Näst sista tentatillfället för terminen är avklarad och nu har vi äntligen börjat läsa om avel. Husdjursgenetik, mer exakt. Det är ingen lång kurs, bara åtta dagar, men jag tycker att det ska bli superspännande att lära mig mer. Vi har bara hunnit ha en föreläsning och då gick vi igenom saker som arvets biologiska bakgrund, hur släktskap mäts, inavel och arvbarhet.

En sak jag lärde mig är att alla syskon inte är lika mycket släkt. Först blev jag lite fundersam. Jag och min syster är ju lika mycket syskon som vilka andra syskon som helst! Sedan insåg jag att när en genetiker säger släkt så menar hon hur stor andel av generna individerna har gemensamt, inte själva titeln släktskapet har.

Såhär: jag har fått 50% av mina gener från min mamma och 50% från min pappa. Eftersom min mamma har fått 50% av sina gener från min mormor kan en också säga att jag har fått 25% av mina gener från mormor.

Min syster har också fått 50/50 av mamma och pappa. När vi räknar ut släktskapet mellan oss två så räknar vi 0,5∙0,5=0,25 för mamma + 0,5∙0,5=0,25 för pappa. Det går 0,5 (alltså 50%) mellan mig och mamma och 0,5 mellan mamma och syrran. Därav 0,5∙0,5.

Vi adderar sedan 0,25+0,25=0,5. Jag och syster delar alltså också 50% våra gener. Hälften av våra gener är alltså likadana.

Detta är inte jättesvårt att förstå. Det som kommer sen är lite mer spännande. Det är nämligen så att vi i snitt har fått 50/50 från våra föräldrar. En del har mer från den ena och mindre från den andra. Dessutom kan två syskon råka få helt olika gener, även om båda har fått 50/50 av föräldrarna. De 50% som jag inte får, får kanske hon. Detta innebär att jag och syrran kanske inte alls är 50% släkt. Vi kan vara både mer och mindre. Jag gissar att detta är en av anledningarna till att vissa syskon är väldigt lika, medan andra inte alls är lika.

Det finns massa andra saker som också förklarar varför jag och min syster inte är så lika. Olika gener nedärvs olika starkt, gener påverkar varandra, miljön påverkar hur generna uttrycks osv. Jag visste sedan tidigare att vissa anlag är dominanta över andra anlag. Om en av mina föräldrar har blåa ögon och den andra har bruna är chansen stor att jag får bruna eftersom anlaget för brun ögonfärg är dominant över det blåa, som är recessivt. Vad jag inte visste var att det kan finnas ett annat anlag som egentligen är recessivt men när det finns i två upplagor (d.v.s. när jag har ärvt recessivt från både mamma och pappa) så väger det ändå över och den tredje färgen tar över. Man kallar detta epistasi och beskriver det som att den tredje färgen maskerar den dominanta. Detta är lite svårt att greppa. Den tredje färgen är alltså inte dominant. I vanliga fall kommer både blått och brunt (som exempel, jag vet inte om detta fenomen finns hos mänsklig ögonfärg) att vinna över den tredje färgen, men om den tredje finns i dubbel upplaga som recessiv så kommer den vinna trots allt. Så har jag förstått det i alla fall. Reservation för eventuella fel eller missförstånd!

Detta fenomen finns exempelvis hos labradorer, där gul päls är den tredje färgen. Det märks att det inte är dominant utan bara maskerar eftersom hundens nos får den färg som är ”päls-dominant”. I vanliga fall får en svart labrador en svart nos och en brun labrador en brun nos. Nu får den gula antingen svart eller brun nos beroende på vilken färg som maskeras av den gula. Coolt, eller hur?