Åh, vad det är skönt med helg! Jag har faktiskt tagit helt ledigt i helgen och bara gjort roliga saker. Vi har varit ute både fredag och lördag, vi i huset. Jag älskar att gå ut och dansa. En del går ut för att supa eller träffa folk eller så, men jag tycker bäst om att dansa. Det släpper på alla spänningar på något sätt. När musiken strömmar genom kroppen finns det inget annat i världen. Det finns inga skoluppgifter, ingen pengabrist, inga krav eller måsten. Det finns bara jag och musiken och människorna runt omkring mig. Det är mer än ett dansgolv med musik. Det är en fristad. 

Are we human, or are we dancer?

Jag vet inte hur jag skulle kunnat leva utan musik. Musik är som min religion. Andra människor vänder sig till religionen i jobbiga tider när de behöver svar eller trygghet. Jag vänder mig till min musik. Musiken får mig att känna, att lita på och att leva i nuet. Musiken ger mig lugn och trygghet. Mod och energi. Jag skulle inte klara mig utan musik. Musiken är som en drog för mig. Jag är beroende. Musikberoende.

Jag har andra droger också. Droger som hjälper mig. Jag pratar inte om kemiska preparat som förblindar sinnena. Nej, det jag pratar om har en betydligt djupare mening. Mina droger är, förutom musik, att skriva och att rida. Jag måste få skriva, det går bara inte annars. Samma med ridningen, den behövs. Det är en del av mig. Det finns inget som är så avslappnande som att skriva av sig. Jag skriver ner mina tankar för att sortera dem när det är kaos i huvudet. Det har hjälpt mig många gånger.

För att inte tala om hästarna. Hästarna har räddat mig gång på gång. Jag hade varit en helt annan person idag om jag inte hade haft mina hästar. De är viktigare för mig än mycket annat. Det är svårt att förklara men det är precis som att alla problem och all osäkerhet som bor inuti mig bara rinner ut när jag rör vid hästen. Det är vackert. Det behövs. Jag behöver det.