Jag är i Norrland på semester. (Det är faktiskt sant, min sjukskrivning tog slut i förrgår.) Här är helt galet varmt! Stört varmt. Jag läste i den lokala morgontidningen att det har varit skogsbränder. Flera som har löst av varandra. På en bild fanns utritat var det hade brunnit och jag räknade till minst tio prickar. På typ en dag. Sinnes. 

Här löser dagarna av varandra. Vi hinner med mycket. Vi har varit på bröllopsceremoni i den vackraste lilla kyrka jag har sett. Vi har kört lastbil lastad med tre traktorer till traktorrace. Vi har varit på Ulvön, ett riktigt smultronställe. Jag har till och med hunnit kopiera alla mina gamla tentor och på så sätt gjort mig själv påmind om att mer än halva sommaren har gått. Allt detta har alltså skett i minst 30° i skuggan. 

Traktorracingen var riktigt kul. Jag var såklart inte med och körde utan fungerade bara som supportande assistent åt pojkvännen och hans kompis. (Inte support-ande som min autocorrect ville skriva...) Men det var en upplevelse bara det. Herrejissanes vad de kör! Jag som trodde att ponnyhoppning var det flängigaste som finns. B-ponnyernas omhoppning kan slänga sig i väggen! Här kommer fullvuxna karlar (och ett litet gäng unga tjejer) som gör allt de kan för att runda banan först, även om det innebär att de nästan flyger ur traktorn. Det värsta var när de två allra mest ombyggda traktorerna skulle köra ett riktigt värsting-dragracinglopp. Jag trodde verkligen att de skulle köra ihjäl sig. Värt att nämna är att de var de två äldsta deltagarna som körde dessa monstertraktorer. Det där om att man tar fler risker ju yngre man är verkar inte stämma i traktorvärlden. 

Den lilla traktorn längst till vänster fick jag köra på. Fett stolt. Min favorittraktor <3

På dagordningen stod även uppvisning av någon slags supermegaturbomotor. Det såg ut som en snöskoter fast i princip hela bestod av motor. Den sprutade eld och levde om riktigt rejält. Wow, så coolt, tänkte alla motorintresserade. Öh? tänkte jag. 

Det roligaste var när vi gick fram och pratade med killarna som rådde om supermegaturbomotorn sedan. Min pojkvän frågade saker om kapaciteten, hästkrafter, grenrör osv. Jag frågade följande: "Men alltså, vad används den till egentligen?" Killen bara tittade på mig. "Vadå används till?" "Ja men vad har den för syfte? Gör den någon nytta rent bruksmässigt?" Han fortsatte att titta på mig som om jag var dum i huvudet. Tydligen är "att köra fort på is" ett alldeles godtagbart syfte för alla utom mig. Speciellt om man slår fartrekord. 

Totalt onödig pryl tycker jag. Tänk vad stor nytta de pengarna hade kunnat göra någon annanstans. Typ i eboladrabbade Afrika. Nåja, alla måste väl få ha sina nöjen och prioriteringar. Jag har ju mina. 

Igår var vi på den vackra Ulvön. Vi åkte färja i hela två timmar enkel väg för att komma dit. Väl framme åt vi en fantastisk skärgårdsbuffé, solade och badade. Sedan var det två timmar hem igen. Jag brände mig något kopiöst i solen. Att man aldrig lär sig. Nu blir det till att låta bli solen i några dagar. 

På färjan till Ulvön. 

På stranden. Äntligen fick jag bada i havet, inte bara i mörkbottnade sjöar. 

Det är väldigt vackert omkring Uppsala faktiskt. Speciellt nu på sommaren. Grönt överallt. 

Jag kan nämna att vi mötte en fyra-fem andra motorcyklar som var ute och körde. Tydligen är 25 grader och sol perfekt mc-väder. Lite varmt när man står still i korsningarna dock. 

I helgen var jag med pojkvän på traktordagen i Ullånger (tror jag det hette) nära hans hemort. Norrut alltså. Traktordag låter väl inte jätteupphetsande kanske men det var faktiskt riktigt roligt. Massa veterantraktorer och maskinmänniskor. Pojkvännen vann massa tunnbröd i en presisionskörningstävling (vilket ord!) så nu har vi bröd för hela sommaren. 

Jag fick även prova på att köra pojkvännens minitraktor som han ställde ut. Har ni sett något coolare? 

Idag är jag faktiskt ledig. Jag har varit vaken i ca tre timmar och börjar bli lite rastlös. Nu tänker jag tvinga mig själv att vara stilla lite och kolla på film. Får se hur det går. Antagligen kommer den här dagen sluta som de flesta av mina lediga dagar. Storstädning, rensning, storhandling eller något i den stilen. Men men. Det ska ju göras det med. 

Ja, ni läste rätt. Jag har gått och köpt mig ett motorcykelställ. Jacka, byxor, skor och ryggskydd. Inte illa va?

Nu tänker någon att vaddå, du har väl inte MC-kort? Och nej, det har jag inte. Men min pojkvän har. Och jag får åka med. Fram tills nu har jag haft på mig hans extraställ när vi har kört. Det är dock en aning för stort (läs: enormt) och jag glider nästan ur det. Problemet med det är att ifall vi kör omkull så kommer inte skydden sitta kvar där de ska vara utan glida på sidan. Skydden i ett MC-ställ är insydda i kläderna. Om kläderna då inte sitter på plats gör såklart inte heller skydden det. Detta var den ena anledningen till att jag ville ha ett eget ställ. Den andra anledningen var att jag kände mig så otroligt ful och klumpig i hans bautastora ställ. Michelingubben, någon? 

Mitt egna ställ är så fint så! Svart och ljusa sömmar. I Goretex, inte läder eftersom att det tydligen är mer praktiskt. En liten besvikelse eftersom jag sett framför mig hur vi susar fram i våra coola läderställ. Men men. Det är faktiskt riktigt snyggt. Nätt och till och med lite feminint. Jag köpte naturligtvis det hela på blocket. Inte har jag råd (eller lust heller för den delen) att köpa ett helt nytt ställ. Det kostar ju multum. Det jag hittade nu var knappt använt och satt som en smäck. Till ett betydligt lägre pris än nypriset. Som hittat.

Tyvärr tog jag ingen bild när vi var ute och körde igår. Det får bli senare. Fram tills dess akn ni föreställa er hur vi flyger fram på vägarna i sommarsolen. (Om sommarsolen behagar komma fram snart. Imorse var det 6 grader när jag cyklade till jobbet. 6 grader! Det är ju rena vintervädret.) 

 

Jag är ledig idag. Väldigt skönt. Mina ben behöver vila och såren på mina armar behöver läka. Det låter som om jag jobbar med något väldigt dramatiskt. Det gör jag inte. Smärtan i benen kommer från mycket gående i lite för stora stövlar. Såren på armarna kommer från att ha burit på hö och halm samt från den lilla bitska (men söta) valpen som en av mina huskompisar precis har införskaffat. 

Trots detta gillar jag mitt jobb i hästklinikens stallar. Jag får se hur veterinärjobbet går till på nära håll och även om jag inte är med och behandlar hästarna får jag ett hum om saker och ting. Hur länge en buköppnad häst brukar stanna på kliniken, hur länge en kolikhäst ordineras svält, hur stora nyfödda föl egentligen är. Sådana saker. Nyttig information som är bra att ha i ryggen senare. 

Idag är jag ledig och klockan ringer klockan 05.30. Detta är sovmorgon för mig som i vanliga fall går upp senast klockan 05.00. Men ändå. Halv sex på min lediga dag. Vem kom på den smarta idén? Jag själv. Jag har nämligen sovit hos min pojkvän i Södertälje och då får jag snällt gå upp när han går upp. (Okej då, jag snoozade faktiskt lite längre än han gjorde.) Nu sitter jag på tåget tillbaka till Uppsala. 

Tågstationen i Södertälje är vacker i morgonsolen. 

Någon frågade mig om vi aldrig tröttnar på att åka fram och tillbaka såhär. Vi brukar ses någon eller några kvällar i veckan plus helgen. Om inte jag åker tåg till Södertälje så kör han bil till Uppsala. 

Men nej, jag tröttnar inte. Den enda som är trött på arrangemanget är min plånbok. Det är nämligen inte helt gratis att åka tåg. Bensin är inte heller helt gratis. 

Det är ändå lite smidigt att gå upp tidigt när man är ledig. Man hinner med så mycket. Dubbla frukostar till exempel. Jag planerar redan vad jag ska fika på när jag är hemma i Uppsala igen. Jag har köpt ett för mig nytt knäckebröd med kanelsmak som är fantastiskt gott med lite ost på. Te till det så är lyckan gjord. 

Kanske ska ta en tupplur också. Och städa lite. Och jogga en sväng. Och fixa allt sånt där som jag aldrig orkar fixa när jag har kommit hem från jobbet. 

Som sagt, ibland är det bra att gå upp tidigt även om man ska vara ledig. 

Igår morse tog jag och några vänner tåget från Uppsala till Göteborg. På kvällen klämde vi ihop oss med drygt 69.000 andra på Ullevi för att uppleva Håkan Hellströms enda konsert i år. Vi passade även på att slå publikrekordet som sattes av Bruce Springsteen and the E street band för två år sedan, en konsert som jag för övrigt också var på. 

Håkan var fantastisk. Vilken känsla. Vilken atmosfär. Det var magi. Underbart. Jag skattade och jag grät. Få artister kan beröra mig så. 

Idag var vi på Liseberg och provade den nya bergochdalbanan Helix. Wow, vilken åktur vi fick. Alla som gillar bergochdalbanor måste verkligen åka den. Adrenalinkicken var utom denna värld. 

Vi gjorde såklart även allt det där andra som man måste göra när man är på Liseberg: blötte ner oss i flumride, skrek halsen av oss i Atmosfear, köpte mjukglass, åt skräpmat, krockade med radiobilar och åkte allt vi kunde. Jag älskar Liseberg. Där är verkligen alla typer av människor och alla är glada. 

Nu sitter jag på en buss på väg hem till mamma och pappa. Där mellanlandar jag in två dagar innan jag drar upp till Uppsala igen. 

Göteborgs centralstation flaggar med hbtq-flaggor. Jag gillar. 

Efter alldeles för lång tid är jag tillbaka!

 

I natt kom jag hem från fem dagar i Zagreb, Kroatien. Det har varit fem intensiva, roliga och intressanta dagar. En del har varit mindre kul men det mesta var skoj.

Jag kan ju börja med det mindre bra. Det första som hände när vi kom fram var att vi blev mötta i dörren av en bricka med shotglas. I shotglasen fanns stark, hembränd sprit. Och på den vägen fortsatte det. Jag dricker i vanliga fall bara litegrann. Jag kan vara nöjd med en drink sådär. Men det var inget de förstod i Zagreb. Höll jag på att bli sjuk? Var det därför jag inte drack? Nej, jag vill bara inte ha. Va? Går det? Kort sagt, en enorm alkoholhets. Och folk röker inomhus. Usch.

 

I övrigt var det väldigt trevligt. Vi har sett Zagreb både från turistsidan och från studenternas sida. Vi var tio personer som åkte från Sverige. VI fick bo hos olika kroater, jag bodde hos en av tjejerna som bodde hos mig. Tanken var att vi betalade allt för dem när de var här och att de skulle betala allt för oss där men så blev det inte riktigt. Vi fick betala en del mat själv, vilket inte riktigt var meningen. Jag tror att den största anledningen var att deras kår inte hade råd att betala allt åt oss. För oss var maten ändå så billig att det inte spelade någon jättestor roll. Om man åt skräpmat kunde man lätt äta sig mätt på 30 kronor.

 

Vi pratade en del med kroaterna om pengar och situationen i de båda länderna. Vi svenskar tyckte att allt var otroligt billigt i Kroatien. De tyckte att allt var ruskigt dyrt i Sverige. Vi kom dock snabbt på anledningen. En av de kroatiska tjejerna berättade att hon hade ett extrajobb där hon tjänade ungefär motsvarande 130 kronor (eller något sånt, jag kommer inte riktigt ihåg) om dagen. Alltså inte i timmen utan för en hel dag!

De berättade också att de i princip inte har någon framtid som veterinärer. De kommer inte kunna hitta jobb och om de gör det kan de räkna med att tjäna nästan ingenting.

Kroaterna var väldigt irriterade på att politiker i Kroatien och Zagreb enligt dem är väldigt korrupta. Pengar försvinner på olika håll och inget bra tycktes komma från styret. Trots detta berättade kroaterna att det bara var 16% av alla i Kroatien som hade röstat i EU-valet. 16%! Löjligt lite. Tydligen var valdeltagandet inte speciellt mycket högre i vanliga fall heller, enligt kroaterna jag pratade med.

 

Vi fick se deras universitetsdjursjukhus också. Väldigt intressant!

De hade en helt nybyggd hästavdelning som de var väldigt stolta över. Den var jättefin. Kaklade ljusa väggar i boxarna osv. Men de hade bara sex boxar. I Uppsala har vi BETYDLIGT fler. Trots detta var det inte fullt i stallet. Tvärtom, det stod faktiskt bara en enda häst där när vi var och kollade. Veterinären som visade oss runt berättade att fenomenet djurförsäkringar inte är något som har etablerat sig i Kroatien. Där betalar man vad veterinärvården kostar. Självklart fanns det inga hästar där. Det är ju snordyrt att operera sin häst. Det är ju knappt av vi i Sverige har råd, trots försäkringen.

De hade också en jättefin nybyggd avdelning för nötkreatur. Jag har aldrig sett det innan. Jättefin och väldigt avancerad var den. Jag blev imponerad. Tyvärr var den i princip oanvänd, berättade vår guide. Lantbrukarna har inte möjlighet att lämna in sina kor till djursjukhuset, även om transporten dit och hem skulle vara gratis. Så synd på en så fin klinik, tycker jag.

 

Deras veterinärstudenter hade något som vi inte har. De hade egna fåglar som var till för eleverna och bodde på djursjukhusets avdelning för exotiska djur. Vi får över huvud taget knappt öva alls på exotiska djur, något jag saknar. De hade en helt egen avdelning för det. Häftigt. Jag fick till och med hålla i en orm för första gången i mitt liv. Den var förvånansvärt mjuk!

 

Jag måste bege mig till Uppsalas universitetsdjursjukhus nu. Jag ska på rundvandring i våra nya lokaler. Spännande! Jag skriver mer om Kroatien i ett annat inlägg. Fortsättning följer! 

 

Jag sitter just nu och planerar inför de kommande veckorna.

Imorgon åker jag till Kroatien med veterinärkåren. Zagreb närmare bestämt. Det ska bli väldigt kul faktiskt. Vi ska göra massa saker. Kolla runt i Zagreb, gå på zoo, gå på club, äta traditionell kroatisk mat, kolla på deras veterinärhögskola, för att bara nämna lite av det som står på vårt schema. Ingen av oss som ska åka har nog egentligen tid. Alla årskurser tycks ha tenta den femte juni, alltså två dagar efter att vi har kommit hem. Hela den långa lediga helgen som i vanliga fall hade använts till råplugg kommer nu att gå bort.

Eftersom jag dessutom har varit sjuk och faktiskt inte kunnat plugga i nästan en hel vecka så känner jag att jag ligger lite risigt till. Kursen är ungefär tre veckor lång så jag har missat en tredjedel. Det är ju inte så mycket att göra åt saken nu så det är bara att bita ihop och plugga järnet.

Min plan är därför såhär:

Idag (onsdag) – plugg

Imorgon och fram till måndag – kroatien

Tisdag och onsdag – plugg

Torsdag – tenta

Sedan löper det på:

Under helgen och veckan som följer blir det resa till Göteborg, Håkan Hellström på Ullevi, Liseberg (eftersom man faktiskt inte kan åka till Göteborg på sommaren utan att gå på Liseberg), Båstadvistelse, åka hem till Uppsala igen och jobba.

Någonstans däremellan ska jag hinna storstäda också. Och helst andas lite.

Fullt upp? Något. Nu sitter jag därför och kollar upp tågresor och skriver packlistor och planeringslistor.

 

Men vet ni vad det roligaste är? Att det snart är SOMMAR! Är det inte otroligt? Jag trodde aldrig att sommaren skulle komma hit. Det var ju kallt och snö huuuur länge som helst. Jag hade nästan gett upp hoppet men nu verkar det hända. Halleluja!

Det ska bli spännande att stanna kvar i Uppsala under sommaren. Många av mina klasskompisar åker hem till sina föräldrar över sommaren men jag ville inte göra det. Jag vill stanna kvar i min nya stad. Här har jag sommarjobb på hästkliniken (som skottare, men ändå), kompisar och pojkvän. Dessutom betalar jag ändå hyra för hela sommaren och då kan jag lika gärna vara på plats. Vi blir inte lika många i huset under sommaren så det blir gott om plats till oss som är kvar.

Tänk att jag har sommarlov om bara en vecka! På bilden: skolavslutning när jag slutade trean, eller möjligtvis tvåan. Det är ett tag sedan. Lägg märke till våra snygga skor och våra matchande jackor. Stekhett mode. 

 

Hej bloggen!

Jag är hemma och är sjuk idag. Jag försökte verkligen och var på föreläsning i ungefär en halvtimme innan jag insåg att det här går inte. Jag kan inte fokusera och jag kommer inte lära mig någonting idag. Så jag fick helt enkelt gå hem igen. Jättekul…

 

Nu läser vi en kurs som heter Allmän immunologi och lymfoida organ. Kursen handlar ungefär om vad som händer i kroppen vid ett angrepp av bakterier eller virus. Vilka celler som aktiveras, hur och vad de gör. Det är faktiskt roligare än vad det låter, även om det där med celler inte är mitt direkta favoritämne. Det är ett ämne som känns väldigt relevant i alla fall. Jag förstår att det är viktigt att veta hur cellerna i kroppen reagerar vid infektion för att kunna bota det sjuka djuret.

 

Det är jättedålig timing för mig att bli sjuk just nu. Ikväll ska jag till ridskolan och hoppa, imorgon ska jag på amöbaspex (en sittning där förstaårseleverna bjuder in lärare och andra och spexar och grejar), på fredag ska jag spela laser dome, på lördag ska jag jobba hela dagen. Hur tänkte jag där? Det finns ju ingen tid till att bli sjuk och må dåligt. Frågan är nu hur jag ska lösa detta. Varför blir det alltid så att man blir sjuk när man har som mest att göra? Kan man inte få vara frisk då och sedan bli sjuk när man ändå inte har något att göra? Inte för att jag någonsin inte har något att göra, men ändå! 

 

Jag har ridit båda hästarna och det gick fantastiskt bra. Vilken utveckling de har gjort! Bra jobbat mamma. Tummen upp. 

Det är så roligt att komma hem och rida på sina egna hästar. Visst, det är kul att rida på ridskolan men det är en helt annan sak att rida på våra hästar. För det första känner jag dem mycket bättre än vad jag känner ridskolehästarna. På ridskolan går i princip hela lektionen ut på att förstå hur jag ska rida just den hästen. När jag väl har insett det och det börjar gå bra är lektionen slut. Mina egna hästar känner jag bra så hela det där lära-känna-momentet försvinner. Bara att tuta och köra! (En sanning med viss modifikation..) 

För det andra så är inte våra hästar ridskolehästar. De går inte med olika ryttare varje dag och de går inte med nybörjare. De vet inte att man kan trilla av och de blir aldrig av misstag ryckta i munnen. Jag vill inte säga att de är oförstörda för jag tycker att det ger fel bild av ridskolans hästar (jag brukar hävda att ridskolehästar är västvärldens hjältar och det håller jag fast vid) men ni förstår poängen. Det är helt enkelt väldigt annorlunda att rida sina egna hästar jämfört med andras hästar. Himla kul var det i alla fall och det gick riktigt bra!

Ganska vackert va?

Av dessa enkla anledningar flyr jag fältet och drar mig ner till Skåne och familjen istället. Mycket trevligare. 

Istället för att stå och huttra vid Fyrisån har jag börjat dagen med ett bubbelbad och god fika-frukost. Nu passar jag på att plugga lite inför omtenta på måndag innan jag sätter mig i lastbilen mot Båstad. (Jag är barnsligt exalterad över att vi ska åka lastbil ner. Sprillans ny lastbil. Var det någon som sa King Of The Road?) 

Mina skånska facebook- och instagramvänner lägger upp massa bilder på vår och sol och fika utomhus. Själv vaknade jag till snö. Ibland saknar jag Skåne.

 

Jag är hemma och är sjuk idag. Jag har haft en intensiv helg som avslut på två intensiva veckor så jag tror att jag helt enkelt bara är utmattad och behöver vila. Att jag har tenta på fredag gör inte det hela enklare. Nåja, jag gör så gott jag kan och det får räcka. 

Jag vet att jag har varit lite halvkass på att blogga de senaste veckorna men jag har medvetet valt bort det. Ibland hinner jag inte med allt jag vill göra och då får jag prioritera bort. Jag bestämde mig redan när jag började blogga att bloggen aldrig fick bli ett måste utan bara en kul grej som jag gör för min egen skull. Jag tycker det är roligt att blogga och skrivandet fungerar lite som en slags terapi för mig. Att jag samtidigt kan uppdatera familj och vänner om mitt liv och mina spännande studer är ett plus. 

 

Mamma var på besök hela helgen. Vi gick på stan och var ute och åt på restaurang och sånt där som folk brukar göra när ens mamma är på besök. Väldigt trevligt var det i alla fall och jag fick visa både mitt favoritfik (Storken) och min favoritrestaurang (60 kvadrat). Mamma fick dessutom träffa min pojkvän för första gången. Sånt som ska klaras av. 

 

Igår tävlade jag! Det var akademiska ridklubben som ordnade klubbmästerskap. Jag var med både i hoppning och dressyr och det gick faktiskt riktigt bra. Jag hade tur med lottningen och lyckades dra precis de hästarna jag hade önskat mig. Fantastiskt va? Ridningen gick bra och flöt på. Det var så kul att vara på hästtävling igen. Stämningen, atmosfären, människorna. Jag älskar det. Att jag dessutom knep en tredjeplacering i dressyren gjorde dagen ännu bättre. Jag är faktiskt jättestolt över mig själv. jag slog flera tjejer som har jag vet är riktigt duktiga. Att jag sedan hade jättekul gjorde att jag nog kommer leva på det hela veckan. Mer tävling!

 

Jag börjar sakna att ha häst. Eller, att ha djur över huvud taget. Speciellt när mamma kommer och vet hundra hästar till salu som skulle passa mig. Tack mamma, men nej tack. Jag har inte råd/ hinner inte/ borde inte/ ska inte ha häst ju nu. Tyvärr. 

Mamma är här över helgen vilket är himla kul. Dessvärre än hon också sjuk, ganska rejält sjuk till och med. Mindre kul. 

Nåja, hoppas att vi har repat oss tills imorgon! 

Det är vår i luften och vår grannkatt kom och hälsade på. 

(En jättenöjd My och en mindre nöjd katt.)

Det blir tidiga mornar när man ska ta tåget från Södertälje vid halv åtta. Idag gick jag upp innan sex. Jag börjar skolan vid nio. Hade jag sovit hemma hade jag antagligen inte gått upp förrän vid åtta. Men jag har börjat gilla tågresorna. Det blir en lugn start på dagen med en timmes plugg och musik i lurarna. 

 

Det är vår och jag är lycklig. Jag har till och med gjort en ”happy go lucky”-spellista på Spotify. Det är sol och varmt (nåja, hyfsat varmt) och jag har helt plötsligt hur mycket energi som helst. Bäst att utnyttja detta medan jag kan!