Mina armar hittar på hyss

Det har visat sig att jag är dålig på att följa mina egna råd. Jag har här på bloggen gett rådet att plugga varje dag för att inte hamna efter. Förra veckan pluggade jag inte alls varje dag efter skolan. Flera dagar gjorde jag annat. Skrev artiklar till Bladmagen, tillexempel. Nu ligger jag därför efter. Det är lustigt hur långt efter en kan hamna efter bara en dryg vecka på den nya kursen. Som tur är har vi undervisningsfri dag idag. Jag har alltså en chans att hinna ikapp lite. Skönt.

 

Knappt en och en halv vecka in på den nya kursen känns det redan som vardag. Som om jag har läst farmakologi jättelänge. Det känns absolut inte som att vi bara är en månad in i terminen. Det känns som att vi har läst betydligt längre. Jag kommer knappt ihåg sommaren längre. Den känns väldigt avlägsen. Hösten har kommit på riktigt nu. Löven börjar skifta färg och vissa mornar behöver jag koppla på motorvärmaren till bilen för att det är så kyligt.

Snart är det dags för mig att flytta igen. Dags att packa ner, städa, packa upp och börja om i ett nytt hem. Det ska bli kul. Jag känner mig lätt instängd i vår lilla etta, speciellt dagar som den här då jag är hemma hela dagen. Det nya huset är mycket större. Det ska bli skönt med lite plats.

 

 

 

Igår red jag privatlektion på ett ridställe i närheten som har lusitanos. Min egen häst har ju flyttat hem till mamma och pappa igen och även om det ibland är rätt skönt så är det också tråkigt att inte rida alls. Jag bokade därför privatlektion. Det är akademiskt som gäller på lusitanostället och det har jag inte ridit innan. Kul att prova något nytt tänkte jag. Faktum är att det inte var så stor skillnad egentligen. Lite annan infallsvinkel men mycket är likt.

Tränaren lägger mycket fokus på mig och hur jag använder min kropp. Hästen jag red är väldigt känslig för vikten och då krävs full kroppskontroll. Vilket jag inte har. Absolut inte. Detta märktes pinsamt tydligt igår. Jag lyckades tillexempel inte byta varv från vänster till höger (via snett igenom) förrän i slutet av lektionen. Eller jo, jag lyckades byta varv men hästen trodde varje gång först att jag skulle svänga på andra hållet. Hästen svängde alltså på fel håll! Märk väl att jag har ridit sedan jag var liten. Jag borde alltså inte ha några som helst problem att vända snett igenom. Men tydligen har jag gått ner mig lite. Eller så har jag inte ridit så känsliga hästar tidigare.

En annan grej är att mina armar inte alls lyder mig. Inte ett dugg. De hittar på saker på egen hand. Flyttar sig upp och ner, eller längre bort från hästen. Eller lägger sig på mankammen. Helt av sig själva. Jag säger inte åt dem att göra så. Faktiskt så säger jag åt dem att vara helt stilla. Men det vill de inte vara. De vill hellre hitta på massa hyss. Väldigt olydiga armar har jag.

 

 
Inte visste jag att jag var så sned i kroppen. Tränaren sa att jag ska öva när jag sitter och pluggar. Inte sitta helt ihopsjuknen utan sträcka på ryggen och sådär. Har provat lite. Jättejobbigt.  

 

Det som jag tycker är kul med träning över huvud taget, och då även ridning, är att få utvecklas och förbättra mig. Nu har jag världens förutsättningar att förbättra mig. Antagligen kommer förbättring hos mig synas ganska tydligt på hästen. Jag ser faktiskt riktigt mycket fram emot detta. 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0