Mina hästar är mitt allt. De hjälper mig. Icke-hästmänniskor förstår inte alltid detta. Hästarna gör mig starkare och lugnare. Det är sant. De gör verkligen det. På så många plan. 

   När jag behöver stressa ner åker jag till stallet. Idag åkte jag och skrittade en runda på Oportuno barbacka efter jobbet. Jag hade jobbat non stop i elva timmar och var lite (läs mycket) stissig. Efter en timme på Oportunos trygga rygg var jag helt lugn igen. Vi har två hästar, Oportuno och Fausto. Oportuno är klippan. Fausto är buspojken.

   Oportuno rörde inte en min under rundan. Vi gick förbi maskiner, getter, får, tjurar och andra häst-läskiga saker. Inte en min. Så skönt. Jag kan sitta i mina egna tankar och lita på att Oportuno fixar biffen. Han är så lugn och det smittar av sig. Ärligt talat så tror jag att jag hade kunnat somna på hans rygg och han skulle ha tagit mig hem i tryggt förvar.

Fausto - den charmiga spanjoren

   Hur skulle jag klara mig utan hästarna? De är mitt allt.