Hästar är underbara. Jag fick en påminnelse idag om hur mycket jag faktiskt älskar ridningen. Jag älskar hästarna, de är fantastiska djur. Jag älskar miljön, människorna, energin, stallfikan, lukten, känslan. Det finns inget som slår känslan. Känslan av att flyga, av frihet, av totalt förtroende. Jag litar aldrig på en människa på samma nivå som jag litar på hästen jag rider. Ingen människa får lov att lägga mitt liv i sina händer och ingen människa kan så snabbt få reda på allt om mig, allt utan ord. Att jag litar på hästen är anledningen till att det funkar. Det är nyckeln till magin. Om hästen inte lyssnar på mig och om jag inte lyssnar på hästen kan det bli katastrof. Ridning är en farlig sport och folk dör faktiskt med jämna mellanrum. Att vi ändå fortsätter beror på den där känslan. Känslan som jag aldrig har upplevt i något annat sammanhang. Den är otrolig.

Jag vill aldrig sluta rida. Jag vill aldrig sluta uppleva det fantastiska i samspelet mellan häst och ryttare. Det är en konst. Jag och hästen pratar med varandra och vi förstår vad den andra säger. Men vi använder inga ord. Han förstår mig och jag förstår honom och tillsammans kan vi flyga.

Jag hopptävlade idag med Upsala Akademiska Ridklubb. (Ja Upsala med ett p)Jag fyllde år igår och hoppningen var som en present till mig själv.  Hästarna vi red på tillhör ridskolan. Hästen jag red på var jättetrevlig. Jag fick sedan reda på att han brukar gå på nybörjarlektionerna. Jag är så full av beundran för dessa hästar som ena dagen tryggt och säkert kan lotsa runt en osäker nybörjare och andra dagen kan hoppa en hoppbana med fart och precision. Ridskolehästarna är hästvärldens hjältar! 

      

 

 

Ett problem när man studerar är att man har så otroligt mycket tid som man själv ska disponera. Eller ja, i perioder är problemet att man har så väldigt mycket att göra att man knappt hinner med allt. Så problemet är kanske i själva verket ”hur ska jag planera min tid?”. Jag vill hinna med följande:

• Plugga och lära mig precis allt och få alla rätt på alla tentor.
• Motionera och bli snygg till beachen.
• Rida, för att det är vad jag älskar. Helst utvecklas och bli duktigare.
• Hålla mitt rum fräscht och städat och snyggt möblerat, helst snyggast i min korridor.
• Vara en jätterolig person som har massa vänner.
• Hitta på en massa saker med nämnda vänner.
• Festa (för att det ”ska” man göra när man pluggar).
• Vara skitsnygg hela tiden, detta innefattar att duscha lagom ofta (inte för ofta för det sliter tydligen på hår och hud men inte för sällan för, let’s face it, det är äckligt), skapa en egen stil, välja snygga och smickrande kläder som passar min stil varje dag, sminka mig så att jag är mitt snyggaste jag varje dag. Allt detta ska göras så att det ser ut som om man inte har ansträngt sig det minsta.
• Laga supergod och supernyttig och superklimatsmart mat som imponerar på alla vid lunchen i skolan.
• Vara aktiv i kåren för att det är roligt och viktigt och för att det ser bra ut i ett CV.
• Läsa massa böcker och vara intellektuell och smart.
• Dessutom vill jag helst hinna med att vila lite med jämna mellanrum, typ sova åtta timmar varje natt och ha minst en ”göra-ingenting-dag” i veckan.

Hmm, när jag tittar på detta ser jag att problemet kanske inte är att jag är student utan att jag är överambitiös-ska-göra-allt-nu-med-en-gång-perfektionist som pressar mig själv rätt så hårt. Det inser väl vem som helst att man inte kan hinna med att göra allt det där på en gång. Eller ja, vem som helst utom jag kanske. Nej ändring My!

Efter lite eftertanke blir mina nya mål följande:

• Plugga så att jag blir godkänd i alla kurser. Ta hjälp av mina klasskamrater när jag inte förstår.
• Äta lagad mat en gång om dagen, förslagsvis lunchen. Laga mat så att det räcker till flera matlådor så att jag inte behöver laga mat så ofta.
• Rida på ridskolan en gång i veckan. Utan krav på att vara bäst eller ha snyggast ridkläder utan bara för att det är kul.
• Göra andra aktiviteter utanför skolan. Men bara när jag har tid och lust och aldrig för någon annan anledning än för att det är roligt.
• Inse att jag är duktig nog på det jag gör och sluta försöka göra allt bäst.
• Vila när jag behöver. Sömn är viktigt. Inte plugga för sent på kvällen.
• Och det viktigaste: komma ihåg att göra det jag älskar.

Livet när det är som bäst. Sommar, barbacka, benen får dingla längs sidorna på världens bästa häst. Lycka. 

Vad jag har lärt mig i Uppsala och på SLU (OBS här generaliserar jag grovt, ta det med en nypa salt):

• Folk är väldigt trevliga här. Kassapersonalen på ICA, busschaufförerna, bibliotekarierna, caféservitörer, ja de flesta faktiskt.
• Pantertanterna i Uppsala är oändligt många. Jag blir hela tiden omcyklad av tanter som sveper förbi och är helt coola.
• Google maps-appen är inte alltid helt pålitlig.
• SJ-tågen är allmänt ansedda vara mycket opålitliga. 
• Alla cyklar. På allvar. Det är cyklar och cyklister överallt. Det är ett under att jag inte har krockat med någon än.
• Om man cyklar på gångbanan alternativt vägbanan blir man väldigt illa omtyckt.
• Det mesta är väldigt studentanpassat. Nationsleget ger mig fördelar lite överallt och det finns mycket information som riktar sig enbart till studenter. Nationer och kårer har stort inflytande.
• På veterinärprogrammet är det helt okej att gå till skolan i löparbyxor och joggingskor. Även stallkläder eller blåbyxor funkar.
• På Uppsalas Biomedicinska Centrum (där jag går en kurs just nu) är det inte okej att gå till skolan i löparbyxor och joggingskor. Jeans är ok.
• Det är knappt okej att ens cykla förbi ekonomikum (ekonomistudenter) i löparbyxor och joggingskor. Där är det välstrukna skjortor och backslick som gäller.
• Väldigt många veterinärstudenter har hund och en väldigt stor andel av dessa hundar är otroligt väluppfostrade.
• Veterinärstudenter tar även med sig sina hundar till de flesta aktiviteter.
• Avstånd i Uppsala bedöms på ett helt annat sätt än vad avstånd gör i Västra Karup. Exempel: I Uppsala anses SLU ligga utanför stan eftersom det är hela 15 minuters cykelväg.
  Jag är van vid att inte ens kunna  cykla dit jag ska, bil eller moped är det som gäller.
• Även busstiderna bedöms olika. Här har jag hört frasen ”det är jättelångt mellan bussarna hos mig, typ en hel kvart”. Hemma var det mer ”tja, bussarna går ju typ några gånger om dagen”.
• Det där med att ”det blir nog en del kemi och matte på veterinärprogrammet” visade sig dessvärre stämma. Vilken besvikelse.
• Det där med att ”ååh då får du hålla på med söta små djur hela dagarna” visade sig dessvärre inte stämma. Vilken besvikelse.
• Jag har utvecklat en typ av humor som enbart mina kursare förstår.
• Det gör inget eftersom jag bara umgås med mina kursare.

 Det viktigaste som jag har insett är att jag faktiskt trivs väldigt bra här. Vilket är tur eftersom jag är fast här i några år framöver.