Jag fick en kommentar häromdagen. Jag blir alltid glad för kommentarer. Alltså verkligen superglad. De kommer ju inte så ofta trots allt. Den här kommentaren var ändå lite extra upplyftande. Den innehöll nämligen en önskan om vad jag ska skriva om. Jag har haft lite skrivkramp de senaste veckorna men nu kommer skrivlusten tillbaka. Tack!

Hej! Undrar om du skulle kunna skriva lite om hur du kom in på veterinärprogrammet (högskoleprov/betyg?) och hur du fick tag på boende nära skolan? :) Vad läste du innan veterinärprogrammet? :) 

Självklart kan jag berätta om det!

Min väg till veterinärprogrammet var inte helt spikrak. Jag läste samhällskunskap på gymnasiet. Jag började läsa på universitetet i Lund direkt på hösten efter studenten. Då läste jag en termin socialpsykologi och en termin medie- och kommunikationsvetenskap innan jag bestämde mig för att jo, jag vill faktiskt bli veterinär. När jag väl hade bestämt mig insåg jag att det har funnits med i bakgrunden bland mina drömmar hela tiden, jag hade bara inte insett det.

Jag hade högsta betyg i alla ämnen på gymnasiet men vad hjälper det när man inte är behörig? Det var alltså bara att sätta igång att läsa in alla naturämnen som jag aldrig läste på gymnasiet. Eftersom jag inte ville att mitt snittbetyg från gymnasiet skulle kunna sänkas om jag exempelvis bara (”bara”) skulle få VG i kemi så valde jag att läsa ett naturvetenskapligt basår på Malmö högskola. Om man läser in ämnen på komvux räknas betygen in i ens gymnasiebetyg och man kan därmed höja eller sänka sitt snitt. På basåret fick vi visserligen betyg på tentorna men i det syns inte i systemet. Där ser man bara att jag har behörigheten.

Under basåret läste jag in följande ämnen under ett och samma år: Matte A+B+C+D+E utökad, Kemi A+B, Fysik A+B, Biologi A+B. Ganska tufft alltså. Men väldigt roligt!

Nu var jag alltså behörig till veterinärprogrammet och jag hade högsta betyg i alla ämnen, plus maximalt antal meritpoäng. Jag sökte alltså in med 22,5 i betyg. Jag var dock orolig att detta inte skulle räcka. Jag har därför även skrivit högskoleprovet fyra gånger med 1,75 som bästa resultat.

Jag sökte in både i Uppsala och i Köpenhamn. I Danmark har de ett lite annorlunda system än i Sverige. Där kan man söka in i två kvoter, en på betyg och en på kunskapsprov + personlig intervju. Om man har läst samhällskunskap eller naturkunskap i Sverige kan man söka i båda kvoterna men har man läst exempelvis naturbruk kan man bara söka i kunskapsprov + personlig intervju. Jag sökte i båda. Jag var i Köpenhamn och gjorde kunskapsprov, hamnade bland de 30 % bästa och fick komma på intervju. Det var bland det värsta jag varit med om! Jag hade laddat jättemycket innan med att lyssna på dansk radio, kolla på danska tv-serier osv men ändå förstod jag nästan ingenting de sa. Jag gav nog ett ganska kasst intryck om man säger så. Faktum är att jag aldrig har känt mig så nedtryckt och ovälkommen. Jag fick intrycket av att danskarna inte tycker om att vi svenskar kommer och tar deras studieplatser samtidigt som vi inte ens bemödar oss att lära oss språket. De frågade mig flera gånger om jag tänkte läsa danska på sidan av och om jag tänkte flytta till Köpenhamn. Relevant för utbildningen? Tydligen.

Jag sökte alltså in till båda och kom in på båda. Inte illa va? Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv här. (Tror inta att de tog in mig tack vare intervjun i Köpenhamn utan snarare på betyg!) Jag tackade ja till Uppsala och nej till Köpenhamn av flera anledningar. En är att jag läser en utbildning som redan är en av de svårare man kan läsa och då vill jag ge mig själv så bra möjligheter att klara den som möjligt. Därför valde jag att läsa på svenska och inte på danska. Oavsett är jag väldigt nöjd med att jag valde Uppsala, trots att det innebar en längre flytt från familj, vänner och husdjur.

Jag vill också passa på att berätta det här: det var totalt onödigt att skriva högskoleprovet fyra gånger och att bränna ut sig på gymnasiet för att få MVG i alla ämnen. Jag hade inte behövt det. Man måste ha höga betyg för att komma in på veterinärprogrammet, väldigt höga, men man måste inte ha MVG i precis alla ämnen. Det är ingen katastrof att få VG i gymnastik. Det är inte heller nödvändigt att skriva högskoleprovet massa gånger, med all stress det innebär, om man redan har superhöga betyg. Högskoleprovet låg på 1,7 eller 1,65 i min årskurs om jag minns rätt. Detta är en hög siffra jämfört med medel i Sverige men att man, som jag trodde, måste få 1,8 eller högre för att komma in på veterinär stämde inte.

Detta kan såklart komma att ändra sig till kommande år men jag vill gärna säga till alla som går i trean på gymnasiet och gråter för att de inte har MVG i alla alla alla ämnen att det faktiskt inte är kört. Jag vill också gärna säga till alla som inte har tillräckligt höga betyg att högskoleprovet faktiskt är värt att satsa på. Lycka till!

Så till frågan om hur jag lyckats hitta boende nära skolan. Den går lite snabbare att svara på. Jag och några till hyr en villa som ligger nära skolan. Den hittade vi på blocket (älska blocket) sent på hösten och vi flyttade in kring jul. Ägarna är utomlands i ett år och snart kommer de hem. Därför ska jag flytta till ett boende med stallplats som ligger en bit utanför stan. Den hittade jag genom jobbet som skottare på Universitetsdjursjukhuset. Det är bra att vara pratig med sina arbetskompisar.

Vill man hitta boende nära skolan och inte har långa kötider i bostadsköerna så är mitt bästa tips att lägga upp sig själv i en annons på Blocket. Om man gillar att bo kollektivt kan man också göra som oss, hitta ett boende som är alldeles för dyrt för att hyra själv, gå ihop några stycken och dela. 

Till sist: min favoritfilm den här veckan. Jag och pojkvännen höll på att skratta ihjäl oss. Igenkänningsfaktorn är HÖG.