt mycket roligare. Som en blixt från en klar himmel blev grisvirus nästan lite dramatiskt och jag satt i flera timmar utan att märka det.  Detta gjorde att jag blev lite sen till vår förfest igår. Vi är nämligen lediga idag och passade på att gå ut och festa igår. Det är alltid någon nation som har klubb så man kan rent tekniskt gå ut och dansa varje kväll. Lite dålig planering att jag var och gav blod tidigare samma dag bara. Jag hade missat det där med att man ska ta det lugnt under kvällen.. Istället körde jag på fullt ös och kände mig ganska yr på slutet. Jag fick till och med gå hem innan stället stängde (!). Bättre planering nästa gång. 

Jag tittade på VM-finalen i hästhoppning igår. Väldigt spännande! VM-finalen är den enda tävling där de fyra bästa, the final four, byter hästar med varandra. Hur coolt som helst. Hästarna får alltså hoppa samma runda fyra gånger, med fyra olika ryttare. Detta efter att ha gått tuffa rundor med den ordinarie ryttaren under flera dagar innan. De är säkerligen jättetrötta och möra i alla muskler och borde verkligen inte vilja hoppa massor av höga hinder med ryttare de inte ens känner. Men de gör det ändå. De bara gör det. Är det inte otroligt? 

Hästar är verkligen helt fantastiska djur. Makalösa och underbara. Tänk bara att ett flyktdjur som hästen väljer att lita på ryttaren som faktiskt är ett rovdjur. Det går helt emot deras natur men de gör det ändå. 

Att hästen som väger 600 kilo visserligen skulle kunna döda sin ryttare gör inte saken mindre fantastisk, snarare mer. 

Samspelet mellan häst och ryttare måste vara unikt i sitt slag. De gör allt för oss och vi gör allt för dem. Vilka andra relationer ser ut så - ens inom samma art? 

Efter middagen var det släpp på kåren. Första dagen, första släppet - kan det bli bättre. Jag träffade några tjejer som kände igen min från bloggen. Coolt va? Det kommer jag leva på hur länge som helst. 

Idag hade vi lunch med fadderbarnen igen. De går bara andra dagen men börjar redan se lite slitna ut. Stackarns, de har väl knappt hunnit andas under de här första dagarna. Inspark är jättekul men det är ändå lite skönt att min är över och att jag får delta på lite avstånd i år.