Idag började vi kurs nummer två: Biomedicinsk Baskurs. 

Första föreläsningen var fullproppad med celler, enzymer, aminosyror, DNA och annat smått. Vi går alltså från sådant man kan se och ta på till sådant som man inte ens visste fanns och som man bara kan se i mikroskop (om man ens lyckas med det - mikroskop tycks leva sina egna liv). 

 

Varför ska veterinärer läsa om celler då? Vi har ju redan gjort det på gymnasiet, borde inte det räcka. 

Jo, för att det finns massa sjukdomar som har att göra med mutationer på just cellnivå. Exempelvis kan Engelsk Springer Spaniel få en sjukdom som heter fukosidos. De får då rörelserubbningar, mentala förändringar och nedsatt syn och hörsel. Sjukdomen är ärftlig och dödlig. 

Tack vare att man på veterinärsidan har studerat celler vet man att detta orsakas av att hunden har en mutation i ett speciellt enzym som gör att sockerarten fukos inte kan brytas ner. Istället lagras det i klumpar i lybosomerna i cellerna. Tack vare att man vet detta kan man exempelvis ge hunden ett speciellt foder som inte innehåller något fukos och därmed hjälpa den. 

 

(Om någon vill läsa mer om detta så kan man ex kolla in denna länken. Den är dock från 2006 så man får tänka på att forskningen har gått framåt sedan dess. 

http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/06/rapport0106.pdf) 

 

Som min föreläsare sa idag, det är genom att studera de här små, små beståndsdelarna som vi kan åstadkomma de verkligt stora förändringarna. Vi kan bota sjukdomar och hindra död. Vi kan rädda liv.

Ganska häftigt va?

 

 

En tjej i min klass hittade den här oliga bilden om cellens uppbyggnad. Det känns alltid lite roligare om man drar in lite Harry Potter i plugget!