Idag har jag anmält mig till en dressyrtävling. Jojomän, här ska tävlas minsann. Jag är med i Upsalas Akademiska Ridklubb, UARK (Ja, Uppsala med ett p. Gammal stavning?) som ordnar aktiviteter för studenter. I höstas var jag med på deras hopptävling och nu är det alltså dags för dressyr.

Det var så länge sedan jag tävlade dressyr, jisses. Ett tag tävlade jag var och varannan helg men sedan tröttnade jag på det. Jag tröttnade på det där att man blir bedömd efter hur mycket man har tävlat, inte efter hur bra man egentligen rider. Jag tyckte plötsligt att det var helkasst att domaren skulle sitta där och bedöma mig och min häst under några få minuter och sedan uttala sig som om hen visste allt om oss. Plötsligt kändes det långsiktiga arbetet roligare. Det blev roligare att vara bästa vän med hästen än att se honom som ett tävlingsredskap.

Men nu ska jag alltså tävla igen och det ska faktiskt bli jättekul! När man tävlar med UARK lottas hästarna ut och man får väldigt kort tid på sig att lära känna dem innan man ska rida upp för domaren. På så sätt känns det svårare än en vanlig tävling. Då känner man ju hästen! Lite läskigt är det allt att sitta upp på en främmande häst och prestera. Men spännande.

Bara att börja lära sig programmet nu då. Jag funderar på om jag ska lägga ut bokstäver på matten i mitt rum och springa banan själv, så som jag gjorde när jag började tävla. Det fungerar faktiskt väldigt bra. (Det blir dock lite pinsamt om någon råkar gå in i rummet mitt under den samlade galoppen…) 

Jag har rotat fram några bilder på när det begav sig. Vilken snygg kavaj jag hade! Undrar om den fortfarande passar?

 

Jag och Viander

 

 

Jag och Fausto

 

 

Jag och Pendy Liz. Detta känns vääldigt länge sedan.