Idisslarmedicin

I fredags avslutades kursen idisslarmedicin. I två veckors tid har det varit kor, getter och får som har tagit upp all tid, och kanske framförallt kojuver. I vanliga fall skickar man ju sällan kor, får eller getter till kliniken utan i princip all behandling sker i fält. Men på UDS finns en speciell avdelning för idisslare där djuren kan stanna en lite längre tid. Framförallt är det djur som den ambulatoriska kliniken har varit och besökt först som remitteras in. Ofta är det djur med lite halvdålig prognos. På kliniken är det studenter och veterinärer som har hand om dem och tanken är väl att det i möjligaste mån ska vara studenterna som utför åtgärder för behandling. Ifall djuren behöver avlivas obduceras de, också det av studenter.

 

Under de två veckor som min grupp var på plats var det tyvärr inte så många fall som kom in. Det var ett spännande fall med löpmagsdislokation som opererades dock! Den kon blev roligt nog bra och fick åka hem, trots halvdålig prognos från början. Jag fick också kastrera en killing och vara med vid avhorning av killingar.

 

Killingar är verkligen supergosiga
 

 

Mycket tid under kursen gick också till teoretiska fall. Den som inte innan kursen hade fattat att mastit (juverinflammation) är ett viktigt problem hos kor hade definitivt fattat det efter kursen. Vi har nämligen pratat om mastit till leda. Orsaker, förebyggande åtgärder, bakterier, behandlingar… Kornas juver är ju otroligt viktiga eftersom det är därifrån mjölken kommer. Juvret är också ganska utsatt där det hänger mellan bakbenen ganska nära marken. Mjölkningen kan också slita på spenarna. Inte konstigt att det blir inflammationer ibland. Nu när vi vet allt om mastiter ska vi väl dock kunna få ordning på dem, i alla fall i teorin. I praktiken är det alltid en annan sak. Tillexempel skulle jag ta prov på en ko med just mastit häromdagen. Man sprutar mjölk på en platta och blandar med ett medel som gör att mjölkens konsistens ändrar sig ifall det är mycket celler i (mycket enkelt förklarat…). Ett väldigt smidigt test faktiskt. I alla fall om man lyckas få ur mjölk ur kon spenar. Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt, visade det sig. Jag fick bara ut en ynka liten droppe. Veterinären fick rycka in och ta över. Dagen efter lyckades jag däremot, kanske var det extra svårt på första kon? Pinsamt var det oavsett, snacka om att känna sig som en nybörjare.

 

Jag tycker faktiskt att det är oväntat roligt med kor. Och får och getter såklart. De är alla trevliga och vettiga djur. Hästar framstår som superkänsliga knäppisar i jämförelse. I början av utbildningen trodde jag aldrig att jag skulle säga det men det kanske blir lantbruksdjur jag väljer att jobba med i framtiden trots allt.

 

Här funderar jag över om jag kan ta med mig killingen 
hem och gömma i min lägenhet. Kom tyvärr fram till att
det nog inte skulle fungera så bra. Synd. 
 

 

På hemmafronten har jag nu till slut flyttat tillbaka till Uppsala igen. De som har följt bloggen länge vet att jag har flyttat runt en del. Fyra gången under utbildningen hittills, för att vara med exakt. Man skulle kunna tro att jag tycker att det är kul att flytta. Det tycker jag inte. Det är rörigt och jobbigt och tar lång tid. Sedan tar det jättelång tid innan jag känner mig hemma i nya boendet och därmed jättelång tid innan jag sover ordentligt. Nu har sambon dessutom ryckt in på repmånad och lämnat mig själv hemma som gräsänkling. Det bidrar inte direkt till det där med en god natts sömn. Men men. När han inte är här får jag plötsligt mer tid till annat, som att blogga tillexempel. Inget ont som inte har något gott med sig, som man brukar säga. 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0