I fredags skrev jag tenta. Monstertentan, kallades den av mina kursare. Ett passande namn. Den var verkligen hemsk. Det kändes inte alls bra när jag skrev den och jag räknar med att få omtenta på minst en av de tre delarna, troligtvis två.

Jag var helt knäckt när jag kom ut från tentan. Som en kursare beskrev det, ”det känns som att jag har hällt ut min hjärna över en sex timmar lång tenta”. Ganska träffande. Jag var helt slut. Både över att tentan i sig var krävande, men också för ångesten som kom när jag insåg att det jag hade pluggat mest på inte ens var med. Det var flera frågor som jag inte kunde alls och det brukar inte hända. Kanske någon enstaka men inte flera stycken. Jag brukar faktiskt vara ganska bra på att plugga på rätt saker, d.v.s. att lägga ner mest tid på det som är viktigast. Viktigt både i bemärkelsen viktigt för mitt framtida yrke och viktigt för tentan.

Till en stor tenta är det svårt att hinna plugga och trycka in precis allt, speciellt när en stor flytt ligger mitt i tentapluggsperioden. Därför var min taktik att plugga på det viktiga och lära mig det jag pluggar på riktigt bra, istället för att lära mig hela kursen halvdåligt. Antingen var detta fel taktik eller så fungerade inte min pluggteknik så bra som den brukar. Jag tror på båda delarna. Jag märkte under plugget att jag låste mig lite så fort jag började tänka på hur stort ämnet var och hur mycket jag inte kunde än. Jag tenderade att lägga för mycket energi på att tänka på hur stressad jag var för att jag inte hade tillräckligt med tid för plugg, och för lite tid på att faktiskt trycka in det jag försökte lära mig. Att flytten faktiskt gjorde att jag hade lite för lite tid hjälpte inte heller. Inte heller att det har varit kaos hemma med flyttkartonger överallt. Jag har ständigt haft dåligt samvete över att sambon har fått packa upp på egen hand eftersom jag har haft fullt upp med plugget.

Första känslan efter tentan var besvikelse. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på pluggandet och nu gick det ändå åt helvete. Varför lät jag stressen och ångesten distrahera mig? Dumma lärare som har skrivit så konstiga frågor! Nu kommer jag behöva plugga hela julen inför omtentan. Jag som skulle vara lite ledig för första gången sedan i påskas. Skit också. Helvetes jävla skit. Allt var hopplöst och dåligt och jag var jättebesviken på mig själv och på mitt dåliga resultat. Se bild av känslan nedan. 

Igår åkte vi till ett shoppingcentrum utanför Västerås och jag tröstshoppade pennor och block för nästan 500 kronor. Efter det impulsköpte jag två ulltröjor för 700 kronor styck. Dessutom handlade vi för ungefär 4000 på IKEA. Jag är ingen tröstshoppare i vanliga fall och egentligen hatar jag att handla kläder men det kändes faktiskt lite bättre efteråt. Nya grejer, nya tag, nystart.

Idag, två dagar efter monstertentan, har jag accepterat det hela och insett att det faktiskt inte är någon stor grej. Inte egentligen. Inte så länge jag klarar den i januari. Faktum är att det på ett sätt är bra att ha omtenta. Nu kommer jag ju läsa på allt två gånger och förhoppningsvis kunna det dubbelt så bra. Om jag klarar tentan precis på poängen är det såklart jätteskönt och så, men jag kunde ju uppenbarligen inte ännet så bra så det kanske är lika bra att göra den igen. Jag har läst det här inlägget på en läkarstudents blogg som jag gillar och plötsligt kändes det lite bättre. 

Dessutom kändes första delen av tentan faktiskt riktigt bra. Och det var den delen som jag tyckte var svårast så något bra har jag ju ändå gjort. Och glöm inte vad Bill Gates sa: 

Nu tar jag nya tag inför nästa kurs som börjar imorgon, Livsmedelssäkerhet. Jag ska prova ett nytt sätt att anteckna som jag har läst om på nätet, the cornell note-taking method. Mer om det i ett annat inlägg.