Det är mycket som händer just nu i Sverige. Budgetar hit och dit. Omval. Diskussioner. Smutskastning. Jag som tyckte att det var så skönt när förra valet äntligen var över och folk slutade försöka övertyga andra om att du har fel och jag har rätt. Jag tycker att det ofta hamnar på sandlådenivå i de här politiska diskussionerna, speciellt när man kollar i sociala medier. Att diskutera och lyssna på varandra är givande. Att köra över varandra och säga till andra vad de bör tycka är inte givande. Respekt gentemot sina medmänniskor, är det någon som har hört talas om det?

Nu är detta ingen politisk blogg men jag vill få sagt att jag tycker att alla borde visa lite mer öppenhet och kärlek mot varandra. Det är ju trots allt snart jul och då ska man vara snäll för annars får man inga julklappar!

I skolan läser vi som sagt immunologi. Idag hade vi föreläsning och transplantationer och varför kroppen försöker stöta bort ett organ som har transplanterats. Jag har väl alltid vetat att kroppen ser nya organ som främmande och att den kan få för sig att stöta bort det. Vad jag inte har fattat tidigare är hur frekvent detta sker. Om jag förstod föreläsaren rätt så är frågan inte OM kroppen ska stöta bort organet utan NÄR. För att minska risken för att detta ska ske ger man massa immunosuppressiva  droger som alltså nästan slår ut immunförsvaret. På så sätt hindrar man det från att attackera det nya organet. Vad jag inte heller visste var ärr man måste äta dessa mediciner hela livet. Immunförsvaret kommer alltså att vara väldigt nedsatt resten av livet och man löper stor risk att få massa andra sjukdomar. Vad som skulle hända om en sådan hr person skulle råka bli infekterad med en antibiotikaresistent bakterie vill jag knappt tänka på. Varken mediciner eller immunförsvar kommer att kunna ta kol på bakterien. Vad finns kvar?

Jag har också lärt mig varför patienter med leukemi behöver benmärgstransplantationer. Det är något som jag också har vetat länge men aldrig riktigt reflekterat över. Det är något som jag bara har hört och sett på TV och sådär.

Det beror på att behandlingen mot leukemi är strålning och kemoterapi. Den här behandlingen gör att patientens egna benmärg helt dör ut. Det är i benmärgen som B-lymfocyterna bildas. B-lymfocyter är en celltyp som ingår i immunförsvaret och som skapar antikroppar. Utan B-lymfocyter, inga antikroppar. Antikroppar sätter sig på främmande ämnen, antigen, i kroppen och oskadliggör eller hjälper andra celler att oskadliggöra antigenen. Mycket enkelt förklarat. En person utan B-lymfocyter är alltså mycket utsatt och blir väldigt sjuk vid en infektion av exempelvis ett virus.

Därför transplanterar man alltså benmärg från en annan person. Det tar dock lång tid innan immuncellerna är uppe i normala nivåer i mottagaren och under hela den här tiden är mottagaren utsatt för infektioner. Dessutom kan kroppen reagera negativt på den nya benmärgen och utveckla ett annat typ av sjukdomstillstånd som också är väldigt farligt. Det hela är alltså väldigt avancerat.

Vi pratade om att det är väldigt viktigt att hitta en matchande donator för att minska risken för bortstötning. En enäggstvilling är det absolut bästa alternativet om man inte kan ta organ från patienten själv (som ex hud vid brännskador). Jag var tvungen att fråga läraren om det där med att man i vissa länder kan skapa ett barn med precis rätt genuppsättning för att rädda ett sjukt syskon och om det kunde likställas med enäggstvillingar rent immunologiskt. Det kunde det men vår föreläsare var noga med att påpeka att det kan finnas etiska aspekter på problemet som måste tas i beaktande. Hur ska man tänka egentligen? Jag tycker att frågan är svårt. Spontant tycker jag att det känns otroligt hemskt att ett barn ska födas, inte för att föräldrarna vill ha barnet utan för att de vill ha kvar sitt befintliga barn. Samtidigt kan det rädda ett svårt sjukt barn. Väldigt svår fråga. Hur mycket är ett liv värt?

Boken Allt för min syster handlar om just detta. Det är en väldigt bra bok som jag verkligen rekommenderar. Filmen är också bra men inte lika. (Den heter My sisters keeper på engelska) Utan att spoila för mycket kan jag säga att boken och filmen slutar lite olika så även om man har sett filmen kan man ha glädje av att läsa boken.