Katter och Alvedon

När jag läser gamla tentor är det ett ämne som återkommer: paracetamolförgiftning.

Paracetamol är det aktiva ämnet i en del smärtstillande läkemedel, bland annat Alvedon. Paracetamol har fram tills alldeles nyligen fått säljas i matvarubutiker och liknande men eftersom det relativt lätt leder till förgiftning har det tagits bort och ska nu endast få säljas på apotek.

Anledningen till att frågan kommer på en tenta för veterinärer är att katten reagerar annorlunda på paracetamol än vad människor och andra djur gör. Paracetamol är nämligen direkt toxiskt för dem och en enda tablett kan faktiskt vara dödlig.

Tydligen är det en hel del kattägare som inte vet detta och som försöker behandla katten hemma med människopreparat istället för att åka till veterinären. Detta gör alltså att katten blir mycket sjukare. 

 

Varför är det då såhär?

När kroppen får i sig ett läkemedel kan det oftast inte utsöndras direkt, i den kemiska form det har när det tas upp. Läkemedlet måste metaboliseras, brytas ner så att det blir vattenlösligt och kan utsöndras ex med urin. Läkemedel är ofta fettlösliga i sin originalform eftersom det då lättare tas upp av cellerna.

Metabolismen har två faser. Dessa faser heter fas 1 och fas 2 men kan ske lite parallellt.

I fas 1 är det en grupp enzymer som heter Cytokrom P450, kallas CYP, som jobbar. Deras jobb är att fästa en funktionell grupp till läkemedlet. Målet med detta är att läkemedelsmetaboliten som bildas när den funktionella gruppen sätts på lättare ska kunna ta sig igenom fas 2.

I fas 2 sätts en endogen grupp istället på. Endogen innebär att den är kroppsegen. Detta kallas konjugering. Efter konjugeringen blir läkemedelsmetaboliten vattenlöslig och kan utsöndras ur kroppen. (En del läkemedel går direkt till fas 2, utan att passera fas 1). Exempel på grupper som kopplas på är glukaron och sulfat. En speciell grupp är glutation. Glutation används nämligen för att kopplas till speciellt farliga molekyler och detoxifiera dem. Jag har försökt rita upp detta i bilden nedan. 

 

 

 

 

Hur hänger detta ihop med katten då?

Jo, katter saknar det enzym som konjugerar läkemedlet med glukaron, och de har väldigt lite sulfat i kroppen. Detta gör att det bara är fas 1-vägen kvar. När paracetamol genomgår fas 1 bildas en reaktiv metabolit, alltså en toxisk form av läkemedlet. Nu behövs glutation för att detoxifiera metaboliten! Tyvärr behövs sulfat i bildningen av glutation och katter hade ju väldigt lite sulfat. Det finns alltså inte tillräckligt med glutation för att detoxifiera paracetamol.

Varken glukaronvägen, sulfatvägen eller glutationvägen kommer alltså fungera. Det finns inget sätt att metabolisera paracetamolmolekylerna så att de kan utsöndras.

Paracetamolmetaboliten kommer därför åka omkring i kroppen och ge skadliga effekter utan att något kan stoppa den. Bland annat kommer det oxidera de röda blodkropparna så att de inte kan bära runt syre i kroppen. Katten får syrebrist!

 

Några ord om botemedel. Det går att ge ett ämne som heter acetylcystein till katten. Acetylcystein omvandlas till cystein inne i cellerna. Cystein blir till glutation. På så sätt kan metaboliterna detoxifieras trots att katten inte har tillräckligt med sulfat.  

 

Men för människor då? Då är det väl inte farligt? Det är ju trots allt godkänt, då måste det ju vara säkert. Eller?

Människor kan bli förgiftade av paracetamol redan vid den rekommenderade dosen. Detta kan bero på en rad olika saker. Det finns individuella skillnader mellan alla. Exempelvis kan en person ha en genetisk defekt som gör att hen inte har så mycket glutation, eller så finns det för lite av något enzym. Då kan det bli lite samma effekt som hos katten.

En person som har en levernedsättning kommer också få en annan metabolism. (Metabolismen sker framförallt i levern).

En kan också ha en benägenhet att välja den ena fasen framför den andra. Detta kan vara medfött eller inducerat. Exempelvis kommer CYP-vägen induceras hos alkoholister, även om hen har tillräckligt av de enzymer som krävs i fas 2.

Det går alltså att bli förgiftad redan vid låga doser av paracetamol. Det blir såklart ännu värre vid en överdos. Överdosera aldrig! Det är inte så att gränserna är satta för att även de med leverskador ska kunna äta läkemedlet. Doseringsanvisningarna är tänkta till helt vanliga människor som inte har någon allvarlig nedsättning. (Ja, alltså, det är klart att läkemedel mot sjukdomar är tänkta att tas av sjuka människor men det iakttas försiktighet kring läkemedel till människor med ex lever- eller njurskador. De kan inte äta vilket läkemedel som helst. Alvedon däremot är ju ett vanligt smärtstillande som du kan ta ex vid huvudvärk. Du är alltså relativt frisk när du tar läkemedlet. Hänger ni med på vad jag menar?)

 

Mina föreläsare hävdar att om paracetamol hade uppfunnits idag så hade det aldrig blivit godkänt eftersom det har så många biverkningar. Dessutom vet vi inte riktigt hur det fungerar. Slutsats: använd med måtta. Och absolut inget alls till katten!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

veterinartjejen.blogg.se

Om att vara ung kvinna och studera till veterinär.

RSS 2.0