Anestesiologi

Efter upprepade påtryckningar (framförallt från mamma, min mest trogna läsare) kände jag att det var dags att damma av bloggen igen. Det är verkligen pinsamt hur sällan jag har uppdaterat under hösten. Skäms. Nu får det bli bättring. Nytt år, nya vanor och allt det där.

 

Ett år är långt när man tittar tillbaks på det i efterhand. Jag har gjort väääldigt många saker under 2016. På nyårsafton diskuterade vi vad som var det bästa som hänt under 2016. Mycket bra har hänt mig så jag har svårt att välja bara en enda sak. Jag har gått på två superhäftiga konserter, Håkan Hellström och Bruce Springsteen. Jag har vunnit student-SM i dressyr. Jag har klarat hela året utan en enda omtenta. Jag har inte heller flyttat en enda gång under året, vilket jag annars tycks ha haft som tradition att göra kring jul varje år. Jag och min sambo har gjort och genomfört planer kring framtiden. Jag har jobbat i Sundsvall en hel sommar och bott helt ensam för första gången på länge. Jag har tagit en kandidatexamen i veterinärmedicin. Ja, en hel massa saker egentligen nu när jag tänker på det. Och 2017 lär väl inte bli mindre händelserikt. Det har börjat med en tenta i anestesiologi (som jag blev godkänd på) och nästa vecka ska jag och sambon till Sälen för att åka skidor. 2017 har börjat ganska bra, med andra ord.

 

 

Otroligt vacker januarimorgon. 
 

 

 

Anestesiologi ja. Det var en tenta om smärtlindring, narkos, avlivning, lokalbedövning osv. Just avlivning är inte superkul att läsa om tycker jag, speciellt inte när man ska kolla på massa filmer med hästar som bryter benen eller får ett skott i pannan. Sedan tycker jag nog rent generellt att bultning är en bra avlivningsmetod för häst (mer om det i ett jättebra blogginlägg från en veterinärs blogg här) men det är ändå jobbigt att kolla på. Och ännu jobbigare är det att tänka på att det kommer vara JAG som ska utföra det hela om några år.

 

Anestesi är ett ganska komplext ämne tycker jag. Generellt består en sövning av flera steg: premedicinering, induktion, underhåll, uppvak. I premedicineringen ingår smärtlindring och sedering/ lugnande. Man ger smärtlindring redan innan operationen dels för att djuret kanske har ont redan innan och dels för att verka lite förebyggande kan man säga. Det är jätteviktigt att djuret är smärtlindrat under operationen även om det inte är medvetet om sin smärta, det sover ju. Varför då då? Jo, även om djuret inte aktivt upplever sin smärta eftersom narkosläkemedel håller den sovande så kommer djurets kropp ändå svara på smärtan med ökad hjärtfrekvens osv. Detta smärtsvar är inte bra för narkosen och det kan bli massa komplikationer. Man måste öka dosen narkosmedel och då ökar man biverkningarna från det. Dessutom kan djuret komma att ha mer ont efter operationen om man inte börjar smärtlindringen i tid och det är såklart inte önskvärt, både för djurskyddsskäl och för att djuret kommer att läka sämre osv. Att ge smärtstillande under operationen är alltså väldigt viktigt.

Induktionen är det moment där man söver djuret, alltså då det somnar. Inom veterinärmedicin ger man ofta induktion intravenöst, alltså direkt i kärlet, men det finns olika alternativ. Vissa små nervösa djur kan man exempelvis söva med gas i mask eller i bur.

Underhåll sker oftast på gas, det är alltså narkosgas som håller djuret sovande under operationen. Ofta ger man gasen genom en tub i luftstupen, en trachealtub.

Uppvak är i många fall det mest kritiska, speciellt på häst. Det får inte gå för fort för då kastar de sig upp fastän de egentligen inte kan stå och skadar sig. Tiden precis efter uppvak är också kritisk, kanske tvärt emot vad man tror. Ofta tänker man nog att om operationen gick bra och djuret väl har vaknat så är allt bra men det kan hända mycket även under timmarna efter uppvak tyvärr. De kan ha svårt att reglera temperatur och andning exempelvis. Därför övervakar man även de djur som är färdigopererade och låter dem inte åka hem på en gång.  

 

Det som är så komplext med anestesiologin är att det såklart inte bara finns ett enda läkemedel att välja på till varje steg. Nej, det finns en hel rad och det ena behöver inte vara direkt bättre än det andra. Hur man kombinerar dem har också betydelse. Ett tankeexempel: om man väljer ett sederande medel som även ger viss smärtlindring (alfa2agonist) så kan man välja en mindre kraftfull opioid (partiell agonist) och då får man mindre bieffekter av opioiden. Däremot kanske man får fler bieffekter av alfa2agonisten än vad man hade fått med ex acepromazin som också är ett sederande läkemedel. Alfa2agonister ger nämligen vasokonstriktion, alltså att kärlen drar ihop sig, och då tar det längre tid för induktionsläkemedlet att komma till hjärnan, kanske behöver man ge högre dos som ger mer bieffekter. Acepromazin ger vasodilatation vilket är bra vid induktion och är eventuellt inte lika negativt på andning som alfa2agonist. Däremot ger acepromasin inte lika bra sedering och ger ingen smärtstillande effekt, varför det kombineras med en starkare opioid (full agonist) för att få adekvat smärtlindring. En starkare opioid ger också starkare biverkningar, exempelvis verkar det negativt på andning. Mindre sedering kan också göra att induktionen tar längre tid. Osv osv. Detta är bara ett skrap på ytan men ni förstår. Komplext!

 

Hur som helst klarade jag tentan. Det var en frontertenta i sal, dvs vi gjorde tentan på internet men alla satt i samma datasal med tentavakter och allt som tillhör tentor. Tyvärr var det en del tekniskt strul (som vanligt när det gäller sånthär) vilket gjorde alla ganska stressade men det gick som sagt vägen för mig i alla fall. Det innebär att jag har klarat hela den klinikförberedande kursen! Så skönt! En del menar att det är den tyngsta terminen på hela programmet. Jag är beredd att hålla med, i alla fall om man jämför med alla terminer vi har haft hittills. Andra terminer kan ha haft en eller två jobbiga kurser men nu har hela terminen varit tuff. Rolig men tuff. Skönt att den är klar så att klinikrotationen äntligen kan börja. Den som kändes så avlägsen i början av utbildningen men som nu helt plötsligt är här. Många sa till mig att tiden på veterinärprogrammet kommer att kännas kort, det kommer att gå fort, vänta du bara. Jag trodde inte på dem då men nu i efterhand måste jag nog ändå säga att de hade rätt. Det har verkligen gått jättefort. Samtidigt som det har tagit hur lång tid som helst. Jag kan knappt komma ihåg mig själv innan veterinärprogrammet. En konstig tanke. 

Kalvar och lådor

Förra veckan hade jag en väldigt intressant vecka. Vi hade nämligen övningar varje dag i hur man lägesrättar kalvar som ligger fel vid förlossning. Det är en sån där grej som jag alltid har tänkt är en viktig arbetsuppgift för veterinärer. Jag såg det på tv när jag var liten och sådär och drog slutsatsen att veterinärer gör det jämt. Nu kanske man inte gör det jämt men det är ändå viktigt, även om djurägarna kan mycket själva också.

 

Kalvar (och andra djur) ska helst komma med frambenen först och huvudet liggandes på frambenen men bakbenen först brukar också gå bra. Det går dock inte lika bra om exempelvis rumpan kommer först eller om något av benet är bakåtslaget, dvs riktat mot kons huvud istället för mot öppningen. Kalven kan också ligga med ryggen först. Eller helt rätt fast uppochner, och då kommer den inte heller ut.

Det finns en del olika redskap man kan använda för att lägga kalven rätt. Det finns kedjor och rep som man lägger runt benen och runt huvudet som en grimma. De som läggs runt benen drar man i för att få ut kalven men grimman är mest för att styra huvudet rätt. Det finns också långa tänger som man sticker in och använder för att rotera kalven eller för att lägga om rep kring delar av kalven som är längre in i livmodern.

Om det är tvärstopp och man inte kan komma åt att vrida om alls kan man göra kejsarsnitt eller så kan man såga av någon del av kalven. Det sistnämnda gör man såklart inte på levade kalv! Jag tänker inte gå in mer på detaljer kring just det men vi har lärt oss en hel del om det, det är alltså ganska viktigt.

Det som är mest intressant tycker jag är att metoderna för lägesrättning vid förlossning i princip har varit samma alltid, eller i alla fall länge. Det hänger massa snygga bilder från femtiotalet i salen. De föreställer veterinärstudenter som övar på lägesrättning på exakt samma sätt som vi fick öva. Det är nog till och med samma lådor.

Lådor? Jo vi har stora lådor med ett hål på kortsidan. Innanför hålet sitter ett riktigt kobäcken och det finns också en livmoder i form av en lädersäck. Under övningen använder vi döda kalvar. Såhär långt in i utbildningen känns det inte så konstigt att vi använder döda djur men jag förstår om en del av er som läser detta tycker att det är otäckt. Det håller på att komma alternativ och vi fick prova en gummikalv men den var tyvärr inte så bra. Jag håller dock tummarna för att nästa modell blir bättre så att man kan minska användandet av döda djur, det hade känts mer etiskt.

Hur som helst, vi använder döda kalvar som läggs i livmodern i lådan. Vi är tre och tre och två av oss lägger i kalven i ett felläge. Den tredje får sedan komma och agera veterinär. Veterinären får diagnosticera läget genom att sticka in armen i hålet och försöka lägesrätta. För att dra ut kalven sedan behöver man ofta vara flera och då får de två andra studenterna, aka djurägarna, guidas av veterinären tills kalven är ute. Väldigt bra övning! Faktiskt den övning hittills som mest har känts som om det vore på riktigt. Det är ju ungefär så det kommer att gå till, med vissa undantag. Det kommer tillexempel vara riktiga kor istället för stillastående lådor…

 

 

 

Kalvar är så grymt söta! Eller hur? Foto: Martin Abegglen CC BY-SA 2.0.

Tyvärr har jag inte så mycket bilder från våra övningar. Jag vet att andra i klassen tar bilder och lägger upp i sociala medier men jag tycker ofta att det känns oetiskt så tyvärr blir det inte så mycket bilddokumentation här i bloggen. Hoppas ni har förståelse för detta.

 

 

Vi har börjat på idisslarblocket nu på kursen, dvs vi har föreläsningar om vanliga sjukdomar på idisslare. Det är lite skillnad i hur man bemöter problemen på idisslare jämfört med hund och häst eftersom man på idisslare har mer av ett besättningstänk. Jag tycker att besättningstänket är jättespännande och jag hade gärna applicerat det mer även på andra djurslag. Det handlar tillexempel mycket om förebyggande arbete exempelvis med hygien eller stallkonstruktion. Superspännande! Däremot är det lika segt som vanligt att ha föreläsningar som går igenom alla tänkbara bakterier en efter en. De bara blandas ihop i huvudet…

 

Det är mycket på universitetet just nu, massa plugg. Men vi gör lite på fritiden också faktiskt. I helgen var vi på Sweden International Horse Show på Friends Arena (eller Stockholm Horse Show, som jag alltid felaktigt säger). Det var faktiskt riktigt roligt! Jag och min sambo fick det i födelsedagspresent av mina föräldrar så de var också där och vi bodde på hotell och allt. På lördagen kollade vi på en jätterolig familjeshow med massa fart och fläkt och olika raser. (Shettisarna var som alltid en favorit hos mig.) På söndagen kollade vi på dressyren. Först final i ponnykür och sedan top ten dressage stars (eller vad den nu hette) med tio häftiga dressyrekipage som också red kür. Både jag och mamma tyckte det var superkul och blev jättemotiverade att gå hem och träna. Pappa och min pojkvän var inte lika imponerade…

Vi åkte även och hälsade på min syster som har börjat läsa på Konstfack i Stockholm. Hon stod och sålde sin konst tillsammans med massa andra konststuderande på skolan. Det var jättekul att se, det riktigt osade av all kreativitet.

 

 

Om djur och smärta

Häromdagen hade vi föreläsning om smärta. Vi fick se filmer på olika djur och diskutera om de var smärtpåverkade eller inte. En del är jättelätta, exempelvis hunden som blev helt galen när sköterskan närmade sig operationsområdet med handen (men sedan lugnade sig av klappar, typiskt vid smärta tydligen). Andra var svårare, exempelvis taxen som visade massa tecken på smärta men egentligen bara var väldigt kissnödig. Lätt att misstolka.

 

Just eftersom det är så lätt att misstolka, eller kanske snarare svårt att tolka smärtsignaler från våra djur, har man utvecklat speciella metoder där man kollar på beteende. Det har nämligen visat sig att fysiologiska parametrar (exempelvis puls och andningsfrekvens) inte alltid är helt pålitliga i klinisk situation. Många djur med smärta andas häftigt och får högre puls och det kan vara bra parametrar att mäta under exempelvis en operation. Men djur kan också få hög puls och andningsfrekvens även av andra saker. Tänk dig en valp som åker till veterinären första gången för vaccinering. Den är jätteglad och far runt över hela väntrummet. Efter sin spruta får den en godis och massa beröm. Tror ni att den kommer ha hög puls? Ja, med stor sannolikhet eftersom den är helt uppspelt. Men kommer den ha ont?

 

Det som jag tycker är mest spännande med smärtbedömning är en ganska ny metod som går ut på att man mäter sk pain face på en skala. En häst som har ont kommer att visa spända ansiktsmuskler. Den kommer få sammandragningar av muskler kring ögat vilket ger en annan vinkel på ögat, vi kallar det för tält. Den kommer också spänna mulen så att den får en mer kantig form och den kommer att vidga sina näsborrar. Den kommer även ha sänkta öron, alltså vid själva öronbasen. Detta är alltså tecken på att hästen har ont. Man lägger ihop hästens ansiktsuttryck med andra parametrar, exempelvis hur hästen står i boxen, hur den håller huvudet, hållning mm. Då får man en ganska tydlig indikation på om hästen har ont, och i så fall hur ont den har.

 

Det jag tycker är mest intressant med pain face och liknande för smärtbedömning är att man i alla år har skrattat åt djurägare som säger ”min häst ser ledsen ut” eller ”den ser ut att ha ont” eftersom man har tyckt att djurägaren tillskriver sin häst mänskliga egenskaper. Nu visar det sig att det i själva verket har varit dessa djurägare som har haft rätt hela tiden! För oss veterinärstudenter att ta med oss: lita på vad djurägaren säger, den känner hästen bättre än vad du gör. (Att man för ännu längre tid sedan ansåg att djur inte kunde känna smärta, och fram tills helt nyligen gällande smågrisar och kastration, orkar jag inte ens ta upp här.)

 

 

En sak som jag blev lite förvånad över är att man har sett att i princip hur ont hästen (och andra djur också) har så slutar den inte äta godis som erbjuds från handen. Vissa hästar gör det naturligtvis men man kan inte säga att en häst inte har ont bara för att den inte äter, vilket man gjorde mer förr. Vi fick se filmer på hästar som hade jättehögt på smärtskalan och verkligen var jättedåliga. Ingen tvekan om att de hade jätteont. Ändå åt de lydigt godis som de blev erbjudna. Intressant. 

Jag funderar lite över om man kan dra några slutsatser av det motsatta, alltså att hästen vägrar äta. Man kan inte säga att den är smärtfri om den äter men kan man säga att den har smärta om den inte vill äta? Detta pratade vi inte om på föreläsningen men jag tänker mig att det är lika individuellt som förra exemplet. Jag tror alltså inte att man stensäkert kan säga att hästen har ont bara för att den inte vill äta. Att den inte äter är för de flesta hästar såklart ett tecken på att något är fel, men jag tror inte att det behöver betyda just smärta. Jag hade tillexempel en häst som inte ville äta när hon inte var hemma. Hon var faktiskt så känslig för miljöbyte att när hon fick byta box i stallet (alltså flytta några meter åt vänster) så åt hon inte på flera dagar i boxen. 

 

När det gäller de flesta typer av läkemedel så vill man absolut inte överdosera eller behandla i onödan. För att ge antibiotika brukar man i allmänhet ta en odling för att se exakt vilken bakterie det är, och man gör en resistensbedömning för att ytterligare få hjälp med vilken antibiotika som är bäst. Allt för att inte behandla i onödan. Man har också alltid med risken för biverkningar i beräkningen. Men för just smärtstillande har man en lite annan approach. Vi har pratat om att det där är lite mer "behandla just in case". Om man misstänker att djuret kan ha ont så behandlar man smärtstillande, man väntar inte tills det syns jättetydligt. Detta är delvis just för att det är så svårt att se om djuren har ont eller inte. (Läs exempel på detta i en kommentar till det här inlägget). Nu blir ju vi ju visserligen bättre och bättre på att avläsa djuren men jag tycker ändå att det känns bäst att behandla även om man inte är helt säker på om djurett har ont. 

Läsarfråga!

Jag klarade nöttentan som jag skrev om sist. Woho! Den var lite svårare än väntat men uppenbarligen kunde jag det mesta ändå eftersom jag blev godkänd. Även om det alltid är lite jobbigt och påfrestande med tentor så är det skönt att vi har börjat beta av lite saker på den här kursen. Förra veckan hade jag vi också hemtenta i allmän kirurgi (eller hemtenta och hemtenta, det är ett frontertest där man får frågor med alternativ för svar) och ett hemtest med instuderingsfrågor kring häst. Nu är alltså klinisk undersökning nöt, allmän kirurgi och instuderingsfrågor häst klart. Nästa vecka är det klinisk undersökning häst, en praktisk tenta alltså, och det känns lite nervöst. Vi kommer inte att vara i grupp som vi har varit under alla muntliga tentor hittills under utbildningen utan en och en med läraren. Läskigt men samtidigt säkert bättre eftersom man ju får svara på precis alla frågor och därmed visa att man kan allt (om det nu är så…).

 

Nu är hästdelen av kursen i princip helt avklarad och vi har börjat med reproduktion. När man pratar om reproduktion för människor är det ju mycket prat om preventivmedel men på djur är det ofta tvärtom, hur man kan maximera fruktsamhet. Vi har därför bland annat haft föreläsning om hur man framkallar brunst på sto och ko. Varför skulle någon vilja framkalla brunst på ett sto, tänkte jag i mitt stilla sinne. De är ju så fruktansvärt jobbiga när de brunstar. Sedan kom jag på att det finns avelsston. Hehe… 

 

Jag har fått en läsarfråga!

 

Hej! Jag går första året har precis börjat bmbn, har du några tips inför den kursen? :) känner mig rätt vilse och vet inte hur jag ska lägga upp det hela! Kram!

 

Mitt största tips är att börja plugga tidigt. Om ni har samma upplägg som vi hade så har ni ganska mycket tid för hemstudier. Jag använde den tiden mest som ledig tid men jag kommer ihåg från när jag började tentaplugga att jag önskade att jag hade använt mer av den tiden till att faktiskt plugga istället.

Använd basgruppsarbetena!! Där går man faktiskt igenom det som är viktigast. Dessutom kan man ta hjälp av varandra och utnyttja lärande tillsammans. Jättejättejättebra upplägg som jag saknar. 

Det var ganska bra att plugga rejält inför muntan (som jag antar att ni också har?) som en bra check i mitten av kursen. Jag kommer ihåg att jag aldrig lärde mig de olika aminosyrornas uppbyggnad inför muntan. Väl på plats på muntan fick sedan en annan tjej i uppgift att rita valfri aminosyra som en första uppmjukande startfråga. Jag höll på att få panik men har klarat mig genom resten av utbildningen utan att kunna det.

Vi kollade en hel del på youtubefilmer under BMB:n också, det är ett hett tips! Speciellt Bozeman Science som räddade mig många gånger. Det är generellt ett tips för kurserna som innehåller mycket kemi, kolla youtube. I alla fall om man är som mig och tycker att kemi är ganska svårt.

Annars kommer jag tyvärr inte ihåg precis hur jag la upp arbetet. Men mycket av BMB:n återkommer faktiskt i senare årskurser, tro det eller ej. Därför är det bättre att kunna för mycket. 

Nöttenta och suturövning

Idag har jag min första tenta den här terminen, klinisk undersökning nöt. (Nöt = nötkreatur, inget annat. Ko = nötkreatur av honkön, inte benämning på hela djurslaget, i alla fall inte inom veterinärmedicin.) De andra grupperna har klinisk undersökning av häst och nöt på samma dag men min grupp har fått det uppdelat. I gengäld har vi den första tentan mycket tidigare än alla de andra grupperna så vi har haft lite mindre inläsningstid. Hästtentan kommer inte förrän i oktober.

Vi har fått olika tentapass eftersom gruppen är uppdelad i ytterligare smågrupper. Jag har tyvärr fått sista gruppen så jag ska nu vänta i skolan i tre timmar i väntan på tenta. Lite segt men det är inte så mycket att göra åt. Jag passar på att blogga och plugga lite, och tänkte även gå på patologironden nu när jag för en gångs skull ha möjlighet. Varje dag är det nämligen rond på patologen där de studenter som har patologiundervisning visar upp dagens obduktionsfynd. Det låter makabert men det är väldigt lärorikt. Dessutom är det nyttigt att repetera patologin lite inför att jag själv går på patologen under kommande år. Inte minst terminologin är nyttig att repetera.

 

I veckan har det blivit en del häng i kostallet för att öva klinisk undersökning på undervisningskorna. (Här är det tydligen ok att säga ko eftersom det bara är just kor i stallet. Förvirrande…) Jag har även hunnit med en hel del annat. Vi har just nu ett block med föreläsningar om häst vilket jag tycker är jättekul. Under hela utbildningen har jag velat mycket fram och tillbaka kring vilket djurslag jag egentligen vill jobba med men det börjar klarna lite. En ledtråd som tog förvånansvärt lång tid innan jag plockade upp är att jag tycker att hundföreläsningarna är ganska tråkiga men att hästföreläsningarna är kul. Även nöt och katt är kul. Undrar och jag kan starta en ko+häst+katt-klinik.

 

Såhär vacker himmel var det igår när jag vaknade. 
 

 

I veckan har vi bland annat fått föreläsningar om kolik, fölsjukdomar, kvarka och ledproblem. Allt detta känns som saker man som hästveterinär kommer behöva hantera ofta. Därför tycker jag att det är superintressant och jag antecknar febrilt. Jag gör också mentala anteckningar om att aldrig starta ett stuteri eftersom verkligen allt verkar kunna gå fel med föl. Eller, tja, allt verkar kunna gå fel med hästar i största allmänhet egentligen. Superkänslig mage och för tunga för att en del benskador ska kunna läka. Dessutom är de rädda för allt och går inte att hålla stilla. Lägg till att de kan bli riktigt farliga när de är stressade. Fantastiskt djur, eller hur? Inte konstigt att jag vill jobba med hästar. ;)

 

Vi har även haft lite roliga övningar i veckan. Under fårövningen fick vi öva på att hålla får på ett korrekt sätt, att undersöka får och att ta blodprov. Vi fick även öva på att sätta fåren på rumpan. Det gör man för att kunna undersöka exempelvis undersidan av magen eller könsorganen. Att sätta ett får på rumpan låter lite konstigt och de ser himla löjliga ut men det är väldigt praktiskt och ett bra sätt att få en bra undersökningsposition utan att behöva sedera djuret. Det känns dock inte som att det är helt lätt. Fåren som vi övade på var 6 månader gamla och jag tyckte att det var svårt nog på dem, tänk då fullvuxna får. Som tur är kan väl oftast fårägaren själv hålla i fåren så jag som veterinär kanske mest behöver fokusera på att undersöka och behandla. Annars gillar jag får, det är trevliga djur. 

 

 Är inte får ganska söta?

 

Vi har även haft suturövning, alltså övning i att sy olika slags stygn. Väldigt trixigt i början men det blev ändå lite lättare efter ett tag. Det svåraste var faktiskt att knyta en dubbelknut. Det kan vem vem som helst, eller? Jo, visst, men inte på det sättet som man ska göra det till en sutur. Det var tummar hit och dit och väldigt krångligt. Vi hade (tack och lov) en film som kursledningen har spelat in där de visar hur man ska göra. Vi fick titta två sekunder – pausa – härma – titta två sekunder till – pausa – härma osv. Till slut gick det men jag kände mig ungefär som ett litet barn som ska lära sig att knyta skorna. Det kommer behövas många timmars övning på suturer och knytteknik innan det sitter. Som tur är har jag köpt lite egna instrument så att jag kan öva hemma. Vi fick tips av läraren att öva på fuktiga disktrasor och jag har även sett äldrekursare som övar på bananer. Ingen i min närhet behöver alltså oroa sig för att behöva agera försökskanin. 

 

Vackra (nåja) stygn på atrapp. Man syr från vänster till höger och först har jag gjort ett korsstygn, sedan ett enkelt isolerat och resten är enkel fortlöpande teknik. Visst utrymme för förbättring men ändå rätt bra för att vara första gången tycker jag. 
 

Klinisk anatomi

Kursen vi läser nu heter Klinisk anatomi, konsultationskunskap och näringslära. Det är helt klart den roligaste kursen under hela det här skolåret. Jättekul att få lite kliniska aspekter på det vi lär oss. Idag hade vi till exempel övning i auskultation av hjärta och lungor på häst och hund (d.v.s. att lyssna med stetoskop), att ta blodtryck på hund och att ta EKG på hund. Så spännande och roligt. Äntligen!

 

Klinisk anatomi, det innebär ungefär att vi nu inte bara ska veta vad allt heter och var det sitter utan också hur detta är relevant i en klinisk situation. Vi har tillexempel lärt oss mycket om röntgen. Där är det viktigt att veta hur det normala djuret ser ut för att kunna se förändringar. Det kan vara svårt (i alla fall för mig) att se magsäckens form men en tydlig ledtråd om den är förstorad är att andra organ, exempelvis tarmarna, har blivit förskjutna. Det är även viktigt för att kunna tolka röntgenbilden tredimensionellt trots att den faktiskt är tvådimensionell. Ofta tas flera bilder från olika vinklar och dessa tolkas tillsammans. Vid röntgen av skelettben kanske en spricka inte alls syns på en bild men är jättetydlig på en annan. Eller så kan det vara något som ser ut som en spricka men som egentligen beror på att benen överlappar varandra i bilden. Kan man inte anatomin kanske hunden får gå hem med gipsat ben helt i onödan, eller så missas något annat viktigt.

 

Konsultationskunskap är ett lite luddigt ämne, i alla fall hittills. Det handlar om hur man som veterinär bemöter sina patienter och deras ägare. Oftast så är ju djurägaren på ett sätt den viktigaste patienten eftersom det är djurägaren som berättar anamnesen osv. Kan veterinär och djurägare inte kommunicera på ett bra sätt blir djuret lidande och det är ju såklart inte bra. Därför drillas vi i kommunikationsteknik med allt som ingår där, från personligt bemötande till journalskrivning.

 

Näringslära är som alltid väldigt spännande, speciellt när det handlar om häst tycker jag. Vi hade en del näringslära under första årskursen men vi har glömt en del så nu är det bra med repetition. Kunskap som inte används försvinner ju som bekant, och just näringsläran har vi inte använt jättemycket under trean så mycket har bleknat. Efter lite repetition tenderar det som tur är att komma tillbaka och vi går nu in på djupare kunskapsnivå i ämnet. Hästföreläsningen vi hade häromdagen var betydligt mer detaljerad än vi tidigare har läst men väldigt spännande. Vi fick räkna på foderstater och jämföra olika typer av arbetande hästar. Dessutom lärde vi oss att de råd som ägare till fånghästar ”alltid” har fått inte alls stämmer. Tidigare sa man att fånghästar skulle få hö från en ogödslad vall. Helst skulle det komma från en vall som stått orörd i flera år, typ. Detta är alltså inte helt bra enligt nyare forskning. Den typen av hö innehåller nämligen mycket socker, vilket är just det man vill undvika till fånghästar. Därför är det bättre med ett hö från en gödslad vall.

Vi pratade också om ifall hästar behöver kraftfoder eller inte. Hör finns det också gamla ”sanningar” som länge har ansetts gälla men som man idag börjar gå mer och mer ifrån. Förut fick hästar ofta havre som komplement till höet. Idag får hästar kanske inte alltid just havre men ofta något annat slags kraftfoder. Det behövs inte alltid. Har man ett bra vallfoder så räcker det, förutom att man oftast måste tillsätta natrium och selen eftersom svenska marker innehåller lite av just de ämnena. Sedan kan såklart näringsvärdet variera och olika hästar har olika behov men vår föreläsare påpekade att ridhästägare ofta överskattar hur mycket ens häst egentligen arbetar. Många tror att hästen går ganska hårt men i själva verket rids den kanske ”bara” fem-sex timmar i veckan varav bara två-tre är på banan och då är också en stor del av passet skritt. Detta står i kontrast till exempelvis ridskolehästar som rids flera timmar om dagen eller skogsarbetande hästar. För att inte tala om hästar inom trav- och galoppsporten. Jag var på en travbana för första gången för ungefär ett år sedan. Där och då insåg jag att våra egna hästar, som vi alltid har ansett ligger ganska bra i hull (förutom Oportuno som tenderar att vara lite i mulligaste laget) är världens tjockisar jämfört med travhästarna. Att kalla vår dressyrhäst vältränad, välmusklad och i bra kondition kändes plötsligt som ett skämt – sådan stor skillnad var det. Då kan nämnas att vår häst är helt normal jämfört med andra dressyrhästar, och säkert hopphästar med. Han anses relativt välmusklad och varken tjock eller mager. Men jämfört med travhästarna är han en riktig soffpotatis. Jag kan absolut erkänna att jag själv i allra högsta grad har varit (och kanske fortfarande är?) en av alla hästägare som överskattar hur mycket hästen egentligen arbetar, så jag kan absolut ha förståelse för andra som också gör det. Det där med foder är inte lätt, men jag tänker försöka lära mig så mycket att det kanske i alla fall inte känns svårt längre. 

 

 

 
Soffpotatis?

 

Kandidatkurs och läsarfråga

Det var visst ett tag sedan nu. Jag som trodde att jag skulle blogga jättemycket nu när jag skriver kandidatarbete och därmed har med tid hemma. Så blev det inte riktigt. Kandidatskrivandet har annars varit väldigt trevligt. Jag var först lite orolig över att jag skulle tycka att det var supertråkigt att gå omkring hemma helt själv och läsa torra vetenskapliga artiklar. I själva verket har jag trivts jättebra. Den här kursen kom verkligen lägligt. Jag behövde en liten paus från allt och alla och nu fick jag möjlighet att ta just en sådan paus. Jag har lullat omkring hemma och ätit långfrukost och städat och fixat. Skrivit en hel del också (mer än en del av mina klasskompisar tycks ha gjort, i alla fall om en utgår från deras facebook- och instagramsidor) men det har ändå känns som att jag har kunnat ta det lugnt. Eftersom jag inte har kört bil till skolan varje dag har jag fått massa tid över, och sparat en del pengar. Pengarna har jag lagt på ridlektioner. Ridlektioner är egentligen alldeles för dyrt för studenter men jag har ändå passat på nu när jag för en gångs skull hade tid och energi och möjlighet. Vem vet när det blir så nästa gång?

Själva skrivandet har gått över förväntan. Det finns en hel del forskning kring att hålla ko och kalv ihop och mitt största problem har varit att sålla i all fakta och välja bort det som inte får plats i arbetet. Nu är arbetet i alla fall klart, i princip i alla fall, och det är dags att börja tänka på redovisning och sedan på nästa kurs som heter ”klinisk anatomi, konsultationskunskap och näringslära”.

 

 Gullig kalv från wikimedia commons. 

 

Jag har fått en fråga under min inaktiva tid. Ber verkligen om ursäkt för att jag inte har besvarat den tidigare, jag trodde inte att det var ett så stort intresse för bloggen.  

 

Hej! Jag velar mellan veterinär och djursjukvårdare, har du något tips som får mig att kunna bestämma mig? :) hur vet jag vilket som passar mig bäst?

 

Jag är ingen direkt expert på skillnaderna mellan djursjukskötare och veterinär men jag ska göra mitt bästa för att svara på frågorna. Mitt intryck är att djursjukskötaren arbetar närmare djuren och veterinären jobbar mer med det medicinska. För att ta reda på vad som passar dig bäst skulle jag rekomendera dig att försöka praktisera på en klinik. Då får du se lite vad veterinärer och djursjukskötare gör och vilket du tycker verkar roligast. Jag funderade på både djursjukskötare och veterinär men kom fram till att jag nog trots allt hellre ville bli veterinör. Jag vill hålla på med medicin och behandling, jag vill vara den som tar besluten och jag vill vara den som håller i skalpellen under operationen. Jag ville också ha möjlighet att jobba på andra ställen än en veterinärklinik. Det känns som att veterinärutbildningen är bredare än djursjukskötarutbildningen, på gott och ont. Vi läser till exempel livsmedelssäkerhet och om olika lagar vilket kan kännas tråkigt men det ger fler möjligheter efter examen. Jag har också fått intrycket av att veterinärutbildningen omfattar fler djurslag, men jag är lite osäker.

Själva utbildningstiden är längre för veterinärstudenter och det är högre behörighetskrav, men jag tror att det behövs ungefär lika höga betyg för att komma in på båda utbildningarna. Jag tror att arbetsmarknaden ser bättre ut för djursjukskötare men det beror också lite på vart i landet du vill bo. 

Hoppas du känner att du har fått någorlunda svar på din fråga. Jag tycker som sagt att du ska försöka få vara med på en klinik så att du kan se lite mer med egna ögon vad de olika yrkesgrupperna gör. Oavsett vad du väljer tror jag att du kommer få ett väldigt roligt yrke!

Kor, kalv och kandidat

Just nu läser jag en kurs som heter Självständigt arbete i veterinärmedicin. Jag håller alltså på att skriva mitt kandidatarbete. Eller, jag har precis börjat med själva arbetet men kursen har hållit på i drygt en vecka. I början av kursen gör vi nämligen en hel del övningar i artikelläsning, vetenskapligt skriviand, kritiskt tänkande och statistik. Personligen tycker jag att en del av övningarna är lite väl lätta men det kanske beror på att jag har läst en del innan och dessutom gick på samhällsvetenskapligt program på gymnasiet. Jag tror att detta har gjort att jag har övat mig mer på att läsa och skriva vetenskapligt än vad en del av mina kursare som kommer direkt från naturvetenskapligt gymnasieprogram har.

 

Övningarna i att kritiskt granska vetenskapliga artiklar och statistik har däremot varit nyttiga. Enda problemet är att jag nu inte vågar lita på några av de artiklarna som jag vill använda i mitt eget arbete. Fast det kanske var det som var meningen med övningarna.

 

Kandidatarbetet är på 15 poäng och vi får skriva om i princip vad vi vill så länge det är ett prekliniskt ämne och så länge vår handledare kan handleda oss i det. Varje handledare handleder en liten grupp studenter som alltså har lite liknande ämnen. Alla i min skrivgrupp vill exempelvis skriva om djurbeteende, etologi, på något sätt. Jag tänker skriva om möjligheten att hålla kalvar och mjölkkor ihop, d.v.s. att inte ta kalven från sin mamma på en gång utan låta dem gå ihop. Jag är inte helt klar med hur jag ska formulera min frågeställning än. Jag vill egentligen fokusera mer på kon än på kalven men den mesta forskningen som jag har hittat än så länge tycks vara fokuserad på kalven. Vi får se hur det blir. Jag har ju precis börjat. 

 

 
Highland Cattle är min favoritras när det gäller nötkreatur. De är ju helt fantastiskt vackra! Tydligen ska just den här rasen ha extra stark modersinstinkt. En del kallar det att de är bättre mammor, andra att de blir aggressiva när de har kalvat. Det ena kanske ger det andra litegrann. 
 

Försöksdjursmedicin

Vi har börjat läsa en ny kurs, Försöksdjursmedicin. Det är en kort kurs, bara två veckor, men ganska intensiv. Den är betydligt bättre än vad jag väntade mig. Jag tänkte väl ungefär att föreläsarna skulle ha en väldigt gammaldags syn på djur och att jag skulle sitta och må dåligt över hur vi behandlar försöksdjur. Så illa är det inte. Det är en hel del etik inlagd i schemat och djuren har det mycket bättre än vad jag trodde. Det finns såklart en hel del som kan förbättras men det är ändå bättre än den bild jag har fått sedan tidigare. Sedan kan en ju diskutera fenomenet försöksdjur i all oändlighet utan att komma fram till något klart svar på vad en ska tycka om det faktum att vi gör djuren sjuka för att kunna göra människor eller andra djur friska. Men detta tänker jag lämna därhän, det är inte riktigt det som kursen handlar om. kursen fokuserar mer på hur verkligheten ser ut idag, d.v.s. det finns försöksdjur och dessa ska tas om hand på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar som finns. Veterinärer är en del av detta och därför ska vi lära oss om försöksdjur. Faktum är att det är en lagstadgad kurs. Den enda lagstadgade kursen vi har om jag har förstått det rätt. Jag har visserligen inte helt förstått vad det innebär dock. Att den är så viktig att den bara måste vara med typ.

 

De senaste tre dagarna har varit extra intensiva. Förmiddagarna har bestått av föreläsningar och eftermiddagarna av praktiska övningar. Äntligen lite praktiska övningar! Det känns som att vi bara läser och läser och aldrig får göra något. Övningarna har bestått av tre moment: hanteringsövning, obduktion och injektionsövning.

 

Hanteringsövningen gick ut på att vi skulle få lära oss att hantera möss och råttor på ett korrekt sätt. Vi fick klappa och gosa med dem och vi fick lära oss hur en fixerar dem för att exempelvis kunna ge injektion eller ta blodprov. Jag har aldrig hållit i en mus eller råtta tidigare, i alla fall inte en levande, och jag blev väldigt positivt överraskad, speciellt av råttorna. De var faktiskt jättetrevliga och inte alls äckliga eller opålitliga som jag hade trott. Råttor är smarta djur och det märktes. De var nyfikna på oss studenter och de verkade faktiskt tycka att det var lite roligt att bli hanterade. (Så vitt jag kunde bedöma i alla fall, men mina kunskaper om råttbeteenden är mycket begränsade.) De var faktiskt riktigt mysiga och gulliga de där råttorna.

Mössen var däremot inte lika mysiga. För det första är de alldeles för små och snabba för att någon som jag ska hinna hålla kvar dem på ett och samma ställe, exempelvis handflatan. Istället sprang de omkring på våra armar och axlar och verkade planera vågade dödshopp mot friheten. För det andra så kan de bitas, vilket flera klasskompisar bittert fick erfara.

Det var hur som helst väldigt nyttig och roligt att få hantera levande djur för en gångs skull.

 

Obduktionen var precis vad det låter som. Vi skulle undersöka döda djur för att se om de hade några sjukliga förändringar. Jag obducerade en kanin som hade varit med i ett djurförsök och nu ville försöksledarna se om den hade fått några förändringar av försöket. Det hade den inte. Faktum är att jag och min obduktionskamrat inte hittade några förändringar alls förutom att den var väldigt fet. En helt frisk kanin, helt enkelt. Tråkigt tyckte vi, även om det såklart var jättebra. Kul att vi fick vara med i ett steg i ett riktigt försök dock. Det känns lite mer på riktigt då, som att vi kanske får vara med och göra lite skillnad.

 

Injektionsövningen hade jag tidigare idag. Vi fick öva på att injicera bläck i döda möss och råttor. Vi fick ge injektion intramuskulärt, intravenöst, subcutant, intraperitonealt och gavage, d.v.s. rakt i magsäcken. Sedan fick vi skära upp och se så att vi hade prickat rätt med våra injektioner. Väldigt pedagogiskt upplagt och väldigt lärorikt. Att direkt få respons på om injektionen hamnat rätt var fantastiskt.

 

 
 

 

Idag fick vi också den enda riktiga kaninundervisning som vi får under vår utbildning. Konstigt att kanin inte ingår i utbildningen tycker jag. Den är ändå det tredje vanligaste sällskapsdjuret.

Föreläsningen gick i raketfart och innehöll hur mycket information som jag inte kände till sedan innan som helst. En riktigt bra föreläsning. Kul att höra om hur mycket veterinärer faktiskt gör för kaniner. De avlivas inte så fort de blir lite krassliga utan får den behandling de behöver. Tydligen är det inte lika vanligt att kaniner anses vara barnens husdjur längre. Idag är visst många kaniner som kommer in till veterinären ägda och omskötta av vuxna människor. Enligt vår föreläsare är det dessutom fler kaniner som är försäkrade i Sverige än vad det är katter som är försäkrade i Norge. Kaniner håller på att få en lite högre status och det tror jag är bra. De är väldigt annorlunda jämfört med hundar och katter och det behövs mer kunskap om hur de ska skötas och behandlas. En förmiddags undervisning är alldeles för lite men nu blev vi nog allihop väldigt inspirerade att söka efter information på egen hand. För att inte tala om hur sugna vi allihop blev på att skaffa egna kaniner. 

God jul

Veterinärstudenten som har omtenta i början av januari önskar er alla en god jul! 



Sista rycket




Resten av klassen har tagit jullov. Själv känner jag mig inte lika ledig. Jag sitter och pluggar i biblioteket i väntan på att vi i Bladmagen ska träffas. Vi ska på sittning på kåren och det är utklädnad efter tema som gäller. Det ska bli riktigt kul. Synd bara att det inte börjar direkt efter sista föreläsningen. Men men. Jag får ju en del gjort i alla fall. Och jag har mysig utsikt över hyllor fulla med tjocka böcker. 





Veterinärens olika roller

Jag fick tillbaka resultatet från monstertentan i förrigår. Hur det gick? Jag klarade två av tre delar. Eller kuggade en av tre, beroende på hur en vill se det. Jag väljer två av tre, det känns roligare. Det var ganska väntat att kugga. Lite skönt att få det svart på vitt, faktiskt. Vad som däremot inte var väntat var att majoriteten av klassen (d.v.s. mer än hälften) också kuggade samma del. Detta är väldigt ovanligt för att vara min klass och visar på hur svår tentan faktiskt var. Positivt med detta: många andra som också skriver omtenta betyder många att tentaplugga med.

 

Nu är det en vecka kvar innan julledigheten. FINALLY. Det ska bli så skönt med lite ledigt. Eller ”ledigt”. Jag ska ju trots allt plugga till omtentan som är i början av januari. Men ändå. Ingen skola. Vi ska till och med åka iväg, först till mina föräldrar över jul och sedan till sambons familj över nyår. Jag er fram emot ridning, sällskapsspel och att slippa laga mat själv varje dag. I år blir dock första julen sedan jag var 14 som Ludde inte är med. Ludde var vår hund som blev sjuk och avlivades i somras. Det kommer kännas lite konstigt. Han brukar ju alltid få en egen julklapp och egen plats i soffan vid julklappsutdelningen. 

 

 

 

Idag har jag spenderat större delen av förmiddagen med att surfa runt efter julklapp till min sambo. Till min förskräckelse upptäckte jag sedan att det nu poppar upp massa reklam från just de sidorna som jag har varit inne på. Det där med cookies är lurigt alltså. Måste göra en rensning så att jag inte råkar spoila hela julklappen.

 

Jag har inte skrivit så mycket om vad jag läser just nu på senaste tiden. Det beror på att jag tycker att det är ganska tråkigt. Det handlar inte ens om djur utan om tråkiga människor.

Varför läser ni om människolivsmedel? Den här frågan fick jag av en kompis häromdagen. Det kan jag berätta lite om. Veterinärer pysslar nämligen inte bara med hjärt-lungräddning på hamstrar utan har faktiskt en del kompetens inom folkhälsa också. Otippat kanske men när en tänker efter är det inte så konstigt. Nuförtiden förknippas veterinärer kanske mest med hundar och hästar men från början var veterinärernas stora uppgift att ta hand om de livsmedelsproducerande djuren. Det var därför veterinäryrket uppkom från första början. Då var det kanske inte i första hand djurens välmående som var i direkt fokus utan människornas. Hur då? Jo, om människor äter sjuka djur så blir människor sjuka. Eller, såklart djurens välmående var i fokus men inte på det sätt det är för våra sällskapsdjur idag.

 

Veterinärer har fortfarande den här rollen till viss del. Veterinärer jobbar dels direkt med lantbruksdjuren, ex behandlar juverinflammation på mjölkkor, dels med själva maten. Veterinärer har tillexempel en viktig del på slakterier där de besiktigar alla djur före och efter slakten. Detta är dels för att övervaka djurens hälsa så att alla djur mår bra när de kommer till slakt (sjuka djur får inte slaktas) och dels för att övervaka köttets kvalitet så att människor inte ska bli sjuka. Det var exempelvis på slakteriet som utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritannien upptäcktes 2001.

Veterinärer arbetar också exempelvis på länsstyrelsen och är där del i livsmedelsövervakning på ett större plan. Första veckan på veterinär fick jag lära mig att det alltid är en veterinär inblandad när en restaurang stängs ner av hygienskäl. (Oklart om det alltid är en veterinär med men det tycks i alla fall vara vanligt.)

Veterinärer har alltså många roller och bidrar mer till folkhälsa och det som kallas one health (fritt översatt av mig till världshälsa där djur, natur och människor ingår, kretsloppshälsa kanske). Detta var något jag inte alls visste om när jag bestämde att jag skulle bli veterinär. Jag trodde att det mest var hundar, hästar och kor typ. Men så är det alltså inte, det är mycket bredare än så. (Jag har inte gått in på allt här, veterinärer jobbar ju även på ex labb osv, men det får bli ett annat inlägg.) 

 

 

Av den här anledningen läser vi alltså om livsmedelshygien just nu. Vi har hittills lärt oss typ alla farliga grejer som finns i livsmedel (det är väldigt mycket) men också om vad som görs för att motverka utbrott. Visste ni att det system som idag måste användas av alla livsmedelsproducenter, HACCP – hazard analysis and critical control point, först utvecklades av NASA. Jajjemen. Det var såklart helt uteslutet att riskera att astronauterna skulle bli sjuka uppe i rymden, kan ni tänka er vilka kostader? Detta var tvunget att undvikas till varje pris. Då utvecklades HACCP som nu används även här nere på jorden. Inte illa. 

 

 
Okej, jättedålig bild men det var det här jag tänkte på när föreläsaren började prata om astronauter och mat. Kommer ni ihåg hur de fick mat i Vintergatan 5A? De hade en maskin och tryckte på lite knappar och POFF! så poppade det upp massa mat. Låter mycket godare än tubmat, eller hur? (Eller vad nu astronauter äter. Ingen aning faktiskt. Men jag antar att tillagningsmöjligheterna är ganska begränsade uppe i en rymdraket. Därför --> mat på tub.)
 

Allt är farligt!

Jag har varit sjuk ett tag, därav dålig uppdatering här på bloggen. Jag har hostat  och varit jättetrött i två och en halv vecka ungefär och tycker att det räcker nu.  Det är så tråkigt att inte ha energi till att göra det jag vill och behöver göra. Urgh.

 

Livsmedelskursen rullar på. Fler och fler livsmedel stryks från min lista med livsmedel som känns säkra att äta. Faktum är att den listan är väldigt kort nu. Det mesta verkar vara helt livsfarligt.

Ta kött som ett exempel. Det är farligt att förvara det för varmt för då växer det bakterier, men kyla hjälper egentligen inte heller för bakterierna dör inte. Därför måste det tillagas tillräckligt varmt så att alla bakterier dör, minst två minuter i 70 grader. (Vem gör det?!) Fast det är farligt att steka eller värma för mycket också för då bildas farliga ämnen på stekytan.

Då äter vi grönsaker istället då. Det måste ju vara säkert? Nix pix. Massa bakterier. Eftersom vi ofta inte tillagar grönsaker finns det inte heller någon chans att döda dem innan vi äter.

I princip alla livsmedel tycks antingen innehålla ämnen som är farliga i sig eller vara perfekt tillväxtplats för bakterier och mögel. Suck. Faktum är att färdigsköljd sallad (som jag äter ganska ofta) verkar vara ett av de absolut farligaste livsmedlen. Kanske inte så att det orsakar de farligaste utbrotten, men det orsakar utbrott ofta. Även om det står på att det är färdigsköljt är det faktiskt en bra idé att skölja det innan du ska äta det.

Såhär fortsätter det. Vi har hittills gått igenom kött, fisk, ägg, mjölk, grönsaker, frukt, tillsatser, miljökontaminanter mm. Allt vi äter med andra ord. Summa summarum av vad jag har lärt mig hittills: även om livsmedlet skulle råka vara säkert när du köper det så kan du råka kontaminera det i kylen eller vid tillagning. Och även om du inte kontaminerar efter att du har köpt det så kan det finnas bakterier på redan i affären. Hopplöst.

 

Det kanske beror lite på tillagningen dock...
 

 

Vi hade en uppgift förra veckan som gick ut på att vi skulle ta reda på varför livsmedelsverket rekommenderar att vi minskar vår konsumtion av rött kött och charkuteriprodukter. Intressant och ganska aktuell uppgift tycker jag.

För det första vill jag precisera vad rött kött betyder. Det är kött som är rött när vi köper det, alltså nötkött, fläskkött, lammkött osv. Kyckling och fisk är inte rött kött. Termen ”rött kött” har alltså inget med tillagningen att göra, det innefattar både välstekta och blodiga biffar.

Jag visste redan innan vi fick uppgiften att livsmedelsverket rekommenderar att vi äter max 500 gram rött kött och charkuteriprodukter i veckan, d.v.s. mindre än vad många gör idag. Jag visste dock inte riktigt varför. Det visste ingen annan jag pratade med heller. Någon vag tanke om att det har med cancer att göra kanske.

Det rätta svaret är att studier har visat att det finns en koppling mellan rött kött/ charkuteriprodukter och colorektalcancer, alltså tjock- och ändtarmscancer. Detta är en farlig cancertyp med hög dödlighet.

 

Är det inte lite konstigt att vi har så dålig koll på varför vi inte ska äta vissa saker? Kanske beror det på att vi får så mycketinformation från så många olika källor som alla säger olika saker. Vi blir förvirrade helt enkelt. Vem kan vi lita på?

 

Det är så vitt jag har förstått fortfarande lite osäkert vad sambandet beror på.  Det finns lite olika teorier men troligtvis är det många faktorer som spelar in. Men bara för att vi inte vet vad sambandet beror på så betyder det inte att det inte finns. Det kanske kan vara värt att tänka lite på vad vi stoppar i oss. Sedan tycker inte jag att det behöver gå till överdrift heller. Som jag skrev i början av inlägget så verkar det rent inte finnas några livsmedel som är helt säkra. Jag tror att vi kommer långt med lite sunt förnuft.

 

Och ni vet ju: Äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man. 

Monstertenta

I fredags skrev jag tenta. Monstertentan, kallades den av mina kursare. Ett passande namn. Den var verkligen hemsk. Det kändes inte alls bra när jag skrev den och jag räknar med att få omtenta på minst en av de tre delarna, troligtvis två.

 

Jag var helt knäckt när jag kom ut från tentan. Som en kursare beskrev det, ”det känns som att jag har hällt ut min hjärna över en sex timmar lång tenta”. Ganska träffande. Jag var helt slut. Både över att tentan i sig var krävande, men också för ångesten som kom när jag insåg att det jag hade pluggat mest på inte ens var med. Det var flera frågor som jag inte kunde alls och det brukar inte hända. Kanske någon enstaka men inte flera stycken. Jag brukar faktiskt vara ganska bra på att plugga på rätt saker, d.v.s. att lägga ner mest tid på det som är viktigast. Viktigt både i bemärkelsen viktigt för mitt framtida yrke och viktigt för tentan.

Till en stor tenta är det svårt att hinna plugga och trycka in precis allt, speciellt när en stor flytt ligger mitt i tentapluggsperioden. Därför var min taktik att plugga på det viktiga och lära mig det jag pluggar på riktigt bra, istället för att lära mig hela kursen halvdåligt. Antingen var detta fel taktik eller så fungerade inte min pluggteknik så bra som den brukar. Jag tror på båda delarna. Jag märkte under plugget att jag låste mig lite så fort jag började tänka på hur stort ämnet var och hur mycket jag inte kunde än. Jag tenderade att lägga för mycket energi på att tänka på hur stressad jag var för att jag inte hade tillräckligt med tid för plugg, och för lite tid på att faktiskt trycka in det jag försökte lära mig. Att flytten faktiskt gjorde att jag hade lite för lite tid hjälpte inte heller. Inte heller att det har varit kaos hemma med flyttkartonger överallt. Jag har ständigt haft dåligt samvete över att sambon har fått packa upp på egen hand eftersom jag har haft fullt upp med plugget.

 

Första känslan efter tentan var besvikelse. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på pluggandet och nu gick det ändå åt helvete. Varför lät jag stressen och ångesten distrahera mig? Dumma lärare som har skrivit så konstiga frågor! Nu kommer jag behöva plugga hela julen inför omtentan. Jag som skulle vara lite ledig för första gången sedan i påskas. Skit också. Helvetes jävla skit. Allt var hopplöst och dåligt och jag var jättebesviken på mig själv och på mitt dåliga resultat. Se bild av känslan nedan. 

 

 

 

Igår åkte vi till ett shoppingcentrum utanför Västerås och jag tröstshoppade pennor och block för nästan 500 kronor. Efter det impulsköpte jag två ulltröjor för 700 kronor styck. Dessutom handlade vi för ungefär 4000 på IKEA. Jag är ingen tröstshoppare i vanliga fall och egentligen hatar jag att handla kläder men det kändes faktiskt lite bättre efteråt. Nya grejer, nya tag, nystart.

 

Idag, två dagar efter monstertentan, har jag accepterat det hela och insett att det faktiskt inte är någon stor grej. Inte egentligen. Inte så länge jag klarar den i januari. Faktum är att det på ett sätt är bra att ha omtenta. Nu kommer jag ju läsa på allt två gånger och förhoppningsvis kunna det dubbelt så bra. Om jag klarar tentan precis på poängen är det såklart jätteskönt och så, men jag kunde ju uppenbarligen inte ännet så bra så det kanske är lika bra att göra den igen. Jag har läst det här inlägget på en läkarstudents blogg som jag gillar och plötsligt kändes det lite bättre. 

Dessutom kändes första delen av tentan faktiskt riktigt bra. Och det var den delen som jag tyckte var svårast så något bra har jag ju ändå gjort. Och glöm inte vad Bill Gates sa: 

 

 

 

Nu tar jag nya tag inför nästa kurs som börjar imorgon, Livsmedelssäkerhet. Jag ska prova ett nytt sätt att anteckna som jag har läst om på nätet, the cornell note-taking method. Mer om det i ett annat inlägg. 

Katter och Alvedon

När jag läser gamla tentor är det ett ämne som återkommer: paracetamolförgiftning.

Paracetamol är det aktiva ämnet i en del smärtstillande läkemedel, bland annat Alvedon. Paracetamol har fram tills alldeles nyligen fått säljas i matvarubutiker och liknande men eftersom det relativt lätt leder till förgiftning har det tagits bort och ska nu endast få säljas på apotek.

Anledningen till att frågan kommer på en tenta för veterinärer är att katten reagerar annorlunda på paracetamol än vad människor och andra djur gör. Paracetamol är nämligen direkt toxiskt för dem och en enda tablett kan faktiskt vara dödlig.

Tydligen är det en hel del kattägare som inte vet detta och som försöker behandla katten hemma med människopreparat istället för att åka till veterinären. Detta gör alltså att katten blir mycket sjukare. 

 

Varför är det då såhär?

När kroppen får i sig ett läkemedel kan det oftast inte utsöndras direkt, i den kemiska form det har när det tas upp. Läkemedlet måste metaboliseras, brytas ner så att det blir vattenlösligt och kan utsöndras ex med urin. Läkemedel är ofta fettlösliga i sin originalform eftersom det då lättare tas upp av cellerna.

Metabolismen har två faser. Dessa faser heter fas 1 och fas 2 men kan ske lite parallellt.

I fas 1 är det en grupp enzymer som heter Cytokrom P450, kallas CYP, som jobbar. Deras jobb är att fästa en funktionell grupp till läkemedlet. Målet med detta är att läkemedelsmetaboliten som bildas när den funktionella gruppen sätts på lättare ska kunna ta sig igenom fas 2.

I fas 2 sätts en endogen grupp istället på. Endogen innebär att den är kroppsegen. Detta kallas konjugering. Efter konjugeringen blir läkemedelsmetaboliten vattenlöslig och kan utsöndras ur kroppen. (En del läkemedel går direkt till fas 2, utan att passera fas 1). Exempel på grupper som kopplas på är glukaron och sulfat. En speciell grupp är glutation. Glutation används nämligen för att kopplas till speciellt farliga molekyler och detoxifiera dem. Jag har försökt rita upp detta i bilden nedan. 

 

 

 

 

Hur hänger detta ihop med katten då?

Jo, katter saknar det enzym som konjugerar läkemedlet med glukaron, och de har väldigt lite sulfat i kroppen. Detta gör att det bara är fas 1-vägen kvar. När paracetamol genomgår fas 1 bildas en reaktiv metabolit, alltså en toxisk form av läkemedlet. Nu behövs glutation för att detoxifiera metaboliten! Tyvärr behövs sulfat i bildningen av glutation och katter hade ju väldigt lite sulfat. Det finns alltså inte tillräckligt med glutation för att detoxifiera paracetamol.

Varken glukaronvägen, sulfatvägen eller glutationvägen kommer alltså fungera. Det finns inget sätt att metabolisera paracetamolmolekylerna så att de kan utsöndras.

Paracetamolmetaboliten kommer därför åka omkring i kroppen och ge skadliga effekter utan att något kan stoppa den. Bland annat kommer det oxidera de röda blodkropparna så att de inte kan bära runt syre i kroppen. Katten får syrebrist!

 

Några ord om botemedel. Det går att ge ett ämne som heter acetylcystein till katten. Acetylcystein omvandlas till cystein inne i cellerna. Cystein blir till glutation. På så sätt kan metaboliterna detoxifieras trots att katten inte har tillräckligt med sulfat.  

 

Men för människor då? Då är det väl inte farligt? Det är ju trots allt godkänt, då måste det ju vara säkert. Eller?

Människor kan bli förgiftade av paracetamol redan vid den rekommenderade dosen. Detta kan bero på en rad olika saker. Det finns individuella skillnader mellan alla. Exempelvis kan en person ha en genetisk defekt som gör att hen inte har så mycket glutation, eller så finns det för lite av något enzym. Då kan det bli lite samma effekt som hos katten.

En person som har en levernedsättning kommer också få en annan metabolism. (Metabolismen sker framförallt i levern).

En kan också ha en benägenhet att välja den ena fasen framför den andra. Detta kan vara medfött eller inducerat. Exempelvis kommer CYP-vägen induceras hos alkoholister, även om hen har tillräckligt av de enzymer som krävs i fas 2.

Det går alltså att bli förgiftad redan vid låga doser av paracetamol. Det blir såklart ännu värre vid en överdos. Överdosera aldrig! Det är inte så att gränserna är satta för att även de med leverskador ska kunna äta läkemedlet. Doseringsanvisningarna är tänkta till helt vanliga människor som inte har någon allvarlig nedsättning. (Ja, alltså, det är klart att läkemedel mot sjukdomar är tänkta att tas av sjuka människor men det iakttas försiktighet kring läkemedel till människor med ex lever- eller njurskador. De kan inte äta vilket läkemedel som helst. Alvedon däremot är ju ett vanligt smärtstillande som du kan ta ex vid huvudvärk. Du är alltså relativt frisk när du tar läkemedlet. Hänger ni med på vad jag menar?)

 

Mina föreläsare hävdar att om paracetamol hade uppfunnits idag så hade det aldrig blivit godkänt eftersom det har så många biverkningar. Dessutom vet vi inte riktigt hur det fungerar. Slutsats: använd med måtta. Och absolut inget alls till katten!

Att anteckna snyggt och bra

Nu är det tenta om exakt en vecka och fram tills dess har vi inläsningsdagar. Det innebär att vi inte är schemalagda alls förutom någon frågestund ett par dagar innan tentan. Nu hänger allt på en själv och hur bra studieteknik en har. Eftersom jag bor såpass långt från skolan försöker jag plugga hemma så mycket det går. 

Jag följer några studiebloggar som lägger upp massa inspirerande tips på hur en bör plugga för bästa resultat. Jag har fastat för tipsen om hur en antecknar för att minnas. Dels så finns det metoder för hur en kan anteckna på själva föreläsningen, dels för hur en kan göra för att maximera bildminnet. Jag har försökt göra lite så och här kommer några exempel. 

Först: snygg rubrik som fäster blicken. Här är två olika: 


Ett annat tips är att göra ramar runt de olika sektionerna, eller dela upp på annat sätt. Det syns bättre att de är åtskilda och jag tycker att det är lättare att komma ihåg utan att blanda ihop allt. Att använda olika färger hjälper också. Exempelvis använder jag rött för läkemedel som påverkar koagulationen för att det handlar om blod.  Här syns exempel på det. 


En annan grej är att inte bara skriva av allt rakt upp och ner. Jag lär mig i alla fall inte så mycket av det. Istället kan en göra tankekartor eller händelsekartor där pilar visar i vilken ordning saker händer. På så sätt får jag grepp om samband och får tänka lite själv. Här är exempel. 


På bilden ovan syns också att det sitter post-it-lappar på tankekartorna. De använder jag när pappret tar slut, för att skriva en aha-upplevelse och för att sammanfatta de viktigare punkterna. 

Eftersom det är fredag idag, och dessutom första dagen jag har en hel pluggdag hemma i nya huset passar jag också på att mysa till det lite med te och levande ljus. Det blir faktiskt lite trevligare att plugga då. 


Helt vanlig tråkig tisdag

Jag sitter i vårt nya hus och pluggar, trots flyttkaos med halvupppackade kartonger överallt. Egentligen hade jag bara velat vara hemma och packa upp allt med med tentan i antågande är det tyvärr inget alternativ. Det får bli lite efterhand när det finns tid. 

Idag börjar vi inte förrän vid tio så jag passar på att läsa lite hemma nu på morgonen. Jag håller på att gå igenom en föreläsning som jag missade, läkemedel som påverkar koagulationen. Som vanligt måste jag börja med att repetera fysiologin, hur koagulationen egentligen fungerar. Som tur är lärde jag mig det ordentligt förra året så det gick ganska lätt att repetera, mest bara fräscha upp minnet egentligen. 





Igår gjorde jag klart min sammanfattning och läkemedel mot cancerceller. Cancerbehandling är inte så stort inom veterinärmedicin men det förekommer. Det finns till och med ett djursjukhus i Jönköping som strålbehandlar cancerpatienter. 
Förr gick cancerbehandling i princip ut på att döda cancercellerna, och kroppens andra celler dog på köpet. Numera har det utvecklats metoder som är mer specifika och bara påverkar cancercellerna och inga andra. Dessa läkemedel har betydligt färre biverkningar. 

Exempel på detta är läkemedel som binder till visst enzym som bara cancercellerna uttrycker och som bara dödar dessa. Ett annat läkemedel binder till en speciell tillväxtfaktor så att det inte kan bildas några nya kärl i tumören. Utan blod får cellerna inget syre och kan inte leva.

Jag är osäker på hur mycket dessa nyare metoder används idag. Om jag har förstått det rätt så kombineras ofta flera metoder för maximal effekt. 
Oavsett så tycker jag att det är helt fantastiskt att forskare har kunnat utveckla dessa mediciner. Hur vet de vilka enzym eller signalsubstabser som bara cancerceller uttrycker och hur hittar de dem? Och sedan lyckas de ta fram läkemedel som påverkar just dessa enzymer. Fantastiskt. 

Study hard and don't stop until you're proud

Igår fick jag tillbaka tentan som jag skrev på min födelsedag. Resultatet var riktigt bra och jag är helnöjd. Jag tänker att min studieteknik kanske faktiskt fungerar riktigt bra nu. Härligt. Jag har ju ändå pluggat några år nu så det vore kanske konstigt om studietekniken inte fungerat än men det är alltid skönt att få kvitto på det. Jag räknade nyss ut i huvudet att jag är inne på mitt femte (!) år på högskolenivå. Jag har alltså haft en del tillfällen att träna upp tekniken. Jag kommer ihåg att jag inför mina första tentor fick smärre sammanbrott och inte kunde sova natten innan för att jag hade sådan prestationsångest. Det där har gått över nu. Jag har fortfarande prestationsångest ibland men inte alls på samma nivå.

 

Det finns tyvärr ingen direkt tid att fira mitt fina tentaresultat för nu är det snart dags för nästa tenta och den är betydligt större. Om två och en halv vecka är det tenta och den här veckan har vi börjat tentaplugga lite mer på riktigt. När vi börjar tentaplugga händer alltid samma sak. Vi inser hur lite vi kan, och hur mycket mer det är vi måste kunna för att klara tentan och yrket. Men det är bra att få den insikten, det motiverar till vidare plugg. Plugget blir mer intensivt och saker verkar fastna bättre. Dessutom är det bättre att få den insikten nu än dagen innan tentan. 

 
 
 
 

I helgen är det dags för mig och sambon att flytta. Det innebär att jag kommer spendera min fredag, lördag och söndag med att packa, städa, bära flyttkartonger och köra fram och tillbaka till nya huset. Ingen tid till plugg, trots att jag hade behövt det.

Det ska bli så skönt att äntligen genomföra den här flytten. Så lång tid av planering och nu ska vi äntligen flytta. Vi kommer få mycket mer plats och det ska bli riktigt härligt. Även om jag och min sambo har valt att bo och leva ihop så kan båda behöva lite egen plats och tid ibland. Det finns inget utrymme för något sådant när vi bor i en etta. Efter helgen kommer vi bo i ett helt hus. Fantastiskt på så sätt. (Dessutom får vi egen tvättmaskin! Sedan jag flyttade hemifrån har jag delat tvättstuga med andra, det kommer bli en stor frihet att inte behöva anpassa min smutstvätt till andra människor.) 

 

Flytten i kombination med stundande tenta är den största anledningen till att bloggen inte är så uppdaterad som jag skulle önskat. Det är svårt att komma på vad jag ska skriva om när jag inte har massa tid att tänka ut ämnen och sånt. Det blir förhoppningsvis bättre snart. Bara så att ni vet. 

Antibiotikaresistens

Under kursen läser vi om en hel del olika slags läkemedel. Ett av de viktigare områdena är antibiotika. Varför tycker jag att detta är ett av de viktigare? Jo, det är för att bakterierna envisas med att utveckla resistens mot antibiotika och på så sätt ta bort effekten. Jag tror att jag skrev lite om resistens förra året när jag läste om bakterier, men det är så viktigt att jag gott kan skriva om det två gånger.

 

Vem är det som blir resistent?

Ofta hör vi att grisar är restistenta eller att en viss sjukdom är resistent. Det stämmer inte. Det är bakterierna som blir resistenta mot antibiotikan. Oftast blir de bara resistenta mot en typ av antibiotika, ibland mot flera. De bakterier som kallas för multiresistenta är resistenta mot ett flertal antibiotikasorter och är därför svåra att behandla med medicin. Istället får en lita till kroppens egna immunförsvar.

 

Vad innebär resistens?

Olika antibiotika har olika verkningsmekanism. De kan mixtra med olika biokemiska reaktioner så att bakterierna inte kan bygga nya celler eller inte kan tillverka näring och då dör de. De kan till exempel hämma ett steg i bildningen av cellväggen. Däggdjurceller har ingen cellvägg men det har bakterieceller. På så sätt är läkemedlet oskadligt för däggdjur men dödligt för bakterien. De kan även hämma steg i bildningen av nya proteiner. Utan proteinbildning kan cellen inte fungera och utan celler dör bakterien.

En bakterie som blir resistent har någon egenskap som hindrar antibiotikan från att verka. Det kan vara att den målstruktur som antibiotikan binder till ändrar form. Antibiotikan kan då inte hitta vart den ska binda och kan då inte utöva någon verkan. Det kan också vara att den börjar bilda enzymer som bryter ner strukturer i antibiotikamolekylen så att den inte kan fungera.

En bakterie som är resistent är inte mer aggressiv än en icke-resistent bakterie av samma art, skillnaden är bara att den inte går att döda med antibiotika. För kroppens egna försvar är det alltså ingen direkt skillnad.

 

Hur uppstår resistens?

Vi hör ofta att antibiotikaanvändning ger upphov till resistenta bakterier. Det är bara halva sanningen. Mutationen i bakterien som ger upphov till resistens uppkommer av sig själv, helt naturligt. Problemet när vi använder antibiotika är att vi slår ut alla andra bakterier. I vanliga fall är det balans mellan alla olika sorters bakterier i kroppen, de håller tillbaka varandra så att ingen sort börjar växa helt okontrollerat och tar över. Men nu slog vi ju ut alla utom den resistenta. Den får därför fritt fram och förökar sig massor. Plötsligt har vi överväxt av den resistenta bakterien och ingen normalflora som håller den tillbaka. Jag har försökt visa i bilden nedan. 

 

 

 

Hur vanligt är det med resistens och vad kan vi göra för att förhindra vidare resistensutveckling?

Hur vanligt det är skiljer sig en del mellan olika antibiotikapreparat. En del preparat är många bakterier resistenta mot, andra är det ännu inte speciellt mycket resistens mot. I Sverige har vi ett bra resistensläge jämfört med många andra länder. En föreläsare berättade att en del länder i EU har slutat försöka isolera de patienter som bär på multiresistenta bakterier och istället isolerar de som inte gör det, eftersom de är färre. I Sverige är det absolut inte så.

Arbetet för att motverka resistens går i princip ut på att använda så lite antibiotika som möjligt. Om kroppens egna försvar kan döda av bakterierna är det såklart onödigt att ge antibiotika. Det gäller också att ge antibiotika med så smalt spektrum som möjligt när en väl måste ge. En substans som slår ut både grampositiva och gramnegativa är onödigt om vi vet att infektionen har orsakats av en grampositiv bakterie. De antibiotika som har brett spektrum ska egentligen bara användas om det inte finns några andra alternativ. Anledningen är det jag försökte förklara ovan, ju fler andra bakterier som slås ut, desto större plats får de resistenta att växa till.

Det är också viktigt att inte ge för liten dos när en väl ger. Slå till snabbt och brutalt, sa vår föreläsare. Ska bakterierna dö så ska de dö. När de är döda ska sedan inte mer antibiotika ges.

 

Detta var bara lite kort och sammanfattat om antibiotikaresistens. Jag skulle kunna skriva typ tio sidor till, så stort och viktigt ämne tycker jag att det är. Hoppas det klarnade lite för några i alla fall. Och visst börjar ordet resistens se väldigt konstigt ut nu?

Hur fungerar Ipren?

Nu har vi kommit så pass långt in i kursen att vi har börjat prata om hur läkemedel fungerar på cellnivå. Hittills har vi pratat om smärtstillande, narkosmedel, lokalbedövande och om läkemedel som påverkar cirkulationen. Det är jätteintressant! Jag kommer ihåg att jag ända sedan jag var liten har undrat hur Ipren och liknande egentligen fungerar. Nu vet jag. Kort förklarat och förenklat är det ungefär såhär:

 

Ipren är ett exempel på sk NSAID, non steroidal anti-inflammatory drugs. De fungerar genom att de hämmar en typ av enzymer i kroppen, COX. Det COX-enzymerna gör är att de deltar i bildningen av bland annat prostaglandiner. Prostaglandiner verkar i hela kroppen och är inblandade i inflammationsprocesser. När ett läkemedel hämmar COX hämmas alltså även prostaglandinbildningen och därmed uppstår inte inflammation.

NSAID har också en smärtlindrande effekt. Den minskade produktioner av prostaglandiner gör att nervcellerna inte blir lika känsliga och inte för vidare signaler lika bra. Prostaglandiner ska öka depolariseringen av nervceller men eftersom vi hämmar dessa kommer aktionspotentialen inte bli lika uttalad och smärtsignaler skickas inte till CNS.

NSAID är febernedsättande och detta beror också på den minskade prostaglandinbildningen, närmare bestämt på grund av minskad bildning av PGE2 i hypotalamus. 

 
 

NSAID har en hel del biverkningar. (Det finns inga läkemedel som inte har biverkningar.) Många känner säkert igen att Ipren är dåligt för magen. Varför?

Vid behandling med NSAID kommer som sagt prostaglandinnivåerna i kroppen minska. Prostaglandiner påverkar hur mycket blod som kommer till njuren. Mindre prostaglandiner ger mindre blod i njuren. Detta aktiverar ett system i kroppen som heter RAAS. RAAS aktiveras i vanliga fall vid lågt blodtryck och har som uppgift att höja blodtrycket igen genom att dra ihop kärlen och genom att öka återtag av vatten i njuren. Genom att dra ihop kärlen blir trycket högre, det blir ju trängre för det att flyta (tänk en avsmalnande bäck, det är högre vattentryck vid avsmalningen och lugnare vatten där bäcken är bredare). När njuren sparar på vatten hamnar vattnet i blodet istället för i urinen. Då blir blodvolymen större och trycket ökar.

 

Detta är såklart en jättebra funktion när en faktiskt har lågt blodtryck. Problemet när en tar NSAID är att kroppen luras att tro att bloctrycket är lågt fastän det egentligen inte är det. Det är inte bra för kroppen att hålla på att spara vatten i onödan. Inte heller att öka blodvolymen. Det ökade trycket och volymen kan leda till att blodet liksom inte riktigt får plats och det blir ödem (vätska i vävnader) och blödningar inne i kroppen.

Dessutom gör NSAID att bikarbonat- och slembildning i magtarmsystemet går ner, samtidigt som nivåerna för saltsyra går upp. Detta retar tarmen och det kan till och med bli hål på slemhinnan. Detta är väldigt allvarligt. Det finns exempel på djur som har dött av detta. (Osäker på hur det är med människor.)

Observera att skador och biverkningar kan uppstå utan att du överdoserar speciellt mycket. Vi fick höra ett exempel på en hund som dog vid bara en dubblering av dosen.

(Jag kan skriva hur länge som helst om detta men jag tror att jag får ta upp funderingarna kring ifall vi verkligen ska äta så mycket smärtstillande i ett annat blogginlägg, annars blir det här alldeles för långt.)

 

En intressant sak är att paracetamol (som är den verksamma substansen i bl.a. Alvedon) knappt används alls till djur. Paracetamol räknas oftast inte som NSAID eftersom det inte har någon antiinflammatorisk effekt utan är bara smärtstillande och febernedsättande. Vi vet inte idag exakt hur paracetamol fungerar. Ändå rekommenderas det av sjukvården och säljs receptfritt över disk! Som tur är ska det sluta säljas i matvarubutiker från och med första november i år, som en följd av att antalet paracetamolförgiftningar har stigit snabbt sedan det började säljas i butiker. Folk kan tydligen inte hålla sig till den rekommenderade dosen utan vill överdosera. Väldigt dumt.

 

Vill också passa på att säga att paracetamol är jättefarligt för katter. Ge aldrig katten Alvedon! De kan inte metabolisera det på rätt sätt eftersom de saknar ett visst enzym. 

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0