Blickar framåt mot kommande läsår
I sommar har jag jobbat på en mellanstor smådjursklinik. Det är kul att få göra något på riktigt, inte bara läsa om det i en bok. Efter trean har vi en behörighet som nästan kan likställas med en djursjukskötare, förutom att vi inte exempelvis inte får vaccinera eller hantera zoonoser. Detta innebär att jag lägger kanyler, ger injektioner, tar blodprov, röntgar osv på dagarna. Det känns som att jag faktiskt gör lite nytta för en gångs skull. Resten av året är det ju bara att trycka in massa information som gäller och det kan lätt kännas hopplöst långt borta från djuren jag vill rädda livet på. Under fjärde och femte åren kommer det dock bli mer praktiskt än tidigare, vilket jag ser jättemycket fram emot. Sommaren har gått helt galet fort och jag börjar fjärde året om mindre än en månad. I början av sommaren kändes det som att mina nio jobbveckor skulle vara för evigt men poff sa det, och så var det bara två och en halv kvar. Är det inte lustigt?
Första kursen under fjärde året är klinikförberedande kursen. Då ska vi förberedas inför att gå på kliniken. Schemat kommer enligt äldrekursare att vara ungefär såhär: börja tidigt med några timmar föreläsning i hög takt, kort lunch, obligatoriska övningar tills sent på eftermiddagen, åka hem, försöka orka plugga eller i alla fall läsa igenom dagens anteckningar, eventuellt orka äta middag, stupa i säng. Jag tror att de överdriver lite för att skrämmas men det lär bli en intensiv termin. Fast den verkar bli rolig också. Kolla bara på listan över vad vi ska lära oss praktiskt:
· Klinisk undersökning och hantering - nöt, smådjur och häst
· Operationssalsrutiner och instrumentkännedom
· Provtagning och läkemedelstillförsel
· Rektalisering - häst och nöt
· Hantering, undersökning och läkemedelsadministration – gris
· Hantering och undersökning - får
· Digestionsorganens undersökning - nöt
· Reproduktion och undersökning av digestionsorganen - hund
· Suturering
· Förlossningsteknik mm (obstetrik)
· Hästens munhåla
· Cirkulation och respiration - nöt
· Odontologi - smådjur
· Bandagering - smådjur och häst
· Klövar
· Hovar
· Hud
· Ögon – häst och hund
· Laboration – klinisk kemi
· Lokalbedövning och intubering
· Akut- och intensivvård
· Hältundersökning – hund och häst
· Fallseminarium – häst
· Juver
Nä, vet ni vad. Trots alla varningar om hur jobbigt kommande läsår kommer att bli börjar jag bli lite sugen nu när jag läser kursplanen. Sömn i all ära men jag kommer faktiskt lära mig hur man vrider rätt en kalv i felläge! Då spelar det jobbiga inte så stor roll.
Tips på bakgrundsljud
The cornell method
Nu är vi en vecka in på den nya kursen Livsmedelshygien 11p. Vi kommer läsa livsmedelshygien fram till januari och efter det är det en kort kurs om försöksdjur innan vi ska skriva vår kandidatuppsats.
Efter förra kursens misslyckande (nåja, jag har inte fått resultatet än men känslan var inget vidare) kände jag att jag måste lägga om något i mina studier. Det går för mycket tid till att anteckna och renskriva och för lite tid till själva lärandet. Jag behöver också planera min tid bättre och kanske lägga om upplägget lite. Jag har försökt tänka efter lite. Vad går bra och vad går dåligt och varför?
Exempel:
Problem:
Jag har svårt att plugga hemma när min sambo är hemma.
Varför?
Jag har svårt att koncentrera mig och vill hellre umgås med honom.
Förslag på lösningar:
1. Plugga aldrig när han är hemma.
2. Hitta ny plats i hemmet att plugga på så att jag inte blir distraherad.
Lösning 1 har jag redan provat. Funkar sådär. Det är såklart jätteskönt att kunna vara ledig på kvällen och viktigt att faktiskt vara ledig ibland, men jag måste kunna plugga när han är hemma, ex för att ta igen missade saker under helgen.
Lösning 2 är därmed ett bättre alternativ. I dagsläget pluggar jag vid köksbordet = inte bra. Fram tills nu har vi bott i en etta. Möjligheterna till en avskild pluggplats var obefintliga. Nu har vi flyttat och har mer plats. Jag ska därför skaffa ett skrivbord och sätta det i ett eget rum så att jag kan få plugga ifred. Fram tills det är införskaffat gäller lösning nr 3:
3. Stanna kvar på universitetet efter skolan och plugga där istället.
Problem:
Jag har svårt att komma ihåg det vi går igenom på föreläsningarna.
Varför?
Tja, det kan finnas massa olika anledningar till detta (även kallat bortförklaringar).
1. Jag var trött.
2. Jag var hungrig.
3. Det var kallt i salen.
4. Jag råkade sätta mig bakom någon som slösurfade på youtube och facebook hela föreläsningen. (Detta skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg om. Är ni som sitter och surfar medvetna om att alla som sitter bakom ser exakt vad ni gör och skriver? Det är ju helt omöjligt att fokusera på föreläsningen när personen framför googlar bilder på minions eller memes, chattar med sitt ragg, skäller ut någon via mejl eller kollar på hästannonser. Det går bara inte att inte tjuvkika. Tro mig, jag har verkligen försökt. Hur dessa personer klarar tentorna utan att ens ha antecknat är ett mysterium för mig och jag är grymt avundsjuk på deras förmåga att göra två saker samtidigt.)
5. Föreläsaren var sjukt tråkig och hade en sövande röst.
6. Jag har fel anteckningsteknik.
7. Alla ovanstående.
Hjälp. Vilken lång lista. Att jag ens har lärt mig något alls är ett under när jag tittar på alla anledningarna (bortförklaringarna!). Som tur är går de flesta att göra något åt.
Jag har gjort följande ändringar:
1. Försöker sova längre, eller i alla fall varva ner mer innan jag ska sova så att jag somnar snabbare. Har därför slutat kolla facebook och instagram det sista jag gör innan jag somnar.
2. Har med mig mellanmål.
3. Har köpt två nya ulltröjor + har alltid halsduk med mig. Köper te för att värma upp mig ifall det är nödfall. (Med andra ord: har slutat vara dumsnål och kostar på mig en kopp te för 15 kronor om det är kris.) Ser till att röra mig under rasterna för att få igång blodcirkulationen.
4. Sätter mig numera inte bakom de som jag vet surfar mest.
5. Inte så mycket att göra åt. Som tur är så är de flesta föreläsare bra.
6. Har bytt anteckningsteknik + går igenom föreläsningarna med en kursare varje eftermiddag.
Jag hittade tips på nätet om en anteckningsteknik som heter the Cornell method. Den har jag provat nu i en vecka och hittills fungerar det bra. Det känns i alla fall som om jag kommer ihåg mer än vad jag brukar.
Jag delar in pappret i tre delar:
I den största delen antecknar jag under själva föreläsningen. Eftersom föreläsningarna är upplagda på ett sätt som i princip förutsätter att vi har skrivit ut handouts innan hinner jag inte alltid med att anteckna allt. Då lämnar jag luckor och fyller i efteråt.
Efter föreläsningen fyller jag i de andra två delarna.
I den nedersta delen skriver jag en liten sammanfattning av det som står på sidan. Detta fungerar på två sätt. Dels tvingar det mig att förstå vad det hela handlar om och vad som egentligen är det viktigaste, dels så fungerar det som hjälp när jag letar i mina anteckningar senare. Om jag exempelvis letar efter en viss bakteriegrupp så behöver jag inte läsa igenom hela sidorna, jag kollar bara på sammanfattningarna. Aha, där står det om mjölksyrabildande bakterier i sammanfattningen à kollar längre upp på sidan där det står mer utförligt.
I marginalen fyller jag i viktiga poänger och skriver frågor till mig själv som jag sedan använder som inläsningshjälp. Jag kollar även i gamla tentor och antecknar frågor som har kommit tidigare eftersom detta brukar indikera att det är något viktigt.
Tentafrågorna skriver jag på gula post-it-lappar och svaren markerar jag med gul överstrykningspenna om det behövs.
Direkt efter att jag har gått igenom hela föreläsningen och fyllt i marginal och sammafattningen går jag igenom den igen. Den här gången håller jag för hela den stora delen, alltså där som alla svaren står, och försöker svara på frågorna i marginalen och utveckla det som står i sammanfattningen.
Fördelen med den här metoden är att jag inte behöver renskriva mina anteckningar utan har allt på samma ställe. Jag tvingar också mig själv att repetera allt flera gånger.
Katter och Alvedon
När jag läser gamla tentor är det ett ämne som återkommer: paracetamolförgiftning.
Paracetamol är det aktiva ämnet i en del smärtstillande läkemedel, bland annat Alvedon. Paracetamol har fram tills alldeles nyligen fått säljas i matvarubutiker och liknande men eftersom det relativt lätt leder till förgiftning har det tagits bort och ska nu endast få säljas på apotek.
Anledningen till att frågan kommer på en tenta för veterinärer är att katten reagerar annorlunda på paracetamol än vad människor och andra djur gör. Paracetamol är nämligen direkt toxiskt för dem och en enda tablett kan faktiskt vara dödlig.
Tydligen är det en hel del kattägare som inte vet detta och som försöker behandla katten hemma med människopreparat istället för att åka till veterinären. Detta gör alltså att katten blir mycket sjukare.
Varför är det då såhär?
När kroppen får i sig ett läkemedel kan det oftast inte utsöndras direkt, i den kemiska form det har när det tas upp. Läkemedlet måste metaboliseras, brytas ner så att det blir vattenlösligt och kan utsöndras ex med urin. Läkemedel är ofta fettlösliga i sin originalform eftersom det då lättare tas upp av cellerna.
Metabolismen har två faser. Dessa faser heter fas 1 och fas 2 men kan ske lite parallellt.
I fas 1 är det en grupp enzymer som heter Cytokrom P450, kallas CYP, som jobbar. Deras jobb är att fästa en funktionell grupp till läkemedlet. Målet med detta är att läkemedelsmetaboliten som bildas när den funktionella gruppen sätts på lättare ska kunna ta sig igenom fas 2.
I fas 2 sätts en endogen grupp istället på. Endogen innebär att den är kroppsegen. Detta kallas konjugering. Efter konjugeringen blir läkemedelsmetaboliten vattenlöslig och kan utsöndras ur kroppen. (En del läkemedel går direkt till fas 2, utan att passera fas 1). Exempel på grupper som kopplas på är glukaron och sulfat. En speciell grupp är glutation. Glutation används nämligen för att kopplas till speciellt farliga molekyler och detoxifiera dem. Jag har försökt rita upp detta i bilden nedan.
Hur hänger detta ihop med katten då?
Jo, katter saknar det enzym som konjugerar läkemedlet med glukaron, och de har väldigt lite sulfat i kroppen. Detta gör att det bara är fas 1-vägen kvar. När paracetamol genomgår fas 1 bildas en reaktiv metabolit, alltså en toxisk form av läkemedlet. Nu behövs glutation för att detoxifiera metaboliten! Tyvärr behövs sulfat i bildningen av glutation och katter hade ju väldigt lite sulfat. Det finns alltså inte tillräckligt med glutation för att detoxifiera paracetamol.
Varken glukaronvägen, sulfatvägen eller glutationvägen kommer alltså fungera. Det finns inget sätt att metabolisera paracetamolmolekylerna så att de kan utsöndras.
Paracetamolmetaboliten kommer därför åka omkring i kroppen och ge skadliga effekter utan att något kan stoppa den. Bland annat kommer det oxidera de röda blodkropparna så att de inte kan bära runt syre i kroppen. Katten får syrebrist!
Några ord om botemedel. Det går att ge ett ämne som heter acetylcystein till katten. Acetylcystein omvandlas till cystein inne i cellerna. Cystein blir till glutation. På så sätt kan metaboliterna detoxifieras trots att katten inte har tillräckligt med sulfat.
Men för människor då? Då är det väl inte farligt? Det är ju trots allt godkänt, då måste det ju vara säkert. Eller?
Människor kan bli förgiftade av paracetamol redan vid den rekommenderade dosen. Detta kan bero på en rad olika saker. Det finns individuella skillnader mellan alla. Exempelvis kan en person ha en genetisk defekt som gör att hen inte har så mycket glutation, eller så finns det för lite av något enzym. Då kan det bli lite samma effekt som hos katten.
En person som har en levernedsättning kommer också få en annan metabolism. (Metabolismen sker framförallt i levern).
En kan också ha en benägenhet att välja den ena fasen framför den andra. Detta kan vara medfött eller inducerat. Exempelvis kommer CYP-vägen induceras hos alkoholister, även om hen har tillräckligt av de enzymer som krävs i fas 2.
Det går alltså att bli förgiftad redan vid låga doser av paracetamol. Det blir såklart ännu värre vid en överdos. Överdosera aldrig! Det är inte så att gränserna är satta för att även de med leverskador ska kunna äta läkemedlet. Doseringsanvisningarna är tänkta till helt vanliga människor som inte har någon allvarlig nedsättning. (Ja, alltså, det är klart att läkemedel mot sjukdomar är tänkta att tas av sjuka människor men det iakttas försiktighet kring läkemedel till människor med ex lever- eller njurskador. De kan inte äta vilket läkemedel som helst. Alvedon däremot är ju ett vanligt smärtstillande som du kan ta ex vid huvudvärk. Du är alltså relativt frisk när du tar läkemedlet. Hänger ni med på vad jag menar?)
Mina föreläsare hävdar att om paracetamol hade uppfunnits idag så hade det aldrig blivit godkänt eftersom det har så många biverkningar. Dessutom vet vi inte riktigt hur det fungerar. Slutsats: använd med måtta. Och absolut inget alls till katten!
Att anteckna snyggt och bra
En helt annan typ av försöksdjur
Idag har jag fått beräkna doser av antibiotika och smärtstillande och injicera både subkutant (under huden) och intravenöst (i blodet) på flera olika djur. Jag kände mig som en riktig veterinär. Förutom en liten detalj. Det var gosedjur. Vilket var tur eftersom djuren annars hade fått sin dos gånger ungefär femtio eftersom det var ganska många studenter som stack dem.
Också ganska tur för goseråttan som annars hade fått helt fel dos av mig. Jag räknade nämligen lite fel och han fick bara en tiondel av vad han borde ha fått. Oops..
Lite löjligt att öva på gosedjur kanske? Vi tyckte i alla fall att det var jätteroligt. Det gör det hela lite verkligare. Att sitta och räkna igenom massa räkneexempel på medicinspädningar är väl jättebra och så men det är först när en får göra det på riktigt som det verkligen sätter sig. Idag fick vi faktiskt göra egna spädningar och spruta in i ett djur. Att spädningen bestod av vatten utspätt i mer vatten och att djuren mest består av polyester är mindre viktigt.
Nu har jag snart gått halva utbildningen. Hittills har de enda levande djuren i undervisningen varit getterna i ettan. Kanske går det också att räkna med lantbruksdjuren som vi fick titta på under våra studiebesök och parasiterna som vi fick se i mikroskop. Annars har det bara varit döda djur eller djurdelar. Att övningsspruta gosedjur är helt klart en steg närmre levande djur. Tänk att nästa år vid den här tiden kommer jag säkert vara helt van vid att både lägga permanentkanyler och rektalisera både kor och hästar. (Den som inte vet vad rektalisera innebär får googla.) Och om två år kommer jag nästan vara klar! Jag kan knappt vänta.
Sommaren är kort...
...det mesta jobbas bort. Jag jobbar och sliter på kliniken där jag sommarjobbar ända fram till dagen innan skolan börjar. Elller, sliter är nog fel ord. Jag tycker att det är jättekul. Och faktiskt väldigt bra att få prova på lite av det en funderar på att jobba med i framtiden. Det är ett hett tips till alla andra studenter – jobba med något som är relaterat till studierna. Det ger så otroligt mycket i form av erfarenhet, kunskap och lärarglädje. Rent tekniskt kan en säkert få mer betalt på något annat jobb men det är verkligen värt det.
Sommaren som jag tyckte skulle vara så lång har bara swichat förbi och nu är den snart slut. Jag har lyckats dra på mig en rejäl förkylning men i övrigt passar jag på att njuta av sommarsolen som äntligen kom.
Jag har med flit inte varit så aktiv på bloggen under sommaren. Min blogg är en blogg om hur det är att läsa till veterinär och på sommaren läser jag ingenting. Jag tycker därför inte att det finns speciellt mycket intressant att skriva om. Nu börjar dock skolan igen om två veckor så då drar jag igång igen. Jag ska börja trean nu. Det är ju inte klokt. När jag började ettan för två år sedan (TVÅ ÅR SEDAN?!?!) tittade jag på treorna och tänkte ”Åååh det är sååååå långt kvar tills jag är där. Hur ska jag orka? Det kommer ta sååå lååång tid!”. Det tog inte så lång tid. Faktum är att det gick väldigt fort. När jag tänker tillbaka har det såklart gått lång tid och jag har hunnit med massor, men det kändes inte långt alls. Nu ska jag alltså börja trean och snart har jag gått halva utbildningen. Inte illa!
Jag har fått en läsarfråga till! Jag tycker verkligen att det är superroligt att få frågor och ber jättemycket om ursäkt att jag inte har svarat förrän nu.
Kan du inte berätta lite om hur vardagarna ser ut på veterinärprogrammet? Är det många som har hund/skaffar hund under första terminen eller kommer de senare? Berätta allt, är såå nyfiken på hur de är att bo i Uppsala, plugga till veterinär osv!
Vardagarna skiljer sig väldigt mycket beroende på vilken kurs en läser för tillfället men generellt är det en eller två föreläsningar innan lunch och en eller två efter lunch. Varje föreläsning brukar vara två timmar men det är bara en och en halv timme aktiv tid. Klassen börjar nämligen alltid kvart över och sedan är det en kvarts paus efter 45 minuter. De flesta föreläsare baserar sina föreläsningar på power points som man kan skriva ut i förväg. Eller som jag, ladda ner till surfplattan.
En del dagar är det olika typer av övningar istället för föreläsningar, framförallt efter lunch tror jag. I ettan var det ofta mikroskoperingsövningar eller dissektioner. I tvåan mycket laborationer.
Utöver detta tillkommer mycket plugg på egen hand. Det är bra att försäka lära sig att plugga i grupp och ta hjälp av varandra, det har man stor nytta av.
Att läsa till veterinär kräver mycket tid och energi, mycket mer än vad jag har upplevt på andra utbildningar jag har läst. Det krävs att en kan ta in mycket fakta och teori och att en kan omvandla det till praktiskt kunskap. Det räcker alltså inte att vara duktig antingen teoretiskt eller praktiskt, det krävs bägge delar. Det kan kännas jäkligt tungt ibland men oftast är det faktiskt himla kul. Det är en stor gemenskap inom och mellan klasserna, säkert till viss del för att alla läser precis samma ämnen i precis samma ordning. Det finns också massa gamla traditioner och fester som hålls hårt på. Exempelvis finns det en sång där alla klasser har en egen melodi men alla har samma text. Det har varit så jättelänge, jag har hört lärare som sjunger den i melodin som dens klass hade.
Bild på klassen. I tvåan väljer klassen ett klassnamn och skaffar coola jackor med klassnamn och logga på. Min klass heter Vet-X. Vi ser många ut för ett otränat öga men vid det här laget tycker jag inte att vi är det. Vi är inte alls lika många som vi var när vi började i alla fall. Ett antal har hoppat av.
Något som jag upplever speciellt med att plugga till just veterinär är den starka kåren. Även djursjukskötarna tillhör vår kår som heter Veterinärmedicinska Föremingen, VMF. Kåren anordnar en massa trevliga aktiviteter och det är ofta genom kåren en lär känna andra studenter, framförallt de i andra årskurser. Det är också kåren som sköter studiebevakning och jobbar ex för att vi inte ska ha graderade betyg.
Inne i Uppsala (SLU ligger ju lite utanför centrum) finns nationerna. Det är dit en går och festar (om det inte är släpp på kåren) och går på pubrunda. Det finns ett gäng nationer men det räcker att bli medlem i en för att få tillgång till hela nationslivet. Nationerna gör andra saker också, serverar mat och hyr ut studentlägenheter till exempel.
Vad det gäller hundar och veterinärstudenter kan man enkelt säga att om man ska ha hund och plugga så är nog ändå SLU ett bra ställa att plugga på. Många studenter har hundar. Jag har hört att studentboendet på campus är Sveriges hundtätaste område. Det finns hundgårdar att hyra och hundar är välkomna i kårhuset (dock inte i undervisningshusen) så en kan sitta och plugga tillsammans med sin hund. För den som inte har egen hund finns det massvis med hundar att gosa med och många äldrekursare vill nog gärna ha lite hjälp att rasta och sånt.
Kort sagt är det både jätteroligt och jättejobbigt att läsa till veterinär. Men mest roligt. Under somamren har jag nästan helt glömt bort att det kan vara jobbigt och kommer bara ihåg det roliga. Det ska faktiskt bli jättekul att börja igen.
Med detta sagt vill jag passa på att säga GRATTIS till alla som kommit in på veterinärprogrammet och ska börja nu i höst. Det ska bli superroligt att träffa er! Och glöm inte - det finns inga dumma frågor.
En till läsarfråga!
Klarar en "normalbegåvad" person veterinärprogrammet? Är det många som klarar det med nöd och näppe? Är det ofta man sliter sig i håret och tror att man aldrig kommer förstå nånting men tillslut gör det ändå?
Årskurs två - en sammanfattning
Nu har jag officiellt gått klart andra året på veterinärprogrammet, jag har nämligen fått resultatet på de sista tentorna och jag är godkänd. Därmed har jag inte haft en enda omtenta under år två. Det känns himla skönt faktiskt. Speciellt skönt är det att inte ha några omtentor nu på sommaren.
Jag tänkte göra en liten sammanfattning för skolåret som har gått. Det är så mycket vi har läst att jag kan behöva en liten repetition bara för att komma ihåg alla ämnen!
Vi började året med att flytta in i sprillans nya lokaler och läsa Allmän Sjukdomslära. I detta ämne ingår sex delkurser: virologi, bakteriologi och livsmedelssäkerhet, parasitologi, immunologi och till sist allmän patologi och histopatologi.
I november tentade vi av virologi, bakteriologi och livsmedelssäkerhet samt parasitologi. Läran om virus, bakterier och parasiter. Tre tentor inom loppet av en vecka ungefär. Nu hade jag också flyttat hit hästen som visserligen tog en massa tid men samtidigt hjälpte mig att stressa ner mellan varven vilket jag är övertygad om hjälpte mig i pluggandet.
Efter tentaveckan började den superkorta kursen immunologi, alltså läran om hur immunförsvaret fungerar. Vi läste grunden i immunologi i slutet av första året och nu var det dags att bygga på med mer kunskap. Jag passade på att flytta i samband med den här kursen. Inte smart. Eftersom kursen varade i kanske fem-tio dagar, jag minns inte riktigt, så missade jag en hel del. Jag gick på alla föreläsningar men jag hade noll tid till att plugga på kvällarna. Tack vare bra föreläsare och intensivt plugg innan tentan klarade jag kursen ändå.
Tentan i immunologi skrevs i januari, några dagar innan tentan för kursen allmän patologi och histopatologi. Den kursen var rolig och väldigt viktigt. Har man hängt med på den allmänna patologin har man lättare att hänga med senare under året. Patologi är ungefär läran om vid sjukdom. Vi lärde oss vad som händer i kroppen vid sjukdom och skada och varför. Vi lärde oss varför det kan vara jätteallvarligt om kroppen saknar ett pyttelitet protein och vi fick se bilder på allt från brännskador till siamesiska tvillingar. Dessutom fick vi se hur de sjuka organen ser ut mikroskopiskt. Den mikroskopiska biten tyckte jag var svårast, däremot fick jag riktigt bra resultat på den teoretiska delen av tentan.
Nu har vi kommit fram till mitten av januari. Vid det här laget hade vi insett att de nya lokalerna inte var så fantastiska i alla avseenden. Speciellt en sal var så kall att en del elever börjat ta med sig egna filtar till föreläsningarna. Själv hällde jag i mig stora mängder te för att värma upp mig inifrån. Resultatet? Inte så varm men väldigt kissnödig.
Efter den allmänna patologin kom kursen Speciell Patologi, den tyngsta kursen under årskurs två. Det är en lång och intensiv kurs med en enda stor tenta i mars. Jag och mina pluggkompisar började plugga på gamla tentor redan första veckan. Under kursen läser man om ett organsystem i taget. Varje organsystem kan drabbas av en mängd sjukdomar och felaktigheter och efter kursen vet vi nu hur detta ser ut mikroskopiskt, makroskopiskt och vad det beror på. Speciell patologi är enligt mig den mest spännande kursen hittills.
Efter monstertentan i speciell patologi var det direkt dags för nästa kurs: Populationsmedicin. Nu vänds blicken från individen till gruppen. Här ingår delkurserna statistik, epidemiologi, husdjurshygien, husdjursgenetik och etologi. Även en tvådagars praktik på produktionsgård ingick i den här kursen. Statistik och epidemiologi innebar mycket teori men de andra kurserna innefattade en del praktik, inte minst i form av den berömda Skaraveckan. Skaraveckan är precis vad det låter som, en veckans skolresa till Skara där vi gör en mängd studiebesök på olika produktionsgårdar och ett slakteri. Jag tyckte att det var väldigt kul att faktiskt få se hur det ser ut i verkligheten, inte bara läsa om det.
Statistik och epidemiologi tentades av samma dag och någon vecka senare tentades de tre sista tentorna av, också på samma dag. Som tur var är tentorna inte jättestora, annars hade det varit svårt att orka med tre tentor under ett och samma tillfälle.
Det var alltså årskurs två i korta drag. Ett roligt och intensivt år, både studiemässigt och privat. Stundtals tufft och tungt med mestadels har det nog faktiskt varit rätt så bra. Inte minst med tanke på att jag under året (skolåret då) både har flyttat ihop med min pojkvän och tagit hit min häst.
Förrå året hade vi femton tentor sammanlagt, muntor inräknade. I år hade vi ”bara” elva.
· Virologi
· Bakteriologi och livsmedelssäkerhet
· Parasitologi
· Immunologi
· Allmän patologi och histopatologi
· Speciell patologi
· Statistik + epidemiologi
· Husdjurshygien + husdjursgenetik + etologi
Hur håller jag uppe studiemotivationen?
Att hålla studiemotivationen (och studietakten) uppe är inte helt lätt. Det matar på med nytt hela tiden och ibland känns det verkligen som världens korvstoppning i hjärnan. Det är sällan några lediga dagar eller lov så man måste lära sig att återhämta sig under arbete, så att säga. Nu den här påsken händer i och för sig något väldigt ovanligt – vi har tio dagar sammanhängande ledighet (inkl helgerna då) UTAN en tenta på dag elva. Inte på dag tolv heller. Vi har faktiskt påsklov! Det har aldrig hänt mig förut och kommer säkert aldrig att hända igen så det gäller att passa på att njuta.
Tillbaka till ämnet. Motivation var det visst jag pratade om. Jag har ändå pluggat i snart fyra år på högskolenivå så jag tycker att jag börjar få in en studieteknik nu. Här är lite av det jag har kommit fram till, lite tips helt enkelt.
Först, inse att det är plugg som gäller. Det första och största steget. Här menar jag både rent generellt som i att inte planera tusen icke-studierelaterade aktiviteter varje dag, och varje dag som i att faktiskt sätta sig ner och plugga. Inte göra massa annat först för att jag-ska-bara. Detta är det absolut svåraste steget tycker jag. Det är så himla lätt att hamna inne på facebook eller något sånt. Därför:
- Logga ut från facebook, använd appen StayFocusd som finns till Chrome ifall det behövs.
- Lägg telefonen så långt iväg att du inte når den men så när att du skulle höra om du får sms. När jag lägger telefonen för långt bort slutar det alltid med att jag inbillar mig att jag plötsligt har blivit omåttligt populär och att jag därmed har fått minst tio sms under de tjugo minuterna som jag har pluggat dittills. Detta innebär spklart att jag springer upp och kollar telefonen var tredje minut, vilket är ännu mer ineffektivt än om jag faktiskt hade haft mobilen på bordet.
- För mig funkar det bäst att plugga på morgonen. Allra bäst är det om jag plockar fram allt innan jag äter frukost, eller i alla fall precis efter frukost. Alltså innan jag hinner börja med något annat viktigt, tillexempel kolla alla annonser med shetlandsponnyer på hästnet.
- Drick te. Jag blir ofta sötsugen när jag pluggar och det försvinner när jag dricker te. Dessutom är det lugnande och uppiggande på samma gång tycker jag.
- Använd bildminnet. Även om man inte har fotografiskt minne kan man ha nytta av att skriva i olika färger eller att göra tankekartor. Det är inte helt sällan som jag kommer ihåg något från hur jag skrev det i mina anteckningar. Sedan måste informationen såklart lagras lite djupare ner i minnet men man måste ju börja någonstans!
- Bra utrustning. Pennor, dator, surfplatta måste fungera för dina behov. Att försöka skriva med stiftpennor där stiften bryts hela tiden eller att sitta och bråka med en dator som inte vill samarbeta tar energi från det viktiga.
- Organisation. Pärmar, mappar, färgkodning. Detta underlättar otroligt mycket.
- Hitta din egen pausunderhållning. Jag kör på ridning om det gäller långa pauser och när det gäller korta pauser brukar jag rocka loss till valfri låt och sedan fortsätta med studierna.
- Det sista tipset, och det tråkigaste, är att faktiskt plugga. Läs, räkna, skriv. Plugga, plugga, plugga. Inse att du är student och att det är ditt jobb att plugga. Du får till och med betalt för det i form av studiebidrag. Plugget kommer bara att bli mer och mer och det bästa är att helt enkelt inse att det är det här jag kommer hålla på med de närmsta åren. Det kommer att vara plugg men det är bara att bita ihop och sätta igång.
När jag följer mina egna tips märker jag en stor skillnad mot när jag inte gör det. När jag är inställd på att det är plugg som gäller och lägger ner den tiden som behövs så tycker jag att studierna är ROLIGA. Jag inser hur mycket jag lär mig och jag tycker om det. Jag ser framför mig hur min hjärna är som en tvättsvamp som suger upp kunskap och jag kramar mentalt ur den så att all ny kunskap rinner ner i långtidsminnet. Sedan är det fritt fram för svampen att suga upp ny kunskap.
När jag inte följer mina egna tips tycker jag att plugget är jättesegt. Jag vill mycket hellre göra annat och jag planerar också in annat. Jag skjuter upp saker och när jag sedan ska börja blir det övermäktigt. I början av veterinärprogrammet gjorde jag ofta det. Det tog ett tag innan jag kunde acceptera att livet numera bestod av studier och inte så mycket mer. När jag väl accepterade det blev det mycket lättare och jag kunde sjunka ner i ett lugnt kring att jag viste hur mina nästkommande fem år skulle bli. Först då kunde jag känna mig motiverad på riktigt, inte bara för stunden. Istället för att bara tänka på nästa tenta började jag tänka på helheten och på att jag faktiskt ska bli veterinär och rädda liv.
Det gäller att hitta vad som funkar för en själv. Mina tips är kanske helt värdelösa för någon annan. Jag tror dock att grunden är den samma. Man måste må bra för att kunna prestera och man trivs när man känner att man gjort sitt bästa. Det tror jag är grunden och därifrån måste man bygga på själv.
Vad har ni för studiemetoder? Jag vill också gärna ha tips och råd!
