Jag sitter på ett tåg på väg till Uppsala. Jag åkte från Kramfors vid halv fem och väntades vara i Uppsala vid nio. Väntades. Nu är det andra bud. På grund av något fel i höjd med Gävle kommer tåget eventuellt vara två timmar sent till Uppsala. Preliminär försening är alltså två timmar. Jag hoppas att detta ändras till det bättre men med tanke på vilket rykte tågföretaget har så tänker jag mig att det snarare kommer att ändras till det sämre. Som om det inte vore jobbigt nog att åka ifrån min sommarlediga pojkvän för att jobba i åtta dagar på dag och således stiga upp vid klockan fem åtta dagar på rad. Nu hamnar dessutom en tågförsening ovanpå detta. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Som tur är sitter jag i första klass! Jag kommer inte ihåg om det beror på att jag är student eller på att jag är SJ-priomedlem men just nu kan jag åka i första klass till halva priset. Det var alltså billigare att boka första klass på det här tåget än att boka andra klass. Större stolar, mer benutrymme, egen tidning, gratis te med tillhörande chokladkaka och större toalett. Vilken lyx. Ska tåget ändå bli försenat så kan det ju lika gärna bli det när man åker i första klass.

Jag har haft ett par mysiga dagar uppe i Norrland, som jag fortfarande säger åt platsen där min pojkvän är uppväxt. Norrland är lite diffust men när man kommer från Skåne, som jag ju faktiskt gör, så kallas i princip allt ovanför Stockholm för just Norrland. Jag har på senare tid förstått att det är en ganska grov förolämpning dock. Fast min pojkvän kommer faktiskt från Västernorrlands län (som ologiskt nog ligger vid Sveriges östra kust) så jag tänker att jag har lite rätt. Lite. Såhär på en blogg ute i cyberspace tycker jag också att det kan finnas en poäng med att inte vara för detaljerad med andras adresser och därför tänker jag fortsätta skriva att jag har varit i Norrland, trots diffusheten.

Hur som helst, jag har haft ett par trevliga dagar i Norrland. Vi har badat. Vi har haft grillkväll med trevliga människor. Vi har haft sovmorgon. Vi har varit ute och åkt motorcykel och kollat på den otroligt vackra naturen. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en plats som är lika vacker som Bjärehalvön men Höga Kusten ligger faktiskt i nivå. Helt fantastiskt vackert är det. Det är nästan så att man kan tappa andan.

Det som jag upplever är en av de största skillnaderna mellan Norrland och Skåne är utrymmet. På Bjärehalvön blir det ramaskri om någon bygger en mur som är lite i vägen för någon annan. Allt står så trångt att det inte går att röra sig utan att inkräkta på någon annans utrymme. Att skymma någon annans utsikt är en dödssynd som inte går att förlåta.

I Norrland finns också utsikt men det finns så mycket utrymme att alla får plats. Husen klättrar inte på varandra utan får rum att andas. Många hus är väldigt stora – det finns ju plats. Människorna blir inte lika trängda mot varandra och slipper knuffa sig fram. Atmosfären är lugnare, helt enkelt. Jag väljer det lunga Norrland över trafikkaoset som hela sommaren råder i Båstad varje dag.

Jag som aldrig trodde att jag skulle bo norr om Göteborg har verkligen fått mig en tankeställare. Först flyttade jag till Uppsala. Fram tills i våras hade jag aldrig befunnit mig längre norrut än norra Uppsala. Nu kan jag lugnt tänka mig att flytta till Norrland i framtiden. Jag gillar lugnet. Jag gillar naturen. Jag gillar människorna. Tänk vad man kan ändras. Visst är det väl tur det!