Hej bloggen

Jag sitter på kåren och skriver. Vi i Bladmagen brukar ha skrivarstugor på tisdagar då vi gör ungefär vad det låter som, sitter tillsammans och skriver. Det är faktiskt himla mysigt. På något sätt är det lättare att fokusera och skrivkrampen släpper direkt man kommer innanför dörren till redaktionsrummet. Att ha lite sällskap som inte hela tiden avbryter (hur trevligt det än må vara) är också väldigt hjälpsamt. Det är svårt det där med hur mycket man vill prata under tiden man skriver. Jag brukar vilja ha ganska mycket lugn och ro när jag skriver men när jag pluggar kan det vara lite mer prat. Då vill jag gärna bolla tankar med de andra lite. Att sitta ensam och plugga blir ofta just ensamt så vi sitter ofta tillsammans, vi som bor ihop.
Det bästa med skrivstugorna är att på tisdagar har FiQ öppet. FiQ är kårens egna café kan man säga. Varje vecka har de ett tema och så bakar de ett par-tre olika sorters kakor som passar in. Man kan också köpa baguetter, det brukar jag göra. Idag köpte jag med avokadoröra – suuuupergott! 25 kronor och jag slipper laga middag ikväll. Win win.

Jag tänkte berätta lite om hur en vanlig dag på veterinärutbildningen ser ut. Egentligen finns det inga riktigt vanliga dagar men jag kan köra ett hop-plock.
Vi börjar oftast vid åtta eller nio. Ifall jag känner mig superambitiös går jag upp vid sex och springer (läs: joggar långsamt) en runda innan skolan. Just nu är jag förkyld och inte ett dugg ambitiös. Jag går därför upp ungefär en och en halv timme innan skolstart och äter frukost och gör mig iordning. När klockan är kvart i åtta/ kvart i nio cyklar vi i samlad trupp från huset till skolan. (Om det är tisdag går jag alltid upp klockan fem för att vara på jobbet på hästkliniken och mocka mellan sex och åtta. Då tar jag med mig frukost som jag äter i klassrummet.)

Om vi har föreläsning sätter vi oss långt fram, annars kommer vi bara somna. Jag vet att i alla fall jag har väldigt lätt för att drömma mig bort och börja tänka på annat om jag inte skärper mig rejält. Sitter jag längst fram känner jag föreläsarens blick på mig och vågar inte annat än att lyssna och anteckna febrilt.

Vi har oftast föreläsning i två eller tre timmar åt gången. Varje timme är det en kvarts rast som brukar spenderas med att spela quizkampen, scrolla på tumblr eller annat lagom jobbigt.
På lunchen brukar jag oftast cykla hem och äta. Vi bor ju bara tio minuter från skolan. Cykelturen ger lite frisk luft och energi så att man inte somnar på eftermiddagen. Om jag inte cyklar hem har jag med mig matlåda som jag värmer i en av skolans alla mikrovågsugnar.

Efter lunch har vi en till föreläsning, mikroskopering, dissektion eller annat kul. Om vi har dissektion byter vi om och tar på oss labbrockarna och gummistövlar. Det är väldigt viktigt att vi har stövlar som är lätta att skölja av ifall det skulle bli söl. Ovanpå labbrocken har man ett plastförkläde. Dessutom har vi engångshandskar. Vi har egna instrument: skalpellskaft, sax och pincett. Vi är alltid i våra basgrupper när vi dissekerar. Nu när vi läser om organens struktur och funktion får vi oftast bara just det organet som vi läser om. Det är oftast slaktavfall vi får. I grupp skär vi alltså upp detta och kollar inuti. Vi kollar på hinnor, blodkärl, strukturer och en massa massa små saker som man aldrig skulle tro att man behövde bry sig om någonsin i livet.
Dissektionerna kan vara obehagliga men oftast är de mest intressanta. Häromdagen fick vi öppna en mink och hon var fryst på ett sätt som gjorde att hennes äggledare syntes jättetydligt. Frågan är om några andra än veterinärstudenter spontant skulle utbrista ”Ååååh, så fint! Kom och kolla allihop!”.

Skoldagen slutar oftast vid klockan tre, ibland tidigare och ibland senare. När vi kommer hem brukar vi fika (oftast lite längre än vad vi planerade), plugga lite, käka middag (också detta längre än planerat – vi har trevligt ihop helt enkelt), eventuellt kolla tv och sedan sova. Ungefär så. Det är olika hur mycket jag pluggar. Ganska ofta blir det ingen tv utan bara plugg. Jag försöker dock att inte plugga hela tiden utan pausa lite också. Att jag är aktiv i kåren och rider på ridskola tvingar mig att ta pluggpauser, det är faktiskt väldigt bra.

Tja, detta var väl i stora drag en ganska vanlig dag. Dagarna är som sagt ganska olika och vi växlar friskt mellan försläsningar, dissektioner, mikroskoperingar, basgruppsmöten, getövningar och annat veterinärrelaterat. Häromdagen hade vi till exempel en gästföreläsare som kom och pratade om hunduppfödning. Allt är inte obligatoriskt att gå på, vilket är skönt om man råkar bli sjuk. Däremot missar man väldigt mycket om man inte är på plats. Det har jag märkt nu när jag har varit sjuk.

Nej hörrni, vet ni vad? Nu har jag suttit på skrivstugan mycket längre än jag tänkte mig. Konstigt att det ofta blir så. Det är så trevligt här att jag aldrig vill åka hem. Fast det förstås. Jag har ju väldigt trevligt hemma också. Livet är bra helt enkelt. Men nu är det dags att cykla hem igen. Hej svejs!